Hur många nollor kan människor i allmänhet förhålla sig till - regeringens nya budget...

Budgeten är årets händelse. Finansministrar promenerar stolt med luntan... Leende med vakter runtomkring för att förhindra så kallad tårtning vilket kan förstöra både kläder och frisyr om man har otur. Men självklart handlar det om säkerhet också, man vet aldrig vad en tårta innehåller. Så skämt åsido självklart ska våra höga politiker skyddas från såna dumheter.

Idag ska dock siffrorna presenteras. Tidningarna är fyllda med konsekvensanalyser om vad varje satsning betyder för just dig eller för mig. Alla tyckare är med och vänder på siffrorna från sitt perspektiv. Det hör till. Alla är förmodligen både vinnare och förlorare. Som det brukar vara.

Men en sak som alltid får mig att fundera runt budgetdirektiv är det här med nollorna. Ju fler nollor desto större ser det ut (och det är det också förstås). Men hur många kan förhålla sig till alla dessa nollor? Dessa miljarder med kronor som vräks ut till olika ändamål. Sen när matematikerna (sic!) börjar förklara hur det förhåller sig och att det bara blir 0,75 kr per pensionär. Eller som nu senast när regeringen satsar oerhörda summor med många nollor på byggande av nya skollokaler. Så visar det sig att det kanske bara räcker till ett lite fikarum för lärarna enligt den seriöse bloggaren Sven-Erlands beräkningar.

De nollor som presenteras i olika budgetpresentationer är för många. Helhetsgreppet försvinner. Nåväl många andra kommer att rationellt förklara budgeten för oss så det här var bara ett annat inlägg och vinkel i det hela.


Kan man annat känna sig lurad? Hur man än vänder på det?


(Nr. 17 av 100 (ja  jag ligger efter rejält, skyller på influensan och annat...)

När man är liten har man oftast en vuxen men tänk hur det kan bli när man blir stor...

Det talas väldigt mycket om utanförskap numera. Den här filmen tog ett hårt tag i mig. De flesta av oss känner nog till personer som inte är så där sociala som de flesta är... I barndomen finns oftast en vuxen som ryggstöd. Men när man blir vuxen...

Den här filmen tog verkligen tag i mig och jag hoppas att ni också kan känna så och kanske ge en extra hand till den ni ser är vilsen istället för att bara ignorera eller skratta åt dem. Alla har det inte lätt och självklart.

Inlägg 16 av 100

Kanelbullens dag, kollektivavtalets dag, alla hjärtans dag, bussförarnas dag, pannkakans dag, pi-dagen

Towel day, internationella dagen till minne av slaveriets offer, världsteaterdagen, såpbubblans dag, lakritsdagen, skånska flaggans dag med flera med flera.

Så var går gränsen för detta firande? Är det så att vi måste fira tillsammans för att det ska gälla och bli på riktigt? Trycket är hårt för att alla ska göra likadant. Eller kan man fira sina egna dagar och strunta i alla dessa påbjudna dagar. Det tycker jag personligen.Är inte så mycket för alla dessa kollektiva samlingar.

Visst är det väl särskilt roligt för handelna tt haussa upp exempelvis Alla Hjärtans Dag. Då säljs det mängder med prylar dagen till ära. Blommor, kort, presenter och så förstås dessa sockrade gelehjärtan. De man känner hur det drar i halsen bara av att se på förpackningen.

Det finns till och med en egen sida på internet för alla dessa temadagar. Ni finner den här.

Towel Day är en dag vi brukar uppmärksamma i vår familj. Läs mer om den här.

Earth Hour är ett annat gemensamt påfund som många verkar ta på allvar. Det kan du läsa om här.





Inlägg 14 av 100 (ja, jag ligger efter)

Får man misslyckas och ändå känna sig nöjd med livet...

Enligt min uppfattning är det helt OK att inte reda ut allt man tar sig för. Livet kommer mellan varven emellan allt man ska göra. Då har man val. Stanna upp och göra klart eller släppa och gå vidare. Självklart beror det på vad det är man håller på med. Men väldigt mycket saker av det vi håller på med är inte livsviktig.

Som det här med Blogg 100 - nu har jag missat att blogga flera dagar. Tänker jag ge upp för det. Nej. Jag tänker försöka att klara av alla hundra inläggen även om det blir förskjutet. Men känna mig misslyckad tänker jag inte göra. Det är livet för kort för är en insikt jag fått med åren.

Så misslyckas det kan man göra då och då. Tänk på Edison hur många gånger misslyckades inte han innan lampan började fungera.

Vinnarskalle utan ångest. Det är bra. Envist. Vila.

Inlägg 13 av 100

Kan vi vänta oss Göran Persson tillbaka på taburetten...

Göran Persson tycker att Löfven varit sen på bollen vad gäller flyktingarna och att tiggeri i ska förbjudas. Löpsedlarna idag. Har han blivit intervjuad eller placerad?

Att socialdemokraterna har det jobbigt är en underdrift. Alla är på dem. Även internt. Miljöpartiet i regeringen var väl inte den allra bästa iden på alla sätt att arbeta med. Det kommer mycket intressanta men smått galna ideer därifrån. Målsättningen och tankarna är nog goda, men man bortser helt från att samhället måste leva och fungera också. Statsminister Löfven har det inte lätt. Inte på något sätt.

Å ena sidan så verkar det totalt sammanbrott i Sverige, ja i hela Europa faktiskt. Läs tidningarna och du ser inte en god nyhet. Man kan ju ramla ihop och misströsta för mindre.

Är Göran Persson mannen att reda ordning i kaoset? Fan vet...
Kom igen Göran... Kom ihåg var ni hörde det först.

Heja Anna Kinberg Batra (mer min modell)

Blogginlägg 11 av100

Ont-om-tid-inlägg idag...

