Moderaternas eftervalsanalys - bristen på frimodighet är en viktig poäng...

Moderaternas eftervalsanalys har fått många att ta till tangenten. Det är främst de politiska budskapen man koncentrerar sig på. Personligen fann jag något annat i analysen. Nämligen den om organisationen. Där nämns bristen på frimodighet, att det saknas sådan. Det blev för instrumentellt helt enkelt.

Citat ur eftervalsanalysen -  "Väljarna uppfattar till exempel att de partier som suttit länge vid makten bär ansvar för de samhällsproblem man ser, det tenderar att göra regeringspartier defensiva. Det är även svårt att i regeringsställning vara framåtblickande och visionära. Här hade partiorganisationen en extra viktig roll att fylla, som tyvärr inte axlades under mandatperioden. Regeringskansliet kom att ta ett större ansvar för partipolitiken. Ansvar och kontroll kom att gå före idéer. Den välkontrollerade politiken lyste igenom och bidrog till att Moderaterna betraktades som mindre framtidsinriktade och mindre frimodiga än tidigare."

Det är ganska enkelt att se det där om man jämför med äldre politiker i min egen ålder där finns modet att uttrycka sig på ett personligt sätt. Fritänkande personer som Gunnar Hökmark, Mikael Odenberg, Sven-Otto Littorin, Cecilia Stegö Chliò med flera uttrycker tankar utifrån egen fatabur men med den moderata grunden som plattform. Så självklart egentligen. Ett politiskt parti borde vara välfyllt med människor som tänker själva och är engagerade för sin sak med grund i politiken. Det är inte alltid önskvärt att göra det tyvärr. Tystnad och medhåll premieras. Det blir som soldater på led om man ska uttrycka sig lite skarpt. Det intellektuella kapaciteten försvinner. Vi måste få tag på "rätt" sorts människor sa en här ledande person. Jag själv exemplvis, det finns flera,  är/var jätteengagerad men inte "rätt" uppenbarligen för då hade jag inte blivit så motarbetad och känt mig tvungen att lägga ner mitt politiska intresse förstås. Vi vet att du vill men först får du allt kröka ryggen.

Det bör finnas en bas i ett parti, förändring och anpassning är förstås självklar också, men en grund att stå på. Typ det den nu avlidne Hans L Zetterberg myntade. Staten är mindre än samhället. Så fint. Kände att det verkligen var en av de avgörande anledningar till att jag själv engagerade mig aktivt politiskt. Med en sådan bas finns det utrymme för personligheter och de var fler förr. Så är det bara.

I en idéburen organisation så bör det gemensamma vara just idén som alla ska drivas av. Inte den egna möjligheten att göra karriär. Det blir lätt för mycket kraft på den interna verksamheten då och den yttre glöms lätt bort. Har funderat många gånger på varför den hierarkiska ledarskapsstilen finns i lokalföreningar som exempel. Det är ganska omodernt idag med välutbildade människor som från början lärt sig att ifrågasätta och vrida och vända på saken utan att därför kritisera personer. Det jag har kommit fram till krasst är att det inte är kompetens som är avgörande när man blir ledare för en ideell organisation, det är andra saker.


Läsvärt för den politiskt intresserade.
Moderaternas eftervalsanalys i sin helhet.

Nu finns det all chans inför det extra valet att plocka fram den här frimodigheten i partiet och strunt i vems tår man trampar på, eller om det är "rätt" person - det handlar om engagemanget. Det är vad som behövs i alla politiska partier för att driva framåt.

Lästips om hierarkiska organisationer. De är nog lite ute trots allt. Hoppas det. Visst måste det finnas viss ordning. Men ledare måste vara modiga och delegera och känna tillit. Det gäller alltid. Utom möjligen förflyttning av trupp i krig. (säger man så?)

Så - frimodighet, glädje och lust. Det driver oss engagerade människor. Politiska partier behöver släppa fram mer av detta. Ska man bygga lag har detta betydelse, stor betydelse,




Läs även andra bloggares åsikter om val2014, val2015, politik, eftervalsanalys, moderaterna, alliansen

Jaha så du är läkare, bra det behöver vi här...

Det talas mycket om flyktingar dessa dagar och hur mycket de kostar det svenska samhället idag och hur mycket det kommer att kosta oss om vi tar emot fler. Stor oro och ibland fientlig syn på det okända uttrycker många för det. Kostnaderna ställs i jämförelse med att vår egen välfärd blir sämre. Frågan som går att ställa är hur dåligt vi har det i Sverige egentligen. Enligt internationella jämförelser har vi det väldigt bra.

Enskilda personer ramlar mellan stolarna och får på anekdotisk grund visa på hur dåligt det är i Sverige. Det blir genast stora rubriker i medierna om detta och slutsatser dras om hur erbarmligt dåligt det är och hur framförallt de borgerliga skapat denna sorgliga utveckling. Det där stämmer inte rakt över, alla vet nog det trots allt men fastnar i detaljerna. Det är mest politiskt korrekt beroende utifrån den syn man representerar. Här borde man se till att det finns kontrollpunkter så att människor INTE ramlar mellan stolarna. Byråkratiska regler är snåriga och alla klarar inte dem.

En annan fundering är hur vi tar hand om flyktingar? Egentligen? Inte bara den sociala sidan av det hela med bostäder och allmän omvårdnad för en person som flytt från krig och elände. Det vill till en stor del pappersexercis kring det hela som verkar övermäktigt för Migrationsverket. Läser man på Merit Wagers blogg så får man höra många märkliga historier från det praktiska livet för tjänstemännen där på Migrationsverket att man baxnar. Det ska man inte blunda för, att det finns problem. Det borde vara en självklar sak att se över organisationen då. Men ingen talar om det. Vet vi inte hur vi ska göra?

Visst känns det helt självklart i hjärtat att öppna upp för människor som är i nöd och söker skydd på lugnare platser, som man väl får betrakta Sverige vara. Hittills i alla fall. Men nog borde det funderas lite mer på hur det ska organiseras?

Kommer det en läkare hit så kanske han/hon ska in i läkarfacket direkt utan att behöva passera en allför stor administrativ koloss? Akademiker är vana att lära sig nytt och behöver inte samma typ av utbildning för att anpassa sig till samhället som en som inte har studievana. De historier vi kan läsa om invandrade personer med hög kompetens som idag arbetar på jobb de är överkvalificerade för är märkliga. Hur kommer det sig att de inte får jobba med det de kan? Finns det inte en nöt att knäcka där? Absolut är det så. Men vem ska knäcka den?

Den humanitära sidan är självklar, det går inte att undvika att alla länder måste ta del av att hjälpa oskyldiga människor som flyr från krig och elände.


Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, val2014, fördomar, moderaterna, öppna ditt hjärta, fredrik reinfeldt, migrationsverket

Valrörelsen 2014 utan aktivt deltagande... Nåja...

