När duktiga barn får vara duktiga så mår de bra...

Finns det ett förakt för begåvade barn?

Jag fann en högst intressant bloggpost om hur begåvade barn har det i skolan. Läs hela och även kommentarerna. De är väldigt intressanta och ger extra krydda till problemet. För att det är ett problem den saken är klar.

Föraktet mot begåvade barn

Tack för tipset Maria Ljungdahl...


Jag repriserar en gammal bloggpost jag själv skrev för många år sedan om ämnet.

tisdagen den 18:e november 2008

Äntligen får de som är duktiga vara duktiga...

Moderaterna vill uppmuntra duktiga skolbarn. Det gör mig så glad, för de finns också och måste även dom få uppmärksamhet och möjlighet till utveckling. Genom livet har jag träffat på alltför många mycket duktiga människor som la av skolan redan på ett tidigt stadium bara för att det var så dötrist i plugget. Vet inte om ni har tänkt på det men många av dem som har högsta betygen på högskoleprovet har ofta jobb som inte på något sätt kräver deras intellektuella förmåga. De kanske får ut den på annat sätt på fritiden förstås, men tänk vad gott de kunde ha gjort för både sig själva och samhället om de fått utvecklas.


Men det finns också många som väljer att bli autodidakter inom sitt intresseområde. De kan trots sin kunskap inte alltid klassa in i de större organisationerna som är helt inriktade på examensår och skola och formalia. Det senare är egentligen bara ett bevis på att man klarat de kurser som andra i förväg bestämt innehållet i. Nu vill jag inte på något sätt förringa högskolan, jag har själv tillbringat allt för många år där. Men nog vore det bra om det fanns lite fler vägar att tentera av sin kunskap och sina färdigheter. Livet är inte ett likadant schema för alla - utan det kommer och går. Säg inte KomVux med en bok per termin för då skriker jag. För vuxna kan man lugnt intensifiera utbildningsinsatserna och få det att fungera.


Men åter till duktiga barn. De som är begåvade och duktiga men trötta redan i tvåan (jag har en sådan i min omgivning, det är inte klokt) ska int ebehöva hålla tillbaka. Nu skriver Svensson att det inte är de duktiga som behöver hjälp. det vill jag påsåt är felaktigt. De behöver också hjälp och den som behöver ha det ska få det - i skolan. De duktiga barnen kan gått gå i bräschen och visa att det finns möjligheter om man anstränger sig. Det går inte att komma ifrån att alla barn har någon talang och ett fåtal, väldigt få har ingen, de behöver då särskild uppmärksmahet men ska inte stanna upp resten av ungarna för det.

Min idol i pedagogiska frågor är den amerikanske pedagogikprofessorn Ellen Winner (jag har hänvisat mycket till henne) påstår att man ska höja nivån på undervisningen i skolan ty det gynnar alla, även de lågpresterande. Alla blir nämligen extra stimulerade av detta och kommer alltså längre än de skulle gjort annars. Det är lite tvärs omtänkande mot att alla håller en jämn lagom nivå så att vissa måste hålla tillbaka.

Hon hänvisar till sin sons klass med ett exempel där samtliga barn fick lära sig Macbeth utifrån ett manus som kom från "The Californian Gifted and Talented Education" (sid 228 i Winners bok Begåvade Barn). Detta var ett manus som var väldigt svårt med en text som var över barnens nivå, men alla barn klarade av sina uppgifter och var lyckliga över det.

Mitt exempel är naturligtvis snuttifierat och en förenkling av hela situationen i svenska skolor jag inser väl det. Men försök ta tanken vidare. Klassrummen ska fyllas med utmaningar menar Ellen Winner. Tank om vi kunde få fram fler visioner om hur det kunde få vara i klassrummet. Vad kul det kunde bli för både elever och lärare då.

Moderaternas tankar kring att uppmuntra även duktiga barn ligger mig varmt om hjärtat. Miss Chatterbox tillhörde de där som var duktiga i skolan och som det gick bra för än då.AnnaVärlden berättar om hur hon fick sitta i grupprummet med sin bok ensam eftersom hon redan kunde läsa när hon började skolan. Jag kände igen det där. Jag kunde också läsa i 4-årsåldern då jag stavade mig igenom serietidningen om Grodan Boll. När jag kom till skolan så låtsades jag som om att jag inte kunde läsa och stavade mig igenom högläsningen för att inte vara annorlunda. Min fröken genomskådade dock det hela och sen satt Lennart och jag där ensamma med varsin bok för oss som kunde läsa. Det var snabbt fixat och blev urtrist på lektionerna.

På den tiden hade man en annan respekt för sina vuxna och därför satt man där man satt, lugnt och fint, men kul var det då inte. Ibland funderar jag faktiskt på om bråkstakarna är understimulerade i skolan. Vad säger alla lärare om den slutsatsen? Är det inte en intressant tanke?

(SvD)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolpolitik, moderaterna, begåvade elever,pedagogik

#Blogg100

Inte skylla på datorspelen för att ungarna är okoncentrerade...

