(DN)
Förr kunde man säga åt ungarna att de skulle skärpa sig eller påpeka för någon som gjorde fel. Öhöhöhö, det där är nog inte din cykel. Idag kastar de stenar på poliser. En man i Karlskrona försökte förhindra att tjuvar snodde bensin ur annans bil. Han blev överkörd av förövarna och dog. En anledning så god som någon att låta bli att lägga sig i kan man tycka.
Regeringen vill nu införa en lag om civilkurage som innebär att man får böta om man inte lägger sig i. Alltså man ska ge sig in i knivslagsmål och gängbråk fastän man inte har med saken att göra och kanske riskera sitt eget liv. Hur vore det med fler poliser på gator och torg och en allmän uppryckning på uppfostringsfronten så att ungar och gangstrar slutar med alla dumheter?
Samtidigt kan man förstå tanken, om en ung tjej blir trakasserad på en buss fylld med andra männsikor och ingen ingriper kan man tycka att det är konstigt. Men att tro att en lag ska få människor att frivilligt träda in och själv bli spöade eller rent av dödade är nog att vara överoptimistisk.
Tänk efter hur det ser ut inom rättsväsendet idag. Den som vittnar är inte skyddad utan blir ofta hotade av gärningsmän eller deras kompisar och avstår hellre att säga något än att bli inblandad och själv utsatt resten av sitt liv. Om man fick vara anonym som vittne till brott så skulle man kanske anmäla oftare. Är inte det en bättre väg att gå egentligen. En som vittnar kan bli tvingad att byta både namn, telefon och bostadsort och leva i hemlighet resten av sitt liv.
Vore det inte bättre att börja i den änden och låta polisen ta hand om brottshandlingar. Att lagstifta om civilkurage låter rent befängt, att lägga skulden hos den oskyldige. Konstigt. Trots altl så finns det alltid människor som har civilkurage på olika sätt och det borde väl snarast uppmuntras mer.
Lag om civilkurage och böter om man inte uppvisar mod låter som en typisk skrivbordsprodukt. Därmed inte sagt att man inte ska ingripa, jag gör det själv alltid både när det passar och inte passar. Men att lagstifta om saken, tveksamt.
Hos Rick finns fler tankar kring det här.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, lagar, regeringen, civilkurage, böter, rättssamhälle, vittnesskydd
(DN)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
17 kommentarer:
Uppbarligen har du inte samma erfarenhet av verkligheten som jag har.
Den 10 oktober förra året blev min son överfallen, nerslagen och fick käkbenet avsparkat. Jag vet hur verkligheten ser ut.
Du skriver att du tycker det vore bättre att låta polisen ta hand om brottshandlingarna. Hur har du tänkt dig att det ska gå till om ingen ställer upp och vittnar? Jo, som i dom flesta fall med gatuvåld. Utredningen och förundersökningen läggs ner i brist på bevis. Trots att man VET att det finns vittnen. På vilket sätt tycker du inte att polisen inte tar hand om en utredning då?
På vilket sätt menar du att man ska uppmuntra folk att visa mer civlikurage? Jag tycker själv, efter långa funderingar, att det visst behövs en civlikuragelag och det är fullt möjligt att lagstifta om den.
Jag tror inte du inser konsekvenserna av avsaknaden av en civilikuraglag förrän du eller någon i din familj eller bekantskapskrets drabbas av gatuvåldet.
För en knapp månad sen fick vi besked från kammaråklagaren. Utredningen läggs ner i brist på bevis. Förutom min son fanns minst 7 andra personer på plats.
Att regering och riksdag är så fega att dom inte vågar ta i en civilkuragelag är sorgligt. Jag har gjort min hemläxa. Detta är inte första gången civilkuraglagen är på tapeten och jag ser det endast som ett populistiskt utspel.
Jag har varit kontakt med både justitieministern och ledamöterna i justitieutskottet. En del har faktiskt också valt att INTE ens svara på mail.
Sök gärna efter min blogg "Min nya verklighet" så kanske din verklighet blir en annan.