Härliga tider framför oss nu...

Inlägg 10 av 100

Vem är du att sitta här och tycka...

Ett fenomen som då och då kommer fram till ytan är frågan om vem man är som sitter här och tycker. Att tycka och ha åsikter utan att ha tillåtelse är lite smått suspekt tycker vissa. Andra tycker att man borde hålla käften helt enkelt eftersom ingen tillåtit en att säga nåt. Du vet ändå inget - överlåt åt andra att tycka, de som har kunskaperna om det de talar om. Plats i korgen och vet din plats.

Det hela handlar många gånger om att det blir väldigt jobbigt att bli störd av andras tankar mitt i sitt eget tänkande. Det liksom räcker. Inte för mycket surr nu. Vi ska ha det lugnt och fint här. Sen har vi den där auktoritetsaspekten mitt i alltihop. Har den och den sagt att det är så, så är det så. Jahaja...

Nåväl det finns en yttrandefrihetsgrundlag i Sverige och den ska vi vara rädda om och förvalta väl.

"Ingen censur - Våra myndigheter får inte granska det som sänds i radio, i tv eller via annan teknisk upptagning. Undantaget är film på bio som är det enda massmedium som får förhandsgranskas av staten... "

Det är alltså inte OK att begära att någon ska ändra på det den skrivit för att det ska passa. Be kan man göra, men inte begära.

Läs mer om den lagen här

Att tycka är att vara engagerad och engagemang behöver vi mer av.

Internationella kvinnodagen...

Den här dagen har överlevt sig själv...
Måste i alla fall omdefinieras på något sätt.
Har någon några ideer?

Slut på meddelandet.

Inlägg 8 av 100

Kvinnofriden måste värnas...

Polisen i Östersund uppmanar nu kvinnor att inte gå ut ensamma efter mörkrets inbrott. Det händer för mycket och polisen hinner inte med. Det är förfärligt på så många sätt. Kvinnofrid - läser jag om på Wikipedia, var en lag som instiftades av Birger Jarl och kom till redan 128 tillsammans med en del andra lagar som kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Då handlade det om kvinnorov mot kvinnans vilja. Men märkligt nog också med kvinnans vilja.Då handlade det om att en kvinna stack med en annan man som hon lämnade. Det verkar inte så noga med våldtäkter däremot.  Läs mer här.

Om man skulle översätta Kvinnofrid till modern tid för att vara lite vild och knasig så skulle man väl kunna säga att kvinnor ska kunna leva i frid och röra sig som de själva önskar på gator och torg och hemma. Kvinnor ska slippa vara rädda. Det är så självklart i teorin men uppenbart inte i verkligheten.

Visst får killar också stryk och blir misshandlade, inget snack om saken. De ska naturligtvis också skyddas så klart. Men just här handlar det om kvinnors frid. Utan att jämföra med mäns frid. Bara så att vi håller isär de sakerna.

Det här är verkligen inte bara för ett parti som FI!. Det är inget manshat, det är en självklar mänsklig rättighet. Något för moderaterna att ta fasta på? Alliansens övriga partier Socialdemokraterna? Uttryck det lite mer.

Som kvinna ska man inte behöva vara rädd. Det borde vara en självklarhet. Men är det inte.

Varför?



Inlägg No.7 av 100.

Kan en moderat äta lunch med en sosse...

Svaret på rubrikens fråga är naturligtvis att självklart kan man det, man kan äta lunch med precis vem man vill.  Trevliga personer kan ha annorlunda åsikter än de man själv förfäktar. Det skapar dynamik i tillvaron att dryfta dessa. Dock är det nog mest vanligt ändå att det mesta är man överens om. Vardagsdetaljerna ser ofta likadana ut för de flesta.

Varför ställde jag denna fråga kan man undra. Det grundar sig i att det inte i alla kretsar är helt självklart att äta lunch och umgås med någon från den andra sidan. Är man en sort så är man. Då går det inte att välja umgänge hur man vill, det är illojalt och skvallret går igång och misstänksamheten är stor - för vad kan man ha pratat om. Rent av kanske det har skrattats också. Inte bra. Håll avståndet till oliktänkande. Annars blir du betraktad som konstig och avvikande.

Naturligtvis gäller detta inte för alla. Men i vissa snävt tänkande kretsar är det så. Det är VI och det är DOM.

Undra på att det blir så många konflikter och att de underhålls.

Inlägg 5 av 100

Jag jobbar som lärare - ett av de viktigaste jobben...

Häromdagen såg jag en av mina elever sitta i matsalen med en mobil i örat och en uppfälld dator samtidigt som han försökte äta lunchen. Han såg ut som en riktig liten businesskille. Det ska börjas i tid. Andra tycker säkert att han absolut inte skulle ha den verksamheten igång samtidigt som han åt. I matsalen äter vi. Jovisst. Skolmatsalar är så extremt avkopplande och lugna det vet alla som satt sin fot där. 

Men just den här killen som lyckades sitta där mitt i allt ljud, spring och slammer med disk var det nåt extra med. Han var helt oberörd av allt runtomkring sig. När jag sedan frågade honom vad han gjorde så berättade han att han löste mattetal med hjälp av sin pappa. Han skulle ha läxprov senare på eftermiddagen nämligen. Hur kan man klaga på en sådan kille? Egna initiativ och drivkraft är bra egenskaper när man ska söka sina förmågor.

En höjdardag i skolan. En känsla av att det finns drivkrafter i varenda unge och att det är min uppgift att hitta och locka fram dessa egenskaper. Med hjälp av internet, mobiler och andra verktyg kan man individualisera undervisningen på ett bra sätt. De som är långt framme kan ges svårare uppgifter och lärarens tid frigörs till de som behöver mer personligt stöd.

