Vi läser mycket böcker i vår familj och varje bok läses minst av tre personer oftast lånar vi ut dem också och vi lånar av andra. I vårt hem har vi ett tjugotal Billybokhyllor fyllda med böcker av allehanda slag, även Björn Ranelid och embryo. Får jag egentligen låta andra läsa mina böcker? Är det någon skillnad mot nedladdning på nätet. När det gäller privatbruk menar jag då? Att kopiera en bok och sälja den är förstås inte acceptabelt.
Går det inte att jämföra detta med fildelning? Det senare är ett modernt sätt att låna och låna ut.
Jag minns EP-, Single och LP-skivor, rullbandspelare, kasettband, CD-skivor, alla dessa media har försvunnit... Mediaindustrin försökte förbjuda videobandspelare när de blev populära i USA och vi vet hur det gick med den saken. Musiken finns kvar, teknikerna till trots. Det egentliga problemet tror jag är att musikindustrin har tappat kontrollen om inventeringen och vinsten och budgeten. Det blir problem att räkna helt enkelt, men enligt artikeln i Variety verkar det hela lösa sig ändå. Minns någon kasettbandsskatten? Det var samma industri som var ute och jagade då som nu. Rasmus skriver i en kommentar nedan om hur det förhåller sig med kasettskatten, läs den.
Janne har skrivit om några helt galna exempel på hur fildelningsjakt kan slå. "Ensamstående mamma får böta 222 000 dollar för 24 sånger. En person utan vare sig internet eller dator ska böta. En person som är död ska böta." Som Emma säger även online behövs det rättssäkerhet. Det blir alltid problem när privata ska agera poliser menar Sidvind, eftersom de har en egen agenda. Internetfientligheten måste bort menar Johanna,
Lars Ilshammar och Jeanette Gustafsdotter önskar sig "...ett politiskt ledarskap som vågar sätta sig över de snäva särintressena och agera i sin klassiska roll som kompromissingenjör" . Sofia funderar också kring de politiska processerna och vad de handlar om. En viktig fråga onekligen.
Jag tycker att fildelning för privat bruk ska vara tillåten och att det är helt orimligt att vi ska ha privatpoliser. Klamberg skriver om nedmonterad polis - är det så vi vill ha det?
Får jag låna ut mina böcker? Är inte det också att "sno" inkomster från författaren? Är det rimligt att fundera i dessa banor?
Uppdatering: Rasmus funderar på andrahandsmarknaden och anitkvariat, ska inte också de senare kriminaliseras?
En skojig bakvänd betraktelse har Martin skrivit - det finns säkert människor som ser på det hela på det här sättet.
Andra som skriver om antipiratlagen ur många olika synvinklar är (listan delvis knyckt från Anna, tack): Kloka Farmor Gun, Argast.nu Rick Falkvinge, Rick Falkvinge, Rick Falkvinge, Opassande, Opassande, Anna Troberg, Jonathan Lundkvist, Lars Holmqvist, Mackan Andersson, Mark Klamberg, Henrik Alexandersson, Henrik Alexandersson, Karl Sigfrid, Mary, Christopher Kullenberg, Mikael von Knorring, Daniel Brahneborg, Kulturbloggen, Svensson, Projekt på riktigt, Arvid Falk, Daniel Scythe, Nihao Kenny, Polispatrullen, Satmaran, Anarkia, Niklas Wiklander, Peter Pettersson, Bitchslap Barbie, Bitchslap Barbie, Igoreyou, Klibbnisse, Dumheterna, Motpol, Viskot, Hiro, Mikael Wendt, Jinge, Esggold, Josef, Anna G Rahm, Studsboll, Den osynliga bloggen, Bloggen som inte finns, Scheibel Julin, Young Modern, Christian Lindström, Lars-Ove Törnebohm, Micke Dahl, Beta Alfa, Uppkopplat, Copyriot, Dynamic Man, Christian Engström, Christian Engström, Aftonbladet, Expressen, TT via Aftonbladet, SvD, DN, Sydsvenskan och Smålandsposten, Anna Troberg, Mikael Persson, Lars-Erick, Mårtensson, Morpheo.
5 kommentarer:
Jag tycker liknelsen med böcker är lysande och borde hädanefter upprepas gång på gång. Samma sak med LP (CD) skivorna på sin tid.
Och då blir det väldigt tydligt att biblioteken är gigantiska "fildelningsenheter" och - enligt modern logik - borde förbjudas. Upprepar man den kopplingen, blir det tydligt hur pass galet fildelningsförbudet är.
Skalskillnaden - som man kan tänka några kommer att ha som invändning - är irrelevant eftersom vi tydligt i exemplen kan se att skivleverantörerna anser att även "små brott" skall beivras å det grövsta, helst med stora symboliska skadestånd i avskräckande syfte.
/jens
mary: visst får du låna ut dina böcker till dina vänner
jens: varje gång du lånar en bok på bibblan går en knapp krona till författarfonden via reglerade avtal
upphovsmännen ersätts med andra ord: både genom att volymerna är inköpta till bibblan och att utlånen registeras och ger ersättning
någon sådan ordning råder ju alls inte på nätet: men det nalkas kanske
en sådan variant har jag alltid förespråkat för att få bukt på den illegala nedladdningen - antingen enkla avgiftssystem i relation till mängd eller statligt subventionerade stöd
men: det kräver ju ansvar också av dom som laddar ned
glädjande är ändå att just den illegala fildelningen minskar i takt med att lagliga alternativ utvecklas
heja internet
Mary, du som är gammal i dataträsket har kanske redan läst den, men den är värd att läsa igen i dessa tider: Richard Stallmans "The Right to Read"
http://www.gnu.org/philosophy/right-to-read.html
"Minns någon kasettbandsskatten? Det var samma industri som var ute och jagade då som nu."
Nja, här får vi skilja mellan å ena sidan kassettskatten (om fanns på 1980-talet) och å andra sidan kassettersättningen (som infördes först 1999, fortfarande existerar och egentligen heter "privatkopieringsersättning").
Kassettskatten var ett slags halvdant genomförande av förslaget på kassettersättning. Pengarna gick till staten, varav en mindre del gick till upphovsrättsorganisationer som Stim, Sami och även Ifpi. "Industrin" var dock allt annat än nöjd.
Kassettersättningen/privatkopieringsersättningen – som drar in mer pengar för varje år som går – går däremot direkt till den ekonomiska föreningen Copyswede och vidare till upphovsrättsorganisationerna.
Jag håller själv på med ett forskningsprojekt för att skriva dessa systems snåriga historia. Det är ganska lustigt, de föreslogs redan kring 1950 när bandspelare var ett helt nytt fenomen, men dröjde 30 år innan de infördes, trots outtröttlig lobbying. Politikerna har uppenbarligen blivit mer lyhörda gentemot vissa intressen...
Förresten, angående den träffande liknelsen med böcker: Varför inte kriminalisera antikvariat?
Skicka en kommentar