// Peter
Att tvinga folk att bli "hjältar" är inte särskilt lyckat. (Då ingrep man plötsligt inte av rådighet eller omtanke utan för att LAGEN sa att man skulle göra det.) Sedan kan man tänkas sig andra sammanhang där våldsmän gör upp med våldsmän och man som vanlig hederlig medborgare med minimal eller obefintlig erfarenhet av att slåss MÅSTE ingripa och sätta både hälsa och liv på spel ("men helst hade jag låtit nazistjäveln få stryk - det var rätt åt honom som han betedde sig").
Det finns vissa lagar som tillhör avdelningen idiotiska lagar. Inom siom tid upptäcker även makthavarna det. Några smakprov:
- Förbjudet att gå mot röd gubbe (men inte straffbart...). Lag borttagen.
- Förbjudet att köpa sex men inte att sälja sex (vilket innebär att sexförsäljning, dvs. uppmaning till sexköp, är helt laglig uppmaning till brott...). Att sedan lagen förvärrat läget för ALLA prostituerade (som för övrigt alla är emot lagen), lett till att organiserad brottslighet delvis tagit över, samt dramatiskt ökat människohandel och människorov verkar det vara få politiker som bryr sig om. Allt medan polisen omprioriterar resurser från andra typer av brott.
- Och så har vi då denna lag, som alltså försämrar säkerheten istället för att förbättra den. Man kan inte tvinga någon att ingripa i en våldsituation. Det är dessutom dömt att misslyckas. Vill man inte själv ingripa så har man oddsen för misslyckande på sin sida. Den som vill ingripa, dvs. är villig att ta risken och har förmågan och känner den tillfälliga ilskan över övergreppet, kommer att ingripa alldeles oavsett om lagen tvingar till det eller ej.
Peter - jag tror att jag förstår verkligheten och om du läser min post så förstår du att jag vekligen är för civilkurage, jag besitter ett stort sådant själv, utan lag. Det handlar om andra saker än lagstiftning, som att agera genom att ringa till polisen och att det finns poloser som kan komma.
Som jag också skrev, att skydda vittnen är viktigt, så att de vågar vittna. Attd esliper sitta öga mot öga med gärningsmännen osv.
Jag beklagar det din son varit utsatt för. Jag själv är livrädd för sådant varje dag. Är alltid orolig när mina barn är ute. Det känns dessvärre inte som om det är helt obefogat heller.
Jag tänkte ta upp din tråd och skriva om det, min väninna råkade ut för samma sak med sin son för en tid sedan. Det är förfärligt.
Men jag kan inte få upp länken till Norra Skåne. Du kanske har mer text att skicka mig.
Det kanske finns ett skäl till att "folk" inte alltid ingriper? T.ex. för att slippa bli skadade eller, nyligen inträffat, dödade. Alla är inte kampsportsexperter.
Får man extra ersättning om man blir sönderslagen när man ingriper?
Skrivbordskonstruktion nr 145692322.
lustigt, tidigare så har jag skrivit kommentarer på denna blogg där jag delade dina åsikter om att folk måste acceptera lite mer risker i livet och inte vara så risk undvikande.
I detta fall så lutar jag åt att jag tycker att en civilkurage lag kunde vara bra bredvid nödvärnslagen samt nödfalls paragraferna. Vidare så tror jag att man kan få balans i detta så på samma sätt som nödfalls lagarna inte innebär att man kan slå ihjäl folk och att det "inte innebär att vi måste åka till afganistan och slåss med knytnävarna mot talibanerna" dvs ta onödiga risker bortom våran förmåga.
Anledningen till att jag tycker att detta är en möjlig väg framåt är att det skjuter tilbaka en del av ansvaret för vårat samhälle på individerna istället för att allt ska tas omhand av mamma staten.
I sverige är det alltför ofta som det ropas på att staten har ansvaret och är skyldiga att gripa in i det mesta från moral till uppfostring, inte någon bra långsiktig utveckling i mitt tycke.
vad var det Orup sa....Stockholm har blivit kallt....
och det är bara människorna som kan värma upp det igen.