Jag är inte bara politiker utan också utbildad inom IT och pedagogik - det var en anledning till att jag kände mig lite manad att skriva om det förslag som moderaterna kom med i går kring att föräldrar ska begränsa skolbarns dataspelande. Jag tycker att det är att förenkla problem som är större än så. Det är inte dataspelen som det är fel på, det är ingen epedemi precis...

Det var inget bra exempel och det fick media, men på fel sätt... anser i alla fall jag. Det finns mycket bra tänk i moderaternas skolprogram.

På Nyheter24 idag
När mina egna barn var små på 70-talet så betraktades videon som en av de största farorna för allmänheten och särskilt för de små. Föräldrar varnades för att barnen såg för mycket våldsvideos. Den värsta hette Motorsågsmassakern. En lärare ringde hem och klagade på att ett av mina barn såg för mycket på våldsvideos hela nätterna. En helt otrolig bild av en unge som somnade som en stock innan middagen var avklarad och det läskigaste barnen här i huset tittade på var Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. Den är å andra sidan riktigt otäck för barn att se ensamma."När moderate skolpolitikern Tomas Tobé uttalar att föräldrar bör hindra sina barn för att spela för mycket datorspel är det lätt att bli lite skärrad. För maken till förenkling a

v problem kanske är typiskt för det politiska men inte mer rätt för det. Visst finns det de som har problem med datorspelandet, men det är individer som har andra typer av problem som inte direkt kan härledas till just datorer även om det är en enkel lösning. Här krävs andra metoder. Dessutom kan man ha funderingar kring vad politiken egentligen ska lägga sig i.

Det är det sista där som förmodligen är själva knäckfrågan. Tekniken ska inte betraktas som en barnvakt, föräldrar bör delta i sina barns aktiviteter och vara delaktiga i dem. Barn ska inte lämnas ensamma, vare sig med datorer eller annat.

Redan på 70-talet beskrevs det så här

”Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”) 

Barn och vuxna har alla möjligheter att lära av varandra som det ser ut idag. Det är inte datorn som är problemet, snarast tvärtom. Här finns möjligheter till samverkan över generationsgränserna. Internet öppnar tillgången till hela världens kunskaper, som ett jättebibliotek.

Det man borde slå fast vad gäller dataspel är hur bra de är för en hel del andra saker än sitt innehåll. Att se lite längre är önskvärt. Att spela datorspel utvecklar många olika förmågor. Den som spelar lär sig tänka strategiskt, att arbeta i grupp, många spel är oerhört sociala och kräver lagarbete och skapar gemenskap. Det matematiska tänkandet tränas, språk inte minst eftersom de flesta spel är på engelska. Finmotoriken tränas upp och även koncentrationsförmågan.

Självklart ska inte barn bara hålla på med datorspel hela tiden. Det gör de inte heller. En period kanske. Däremot finns det barn som har problem och de ska hanteras på annat sätt än att alla kollektivt ska avstå.

Mary X Jensen
Fil.kand IT Pedagogik

Då lägger vi skulden på tekniken igen...

Nu blev det hallå som vanligt när en politiker vill lägga sig i privatlivet. Men ska man vara lite juste mot Tobé så säger han inte att datorer är farliga utan använder datorspelandet som ett exempel på hur ungarna försummar sin läxläsning och vill införa webbaserad läxhjälp - så ren datorfientlighet handlar det inte om. Om vi nu ska vara lite rättvisa. Men ibland blir det väl förenklat. Dock så finns det anledning att försvara datorerna tycker jag. För mycket datorspelande är symptom på något annat.

"– Ska vi lyfta elevernas resultat ska vi leverera mer undervisningstid, tidigt stöd och skickliga lärare. Det är politikernas ansvar. Men jag tror att vi måste ha med föräldrarna också som ser till att det blir mer läxor gjorda hemma och lite mindre tv-spel.

För att underlätta för föräldrarna vill Moderaterna införa webbaserad läxhjälp." (Sydsvenskan)

Moderaterna vill ha handslag på att ungar ska spela mindre datorspel än vad de gör idag. Jahaja dags igen att skylla på tekniken tänker den som varit med ett tag och i färskt minne har hur ungarna skrev instruktioner till annars tekniske farfar om hur man skulle få igång videon för att spela in nyheterna. Det blev konstigt nog fel varje gång ändå och ungarna ryckte ut. Huruvida det egentligen handlade om chansen att få barnbarnen på besök förtäljer inte historien.

Det är samma sak idag. Barnen hjälper de vuxna många gånger att komma igång med sin datorverksamhet och kanske att det fortfarande är så att det finns en överhoppad generation här - nämligen föräldrarna.

Men det hela upprepar sig hela tiden. Tekniken är farlig för dig. Det kan naturligtvis vara så för vissa, men där finns det med all säkerhet andra problem i botten som ska hanteras. Hade det inte varit datorn så hade det varit något annat. Men det gäller att slå fast att datorer är ett fantastiskt hjälpmedel för kunskapsinhämtning på så många plan. Att den inte är någon barnvakt är en självklarhet. Men de barn som fick TV på rummet och fick sitta ensamma där och kolla var också ganska övergivna.