Det är grejen... 

nu har jag haft sportlov och börjar längta tillbaka till skolan. 

Din egen plats i gruppen har betydelse...

Grupper kan vara stora och de kan vara små och de kan fungera mer eller mindre bra. Framförallt så är de inte statiska även om man kan känna så när man befinner sig mitt i dem. Minsta lilla förändring där en ny person tillkommer eller en annan avgår avgör positionen. Olika roller finns och spelas, men det är dock alltid gruppen som bestämmer vem som ska vara på olika postitioner. Själv har man inte så stort val. I bra fungerande grupper tillåts alla att delta med sina kompetenser och sin kraft alla ser till målet som ska uppnås och frid och fröjd råder. I alla fall under en period. Det kan snabbt ändras. Maktförskjutningar är vanligt och det finns ofta ett formellt kontra ett informellt ledarskap.

Jag lånade en tabell som ses nedan, den beskriver de olika rollerna i en grupp ur dimensionerna popularitet och makt. Metoden att få fram detta kallas Sociometri, den skapades av J.L. Moreno. Det handlar om att få fram dolda strukturer i en grupp. Vilka som vill vara med vem och var tilliten finns och så vidare. Alla vill höra till ett sammanhang och bör få göra det också. De personliga relationerna i en grupp är svåra att nå och det finns ofta maktstrider med mobbningstendenser och liknande i en grupp som i sin tur skuggar det arbete och det mål gruppen en gång skapades för.

Det kan räcka med att i sitt eget huvud fundera lite kring hur det ser ut i den grupp man är verksam. Var är du själv placerad? Kan du göra något åt det om du inte gillar positionen? Utifrån det kan man sedan göra sina val. Är det värt att vara kvar och vänta in förändringen som alltid kommer eller ska man gå vidare? Det är nämligen inte exakt lika i varje grupp. Inte alls säkert att det som var bra eller dåligt för den delen blir på samma sätt i en annan konstellation.

Popularitetsdimension - den sociala distansen

1) De populära, stjärnorna - föredras av de flesta
2) De omtyckta - föredras av många
3) De accepterade - föredras av en del
4) De tålda - föredras av ett fåtal
5) De utanförstående som föredras av ingen
6) De förbisedda som får vara med och som gärna vill, men inte kan göra sig gällande
7) De avvisade som gärna vill vara med men inte får
8) Enstöringarna som får men inte vill vara med
9) De isolerade som varken vill eller får vara med

Maktdimensionen - position i hierarkin

1) Ledarna - centralfigur(er)
2) Medhjälparna - de aktiva
3) Medlöparna - de beroende
4) De passiva
5) De perifera rollerna
a) Syndabocken som gör allt det felaktiga
b) Svarta fåret som gruppen skäms för
c) Clownen som gruppen skrattar åt
d) Dumbommen som gruppen tycker är dum

Sammanställningen ovan är lånad från Svedberg Lars, (1997), sidan 107, Gruppsykologi - Om grupper, organisationer och ledarskap, Studentlitteratur, Lund - en bok som i sig är väl värd att läsa om man är intresserad av ämnet.


En skicklig och erfaren ledare ser förstås detta och gör någonting åt saken. Men det kan också vara ett sätt att betrakta en grupp.

Mobbarnas fula trynen sticker ut överallt...

Tidigare ansåg man att mobbaren var en antisocial stackare, en som var oförmögen att samverka med andra. Idag har man kommit fram till att det snarare är de som strategiskt och med skickligt beteende som blir mobbare. De gör det för att själva tillfredsställa sina behov av makt och dominans bland sina klasskamrater. Jag studerar främst barnens mobbningssituationer just nu, men är säker på att det går att jämföra med vuxnas beteende också. Det kanske rent av är så att de som är vuxna och mobbar andra idag helt enkelt inte blivit riktigt vuxna själva.  Det är just dominansen och makten och kontrollen som är det framträdande för den ledande mobbaren som alltid måste ha en grupp omkring sig som hejar på och tillåter att det sker...

Det talas också ofta om att den mobbade alltid är en svagare person. Så är inte alltid fallet från början. Det kan mycket väl vara en jämnstark eller starkare individ som på något sätt anses som konkurrent som blir ansatt och med tiden bryts ner av den exkludering och utsatthet som blir resultatet av en längre tids mobbande. Den mobbade får en låg status i gruppen över tid och vem vill stödja en sådan? Man vill vara populär, eller hur? Se upp till den som vill bli beundrad. Och ve den som stör ordningen. Dessutom finns risken att man själv kan bli utsatt om man stöttar den som har lägre rang än mobbaren.

Ofta finns det ingrodda normer, det sitter i väggarna på något sätt, i grupper som fungerar så här och ett sätt kan faktiskt vara att bryta upp gruppen och formera om den så ofta så att inget hinner fastna i väggarna. Då blir även mobbaren osäker. Publiken försvinner.

Många barn känner sig osäkra i skolan och är rädda till och med, många vuxna mår dåligt på jobbet och hänvisar ofta till social utsatthet och mobbning som skäl till detta. De blir marginaliserade, ignorerade och utstötta. Den som aldrig stött på problemet menar att det inte ens förekommer och tyker rent av att det är larvigt att ens prata om mobbning.

Jag tror att det är svårt att komma åt det här problemet på grund av att det verkligen finns människor som njuter av att förstöra för andra, kanske för att de tror/tycker att de själva får fördelar av det. Men samtidigt är det en så pass viktig uppgift att man inte kan eller ska igonerera den. Mobbning är inte samma sak som att man är tillfälligt oense med någon utan det handlar om att utsätta enskild person för kränkningar och elakheter under längre period. Det är allvarligt för det kan få sådana fruktansvärda konsekvenser.

Ju mer jag läser om detta område desto mer inser jag hur viktigt det är att ta itu med saken. Det går kanske inte att fixa alla problem men kan man ställa tillrätta för några så är det en storvinst. Vare sig barn eller vuxna ska känna sig utstötta. Sen passar inte alla ihop och då ska kanske relationen avslutas, men det måste ske innan allt för stor skada är skedd. Där har personer som förstår det som sker en hel del att göra. Både i skolor och i andra typer av organisationer.

Läs gärna boken Utstött - en bok om mobbning. Den handlar i huvudsak om problemen i skolan, men är ganska lätt översatt till vuxnas mobbningssituationer också.



Läs även andra bloggares åsikter om #Blogg100, mobbning, utsatthet, skolan, vuxenmobbning

Är det nytt parti man ska starta kanske...

Det har startats fler än 60 nya partier inför det kommande valet. Det är helt enormt egentligen. Men det säger också något om befintliga partier. Medlemsskarorna minskar i rask takt och politiskt intresserade tappar intresset när det flöjlas hit och dit. För de flesta som engagerar sig i politiskt arbete gör det utifrån någons slags ideologisk grund och är beredd att slåss för just den. Att vara med och påverka är en annan anledning förstås.

I Dagens Samhälle (nr13-2014) ser vi uppslaget med rubriken UTFRYSTA - NU STARTAR DE EGET TILL VALET. Många av de engagerade finner inte möjligheter eller får inte chansen att driva politik så de struntar i partiet och kör eget. I artiklen intervjuas statsvetaren Gissur Erlingsson som menar att det finns grogrund för lokala outsiders. Identifiktionen med partier minskar stadigt, det ser man inte minst på det sjunkande medlemsantalet. Många delar sina röster på olika partier i de tre valen till riksdag, landsting och kommun. En av de utfrysta i Dagens Samhälleartikeln är Else Ammor, hon blev på ett fult sätt bortplockad från sitt förtroendeuppdrag som socialnämndens ordförande mitt under mandatperioden. Nu ger hon inte upp alls utan startar eget parti i stället - Sundsvallspartiet. Det är så att människor med drivkraft sätter sig inte bara ner och finner sig. De tar saken i egna händer. Det är egentligen sorgligt att det ska behöva bli så.

Skulle det kunna vara annorlunda? Ja förmodligen om det vore så att partierna kunde organisera sig och skapa utrymme för alla engagerade på ett bättre sätt. Som det är idag så fryser man ut kompetenta människor med politisk kapacitet och satsar på en konformitet som bara uppskattas internt av dem som ingår i den inre kretsen. Jag tror att det är mycket olyckligt för moderaterna som parti, jag skriver moderaterna här eftersom det är för dem jag verkar/verkat. Men det förekommer i alla politiska partier det läser vi om allt som oftast.

Det samlas 2800 moderater i Göteborg för att lägga en grund inför valet. Det är många det. Jag brukar vara inbjuden till dessa möten men i år blev jag avvisad eftersom bloggare inte räknas som några viktiga mediapersoner att ha med i valrörelsen detta supervalår. Det var bara att ställa sig i kön och gå via sin förening som alla andra. Det känns mycket konstigt och snopet efter alla år jag hängivet som moderat drivit opinion och  deliberativa samtal som når ut till tusentals människor varje dag via de sociala medierna. För moderaterna, inte emot. Så nog känner jag mig också lite utfryst det går inte att komma ifrån. Tyvärr går det att räkna fler än fingrarna räcker till som hamnat i liknande situationer. Jag tror att moderaterna som parti skulle tjäna på att vara inkluderande istället för exkluderande på personnivå. Om alla ska med så måste man förstå att det finns att göra för alla. Inte en kotte borde kunna avvaras. Det måste ske från övergripande organisatorisk nivå. Det puttrar ute i landet och det är inte bara av glädje och framtidshopp.

Starta eget parti - ja kanske det. Eller gå med i något av dem? Alltså - drygt 60 nya partier har startats inför detta val. Det säger en del om hur partierna misslyckats med att engagera engagerade människor, eller hur?

Jag vill ha en borgerlig regering men också en kanal att arbeta igenom... just nu finns inte den. Man blir som en haj i ett akvarium på något sätt. Självklart kan man dra sig tillbaka och vara tyst om man blir ställd åt sidan, vinka och le. Man bör kanske rent av göra det för att det ska vara lugn och ro för andra.

Men blir det någon förbättring då? Nej...

Bäst att jag påpekar att jag inte kollektivt vill bestraffa alla mina trevliga M-kompisar. Det är mer konstaterande av en saksituation det här. Jag vill ha Fredrik Reinfeldt som statsminister. Verkligen. Men allt det andra som pågår.

(intressant)



AB

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik, moderaterna, val2014, Sverigemötet

Kärlek på jobbet - det går inte...

Kommunikationschefen på Försäkringskassan slutar sin nu sin tjänst, han anser sig vara utsatt för folkdomstolen i frågan. Ja kanske är det så men det var väl ändå väntat. Det var nog klokt gjort av honom. Det fövånar mig ofta att människor med höga befattningar som i sig borde kräva en och annan insikt begår den här typen av misstag. I en kommun uppstod en liknande situation och när chefen ville göra något åt saken och dela på de tu så fick vederbörande själv sparken och ett avgångsvederlag med ett par miljoner. 

Att möta någon på arbetsplatsen är inte ovanligt, det är till och med den vanligaste platsen att mötas på. Konstigt vore det annars så mycket tid som man i allmänhet är på där och många gånger har man också gemensamma värdegrunder också. Kärleken kan slå ner som en bomb, det är alltid trevligt och bara att gratulera. Men hur ska man hantera det på arbetsplatsen? Det beror nog på. Om en chef och en underställd inleder en seriös relation så ställer det till problem. För andra. Då gäller det att hantera saken på rätt sätt. Det är lika illa om det är två chefer som sitter i samma ledningsgrupp till exempel. På stora organisationer brukar man kunna hantera det hela genom att personerna flyttas långt ifrån varandra för att inget gnissel eller beroendesituation ska uppstå.

Många gånger så tror man kanske att det går att handskas med problemen, men förr eller senare uppstår det situationer som inte kan skötas av personer som har nära relationer. Det handlar inte bara om kärleksrelationer utan också om alltför nära vänskap - om det är så att det handlar om att favorisera. Ge högre löner, snabbare karriärstege eller annat gynnande. Det skapar oro i övriga organisationen. Man kan också hamna i olika jävsituationer.

Höga chefer bör undvika starka relationer med enskilda på jobbet. Lättast är förstås att om situationen uppstår så slutar den ena. På många arbetsplatser är kärleksrelationer oönskade i synnerhet när det gäller chef och underordnad. Tänker man efter bara lite så är det lätt att förstå.

Att som chef ha gullegrisar på jobbet är också ett problem. Hur vuxna vi än vill vara så finns det alltid missnöje när andra favoriseras. Det skapar avundsjuka, tar ifrån gruppen arbetsmoralen. Kan han/hon så kan jag minsann också tänker de andra. Det är lätt när man är ung och ny och oerfaren chef att göra misstaget att koppla vissa närmare sig än andra och skapa kotterier. Man behöver stödet och det är lätt att falla för frestelsen att utse en kompis på jobbet. Man bör i stället i möjligaste mån skaffa en stödperson utanför den grupp man själv ska leda. Definitivt inte utse en underställd till kompis. Det uppstår alltid problem med en sådan relation. Tidningen Kollega har en intressant artikel om just detta i sitt senaste nummer, sidan 54.

På arbetet ska det gå proffsigt till, inte som i vanliga kompisklubben. Visst kan man vara vänner, det är kanske rent av en förutsättning för att kunna jobba ihop. Men man kan inte på jobbet sitta med huvudena tätt ihop och vända ryggen till övriga i rummet och småtissla. Det går inte för sig. Det skapar konflikter med de andra. Som chef/ledare har man ett ansvar att behandla alla lika. Särställer man en person så kan denne hamna i onåd hos de andra. Alla dessa relationer tar mycket tid från det viktiga - att jobba och driva verksamheten fram mot uppsatta mål...

Jo då jag träffade min man på jobbet som många andra. Men vi slutade båda på den arbetsplatsen och levde våra liv på andra platser. Det har gått utmärkt.

Lite mer:

Expressen
Jobbkällan
Chef

Fritt tänkande...

Det var häromdagen som jag skrev dit Fritt tänkande i min bloggbeskrivning, det kändes lite berfriande faktiskt. Fritt tänkande har jag iofs alltid varit och kommer förmodligen att förbli också. Svårt att tänka mig något annat. En fri själ i en fri kropp. Det är ett slags bastillstånd här.

Däremot inte sagt att fri är det samma som att göra tvärtemot andra hela tiden. Det är liksom inte ett självändamål precis. Att alltid tycka tvärtom. Nej det är till och med ganska barnsligt.

Däremot är det skönt att befria sig själv från oket att försöka vara någorlunda poltiskt korrekt i alla sammanhang. Det är man ändå kan man väl säga om man inte har för avsikt just att säga emot hela tiden. Är manmed i någon sammanslutning så är man det för att man i någon mån är överens, i alla fall i det stora. Sen finns det detaljer man kan ha avvikande avsikt om, då får man säga ifrån. Så enkelt egentligen. Men det är inte alltid så. För att uttrycka en egen tanke kräver också ett utrymme. Att det finns tillit i sammanhanget, att det är tillåtet. Så är det långt i från alltid...

Alla människor borde få vara fria att uttrycka tankar och ideer och känslor...
Så är det inte överallt. I Sverige är det väldig mycket så om man jämför med en del andra länder, men ändå är vi inte nöjda. Ty tendenserna att styra och ställa över andra finns också här.

#blogg100

Lögnen - så förvirrande...

Förvisso så ser vi alla tillvaron utifrån vår egen sanning alltså den kunskap och den erfarnehet vi själva har om världen helt enkelt, och den kan skilja sig mellan olika människor. Gör det nästan alltid.

Men ibland handlar det om rena lögner, att någon hittar på eller avstår från att berätta om saker som de vet skulle ställa dem i dålig dager. Vissa människor har svårt med sanningen, de är rent av rädda för den och konstruerar sin verklighet genom att försköna den på olika sätt. De vrider och vänder på för att ge sig själva fördel. Innerst inne så vet de nog att de är ute på hal is. Men allt gäller för att inte tappa ansiktet. Halvlögner, omvända påståenden blir vardag. Som regel kan de inte svara på en enda fråga av logisk natur. Det finns ett problem för dessa personligheter, omgivningen består inte av idioter, så de blir nästan alltid avslöjade. Många hänger med och låtsas att det är sant förstås, för att de inte vill vara med i bråk. De kanske har fördelar som de inte vill bli av med. Eller så erbjuds de fördmåner för att hålla sig lugna. Det håller oftast bara till begränsad del. I längden brukar sanningen komma fram.

Men vad är en lögnare egentligen? Det finns olika sorters lögner. Den vita lögnen används ofta för att man vill att den man talar med ska känna sig mindre ledsen, trots att man vet att det är katastrofläge så försöker man trösta. En annan sorts lögn är bluffen, där man försöker lura mottagaren till att tro att något är på ett visst sätt helt enkelt fastän man vet att det inte är så. Den stora lögnen eller propagandan finns ofta i politiken. Hitler var en framstående lögnare i den genren. Syftet var inte att informera utan att påverka. Saklighet saknas ofta och innehållet är ofta medvetet falskt. Vilka medel som helst används för att få den egna viljan igenom. Det är synnerligen obehagligt. Dessvärre så är det ganska vanligt. Den manipulerande lögnen sysslar ofta psykopatiskt lagda människor med.

"Lögn, manipulationens grund, är psykopatens vardagliga verktyg och den kan återanvändas utan blygsel eller skamkänsla. Blir lögnen avslöjad är alltid felet andras eller på sin höjd ett minnesfel. Följdlögn blir oftast trodd då den utsägs med all den charm och övertygelse som psykopaten har. Samvete och ånger som styr andra människor saknas ofta helt hos psykopaten, i stället används andras samvetsömhet för att styra andra mot sina egna mål och syften. Andra är verktyg för psykopatens verksamhet."

I Wikipedia kan man läsa om makthavares propaganda: "... Den som sprider propagandan avser att förändra folks bild av en fråga eller deras förväntningar på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål. Ofta kopplar odemokratiska makthavare bruket av propaganda till bruket av censur – om en person eller myndighet ur mediautbudet med hjälp av censur tar bort oönskad information blir hela mediautbudet en propagandakanal för makthavaren..."

I de sociala mediernas tidevarv blir det allt svårare att komma undan med sina lögner, det är alltid någon ser och ertappar. Det ställer förstås till problem för den som har något att dölja.
Vem ljuger? Kanske att vi alla gör det ibland av olika anledningar. Det kan handla om makt på olika nivåer. Att vilja underlätta för sig själv att slippa obehag kanske. Vissa människor ljuger mer än andra. Det kan vara ett sätt att få ro, att slippa obehag. Man ska ha klart för sig att en lögn behöver inte vara det för den som uttalar den eftersom det väl kan kan representera vederbörandes sanning. Vi ser och betraktar världen utifrån vår egen vinkel. Så är det.

Visst är det lättare att betrakta världen i svart och vitt, då kan man ju välja vad man ska ta ställning till och behöver inte fundera mera sedan. Men är det inte just funderandet vi behöver. När det gäller att rädda någon som håller på och drunknar så måste man ta ställning direkt. Men annars så behövs tänkandet. Brist på eftertanke ställer till det väldigt mycket. Väldigt mycket.

Jag tror på sanningen även om den kan vara obehaglig så går det över. Lögnen däremot måste man leva med framöver och vakta sin tunga så att man inte försäger sig. Det är enklare med sanningen också på grund av att man inte behöver försöka komma ihåg vad man sagt.

(intressant)

#blogg100

Kreativitet o civilkurage inte alltid välkommet...

Kreativitet är något som för det mesta påtalas som positivt. Men ska man ha en hög kreativ nivå så måste det också finnas en tillåtande kultur i organisationer och företag. Det är dessvärre just här man stöter på problemen. Den tillåtande attityden finns på väldigt få ställen. Ni har hört talas om "NIH - Not Invented Here", eller hur? Eller - du, det där har vi prövat förut, om man överhuvudtaget lyssnar på den som är ny och kommer med förslag som kan innebära förändring av något slag. Jag vill påstå att vi har en bra bit kvar tills den där riktiga öppenheten infinner sig i olika organisationer.

Sen har vi det klassiska att den som talar för mycket, har nya idéer eller kanske rent av har mage att komma med kritik, även om den är kosntruktiv - ganska snabbt förpassas ut i kylan. Får byta kontor, jobb och arbetsuppgifter, kanske får en ny chef. Det hela sker mycket subtilt. Personalchefen ler och berättar hur det kommer att bli. Så var den spiken spikad och det blir lugnt och fint igen, det dröjer tills någon vågar sticka upp nästa gång. De mest spännande människorna på företagen hittar man ofta på de där lite mer undanskymnda platserna av någon anledning. Det är ju egentligen de som borde vara med i ledningen, eftersom de har visioner och idéer. De skulle tas till vara innan kreativiteten går över i bitterhet.

Idag är många väldigt väl skolade i att ifrågasätta, vi lever verkligen mitt i ett kunskapssamhälle där man tycker att det vore helt naturligt för företag och organisationer att ta vara på allas drivkrafter. Att se till att det finns en dynamik i att ta vara på olika idéer. Inte så mycket fundera på varifrån de kommer utan på om det är en bra idé för företaget eller inte och hur man kan använda den. Då talar jag inte om att stoppa in människor i stora databaser där man kan slå på nyckelord utan på den dynamik som uppstår i mötet mellan människor. När den ena säger ett så ger det något annat hos en annan och så är dynamiken igång. Man hinner jobba också... Eller rättare sagt det är det man gör.

Riktigt kreativa människor ser ofta på tvärs och funderar inte så mycket över om de förmedlar sina tankar på rätt ställe i hierarkierna. Ofta blir de också väldigt entusiastiska, men också lika ofta tillbakahållna, av andra. Stopp, stopp - NIH.

Min vuxna son sa till mig senast igår. Mamma, för att få till en förändring i samhället och särskilt när det gäller att få in kvinnor på höga poster och se till att de verkligen får något att säga till om och inte bara är galjonsfigurer, så handlar det inte bara om att "skita i det blå skåpet", man måste spränga det i bitar. Förändra hela kulturen helt enkelt. Det tar tid. Jag är stolt över min sons insikter i detta ämne.

Läs också mer om whistleblowers, de som vågar säga ifrån och anta narrens roll eller barnets i historien om Kejsaren är naken. Det där civilkuraget som alla talar om men ingen vill ha, i alla fall inte allt för nära. 

Kreativitet och civilkurage - det talas en del om det... Men...

Andra bloggar om: politik, kreativitet, tryggehet, samhälle, utveckling, tolerans, frihet, intressant

Rationalitet och människan och HR ...