Denna lag finns redan i Franrike om jag inte är fel informerad
-Dan
Civilkurage är viktigt, och eftersom jag varken blivit utsatt för våld offentligt eller blivit vittne till det, så vet jag inte hur jag själv skulle reagera i något av fallen.
Ta fallet med pappan som skjöt mobbar-barnet för att skydda sin handikappade son. Nog var det, enligt de flesta, ett steg för långt, men var inte det civilkurage. Det hade gått så långt att polisen till och med visste om situationen, men inte gjorde något åt det. Pappan gjorde något, och fick skit för det. Extremt, ja, men det går att applicera.
I sverige har man helt enkelt inte tillräckligt med skydd som medborgare för att gå in i polisens ställe och avstyra pågående brott. Jag har för mig att vi inte ens får frihetsberöva t.ex. en rånare, men ändå ska vi utsätta oss själva för stor risk genom att ingripa. Hur är det rationellt?
Lägg till det dessutom det faktum att risken finns att "civilkuragelagen" missbrukas i form av angiverilag också, plötsligt blir det olagligt att inte rapportera när din granne/familj/vän fildelar, kör för fort, snattar tuggummi eller hyser "tveksamma" åsikter mot staten. Vart ska gränsen dras?
Sveriges befolkning betalar idag för en polisstyrka på 20000 poliser. Det innebär att det i snitt går ca 450 innevånare per polis sett till hela landet. I det mindre samhälle jag bor finns det 20000 själar, vi borde således ha ungefär 44 poliser i tjänst. Nu under sommaren har vi 1. En enda polis! I grannkommunerna ser det ungefär likadant ut, ja i hela länet som borde ha drygt 200 poliser finns ungefär 20 st. Vidgar man vyn till hela landet så ser man precis samma mönster överallt, med ett enda undantag som heter Stockholm.
Något som sedan blir närmast makabert är när 08-politiker talar om landsbygden som "bidragsberoende". Vilken jävla rappakalja! Förhållandet är nämligen likadant när vi talar om nästan all samhällsservice, en enorm överetblering i stockholm på landsbygdens bekostnad. Stockholm har blivit landets gökunge, en mycket tung ryggsäck av improduktiva tjänstemän för resten av landet att bära på.
Sveriges befolkning borde börja betala skatt efter mallen ovan, det skulle nog innebära ungefär 3% skatt ute i obygden och 85% skatt i stockholm.
Skrået av stockholmspolitiker börjar likna cheriffen i Nottingham, tyranniskt sinnade karriärslynglar som omger sig av en allt större mängd vakter. En styrande klass som ser ned på människorna, de bygger ett auktoritärt samhälle, det handlar inte längre om höger eller vänster. Auktoritärt på samma sätt som Stalin (vänster) eller Hitler (höger). Massövervakning, datalagring, hemliga tvångsmedel, tillåtande av brottsprovokation, morallagar och som grädde på moset, angiverilag!
Hur länge tror ni det dröjer till det börjar pratas om revolution?
En lag som inför straffansvar för att inte ingripa är en fullständig katastrof. Och det beror inte på att jag inte tycker man ska ingripa om man kan, och jag förstår idén. Det man borde göra är införa morötter för de som ingriper, och ändra balansen så att det blir lättare att göra "citizens arrest" utan att råka illa ut i efterhand.
Anledningen till att den är en katastrof beror på den effekt som det får på de som misstänker att de skulle kunna drabbas av lagen. Om man nu inte vågar ingripa (för det är nog få som inte vill ingripa) så vågar man då kotakta polisen och anmäla eller ge upplysningar? (Inga extrapoäng för rätt svar på den frågan.) Ska folk pli mer rädda för att kontakta polisen, vi har ju redan fallet Joy Rahman som svarade på polisens uppmaningar om vittnesuppgifter och efter tre månader blev misstänkt pga av de iakttagelser han själv lämnas.
Nej, det bör förbli upp till individen hur han ska agera när han ser lagbrott, eftersom det är individens riskbedömning som ska gälla, inte statens.