Datorspel fungerar inte som enarmade banditer. Ibland kanske, men för det mesta så är det så oerhört mycket mer. Inte bara bra för inlärning på individuell nivå utan också som avledare från dumheter som kriminalitet om man får tro på en amerikansk undersökning som visar just på detta fenomen.

Men det här är lite som i början av internet och när grafiken kom. Då blev datorer plötsligt en nöjesmaskin, likt TV med rörliga bilder ljud. Det gäller att öppna upp lite för det som kommer...

Datorer och datorspel och sociala medier är förvisso tidskrävande, mer för vissa än för andra kanske. Men bra är det också.

Det finns andra metoder för att få barn att röra på sig och att lära sig mer än att tvinga bort dem från datorn. Varför inte satsa på inbyggd rörlighet i infrastrukturen. Promenader mellan skolor för olika ämnen, bra mat. Närvarande lärare i skolan förutsätter att även de får chansen att vara just pedagoger och inte administratörer för att tillfredsställa statistikförespråkarna. Ge föräldrar möjlighet till mer tid för barnen. Skapa större möjligheter för generationsöverskridande verksamhet. Blanda mera, inte varje åldersgrupp för sig. Bland andra ideer. Det ena är inte sämre än det andra.

Problem för vissa barn ska inte underskattas dock. Det krävs mer individuellt riktade metoder här. Sätt in stöten där. Många barn idag är väldigt ensamma och får stimulans och social gemenskap, får kompisar som de annars inte skulle haft. Alla ska dock inte dras över en kam här, lika lite som när det gäller andra saker.

Egentligen är datorn en fantastisk möjlighet för föräldrar och barn att vara tillsammans. Lära av varandra.

Ta den möjligheten föräldrar.



Ystad Allehanda, SVT Norberg i Metro

Även centern omfamnar skolan...

Skolan är ett evigt sorgebarn om man får tro lärare och politiker. Folkpartiet har haft frågan som sin under den borgerliga regeringen. Ett aningens stuprörstänkande med polishämtning av ungar, kepsen i korridoren och liknande inslag. Ordning och reda och väldigt lite pedagogisk utmaning. När man har pedagogik som huvudämne så blir man lite förvånad. Även socialdemokraterna har börjat tala om skolan men mer då i förvaringstermer. Ungarna ska börja tidigt och de ska sluta sent och skolan betraktas utifrån mitt sätt att se mer som en institution där man ska tillbringa sin tid från 2 års ålder fram tills man fyllt 18.

Moderaterna har också tagit omtag om skolan och är inriktade på en modern skola, Men ävenhär kan man se tendenser till hur saker ska göras. Mer gymnastik på schemat osv. Jo, det är nog helt klart att fysisk rörelse är bra och hänger ihop med inlärningsförmågan. Men när det står i moderaternas program 

"En annan viktig förutsättning för en bra skolgång är arbetsro. Lärarnas arbete att skapa en bättre studiemiljö underlättas med möjligheten att omhänderta störande föremål som mobiltelefoner." 

Mobiltelefonen eller snarare den mobila enheten är ett av de viktigaste lärohjälpmedlen som finns idag. I mobilen finns all världens kunskap samlad via uppkopplingen till internet. Det är snarare hur man använder den som ska läras ut. Varje unge borde ha en egen mobil. Så det känns inte jättemodernt moderaterna. En extra timme matematik i veckan för alla hjälper inte självklart eleverna, vissa elever behöver tio timmar extra och för andra räcker det med färre timmar. Det här är såna självklarheter att man inte borde behöva påtala dem i dessa tider. Men det instrumentella tänkandet tar på något sätt alltid över.

Personligen skulle jag vilja se en mer målinriktning på det individuella lärandet i skolan. Alla är inte likadana och det borde inte heller vara önskvärt att det riktas åt det hållet. En skola som tar fram varje individs talang skapar ett starkare samhälle på sikt. För alla behövs.

Även centern tar nu ett tag om skolan och Annie Lööf skriver tillsammans med Ulrika Karlsson (C) om kreativiteten och motivationen som viktiga faktorer i skolan. Det låter intressant. Ordningen och redan kommer med automatik när ungarna är stimulerade och ungar och även vuxna som känner stimulans blir nyfikna och lär sig mer. Det är mer min typ av skola än den där man står på rad med kepsen i hand. Det är synd att man inte kan vara med och påverka mer kring detta. Önskar verkligen att vi som är pedagogiskt kunniga och de som forskar i ämnet skulle komma mer till tals i skolfrågor. Då kanske vi skulle slippa de här populistiska ideerna kring rättning i leden.

Ämnet pedagogik är viktigt för samhällets utveckling, jag har själv ägnat nästan 5 år av mitt liv på universitetet åt detta. Men svårigheten att komma igenom med dessa kunskaper blir allt mer uppenbar... För var ser vi forskarnas idéer i de politiska programmen? Var ser vi pedagogerna mer än som de som vill ha mer betalt. Men ungarnas glädje att lära diskuteras praktiskt taget inte.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolpolitik, utbildning, pedagogik, alliansen, moderaterna, centern, regeringen