fredag 31 juli 2009

Gamlingar måste ha det bra...

Jag blir oerhört arg när jag läser om den gamla kvinna som glömts bort och legat ensam i TRE dygn med spisplattan på dessutom. Ren tur att hon klarade sig och överlevde. Hur kan det gå till så här? I det här fallet skulle kvinnan ha besök tre gånger om dagen av hemtjänsten, men tydligen så har något missats i planeringen. Hon kunde ha dött, spisplattan kunde ha ställt till med brand i hela huset.


Har egna erfarenheter med en gamling som satt på spisen och glömde av den. Åtskilliga var de sönderbrända kaffekannor och kastruller vi fann. Han fick en spisvakt till slut som stängde av spisen om den stått på för länge. Numera har han olyckligtsvis hamnat på ett demensboende bland personer som är så långt gångna i sin sjukdom att de inte är kontaktbara. Han lider och undrar varför han blivit inlåst. Han har ju int egjort någto. Nej, det har han sannerligen inte. Jag är urförbannad över denna hänsynslösa behandling som gamla människor får. Man blir inte fullständigt av från den ena dagen till den andra. Det måste finnas mellanting i omhändertagandeprocessen. Jag ringer och ringer och blir skickad än hit och än dit mellan Carema och kommunen. De skyller på varandra och tiden bara går. Hur svårt kan det vara egentligen? Är det någon fråga jag ska jobba med om jag kommer in i Riksdagen nästa val så är det denna. Gamlingar måste ses som de människor de är.

Jag begriper inte att man inte fattar att det är den vardagliga sociala kontakten som är den viktigaste. Den instrumentella omvårdnaden är ett nödvändigt ont men får inte ta överhanden över livskvaliteten för de gamla. Att en gammal person likt damen ovan glöms tre dagar är oförlåtligt på något sätt. Det finns säkert alla möjliga förklaringar, men det gör inte saken bättre.

Det startas utmärkta vårdinrättningar med hemspråk för turkisktalande och finskspråkiga åldringar. Man söker efter personal med rätt modersmål för det är så viktigt för de gamla när de börjar tappa sitt eget språk att de har kontakt med någon som kan fylla i luckorna och relatera till det som försöker sägas. Kommunikationen människor emellan är det vikitgaste vi har. Varför gäller inte samma princip för alla? Kanske att det blir dyrare, men det kan det vara värt. Det är inte åldringarna man ska spara på. IMHO.



(aftonbladet)

2 kommentarer:

Leif Ekstedt sa...

Det är besvärligt när människan blir gammal och dessutom senil/dement. Före det läget gäller
,att pensionärerna ägnar sig åt något de anser vara viktigt. En bra modell är pensionärsföreningarna framförallt små orter. Hos oss förekommer PRO och SPF . Min fru och jag beslöt oss för att vara med i såväl SPF som PRO. Alla känner alla i byarna
och politiken har monterats bort när det gäller allt utom pensionärspolitiska frågor. Där föreligger ett samstämmigt intresse som i stort täcks upp av föreningarna.
När någon börjar bli fysiskt eller psykiskt påverkad till det sämre är det alltid någon som kommer till hjälp.
Framförallt är vi inte så torra och tråkiga, som man kan tro.
Problemen är kanske mest de som valt ,att "slippa" pensionärsföreningen" de som inte tar före sig någonting.
Men ännu så länge har jag inte fastnat i vår partipensionärsförening- jag har ju
två ändå.

Anonym sa...

Det finns ju så mycket annat som (skatte)pengarna ska gå till idag. Inte förvånad.
När jag en sommar var hemma hos min mamma (88år) så visade sig inte hemtjänsten på TVÅ VECKOR!
Skulle varit 3 besök/dag.
Fakturan kom dock prompt.
Jag ringer (dumt nog, man ska ALLLTID skriva!) och ställer mig en smula frågande och får bara ett beklagande till svar att "sånt händer"..
Nu var förstås också vårdgivaren Sveriges sannolikt sämsta företag på området, A..
--HR--