Valrörelse är något som får pulsen att öka och det brukar vara förbaskat roligt att delta i dem. Man håller på dygnet runt, sätter upp affischer, är i valstugan, delar material i brevlådor, deltar i politiska möten och slänger käft på torget bland valstugorna. Rycker ut och deltar, byter upp affischer lämnar kundvagnspoletterna kvar på ICA som goodwill til nästa person. Talar trevligt med alla, hanterar de ilskna med en kopp kaffe kanske.

Detta år är det annorlunda, på grund av flera års interna konflikter kommer jag personligen inte att delta i den lokala valrörelsen, men den centrala går förstås inte förbi utan där får det bli lite krut i alla fall, för en borgerlig valseger på riksplanet är det värt att arbeta för. Jag betraktas av många här som en positiv politisk varelse och får många erbjudanden om att byta parti och vara med andra. Det är gulligt och rart tycker jag och det värmer mycket. Men jag har min fasta plats på något sätt trots allt, det finns olika frågor på riksplanet som jag inte kan ställa mig bakom i andra partier. Men vore det bara för människorna så skulle jag gå med i alla partier...

Betraktelser från det lokala planet och det central blir det förstås här på bloggen, det går inte att undvika och det är till och med lite spännande att se och observera det hela från sidan om. Det är mycket som sker. Min modell och princip är inte att "hata" motsidan, snarare så handlar det om att resonera med varandra på ett vuxet sätt. Alla vet att de politiska ställningstagandena skiljer sig, så det är andefattigt att fastna i dem och stå i en hörna och misstänkliggöra alla andra för jävelskap. Det handlar inte om det, eller det gör det tyvärr, men borde inte göra det.

Visst kan man förstå att det uppstår irritation när ett parti plötsligt affischerar om ett budskap som andra har jobbat för den senaste mandatperioden, och alltid fått nej till av den som nu gör det till sitt eget. Det känns så där, det förstår jag. När någon i ett parti glömt att fixa den utlovade transporten till annat partis valstuga är det lätt att förstå att det blir sprickor i gemenskapen. Oavsett om det är med flit eller ej. Om väljarna bara visste hur barnsligt det kan vara så skulle de absolut fundera lite extra vilka de vill ska representera dem i politiken.

Hur som helst just nu så har inte valrörelsen lyft, men det kommer nog i veckan då alla ungar börjat skolan och blivit utskickade av sina lärare att lära allt om partierna. Det brukar finnas skolmaterial i valbyråerna som oftast bemannas av äldre rutinerade personer som har både tid och tålamod att resonera med de yngre. Det är en viktig långsiktig del av valrörelsen. Även om de inte får rösta nu så kommer de att göra det och de kommer att berätta för sina föräldrar hur de blivit mottagna i valstugorna.

Än så länge är det som sagt ganska tomt på torget, men det har bara börjat. Socialdemokraterna har en bunker till valstuga, men har ändå lyckats göra den väldigt trevlig när de slår upp dörrarna. Bjuder på kaffe och kakor och gemytligt snack. Miljöpartiet har den största valstugan detta år. Med en hundbar - vatten till jycken kan nog få många att stanna. KD har en prydligt snickrad stuga och än så länge har de inte kommit igång riktigt. Men de har en familjepolitik jag gillar. Centern kör med sitt vita och gröna och delar ut basilikafrön och talar om företagsamhet på ett sunt sätt. Moderaternas stuga är blå och orange. De lokala partierna Österåkerspartiet och Roslagspartiet uttrycker sig också på sitt eget sätt och har i stort sätt frångått det traditionella och kör runt med husvagn. Så finns det nystartade Skolpartiet som koncentrerar sig på en fråga - skolan. Ja det kan ge något mandat i kommunfullmäktige.

Österåkerspartiet har en underbar liten SMART och åker runt i. Ursprungligen är den grön men den har pimpats till en rosa karamell under valrörelsen. Spännande teknik det där med hur man kan slå in en hel bil i ny förpackning. Blir intresserad av tekniken och måste kolla hur det fungerar.

Husvagnen av traditionell campingmodell mäter sig inte med Beatrice Asks rosa lilla underverk men nog är det lite kul när Roslagspartisterna ställer upp husvagnen och sätter sig utanför med campingbordet och fikar med alla.

En och annan utstickare från det traditionella finns det också. Moderaten Leif Wicklund exempelvis söker förtroende för skärgårdsfrågorna. Han bor på Ljusterö och jobbar för sin valkrets. Det är att ta personvalskampanjandet på allvar och det borde vara mycket mer sånt egentligen. ALLA borde vara med på affischer och med egna budskap. Det ger partiet ett större genomslag och väljarna får se att det finns många frågor som kan vara aktuella. Kanske ens egen hjärtefråga...

Jag fikade med en ung man igår och han sa - Politik kan egentligen inte påverka så mycket, människor gör ändå som de vill. Kanske att han har rätt? Kommer att fundera på det där ett tag...
Stay tuned som det heter.

Jag bryter min tystnad på bloggen nu, skriver om mina funderingar kring val och politik, pimpar bilen och alltid är det några som stannar och snackar. Borgerlig regering är målsättningen. Även om arbetet blir i egen regi detta val...

Läs även andra bloggares åsikter om val2014, moderaterna, valrörelse, österåker

Är det nytt parti man ska starta kanske...

Det har startats fler än 60 nya partier inför det kommande valet. Det är helt enormt egentligen. Men det säger också något om befintliga partier. Medlemsskarorna minskar i rask takt och politiskt intresserade tappar intresset när det flöjlas hit och dit. För de flesta som engagerar sig i politiskt arbete gör det utifrån någons slags ideologisk grund och är beredd att slåss för just den. Att vara med och påverka är en annan anledning förstås.

I Dagens Samhälle (nr13-2014) ser vi uppslaget med rubriken UTFRYSTA - NU STARTAR DE EGET TILL VALET. Många av de engagerade finner inte möjligheter eller får inte chansen att driva politik så de struntar i partiet och kör eget. I artiklen intervjuas statsvetaren Gissur Erlingsson som menar att det finns grogrund för lokala outsiders. Identifiktionen med partier minskar stadigt, det ser man inte minst på det sjunkande medlemsantalet. Många delar sina röster på olika partier i de tre valen till riksdag, landsting och kommun. En av de utfrysta i Dagens Samhälleartikeln är Else Ammor, hon blev på ett fult sätt bortplockad från sitt förtroendeuppdrag som socialnämndens ordförande mitt under mandatperioden. Nu ger hon inte upp alls utan startar eget parti i stället - Sundsvallspartiet. Det är så att människor med drivkraft sätter sig inte bara ner och finner sig. De tar saken i egna händer. Det är egentligen sorgligt att det ska behöva bli så.

Skulle det kunna vara annorlunda? Ja förmodligen om det vore så att partierna kunde organisera sig och skapa utrymme för alla engagerade på ett bättre sätt. Som det är idag så fryser man ut kompetenta människor med politisk kapacitet och satsar på en konformitet som bara uppskattas internt av dem som ingår i den inre kretsen. Jag tror att det är mycket olyckligt för moderaterna som parti, jag skriver moderaterna här eftersom det är för dem jag verkar/verkat. Men det förekommer i alla politiska partier det läser vi om allt som oftast.

