Dags för skolan att möta IT-branschen...

I Sverige är vi jättebra på att dela ut datorer till lärarna i skolorna men jättedåliga på att ha kollen över hur de används i undervisningen. Det finns naturligtvis många goda exempel, men de har inte nått ända ut i skolorna och kanske framförallt inte ända in i förvaltningar och politiken. Det är på många håll så att det fortfarande är modernt med datorer och man får pluspoäng som politiker om man tillhandahåller dessa.

Men låt mig ta er igenom en beskrivning av en konferens som inspireade mig att tänka på hur en skolsituation skulle kunna se ut. Jag har nedan redigerat en artikel om detta som jag skrev 2009. Men då förstod nog ingen mina tankar. Men kanske idag...

IT-branschen har mycket att lära skolan och tvärtom för den delen...

Twitterkonferensen - förebild för den framtida skolan...

Själv tänker jag ta mig an konferensen utifrån ett annat perspektiv. Jag är i grunden beteendevetare med pedagogik som huvudämne och av den anledningen så är jag nästan alltid fokuserad på vad som skapar mening i tillvaron och hur lärandet ser ut i olika situationer. Att hamna på den här konferensen gav mig en häftig vision av vad den nya skolan skulle kunna vara.

Den gamla katederundervisningen känns tämligen ute, ordning och reda är jättebra men kan inte vara huvudsaken i en skola. Det måste vara lärandet om står i foukus. Ungar av idag kan en hel del mer och annorlunda saker än det Piaget beskrev i sin stadieteori. En teori som fått starkt fäste i den svenska skolan. Vi har åldersindelningen i olika klasser och det är inte säkert alls att det är optimalt för det är klart att det är skillnad kunskap på en unge som är född i januari jämfört med en som är född i december samma år. Att barn och människor skulle ha kunskaper och talanger beräknat utifrån ålder är mest en social konstruktion och rent nonsens det förstår vilken normalbegåvad person som helst. Piaget har fått en del kritik för att han studerade sina egna barn, men också finns funderingar över hur relevant det är att fullt ut jämföra den tiden med nutid. Däremot så tror jag på Piagets tankar kring assimilation och ackommodation. Den teorin behöver inte ha med ålder att göra utan kan vara lika aktuell tanke för vuxna. Var och en av oss vet väl hur det känns när man plötsligt upptäcker att man förstått något på ett nytt sätt. Man lyfter till en ny nivå.

Undervisningen borde enligt min mening vara helt individstyrd. Med hjäp av datorer kan den också vara det. Det talas ofta om datorer som teknik, sladdar, programmering och investering, det är det traditionella sättet. Istället borde vi tala mer om innehållet inte datorprogrammen så mycket som innehållet på internet - här finns såna enorma möjligheter till kunskapsinhämtning så att det är rent fel att inte använda sig av det. Det är feltänk. Barn lär sig mycket av att arbeta med dator, de utvecklar också en hel del kompetenser som det inte talas så mycket om. Det talas mest om faran med datorer, tyvärr. Det handlar om finmotorik, språkförståelse, att kunna ta instruktioner, matematik, strategitänkande, samarbetsförmåga, lateralt tänkande, informationssökning, kreativitet, färg och form. Listan kan göras lång.

När jag hamnade på min första twitterkonferens och såg flera hundra människor sitta med datorer i knät och aktivt delta i det hela, alltså inte bara lyssna, så blev det nästan en uppenbarelse. Att själv sitta där och twittra ut frågor och svar som kom upp i ens egen skalle under föreläsningar och samtal på scenen samtidigt som man på ena sidan av scenen på en vägg kunde följa hela konferensen och på den andra sidan hela twitterflödet i realtid var nästan magiskt.