Jag fann ett synnerligen intressant blogginlägg som handlar om HR och synen på människan. Det är erfarne personalvetaren Magnus Dalsvall som skrivit om att se människan. Jag tänker att människan är mer än en siffra, mer än en ålder, mer än statistik, mer än lönegrad, mer än en titel... 

Detta fick mig att fundera i banor kring rationaliteten i samhället och en text jag skrev om detta 2009. Tillägg: Alltså jag har gjort ett referat på en bok...

Men först läser ni Magnus Dalsvalls blogg här

måndagen den 24:e augusti 2009

Människan som rationell varelse... 

Det är alltid intressant att studera när två grupper står emot varandra och pratar om som det tycks olika saker även om det handlar om samma, på ytan i alla fall. Hur som helst, jag började fundera på det här med rationalitet och plockar i hyllan och hittar boken Organisationens rationalitet – Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser skriven av Owe Johansson som arbetar som universitetslektor i företagsekonomi på Örebro Universitet.

Han funderar i sin bok kring innebörden av begreppen rationalitet och rationell organisation som han anser vara en angelägen fråga att studera och det kan man hålla med om. Boken är därför inte skriven på någons uppdrag utan handlar mer om Johanssons intresse för att ämnet kommer upp på agendan. Jag tycker att det är högaktuellt nu när vi behöver en förklaring till hur vissa politiska beslut har fattats.

Fem antaganden

Johanssons studie präglas av fem antaganden. Det första, det moderna projektet återstår fortfarande att färdigställa eftersom det mänskliga förnuftets möjligheter att skapa goda livsbetingelser långtifrån är kartlagda. För det andra - vi bör kritisera det moderna projektets inriktning hittills, eftersom det inte tagit tillvara på de möjligheter som finns för det mänskliga förnuftet. För det tredje, menar han vidare att ett centralt problem för det moderna samhället är att vi, som nämnts ovan, ofta förknippar rationaliteten med de produkter och metoder vi använder för att exempelvis vinstmaximera i företag. För det fjärde, är det att individen intellektuellt använder sig av tänkande och förståelse för att ta ställning till problem med förnuftsskäl som är det rationella. Det femte, rationalitet som det beskrivs ovan behöver försvaras och talas för.Johansson är i sin bok kritisk till den instrumentella synen på rationalitetsbegreppet som vi oftast använder i dagens samhälle. Den rationalitet som huvudsakligen handlar om att man styrs av i förväg systematiskt utarbetade regler, normer och andra styrmedel för bl a lönsamhet, produktivitet och effektivitet i företag och andra organisationer, snarare än att det handlar om människans egen förmåga att tänka och resonera.

Vad innebär det då att resonera rationellt

Johansson hänvisar till Habermas giltighetsanspråk i en språkhandling, som säger att det finns fyra kriterier som gäller för att ett resonemang ska vara rationellt. 1) Strävan efter teoretisk förståelse, vilket innebär att det som uttalas måste vara språkligt begripligt. 2) Strävan efter redogörelse och artikulering, 3) ett prövande förhållningssätt, 4) Resonemangets interna konsekvens.

Vad säger ordboken

Om man slår upp ordet rationalisera i synonymordboken (Palmér, 1983) så står det: (Bl a) (praktiskt) omorganisera, systematisera, förenkla, effektivisera.Emedan det för ordet rationell står: förnuftsenlig, förståndsenlig, förnuftsbestämd, förståndsmässig, förnuftig (t ordnad), logisk (t grundad), byggd på logiken; (mål)medveten, metodisk; vetenskaplig; praktisk, väl planerad 1, planlagd, (ibl.) förenklad, jfr ändamålsenlig

Synen på rationalitet

Det är inte i första hand rationaliteten i sig som är i fokus här utan ”synen på rationalitet”. Johansson försöker att tydligt formulera en medveten och genomtänkt syn på synen på rationalitet och hur det på olika sätt är möjligt att institutionalisera denna i organisationer och samhället. Han vill åt överbetoningen av ”det kalkylerbara och kontrollerbara på bekostnad av frågor om värderingar och förståelse”. ”Organisationens rationalitet förutsätter alltså bejakande av medarbetarnas förmåga härvidlag” – det vill säga människans förmåga att tänka och resonera.

Rationalitet skall ytterst definieras av ”strävan efter en teoretisk förståelse och artikulation av tankegången” i enlighet med Charles Taylors idéer. Han menar också att det är viktigt att moderna organisationer ger utrymme för detta. Tillsammans med dessa två tankegångar skall också ett prövande förhållningssätt och resonemangets interna konsekvens ingå i Johanssons kriterier för ett rationellt resonemang. Den rationella handlingen skall ha följande kriterier: en grund i ett rationellt resonemang, resonemangsenlighet vara förenlig med de mål och värden som man vill handla i enlighet med, så kallad preferensenlighet.

Rationella beteenden i en organisation

Nästa del i Johanssons förhållningssätt till rationalitet har tre huvudsakliga ansatser vad gäller att institutionalisera de rationella beteendena i en organisation.”Att institutionalisera rationalitet – att sätta den i system i ett samhälle, en samhällssektor, en organisation eller vad det nu kan vara för slags system – innebär stora svårigheter att behålla det nära sambandet mellan det rationella tänkandet och det rationella handlingarna” (ibid).

Institutionalisering handlar alltså om behovet av att styra och kontrollera organisationen, vilket i sig komplicerar den enskilde individens utrymme för egna tankeprocesser i organisationen, vad som sker inom var och en kan man förstås inte göra något åt. Att systematisera handlingar är dock enklare. Enligt den bild vi sett av partikulturen i olika läger så kan detta faktiskt vara en förklaring till det som hände. Institutionalisering skapar trygghet och igenkännande.