Det samlas 2800 moderater i Göteborg för att lägga en grund inför valet. Det är många det. Jag brukar vara inbjuden till dessa möten men i år blev jag avvisad eftersom bloggare inte räknas som några viktiga mediapersoner att ha med i valrörelsen detta supervalår. Det var bara att ställa sig i kön och gå via sin förening som alla andra. Det känns mycket konstigt och snopet efter alla år jag hängivet som moderat drivit opinion och  deliberativa samtal som når ut till tusentals människor varje dag via de sociala medierna. För moderaterna, inte emot. Så nog känner jag mig också lite utfryst det går inte att komma ifrån. Tyvärr går det att räkna fler än fingrarna räcker till som hamnat i liknande situationer. Jag tror att moderaterna som parti skulle tjäna på att vara inkluderande istället för exkluderande på personnivå. Om alla ska med så måste man förstå att det finns att göra för alla. Inte en kotte borde kunna avvaras. Det måste ske från övergripande organisatorisk nivå. Det puttrar ute i landet och det är inte bara av glädje och framtidshopp.

Starta eget parti - ja kanske det. Eller gå med i något av dem? Alltså - drygt 60 nya partier har startats inför detta val. Det säger en del om hur partierna misslyckats med att engagera engagerade människor, eller hur?

Jag vill ha en borgerlig regering men också en kanal att arbeta igenom... just nu finns inte den. Man blir som en haj i ett akvarium på något sätt. Självklart kan man dra sig tillbaka och vara tyst om man blir ställd åt sidan, vinka och le. Man bör kanske rent av göra det för att det ska vara lugn och ro för andra.

Men blir det någon förbättring då? Nej...

Bäst att jag påpekar att jag inte kollektivt vill bestraffa alla mina trevliga M-kompisar. Det är mer konstaterande av en saksituation det här. Jag vill ha Fredrik Reinfeldt som statsminister. Verkligen. Men allt det andra som pågår.

(intressant)



AB

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik, moderaterna, val2014, Sverigemötet

Allt fler politiker hoppar av...

Allt fler politiker hoppar av sina uppdrag. I Stockholms län är det var femte politiker som hoppat av enligt ett inslag i Sveriges Radio idag. Harry Bouveng (M) och oppositionsråd i Nynäshamn där avhoppen är flest menar på att folk gifter sig, får barn, flyttar och får annat att göra i livet. Det är nog så och det stärker min tes om att den som väljs in i politiken inte ska vara för ung för det är mycket annat som lockar under de åren och det politiska jobbet är inte alltid en dans på rosor precis. Å andra sidan så ska politik inte helelr vara något man fastnar i. Lagom är bäst även här.

En politisk vän sa till mig att det är så att ungdomarna tröttnar på att det är så långsamt och trögt med alla processer och så mycket att göra så vi gamlingar får ta över en bit in på mandatperioden. Kanske att det kan vara så också.

Men för egen del så tror jag mer på att fundera lite över organisationen. Det är så att de politiska församlingarna ofta befolkas av personer med höga arvoden som inte har den minsta lust att flytta på sig för att ge utrymme till andra. Det blir indelat i A-B-C-politiker. Är man en C-politiker det vill säga ledamot eller suppelant i någon nämnd så inser man snabbt att det finns väldigt få möjligheter att påverka något. Det mesta serveras, stämplat, överenskommet och klart. Det blir trist i längden och känns förstås inte meningsfullt. Idag finns annat att göra.

En annan intressant sak är den diskussion som varit kring de politiska vildarna som också blivit fler på senare tid. Å ena sidan så menas att det är partiet man är vald för och å andra sidan så uppmanas alla att skaffa personkryss för att komma vidare på egen hand, då får man kryss för att väljare har förtroende för en person. Eller som vissa anser för att man tillhör visst parti. Det beror på vilket perspektiv man själv befinner sig i förmodligen.

Många gör allt för att få egna kryss, kör över andra så att det ryker, i synnerhet de som kan hota den egna positionen ska bort. Då handlar det inte så mycket om parti inte. Rekordet var det jag hörde om en person som plockade ur partikollegers valmaterial ur brevlådor och lade dit sitt eget. Systematiskt kryssarbete framför partiarbete. Det är lätt att förstå hur stämningen och gemenskapen blir i en sådan grupp.

Jag är övertygad om att det behövs arbetas rejält internt med de politiska organisationerna. Politiken kommer ofta helt i bakvattnet av de intriger som pågår i jakten på makten för egen del. Man ska komma ihåg att många har ingenting annat. Kanske att ett tak på högst två mandatperioder vore bra? Politken behöver komma fram mer - det är den som väljarna trots allt är intresserade av.

Det är också bra att regeringen tar sig en titt på personvalssystemet inför valet 2014. Det kan nog vara bra. Det är demokratiminister Birgitta Ohlsson som givit uppdraget till Göteborgs Universitet. Det kan nog behövas.

#blogg103


Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik. personkryss, moderaterna, avhoppare, politiker, fritidspolitiker, val2014

Seriöst partierna - vem bryr sig om alla dessa siffror...

Gårdagens partiledardebatt med Löfven och Reinfeldt kom att innehålla en väldig sifferexercis och det var de stora talens afton. Men hörrni - vem bryr sig egentligen?

För vanliga människor, ni vet de där som ska rösta, de så kallade väljarna, så är siffermängder med nio nollor eller fler omöjliga att ta på för de flesta. Det är den ena sidan och å den andra så talar man om höjda pensioner med 150 spänn i månaden (exempel nu alltså för den som måste ha allt exakt) vilket ungefär är den summa som ryker på att något annat höjs. Maten eller nåt. Det vardagsnära.

Skulle det möjligen finnas något annat att tala om än siffror tror ni? Det finns kvalitativa variabler i politiken också också som står människor nära. Möjligen. I alla fall vissa.

Allvarligt - politiker och siffernissar - ni är inte de enda som ska rösta.

Det finns de som tycker att livet också har andra värden. Frihet, demokrati, yttrandefrihet och liknande. Inte minst med tanke på det som sker omvärlden.

Just saying...

Passionen var finns den? Den politiska passionen, att göra det bra för samhället. Inte den andra delen. Passionen för makten i sig utan för vad man kan göra med den.

Inget fel på vare sig framförandet eller slipsarna, bara så förutsägbart. Det måste till nåt mer här för att få det att lyfta.

För säkerhets skull bäst att jag påpekar att jag också tycker att det är viktigt med ordning i rikets finanser. Men det driver mig inte politiskt.

#blogg100

AB  SvD SvD Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, #Blogg100, moderaterna, socialdemokraterna, val2014, reinfeldt, löfven, alliansen, siffernissar, demokrati

Vem är politiken till för...

