I dagens rättegång i TPB-fallet har det snackats mycket om vem som äger vad och vem som bestämmer. På internet är det inte självklart. Någon kan få en idé som andra sedan hänger på, den första går ur och andra hänger på, till slut vet ingen vem som sa vad, men det har blivit en växande "produkt", text, programvara, diskussion av det hela. Det växer generiskt på något sätt. Definitivt inte som det är i den "vanliga" världen där allt har en avsändare och en ägare och någon ansvarig. Olika världar strålar onekligen samman i denna rättegång. Ingångsvärdena på hur det förhåller sig är helt olika..
Microbloggarna har gjort en sammanställning över vad som försiggår på twitter - det är livet med tangentbord, eller numera lika gärna mobilen.
Det här påminner mig om när jag läste på Multimedialinjen vid pedagogiska institutionen på Stockholms Universitet. På en av våra kurser gick vi rakt in i Moon (en virtuell värld) och skapade oss var sin avatar, bara lärarna visste vilka vi var, men inte vi själva (självklart klurade vi ut det ganska snabbt, men ändå).
Vi delades in i olika grupper som fick till uppgift att bygga en egen värld tillsammans, som vi så småning om kokade ihop på olika sätt. Vi programmerade, vi skrev och vi retades med varandra och det var oerhört spännande att se hur vårt samhälle under några veckor byggdes upp. Då var det på låtsas och nu är det betydligt mer på allvar. På internet, på twitter och bloggy samlas vi och lever vårt liv, en del som avatarer och andra under sin eget namn. Det är en låtsasvärld för vissa, men ändå nog så viktig och på riktigt för oss som deltar i den.
Dessvärre finns inte "platsen" vi jobbade på kvar - men jag skrev ett manus utifrån allt som hände där. Det är ganska långt och borde nog egentligen ses på en rullande storskärm. Det intressanta här är dock hur historien fick ett eget liv och blev sin egen teater, en automatgenererad performance med människor i bakgrunden. Ingen bestämde, ingen hade ett förutbestämt manus. Det bara blev. Även detta ett onlinespektakel. Följ med om ni orkar, det är långt. Men rätt knäppt och kul.
Min avatar i kursuppgiften heter dash och min programmerade vän är dammsugaren Hoover som springer omkring och har synpunkter i allas utrymmen.
En virtuell teater i 3 akter?
(Aftonbladet) (SvD)
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar