Bertil Torekull tar idag på Brännpunkt upp en för mig viktig sak. Det handlar om friheten att få stå för sina egna värderingar och att få uttrycka dem. Utgångspunkten är konstnären Vilks rondellhund förstås, och hur andra känt sig kränkta av att bilden publicerades.
Det är just kränkningen som Torekull tar upp som något man får stå ut med när man är publicist. Alla gillar inte allt som publiceras. Ytterst är det så det ska vara. Men publicering måste ske på publicistens villkor inte på grund av att någon annan iscensätter det hela.
"De ofta obehagliga samtal som följde lärde mig en läxa om självcensurens lockelser – hur lätt hade det inte varit att ge efter, bli älskad av de förment eller potentiellt kränkta, tiga, sitta still i båten, jamsa med och underförstått i sinom tid belönas för att sen aldrig mera kunna se sig själv i spegeln." (Torekull i SvD)
Jag håller med Torekull om att man måste stå upp och inte ge vika för självcensuren för att bli omtyckt. Det gäller också att ta seden dit man kommer. Hjärtligt välkomna hit, men här gör vi så här och yttrandefrihet råder. Där tycker jag att vår statsminister Reinfeldt gjorde en bra och rak insats vad gäller uppståndelsen kring Vilks rondellhund. Han var väldigt tydlig med att i Sverige har vi det så här, full yttrandefrihet gäller och vi lever sida vid sida oavsett religiös inriktning. Det ska finns en respekt för andra och den ska naturligtvis gälla åt båda hållen. Det är inte samma sak som tystnad.
Men samtidigt så känns väl just Vilks rondellhund som något han själv har iscensatt för att se hur långt det kan gå, hur mycket känslor man kan riva upp osv. Det hela blir som en installation och vi andra följer lydigt med. När han uttrycker att han är glad över att statsministern och svenska företag nu är en del av konstverket blir man lite förundrad. Det kanske inte är publicisten som bestämt vad som ska publiceras?
Jag har uttryckt det tidigare - yttandefriheten är grundläggande och bland det viktigaste vi har. Den ska inte representeras av en rondellhund. Det finns bättre exempel att använda.
Andra bloggar om: politik, rondellhund, samhälle, yttrandefrihet, vilks, reinfeldt, moderaterna, regeringen, respekt
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
5 kommentarer:
Håller med helt och hållet. Till skillnad från Pierre schori som verkligen var ute och cykla som vanligt. Begränsad frihet är ingen frihet alls.
1. ...som något han själv iscensatt...
Brukar det inte vara så, att konstnärer skapar sina egna konstverk? Inget konstigt (!) med det.
2. Det finns bättre exempel...
Låt höra några!
Jag håller i stort med det du säger, men vad spelar det för roll om Vilks "iscensatt" denna historia, eller inte? Grundtanken är väl fortfarande densamma.
Med tanke på debatterna som uppkommit, var det inte snarare genialiskt av Vilks att belysa detta problem? Är det bara jag som blir orolig när en majoritet av svenska muslimer, och även kristna, på fullt allvar säger att de vill förbjuda religiös "hädning"?
Det finns fler sätt att se saken på, som alltid. Så jag håller med om att vissa effekter av Vilks hund är bra - att de belyser hur illa det står till på vissa ställen med toleransen.
De flesta svenskar vet att inte bjuda muslimska och judiska vänner på fläslkottlett och de flesta muslimska grupper håller med om att dödshotet är lika naivt och farligt som Lars Vilks effektsökeri.
Lars Vilks hanldande går inte att skylla på okunnighet. Han hanldade medvetet och kränkande, frågan är varför? Vilks handlande gör dock att man måste skilja på åsiktsfrihet och ren dumhet, för att värna om de som kämpar för yttrandefrihet utan egen vinnings skull.
Petter
Skicka en kommentar