En bild dök upp på min bildskärm och jag tycker att det är tänkvärda ord om man översätter det till att också gälla politiken. Detta mot bakgrund mot det som just nu sker i alla partier. Det är för mycket inåtvänd verksamhet...

Det handlar om väljarna. De kan tippa allt... tänk på dem och inte så mycket på hur ni ska paja för varandra. (paja - slang för förstöra)


#blogg100

Varför inte hitta på något eget i valrörelsen...

De egna orden och begreppen är underskattade i årets valrörelse. Nog har det tidigare triangulerats i politiken. Men i år verkar det bli värre än någonsin. Man tappar på något sätt tilltron till de politiska budskapen. Vad vill partierna egentligen? De säger samma saker med små små nyansskillnader.

Thomas Gür skrev en intressant och läsvärd artikel om politisk triangulering, han menar att politikerna säljer sin själar och jag tror att han har rätt...

"Vi vill givetvis att de politiska besluten ska reflektera folkviljan, eller snarare en kompromiss av folkviljorna, eftersom vi har ett flerpartisystem och tävlande ideologier. Men vi vill å andra sidan att flerpartisystemet och de tävlande ideologierna ska ge oss ett tydligt val, och inte otydlig velighet. Och det är sådana politiker vi håller högt, även när vi verkligen inte håller med dem." (Corren - ibid)

Det är inte utan att man undrar vem de politiska partierna spelar sitt spel för. Är det för sig själva i en slags inbördes beundran, eller tror de att väljarna bryr sig om de små förändringarna. Den som väljer ett parti har ofta en slags ideologisk grund som man gör valen utifrån. Ibland kan det vara en stor enskild sakfråga. Men om alla partier håller på och säger samma sak men med nyansskillnader så spelar det ingen roll egentligen vem man väljer eller hur?

Skarpa bloggaren Anybody skriver i sin blogg om hur hon uppfattar detta ordanvändande och skräder inte orden.

"Den här valrörelsen är rena sandlådan och handlar så gott som enbart om diverse målsättningar som politikerna jonglerar med och olika sätt att skildra ekonomisk luftakrobatik.

Men VI .. väljarna .. som ändå är huvudpersonerna i den här leken ska tro att alla sockrade luftpastejer som vi erbjuds faktiskt har ett innehåll? För övrigt ska vi hålla käften och rösta rätt på dem som "äger" de bästa orden och samlar dem till den mest attraktiva målsättningen"

Ibland kan det vara lämpligt att påtala att kejsaren behöver sätta på sig lite kläder. För det här årets valrörelse borde vara viktig för alla partier, inte bara orden utan innehållet... Ideologin bakom. Förändring i all sin prakt, den behövs. Men är det vad vi ser just nu? Eller är det bara ett ordkrig.

Jag kräver mer... för mer kan ni...




SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN,

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik, triangulering, moderaterna, socialdemokraterna, val2014, supervalår, politiska budskap

Politiska samtalet har hamnat i en återvändsgränd...

Så här i supervalårets början borde man vara helpeppad och bara driva på för alliansen och mest för moderaterna där medlemsavgiften betalats med några undantagsår sedan 1973. Men det liksom fastnar i halsen på något sätt att höra om Görans Perssons olika tillkortakommanden från ena hållet och om moderaternas svek mot de sämst ställda från det andra hållet. Undergången är nära och det är det enda som beskrivs. Det är andefattigt. Den typen av egentligen ointressanta konflikter som når oss. Så onödigt om man bara lyfte blicken lite och försökte se till något utanför sig självet. Som i kärlek - det ska vara mer inriktat på DU än på JAG, går det i båda riktningarna så brukar det bli bra.

Å ena sidan så annonseras det efter nya medlemmar som kan vara med och jobba och med samma hand puttar man ut dem som är där för att de inte passar in i det egna leden. Ofta personliga skäl. Sällan på grund av politiska oenigheter. Det är ovärdigt. Hur ska vi få ut budskapet på det sättet?

Det politiska budskapet - vad är det? Röda-Vita-Rosen? Endast intressant för de inblandade? Samtidigt och mycket viktigare är att den ena efter den andra undersökningen kommer om hur bra det faktiskt är i Sverige. Ur statistisk synvinkel och jämfört med andra länder. Vi ligger på topp.

Varför kan vi inte ta mer vara på den saken och kanske rent av känna oss lite nöjda? Samtidigt tillstå att det finns förbättringspotential på mikronivå och göra något åt den saken, utan att lägga skulden på personen själv. Vi läser om feldiagnoser på sjukhus, om människor som förlorat allt, våld, rån och annat elände. Så klart, enskilda händelser som är smärtsamma för enskilda personer och borde kunna göras något åt utan att dra in hela samhällssystemet som ansvarigt, det sätter fart på känslorna, men sätter det fart på tankarna? Det är faktiskt på individnivå de flesta misstag och felsteg begås. Gör något åt det och använd inte detta som slagträ i den politiska debatten. Allt blir huller om buller. Genom att skylla allt på systemen så blir det lättare att inte bry sig om det enskilda problemet.

Makronivåer jämförs ofta med mikronivåer. Det är olyckligt. Självklart så eldar man på bra på känslosidan, så skapas det motsättningar som en del tycks se som det bästa sättet att vinna allmänhetens förtroende. Det är feltänk enligt min mening. Vi blandar för mycket äpplen och päron i de politiska diskussionerna. Som min dotter sa idag - vem tusan har tid att sätta sig in i alla detaljer när ungarna ska till skolan, jobb ska skötas och familjeprojektet drivas.

Det behövs en bättre spännvidd här... framför allt att inte betrakta var grej för sig utan att försöka sätta hela bilden. Vem fixar det?

Dessutom är det dags för Sverige att erkänna att vi både är och har det väldigt bra i det här landet. Läs själva... Lyft nivån eller låt åtminstone rätt frågor höra ihop.

Vi lever inte i svält här i Sverige. Det går bra på många sätt. Men inte för alla. Låt oss göra något åt det i stället. För hur fint är det egentligen att förminska enskilda personers engagemang att hjälpa dem som har det svårt för att det är samhället som är fel och ska ändras. Hjälper det de stackare som fryser och är hungriga?

PWC-rapporten. Sverige toppar.
SKL-rapporten. Det satsas på välfärden.
SCB - Arbetsmarknaden

Det känns som det är dags att lyfta på saker och framförallt få omgivningen, väljarna alltså intresserade av det politiska samtalet. Inte bara blaja på med massa budskap utan innehåll. Det här gäller rakt över.

UPPDATERING: Anders Mildner skriver också om det politiska samtalet, dock utifrån annan vinkel men inte mindre intressant.

AB

(intressant)

Reinfeldt i terapifåtöljen...

Sveriges statstelevision bjuder på terapi för samtliga partiledare. Yrkesterapeuten Poul Perris ska fråga ut dem en efter en i TV och vi alla tittare har möjlighet att få ta del av partiledarnas personligheter. Så blir det inte det förstår man innan man börjar kolla.

Eva Franchell skriver att Reinfeldt sitter precis stilla och borde därför befrias från sin post. Men det tycker hon i och för sig alltid om moderaterna, att det är fel. Det är hennes grej. Inte så mycket att orda om. Var och en på sin fason som min kära mor alltid sa.

Det här eftertänksamma formatet som bjuds och som är en del av det terapeutiska samtalets kärna passar inte riktigt in. Fredrik Reinfeldt har också läst psykologi och har koll på formen. Det gör att det aldrig tänder till, han har kontrollen. Det beror inte på personerna utan på formatet. Att sitta mittemot varandra i varsin fåtölj är ingen höjdare precis, särskilt inte med TV-kamerorna påslagna bredvid. Det stelnar till automatiskt. Jag tror att det blivit roligare och mer givande med ståbord.

Fredrik Reinfeldt är inte direkt någon kolerisk typ, i alla fall inte vad man kan dra slutsatser om i publika sammanhang, snarare uppfattas han nog mer som melankolisk då. Eftertänksam på djupet innan han talar. Det är inte fel i den rollen han har att vara så. Inte i Sverige, här är vi sådana. Håller igen, är korrekta och inte så mycket hallaballo inte.

Vi lär nog få höra detta program divideras till höger och vänster under den kommande veckan. Det gjorde inte så starkt intryck på mig tyvärr och det hade inte med personerna i sig att göra. Jag hoppas att vi under valperioden får se lite mer temperamentsfulla frågor och svar på den politiska arenan. Journalister som inte är så noga med om det är politiskt korrekt eller inte att ställa frågor brukar få igång blodet även i statsministerns annars så lugna framtoning. Då blir det snabbt tid för enskilda frågor... Been there done that så att säga.

Fredrik Reinfeldt tycktes gilla det här formatet bättre än när det tänder till i journalistiska utfrågningar. Det är klart då vet man inte alltid vart det tar vägen, men min erfarenhet är att både han själv oh pressfolket runtomkring honom är skapligt bra på att styra undan. Kontrollbehov har man nog som både storebror och statsminister. Det går lite hand i hand det där.

Fredrik är mest nyfiken på Annie Lööf. Det kan jag tro. Hon har vässat upp sig rejält det senaste året.

Foto: Ragnar Jensen

Här får ni en glad bild från förra årets Almedalsvecka då Fredriks tal 

fyllde Almedalen till sista kvadratdecimetern, åtminstone kändes det så. 

Trångt var det i alla fall.

Så blir det säkert i år också. Supervalår och allt.

SVT SVD

Nu startade valrörelsen...

Partiledardebatten startade valrörelsen. En ovanligt temperamentsfull debatt var det. Alla partiledare var på hugget, en del mer än andra. Läser man tidningarna så tog Fredrik Reinfeldt hem spelet. Det gillas dock inte av alla som tydligen under debatten ser Fredrik le hånfullt mot Löven. Jag uppfattade inte leendet som direkt hånfullt men det är tydligt att det är den bilden som ska sättas av statsministern nu. Han ska presenteras som en jäkligt obehaglig typ. Alla vet nog att frysta bilder tagna ur ett sammanhang kan tolkas lite hur som helst. Som man själv vill. Det fanns fler bilder på andra som man också kan tolka illvilligt om man vill, nämner inga namn nu. Däremot får jag själv ta emot en del skit för att jag inte hänger med i mobben här och betraktar leendet som all andra. Är en partimegafon tycker många då - men seriöst är det konstigt att man står för den organsiation man är med i och betalar medlemsavgift till. Konstigare vore tvärtom tycker jag.

Kringdiskussionerna om partiledardebatten gick ut på att Reinfeldt är en elak hånfull jävel och dagens diskussioner och artiklar handlar om moderaterna i kris och det är nog partisekreteraren Perssons fel i alla fall. Eller kanske inte. Folk flyr och pengarna sinar och andra är oroliga för hur det ska gå. Syndabockar ska utses och helst ska de falla också. För en tid sen kunde man läsa samma saker om socialdemokraterna.

För vad var innehållet i partiledardebatten igår - egentligen? Nån som minns...

Vad säger man? Valrörelsen har börjat och snygg kommer den inte att bli detta valår heller...

Att se bjälken i sitt eget öga är svårt...

Inför valet år 2010 skrev Kent Persson idag partisekreterare för moderaterna tillsammans med Johan Westerholm, då som nu (S)-bloggare, en artikel i Svenska Dagbladet om hur viktigt det är för demokratin att valrörelser sker utifrån sakfrågor och att man ska motstå frestelsen att ge sig på personer. Det var fint och bra tänkt - jag deltog själv aktivt då för att det skulle vara så. Politik bör handla om sakfrågor inte om personfrågor. Det är så självklart på något sätt.

Vi, Kent Persson och Johan Westerholm, är oroade för att den kommande valrörelsen ska bli den smutsigaste någonsin. I en valrörelse där smutskastning dominerar finns inga vinnare, bara förlorare. Därför väljer vi, två av de tyngre politiska bloggarna, att mana våra respektive partiledningar och bloggare att sansa sig och föra en saklig politisk debatt. Alla vinner på en valrörelse som handlar om sakpolitik istället för smutskastning. (SvD)

Socialdemokraten Westerholm tycks ha vänt på klacken helt och ger sig på Kent Persson personligen i dagens bloggpost som i huvudsak handlar om etiketten. Hur man klär sig och när bruna skor ska användas och inte och när kavajen ska vara knäppt eller inte. Han anser inte att Kent klär sig något vidare uppenbarligen, men fakta byggs på en bild han tydligen fått på sin mobiltelefon. Med tanke på hur Westerholms egna klädbestyr, blommiga kalsonger, urtvättade mjukisbyxor och jobbarkläder och allmän färgblandning i tvättmaskiner beskrivs inför öppen ridå på Facebook så kan jag inte överhuvudtaget förstå detta personliga angrepp på Kent Persson. 

Det var ett riktigt lågvattenmärke av en person som trots allt alltid säger sig ha högre svansföring än genomsnittet. Det tror jag inte blir så lätt att hävda i fortsättningen. 

Valrörelsen har knappt börjat...  Nej Johan... Det är rent ovärdigt. 

Jag tänker i alla fall hålla fanan högt och avstå från dessa påhopp på enskilda personer.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, etikett, smutskastning, moderaterna, socialdemokraterna, val2014

Kollektiv bestraffning för Lundsberg... är det bra?

Häromdagen kom det till vår kännedom att ungar på Lundsberg brände varandra med varma strykjärn. Den första spontana reaktionen från min egen sida var - stäng skolan. Så som man reagerar när man hör talas om hemska saker. Det betyder inte alltid bokstavligt, men så reagerade i alla fall Skolinspektionen på händelsen. De stänger ner utan tankar på konsekvenser för alla andra elever som har sitt viste på skolan. Det är nu ett par hundra barn som blir drabbade av skolbyte och förändring i sin situation.

Det är verkligen vidrigt att höra talas om pennalism och översitteri och kränkningar av andra. Begrepp som oftast används när det gäller internatskolor. I de mer vanliga skolorna säger vi helt enkelt mobbning - Det är dock samma sak det handlar om. Människor som beter sig som svin mot andra. Det är väl just det som är det stora problemet inte skolan i sig.

Medierna på vänsterkanten hoppar högt av glädje över att Lundsberg nu stängs för ett tag, de vill å andra sidan att alla privata skolor ska stängas för övrigt. När det gäller internatskoor så är det överklassens barn som minsann inte ska särbehandlas och när det friskolor så handlar det om utsugande riskkapitalister. Det blir förstås en tacksam vinkel att rycka tag i. 

Kollektiv bestraffning är sällan bra, det är vad det handlar om för Lundsberg nu. Det är inte de pojkar som betedde sig vedervärdigt just nu man tar itu med genom att stänga verksamheten, det drabbar alla, hela skolan och det kan frågas om det är det vettigaste. För grejen är nu att liknande saker sker varje dag på varenda skola. Oavsett vem som driver den.

Den stora frågan är - hur kommer vi åt mobbningen, hur kan vi lära oss att bli snällare mot varandra?

Kanske att den frågan rent av är en utopi. Vissa människor skanar helt empati, andra följer med den som visar vägen av rädsla för att själva bli drabbade. Det är sorgligt. Varför kan vi inte vara snällare mot varandra? 

Det är väl snarare en nollvision mot mobbning i alla skolor som ska råda.
Läs om mobbning här.

Inte att man stänger enskilda skolor och ställer till ett elände för alla dem som inte var inblandade i händelsen? Det är bara en kortsiktig lösning som skapar goda rubriker i kvällspressen. Problemet göms undan till nästa gång det händer nåt.

Skolinspektionen
Gunnar Hökmark

AB AB Expressen NWT SvD DN
(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om Lundsberg, pennalism, mobbning, skolan, skolinspektionen, regeringen, skolministern, val2014

Reinfeldt lämnar tillbaka de pengar Ringholm tog...

Fredrik Reinfeldt har hållit sitt tradionella sommartal inför flera hundra taggade moderater. Paraplyerna var uppe och humöret på topp.

Nu handlar det främst om det femte jobbskatteavdraget. Det var intressanta resonemang han tog upp. De delas säkert inte av alla men principen är klar. Vi betalar för mycket skatt i det här landet.

En gång i världen uttryckte Bosse Ringholm, då som finansminister,  - det ger bättre inkomster till staten att ta en liten summa från den stora massan än en stor summa från de fåtal riktigt rika som finns. Nu kan man vända på steken och säga att Fredrik Reinfeldt och moderaterna betalar tillbaka de pengar som (S) en gång tog till den stora massan av inkomsttagare. Proportionerna visas på bilden nedan - det är den lilla röda skärven som är de rika och den blå delen av cirkeln som är den stora massan, men det förstår man nog. Alltså det är inte de rikaste som tjänar mest på jobbskatteavdraget som Löfven och hans partikolleger påstår - det är alla de andra. Lätt att se vad som händer där...

Foto. Alexandra Puccini

Jobbskatteavdraget skapar jobb för att det lönar sig att arbeta sägs det ofta. Det är inte vad motståndarna anser förstås. Men varför skulle de hålla med. Trots allt finns det självklara sambandet att desto mer människor har i plånboken desto mer konsumerar de av varor och tjänster som i sin tur ger sysselsättning åt fler. Här finns siffror från olika håll som vill motverka varandra. Socialdemokraterna - jag nämner bara dem för ingen vet hur den röd gröna sammansättningen kommer att se ut eller om det ens blir någon. Socialdemokraterna säger att de inte kommer att ta tillbaka jobbskatteavdraget om det kommer att genomföras - men de vill inte ha det. Det låter aningens motsägelsefullt. Eller hur?

"Även om en skattesänkning går att begripa som konjunkturpolitisk åtgärd är den fördelningspolitiskt svårsmält. För varje jobbskatteavdrag ökar skillnaden mellan lön å ena sidan och pension, sjukersättning och a-kassa å andra sidan."  Swedin i AB

Och det är här vi har den stora haken - fördelningspolitiken. Det är där motståndarna kommer att lägga sitt krut. Det är också här man kan hetsa upp olika grupper mot varandra. Ofta med framgång, för gemene man drivs mer av känslor än rationalitet. De blir alltid föremål för debatten. På gott och ont. Det blir orättvist för andra om vissa - i det här fallet de som jobbar, får mer än andra. Men säg är det inte orättvist att den som jobbar och sliter inte ska få behålla en större del av sin lön? Har vi inte haft nog av mariginal- och Pomperipossaeffekter i det här landet?  

Lena Melin DN

Se talet här

Mer kvar av lönen

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, moderaterna, sommartal 2013, val2014, jobbskatteavdrag

IT-strateger tar över till valet 2014...

En ganska obehaglig bild målas upp kring IT och dess möjligheter inför valet. Man ska tydligen använda IT som övervakningsanordning. Ajajaj... Inte bra. Tror mer på de möjligheter som finns till sociala gemenskaper över gränserna. De samtal och diskussioner som kan föras över gränserna. De möjligheter som finns att både själv få nya insikter och dela med sig av sina egna.

Förra valrörelsen testade man iofs mycket kring blogganvändning och annat. Jag hade själv förmånen att delta som en av bloggloken i moderaternas nätkampanj. Tillsammans med Carl Bildt, Kent Persson med flera. För mig gick det inte så bra kanske om man ska se till valframgångar och möjligheter. Men det berodde nog mest på att valkretsen på nätet inte är densamma som den jag tillhör och att härhemma sågs det inte som någon merit att delta, det snarare motarbetades aktivt. Många är rädda för att andra ska få flera kryss än de själva. Då blir det som det blir. Politiken lyfter inte.

Men om man bortser från det så hade jag mellan 700 - 1000 läsare varje dag här på bloggen. Det kan man kalla torgmöte... Eller hur? Det har fortsatt på samma sätt framöver. Visst sjunker läsarantalet och besöken när man inte skriver så ofta. Men så fort det kommer text så går besöksfrekvensen upp. Numera är det inte så många kommentarer i bloggen - de kommer ofta på andra ställen som Facebook och twitter. Alla dessa kanaler kompletterar varandra på olika sätt. Man får ett mervärde i samtalen och det är själv grunden för ett förtroende. Det är väl precis det man vill ha om man sysslar med politik utifrån syftet att förbättra och utveckla samhället. Eller hur?

Att skriva blogg och inte ha någon åsikt är värdelöst. Det blir bara som en broschyr eller flygblad. Mer av samma bara. Att skriva blogg för att utbilda, informera och förtydliga är bra. Man behöver bygga en relation med sin omgivning.

Så förvisso kan man säkerligen peka ut och räkna och syssla med statistik om man vill. Men det gäller att inte fastna i det. På något sätt får artikeln i Svenskan mig att tänka på den här i DN där några skribenter anser att deras yrken kidnappats av ekonomernas modeller. Låt inte valrörelsen bli sån.


Skriv mer om detta... Det är viktigt.

Det måste finnas hjärta i politiken. Inte bara hjärna...



Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val2014, IT, dialog, sociala medier, bloggar, väljarkontakt

NU vet vi hur valet går - SCBs undersökning visar det...

Moderaterna tappar, socialdemoraterna plussar osv osv... Dagens undersökningsresultat från SCB visar att oppositionspartierna skulle vinna valet om det var val idag. Nåväl detta kan ändra sig och det ganska snabbt. Alla vet det. Den här typen av undersökningar har dock en förmåga att leva sina egna liv och blir betraktade som sanningar. I alla fall tills nästa dyker upp. Det är procent upp och ned.

Det är intressant det där hur vi så lätt dras med. Allihop. Analyserna är åtskilliga. Samtidigt som vi vet att det kan ändras ganska fort. Omvärlden styr mer än vi själva kan ana. En sak som dock är viktigare och mer berör än de instrumentella sifferpiruetterna. Den ena anklagas för att vilja sänka skatter och den andra för att vilja höja dem. Ungefär så... Det är en evig och ganska tröttsam pajkastning.

Det som berör är det mänskliga... Det mellanmänskliga. Det är det viktiga. Sånt som berör. Den som förstår det har allt att vinna på att förmedla det. Klarar man det utan att skuldbelägga andra så blir man en vinnare. Det måste börja inifrån.  Inifrån partierna själva. Så släpp in alla som vill jobba mot det gemensamma politiska målet. Som det ser ut i många partier idag verkar det mer som om man försöker sparka ut fler än man sparkar in. Väldigt konstigt.

Vad gäller den borgerliga alliansen som vi känner den idag är det nog hög tid för en valallians. Jag har alltid trott på det som idé faktiskt. Dags för Allians 2.0 skriver Maria Abrahamson i sin blogg idag och hänvisar dels till tidigare inlägg på bloggen samt en artikel i SvD där hon tillsammans med Krister Thelin skriver att det är dags att göra alliansen till ett Riksdagsparti. Ledarskribenten på SvD, PJ Anders Linder har länge drivit samma fråga.

Det finns en rörlighet mellan olika partier som inte fanns på samma sätt tidigare. Jag citerar mig själv från 25 februari 2011:

"Själv har jag varit moderat sedan 1973 och det får man allt kalla lojalt. Det mesta gillar jag och annat inte. Men om det fortsätter så framöver det är inte alls självklart. Troligt. Men inte självklart. Inte alls. Politiska ställningstaganden öppnar sig utanför partiramarna numera. Alla söker vi mening och den moderna människan står inte och stampar med mössan i hand. Vi kommer att se mycket av detta framöver - framför allt bland de yngre. Självständiga personer bestämmer sina egna vägar.

  ...

De som brinner går till ställen där det finns utrymme. Enfrågepartier kommer att uppstå och där jobbar människor tvärsigenom partigränserna. Så var det exempelvis under bloggbävningen kring FRA-lagen. Å andra sidan får man aldrig ge upp sin övertygelse för minsta motstånd. Men jag förstår den som säger som min kompis Cecilia sa. Jag kom - jag såg - jag gick..."

Så för aktiva och engagerade människor borde det vara naturligt att kunna röra sig mellan olika grupperingar i en allians. Allt utifrån där man känner att man kan göra nytta och känner sig välkommen.  Det i sig är ett bra argument för en valallians.  Om man vill ha aktiva valarbetare förstås...

Det gäller att ligga i nu om man ska vinna ett val även nästa gång.
Jag tar inte så allvarligt på dessa undersökningar är kanske bäst att skriva också.
Det var mina fem cent idag.




Olika åsikter: JW

SvD, DN, DN2, DN3, SR, Expressen


Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna. SCB, val2014, valallians

Det börjar dra ihop sig till val...

Det börjar märkas lite varstans att det drar ihop sig mot nästa val. Politiker börjar aktivera sig. Det skrivs debattartiklar, det skrivs på facebook och twitter. Man deltar där man syns. Jag kandiderade på alla nivåer till valet 2010. Det var mycket kostsamt på ett personligt plan och det ställde till mycket problem. Jag är normalt en ganska balanserad och erfaren person som både vet vad jag vill och vad jag kan. Dock var jag absolut inte med på fulspelet som uppstod. Där jag förminskades i alla sammanhang som var möjliga för att inte ges möjlighet att komma fram. Det var på ena sidan och på den andra lyftes jag fram. Konstigt. Men det är en del av spelet har jag förstått. Jag vet inte om jag gillar det. Jag är nog bäst på mer övergripande frågor där man får vara med och tänka lite. Närstrid är nog inte min grej. Inte för att jag viker ner mig i första taget men jag deltr inte i vilka dumheter som helst.

Efter valet 2010 skrev jag texten nedan. Det är intressant att nu så här efteråt läsa de funderingar som uppstod då när man var mitt uppe i det...

TORSDAGEN DEN 30:E SEPTEMBER 2010

Det är till att vara populär... Personval

I Lysekil går det livat till. En man som kryssade sig in i socialdemokraterna där har fått sina kompisar emot sig. Det är 20 stycken som hotar att hoppa av om han inte avsäger sig. Det visar upp problematiken kring kryssande och personvalskampanjande i dagern. Har man fått kryss så bör ju det gälla. Vi talar dock väldigt lite om hur vi har fått våra kryss. Det kan räcka med att man är delaktig i någon förening som vill stötta en enskild politiker. För kryssen är ganska få i förhållande till röstantalet ändå och de flesta kryssar förstanamnet på listan om de överhuvudtaget kryssar.

Själva mäter vi oss själva i kryssen för de ger oss den bekräftelse vi vill ha över att vi nog är bra i alla fall. Det är den mänskliga sidan av det hela. Vi mäter också andra i förhållande till dessa kryss. Den som har många borde vara bättre än oss andra då som fick färre. Eller hur? Säger vi något om metoderna som använts är vi dåliga förlorare bara. Ur en demokratisk vinkel så har den som fått mest kryss störst förtroende hos allmänheten, det är den enkla vägen att tänka.

Jag kan se ett problem här. Det blir en slags tävling det här och för många är det så att det är den som har flest kryss, sprungit fortast och så vidare som har vunnit och man får gilla läget. Men det är inte helt självklart att det är de bästa politikerna som får flest kryss. Det handlar mer om hur man har gått tillväga för att få dem. En del har mer resurser än andra att lägga på sitt jagande efter kryssen. Både i tid och pengar. Kanske rent av att de har mer tillgång till information också som inte andra har.  Det ställer trovärdigheten på ände för personvalen. Jag är inte säker på att det just är politiken som står i framkanten för den som jagar kryss på andras bekostnad. Är det så det ska vara, är det demokrati annat än på ytan? Personligen tycker jag att det är det innehållet i politiken som är viktigt.