"Vi hade dryga 110 000 tittade minutrar under dagen och i snitt 250-300 tittare vid varje givet ögonblick (folk försvinner ju och kommer till). Therese Göterheim (@tesas) håller på med en C-uppsats baserad på gårdagen just i avseende av lärande - lär med sig mer "live" eller via videostreamen?"  (Annika Lidne som anordnade den konferens jag deltog i))

Ni kan tänka er vilken koncentration som fanns där i rummet - tankarna, kunskaperna, frågorna flög genom cyberrymden och kom alla till del. Just i det här fallet var alla intresserade av en gemensam sak. Men tänk när våra barn kan få arbeta på det här sättet. Man kan jobba utifrån sin egen nivå och det finns alltid anledning till fokusera på en sak som intresserar. Det innebär att det inte gör något om alla är på olika nivå. Hjälp finns alltid att få och de behöver inte störa andra.

Det finns skolor som har startat med användning av ny teknik, men det krävs både modiga och nytänkande politiker och lärare. Dåvarande Moderate Riksdagsmannen Mats Gerdau som numera är kommunstyrelsens ordförande i Nacka berättade om en skola där barnen hade egna datorer och hur han fascinerades av den tystnad och totala koncentrationen som rådde i skolsalen. Förvisso kanske vissa ungar satt och spelade spel för att de var färdiga med uppgiften eller behövde hälp och stöd.

Vad jag förstått så pågår en hel del ute i våra skolor, berätta gärna mer om det ni som håller på. Ovan skrevs 2009 så jag vet att det har hänt mycket. Det behöver komma fram i större utsträckning.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, disruptivemedia, annika lidne, skola, sociala medier, IT, moderaterna

SvD

IT-strateger tar över till valet 2014...

En ganska obehaglig bild målas upp kring IT och dess möjligheter inför valet. Man ska tydligen använda IT som övervakningsanordning. Ajajaj... Inte bra. Tror mer på de möjligheter som finns till sociala gemenskaper över gränserna. De samtal och diskussioner som kan föras över gränserna. De möjligheter som finns att både själv få nya insikter och dela med sig av sina egna.

Förra valrörelsen testade man iofs mycket kring blogganvändning och annat. Jag hade själv förmånen att delta som en av bloggloken i moderaternas nätkampanj. Tillsammans med Carl Bildt, Kent Persson med flera. För mig gick det inte så bra kanske om man ska se till valframgångar och möjligheter. Men det berodde nog mest på att valkretsen på nätet inte är densamma som den jag tillhör och att härhemma sågs det inte som någon merit att delta, det snarare motarbetades aktivt. Många är rädda för att andra ska få flera kryss än de själva. Då blir det som det blir. Politiken lyfter inte.

Men om man bortser från det så hade jag mellan 700 - 1000 läsare varje dag här på bloggen. Det kan man kalla torgmöte... Eller hur? Det har fortsatt på samma sätt framöver. Visst sjunker läsarantalet och besöken när man inte skriver så ofta. Men så fort det kommer text så går besöksfrekvensen upp. Numera är det inte så många kommentarer i bloggen - de kommer ofta på andra ställen som Facebook och twitter. Alla dessa kanaler kompletterar varandra på olika sätt. Man får ett mervärde i samtalen och det är själv grunden för ett förtroende. Det är väl precis det man vill ha om man sysslar med politik utifrån syftet att förbättra och utveckla samhället. Eller hur?

Att skriva blogg och inte ha någon åsikt är värdelöst. Det blir bara som en broschyr eller flygblad. Mer av samma bara. Att skriva blogg för att utbilda, informera och förtydliga är bra. Man behöver bygga en relation med sin omgivning.

Så förvisso kan man säkerligen peka ut och räkna och syssla med statistik om man vill. Men det gäller att inte fastna i det. På något sätt får artikeln i Svenskan mig att tänka på den här i DN där några skribenter anser att deras yrken kidnappats av ekonomernas modeller. Låt inte valrörelsen bli sån.


Skriv mer om detta... Det är viktigt.

Det måste finnas hjärta i politiken. Inte bara hjärna...



Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val2014, IT, dialog, sociala medier, bloggar, väljarkontakt