Att staten ska överrida individernas omdöme hör inte hemma i en rättsstat, och riksdagsledamoter måste föregå med med gott exempel och visa att de har tillräckligt civilkurage för att stå upp för vad som är rätt och riktigt. Något som jag tycker mig sett stora problem med, speciellt de senaste månaderna.
Den här lagen kommer att försämra brottsbekämpningen och i förlängningen öka brottsligheten, och avståndet mellan stat och medborgare.
Jag inser också att det är lätt att säga att en civilkuragelag skulle fördärva rättvisan. Men att diskussionen bara är på tapeten är bisarr. Är vi svenskar verkligen så fega?
Och du som tycker detta förslag är helt fel. Tänk dig in i situationen om du eller någon i din familj blir brutalt nerslagen och du vet att det finns vittnen som kan få gärningsmännen fällda och vittnen inte väljer att träda fram. Hur hade du reagerat då?
Det finns inget som säger att "ingripa" betyder att du handgripligen måste ingripa. Det kan innebära att du vittnar, ringer polisen eller på något som helst sätt agerar för att försvåra eller förhindra för gärningsmännen att få fortsätta agera.
Det finns en aspekt till på detta. Det är dom enorma summor pengar detta kostar. Om vården slapp gatuvåldets omkostnader så hade man inte haft några sparbeting alls inom vården. Uppgifterna har jag fått från antivåldsgruppen på Södersjukshuset.
Mary: Jag har inte full koll på länken till Norra Skåne och varför den inte fungerar. Hör gärna av dig via mail.
Johan J: Man kan ingripa på olika sätt. Man behöver inte handgripliga ingripa.
Nathaniel: Se mitt svar till Johan J.
Purre: Förstår inte hur du kan säga så? Fullständig katastrof? Så det ska vara ok att låta bli att vittna fast du vet vad som hänt och om ditt vittnesmål kan få fast en förövare?
Peter:
Min, och andras, poäng är att det inte alltid är svart-och-vitt. Jag vill ställa en motfråga, och undra om du inte har någon som helst empati för andra människor, eller förståelse för deras överlevnadsinstinkt?
Du kan inte dra hela lagen över en kam baserat på enbart din enda(!) upplevelse, och säga att alla andra har fel för att just i ditt fall hade lagen kanske gjort nytta.
Jag håller med purre om att vi borde ändra lagen så att en medborgare har större makt vid tillfällen där civilkurage spelar in. I dagens Sverige är folk inte bara naturligt rädda för att ställa sig upp obeväpnad mot någon som mycket troligtvis har något vapen, vi är också oroliga för vad polisen ska tycka om vårt ingripande och om det, i slutändan, är vi som straffas då den ursprungliga gärningsmannens brott kanske inte kan bevisas.
Jag tycker meningen med lagen är utmärkt, men implementationen tycker jag känns oroväckande.
Peter, det här handlar inte om att vittna. Att låta bli att vittna i ett brottmål i domstol om vad man sett är redan olagligt. (Och det är faktiskt redan ett problem att folk inte träder fram för att de vet att de riskerar att bli tvungna att vittna mot sin vilja, och därför inte talar om för polisen vad de vet.) Jag tror det är du som missuppfattat vad förslaget innebär.
Och, ditt hypotetiska resonemang är inte hypotetiskt för mig, sånär som att det handlade om ett annat jämförbart brott. De som borde sett något "såg ingenting", i detta fallet ingick dessutom att hålla uppsikt i deras arbetsbeskrivning.
Din argumentation stödjer inte din tes om att förslaget är bra, utan tvärom visar varför det inte är bra, ser du inte det? I dagsläget kan du bara bli straffad om du inte vittnar sanningsenligt, med detta förslag kan du bli bestraffad för att du vittnar sanningsenligt om någon tycker du borde reagerat annorlunda.
För att kunna ingripa måste man också känna till hur mycket våld man får använda. Det har hänt att de som ingripit blivit straffade, medan de som varit busarna nästan gått fria.
Vet en som ingrep som fick ett högre straff.