Denna diskussion uppstår varje val och det gäller inte enskilda partier. Det gäller däremot enskilda personlighetstyper. Personvalssystemen behövs ses över i Sverige. Å ena sidan så borde spärrarna helt tas bort så att väljarnas utfall gäller i större utsträckning men  andra sidan så borde kanske reglerna för HUR man ska personvalskampanja stärkas upp lite. Att jobba in många kryss åt sig själv är en helt annan sak än att ha kompetens för det jobb man strävar efter.

För det är väl de bästa politikerna vi vill ha? Det är kluvet det här.

Det gick så där för mig själv i personvalskampanjandet måste tillstås. Jag körde dock bara ett fåtal affischer i min kommun samt skrev här på bloggen. Det viktigaste är var man blir placerad på den ursprungliga listan för det avgör väldigt mycket för fortsättningen och det i sin tur beror på vilka man känner och vilka som gillar respektive ogillar en. Föreningar är små och det är få aktiva och det är de sista som avgör. Det är frågan om det är en bra grund för demokratin?

Jag hade personligen önskat att jag skulle fått mer inflytande i den politiska verkligheten än blev fallet detta val och betraktas säkert som en dålig förlorare för att jag uttalar det. Det ligger också i sakens natur. Ifrågasätt inte, finn dig. Vem tror man att man är egentligen? Men hur ska vi få en förbättring om vi inte uttalar de problem som finns?

Dock har jag min blogg här och kan göra min röst hörd ändå. Politik är en långsiktig historia, det är alltid för tidigt att ge upp. Folk kommer och går. Som tur är. DS

Det finns värme i partiledarnas ansikten...

Mycket kritik har riktats kring partiledarmötet i Maramö. Inget riktigt kommer ut av detta säger man. Det är bara ett PR-jippo får vi höra i medierna. Trots detta så kallade "lurendrejeri" så är alla medier samlade i Maramö, det är presskonferenser och full uppmärksamhet. Bilder kring korvgrillning och leende partiledare kablas ut. Ett och annat utspel görs. Det är nog på alla sätt bättre än det framställs som det här mötet.

Under presskonferensen påpekar Fredrik Reinfeldt  att moderaterna inte själva ska regera utan ska göra det med tillsammans med de övriga i alliansen. Fredrik håller ett varmt och inlevelsefullt anförande i logen hemma i Annie Lööfs föräldrahem. De visar nu tillsammans att de kommer att jobba ihop. Alla åker runt och lyssnar och tar till sig. Björklund använder begreppet folks oro som en specifik punkt. Det vore kul om man kunde få höra om nöjda människor också. Alla är inte oroliga hela tiden, tros allt. Mitt tips - plocka fram de goda sidorna i det ni hör också.

Nya arbetsgrupper med ministrar som ledande i dessa kommer att tillsättas. Det är inget nytt kanske men hur ska man annars göra? Det intressanta är inte vad som sägs nu utan hur det sägs. Det var länge sedan vi såg en sådan värme och energi i Fredrik Reinfeldt. Det gläder mig mycket. Det är inte utan att man kan fundera över lantluftens goda påverkan på människan. Det sitter inte så mycket i väggarna hemma i Annies föräldrahem som det gör i Riksdagens korridorer. Det är bra att bryta vanor och miljöer.

Annie Lööf är en bra politiker, många är de som vill få henne bort från pidestalen nu. Hoppas att de inte lyckas med det. Anybodys place sätter ord på mina tankar. Som man brukar säga - You go girl... Och då är det Annie som menas.

Nu känns det som om alliansen är på gång... i alla fall på ett övergripande plan.

Löfven med flera får växla upp lite om de ska hänga med.


Lyssna på anförandet här. eller kolla här

Paul Ronge sågar hela föreställningen.

AB GP Lena M

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Maramö. fredrik reinfeldt, annie lööf, regeringen, alliansen, val2014, moderaterna

Annie Lööf bryter mot etiketten...

Förtroendet för statsminister Reinfeldt är större än någonsin om man får tro på siffrorna. Om man bortser från skandalrubrikerna och alla som är emot allting så är det på det stora hela rätt bra alltså. Man kan inte förvånas så mycket egentligen. Det finns en stabilitet i Reinfeldt som trots allt tal om motsatsen skiner igenom. Det må vara hur det vill bakom kulisserna, det är egentligen inte så viktigt. Som statsminister har man en roll som innebär att visa just en stabil framsida. Med tanke på att förtroendesiffrorna ökar så fungerar uppenbarligen konceptet statsminister Reinfeldt. Hur görna många än vill få fram motsatsen.

Annie Lööf bjöd in partiledarna till sitt föräldrahem i Maramö. Mycket har skrivits om detta möte och man vill gärna nedvärdera det till ett ickemöte. Tyvärr så gör även vissa ledande personer i alliansen det. Lite tragiskt på nåt sätt. Alliansen har haft ett syfte och att bara trampa på det som varit bara för att opinionssiffrorna ser lite dystra ut just nu är en kass stil.

Att träffas på ovanliga platser kan ha en välgörande effekt på alla då de givna förutsättningarna för upprätthållande av positioner bryts. Bor man hemma hos någon kan en för hård eller för mjuk säng bli ingången till ett samtal om andra viktiga saker. Lena Mellin är lite konstrukiv i sin krönika och uppmanar partiledarna till att skaka loss.  I övrigt är det mest gnäll i pressen. Trist.

Samtidigt är det som justitieminister Ask uttryckte det vid något tillfälle. Regeringen och partiledarna möts hela tiden både på regelbunden och oregelbunden basis. Man kanske ska se Maramömötet som ett avbrott från det vanliga. Om inte annat är det kul för orten med all uppmärksamhet dessa dagar.

Varför alla håller på och dissar Annie Lööf begriper jag inte. Men det gjorde man med Maud Olofsson också. Finns det kvinnoförakt inlagt i detta? Eller att vara ung och kvinna? Ingen tror väl ändå att ett parti står och faller med EN enda person? Det gäller alla partier.

Även Löfven kritiserar och säger att han aldrig skulle dra in sin privata sfär i politiken så här. Det är inte heller aktuellt med samarbetsmöten med MP och V. Samarbeten är svårt.


Eller är stora anledningen till att mötet kritiseras för att initiativet kommer från fel person? Annie Lööf är yngst, tjej och har ett litet parti. Vem är hon att ta ton? Hon bryter mot etiketten... Ingen kan riktigt ta det. Jag säger bara Heja Annie...

Det blir intressant det här. Antingen så blir det bättre än någon kan ana eller så lyckas etablissemanget tysta Annie Lööf. Det lär vi få se.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, maramö, annie lööf, fredrik reinfeldt, alliansen, partiledarmöte, regeringen