Ambivalens

Johansson beskriver också två ambivalenta linjer. För det första: ambivalens via icke-tänkande, som avser beteendestyrning via regler och rutiner som inte kräver något vidare tänkande, man bara gör saker på ett i förväg bestämt sätt. För det andra: ambivalens via tänkande, här byggs en tankemodell upp och det finns rådande normer som man håller sig inom, alla tillåts tänka själva, men det gäller att tänka samma sak.

Det finns en ambivalens i rationalitetssynen som alltså inte har sin grund i individens förmåga till rationellt tänkande. Dels talar han om den direkta beteendestyrningen och tankemodellstyrningar (rutiner mm) som bygger på att någon annan, en oganisationsingenjör har tänkt ut i förväg hur/vad som skall ske. Den tredje ansatsen är dialogen, där man enligt Johansson kan skönja en vilja att ta vara på organisationsmedlemmarnas individuella rationalitet. Dialogen är den ”enda genuint rationalistiska ansatsen enligt de kriterier som jag framhållit”. Men å andra sidan menar Johansson att människor ”kan tala med varandra” visserligen är allmänt erkänt., men att beskriva det som att systematiskt använda dialog som ett redskap för att lägga en rationell grund för beteenden i en organisation är steget ännu långt.

Modernitetens rationalitetssyn

Johansson visar på tre utmaningar mot moderniteten som han menar utmanar dess dominerande rationalitetssyn så som den ser ut idag. 1) Den humanistiska utmaningen där frågor som ställs är: Hur trivs, förverkligas och utnyttjas människan i organisationen.?Dessa tre aspekter skapar enligt Johansson en distinktion mellan det instrumentella och det mer humanistiska människointresset.Några utgångspunkter är särskilt intressanta för Johansson dels HRM (Human Resource Management) där människor ses som viktiga resurser för en organisation, dels Radikal humanistisk utgångspunkt där Johansson hänvisar till ett av Burrel&Morgans (1979) ett av fyra paradigm inom den sociologiskt baserade organisationsanalysen och dels den kunskapsteoretiska utmaningen där utgångspunkten är att vi lever i ett kunskapssamhälle med kunskapsorganisationer som ställer stora krav på organisationens kompetens och kunskapsnivå.

Kompetens handlar om att använda sin kunskap. Det gäller att individens kunskap även den som inte uttryckligen finns i betyg och examina är värdefull för organisationen. Den socialkonstruktionistiska utmaningen slutligen handlar om svårigheterna att planera, styra och kontrollera sociala system som i sig är mycket komplexa och svåra att förutse i detalj.

Johansson, O. L. (2001) Organisationens rationalitet - Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser. Lund: Academia Adacta.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, rationalitet, beslutsfattande, samhälle

#blogg100

Allt fler politiker hoppar av...

Allt fler politiker hoppar av sina uppdrag. I Stockholms län är det var femte politiker som hoppat av enligt ett inslag i Sveriges Radio idag. Harry Bouveng (M) och oppositionsråd i Nynäshamn där avhoppen är flest menar på att folk gifter sig, får barn, flyttar och får annat att göra i livet. Det är nog så och det stärker min tes om att den som väljs in i politiken inte ska vara för ung för det är mycket annat som lockar under de åren och det politiska jobbet är inte alltid en dans på rosor precis. Å andra sidan så ska politik inte helelr vara något man fastnar i. Lagom är bäst även här.

En politisk vän sa till mig att det är så att ungdomarna tröttnar på att det är så långsamt och trögt med alla processer och så mycket att göra så vi gamlingar får ta över en bit in på mandatperioden. Kanske att det kan vara så också.

Men för egen del så tror jag mer på att fundera lite över organisationen. Det är så att de politiska församlingarna ofta befolkas av personer med höga arvoden som inte har den minsta lust att flytta på sig för att ge utrymme till andra. Det blir indelat i A-B-C-politiker. Är man en C-politiker det vill säga ledamot eller suppelant i någon nämnd så inser man snabbt att det finns väldigt få möjligheter att påverka något. Det mesta serveras, stämplat, överenskommet och klart. Det blir trist i längden och känns förstås inte meningsfullt. Idag finns annat att göra.

En annan intressant sak är den diskussion som varit kring de politiska vildarna som också blivit fler på senare tid. Å ena sidan så menas att det är partiet man är vald för och å andra sidan så uppmanas alla att skaffa personkryss för att komma vidare på egen hand, då får man kryss för att väljare har förtroende för en person. Eller som vissa anser för att man tillhör visst parti. Det beror på vilket perspektiv man själv befinner sig i förmodligen.

Många gör allt för att få egna kryss, kör över andra så att det ryker, i synnerhet de som kan hota den egna positionen ska bort. Då handlar det inte så mycket om parti inte. Rekordet var det jag hörde om en person som plockade ur partikollegers valmaterial ur brevlådor och lade dit sitt eget. Systematiskt kryssarbete framför partiarbete. Det är lätt att förstå hur stämningen och gemenskapen blir i en sådan grupp.

Jag är övertygad om att det behövs arbetas rejält internt med de politiska organisationerna. Politiken kommer ofta helt i bakvattnet av de intriger som pågår i jakten på makten för egen del. Man ska komma ihåg att många har ingenting annat. Kanske att ett tak på högst två mandatperioder vore bra? Politken behöver komma fram mer - det är den som väljarna trots allt är intresserade av.

Det är också bra att regeringen tar sig en titt på personvalssystemet inför valet 2014. Det kan nog vara bra. Det är demokratiminister Birgitta Ohlsson som givit uppdraget till Göteborgs Universitet. Det kan nog behövas.

#blogg103


Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik. personkryss, moderaterna, avhoppare, politiker, fritidspolitiker, val2014