Skall vi alla bli utbildade till poliser. För det behöver vi nästan bli för att veta hur vi skall gå tillväga. Och vad gäller för mig ... en tjej på 50 kg - vilket civilkurage skall jag visa för att inte bli dömd för att inte visat det.
Tricky!
Själv ringer jag alltid polisen om jag ser något.
Förmodligen är väl detta en god tanke som har tänkts, men soms kanar konsekvensbeskrivning. Typ hur mycket "polis" man får/ska vara egentligen?
Det är allt för mycket lagar som är ute och cyklar på egen hand just nu och som kan bli heltokiga om man sätter samman dem.
Har jag missat något?
Tja, jag har varit målsägande fyra gånger, varav en gällde olaga hot, misshandel, övergrepp i rättssak och hemfridsbrott efter att jag (handgripligen) blandade mig i ett bråk mellan c:a ett dussin personer i min trappuppgång. Polisen hade folk i cellen och kunde inte komma på över fyrtio minuter. Dagen efter ringde det på dörren och två tjommar ville prata med mig, varför min dåvarande sambo hämtade mig. Jag hann nätt och jämt svara "Jo" på frågan om jag tänkte anmäla honom innan de flög på mig i lägenheten. (Nämnas kan att jag är 184cm/68kg)
Resultatet? Fällande dom på bägge två. Förhoppningsvis räcker det för att de ska inse att vad det pysslat med inte längre går för sig, eftersom det inte var första gången de varit ute och gjort sattyg, men faktiskt första gången som någon inte backat undan. Min granne (en mycket späd, tillbakadragen ung kvinna) stod upp och vittnade, trots att våld skrämmer henne något oerhört vilket troligen var vad som gjorde att gärningsmännens trovärdighet i rätten sjönk ihop till noll.
Min sambo vittnade också, trots att hon inte ens sett ett krogslagsmål innan hon såg mig bli överfallen i vårt eget hem, trots att hon hört de hotfulla telefonsamtal jag fick nattetid.
Hade jag fegat ur och inte gjort en anmälan, hade min sambo och min granne inte vittnat hade Tommy och Tord gått fria. Vet du vad följden av det skulle vara? Jo, att det lönar sig att slåss och hota, eftersom du då kommer undan. Det i sin tur leder till att det blir ännu värre.
Sedan ska du ha en sak fullständigt klar för dig. Det är inte staten och myndigheterna som är samhället, det är vi. Du och jag. Tar inte vi medborgare vårt ansvar för samhället kommer ingen annan att göra det åt oss.
Beväpnade bovar? Vem bryr sig... Du kan prova själv: ställ dig ivägen för ett gäng obeväpnade skinnskallar med en kniv i vardera näven och tala sedan om för mig hur kaxig du känner dig. Om lagen ger folk lite råg i ryggen är det precis vad knivviftande ligister får uppleva när folk i omgivingen mangrant vänder sig om och säger att det är nog. Det är rädslan för våldet som är det rikigt farliga, inte våldet i sig.
Ändra istället lagen om nödvärn och öka kraftigt utrymmet för tillåtet nödvärn. Det ger samma effekt.
Bäste anonym, jag föreslår att du läser Brottsbalkens 24:e kapitel, samt relevanta domar hos Nytt juridisk arkiv (NJA).
Jag tror att du kommer att bli förvånad...jag vet att jag blev det när jag konstaterade att bliden som media skickat ut inte stämmer med verkligheten.
bp, har du har varit på någon rättegång och lyssnat, samt jämfört med protokollet i efterhand? Domar skrivs normalt så att de motiverar domslut, och om man drar en annan slutsats än rätten brukar man inte känna igen beskrivningen av rättegångsförhandlingen. Finns undantag (speciellt i mål med hög profil), men det är inte normen.
(Å andra sidan vet folk numera att det inte lönar sig att vara riktigt sanningsenlig när man har att göra med rättsväsendet, eftrsom rättsväsendet är mycket lättlurat, så därför säger man rätt saker. Problemen uppstår när någon är 100% hederlig, och tror fullständigt på att domstolen alltid bestraffar de onda och belönar de goda.)
Skicka en kommentar