fredag 29 januari 2010

Vem säger det – jaså hon…

Vem har tolkningsföreträde och vem säger något av betydelse. Så låter det traditionellt. Det är självklart viktigare när statsminister Reinfeldt uttalar sig än när jag gör det här på bloggen. Men dagens samtalsarena finns också på internet numera. Jag kan väl säga att jag har torgmöten mest hela dagarna här, med flera hundra deltagare, ibland tusentals. Det är ett annat sätt att kommunicera än tidigare helt enkelt och inflytandet på den närmaste gruppen blir på så sätt större, kunskap och samförstånd ökar. Så bloggosfären finns och den är ganska stor och framförallt kan den mobilisera andra, men det finns alltså en stor skillnad mot andra metoder. Här är det inte bara att informera utan här får man sockså var på tal så det gäller att acceptera att bli emotsagd ibland och kanske ta en annan väg än man från början tänkt. Man får lägga örat mot rälsen.

Etta och sexa på Politometern

Jag är väldigt glad idag för att jag hamnade på första plats bland alla moderata bloggare i Politometerns rankning. Att jag dessutom hamnade på sjätte plats bland alla politiska bloggare som finns med på Politometern gör inte dagen mindre glädjefylld precis. Martina som driver Politometern har analyserat de politiska bloggarnas verksamhet på ett spännande sätt. Inte minst hur hon tror att det kommer att bli i den kommande valrörelsen.

Nu finns det många som säger att så där kan man inte mäta och de är tveksamma till om det här verkligen kan kallas inflytande. Förvisso kan man manipulera med länkar om man skulle vilja det. Men vem orkar? Inte jag? Det kan man ibland se hos bloggar som anordnar tävlingar av olika slag. Om du skickar en länk så kan du vinna ett halsband osv. De bygger inte kunskap utan blir mer tidsfördriv och fokus hamnar på annat ställe.

Inom det politikbloggande gänget sysslar vi inte så mycket med sånt utan vi länkar till varandra för att vi deltar i ett ständigt pågående samtal tillsammans med varandra. Det är just vad det handlar om. Ett stort pågående samtal om olika för oss intressanta frågor. Den som tror att strategier kring bloggande enbart är av kvantitativ natur har missförstått alltihop. Ty det handlar om dialog, det handlar om interaktivitet, det handlar om kunskapsöverföring, det handlar om grupparbete. Det fungerar tvärs igenom alla partigränser.

Visst finns det bloggare som 0bara informerar utan att ha någon kommentarsfunktion på. Visst finns det bloggare som är som om de vore informationsbroschyrer för sitt eget parti. Många gånger handlar det nog om rädsla för att inte missgynnas internt. Ty i stora organisationer fungerar det så. Man vill inte hamna i onåd hos viktiga personer, man kanske inte kan argumentera för sin sak, man är rädd att göra fel. Man kanske inte ens tror sig få uttrycka sig. Det utvecklas en slags groupthink i grupper. Det går inte att komma ifrån, men det är bra att vara medveten om att det förekommer. I synnerhet borde ledande personer ha den insikten. Ty de tappar annars kontakten med verkligheten eftersom de skyddas ifrån den av sin omgivning. I gruppen kan det finnas misstro mot den som tar sig ton kring saker som inte gruppen bestämt, det skapar otrygghet. Det kan lätt bemötas med att räkna bort betydelsen - jaså hon...

Ingen partibroschyr

När jag startade den här bloggen så var det på grund av att jag har ett brinnande intresse för vardagspolitik, sånt som berör oss nära. Minamoderatakarameller, MMK är ingen partibroschyr för moderaterna och jag tar mig friheten att både risa och rosa det som sker utifrån vad jag tycker. Det gynnar mig kanske inte, men det är inte vad jag söker heller. Jag vill ha debatten och frågeställningarna igång. Inte bara rapa upp det någon annan sagt åt mig att skriva. Ska jag vara ärlig så blir jag mest trött på alla mantran som upprepas i den politiska debatten. Det av alla partier - som om vi som lyssnar vore dumma i huvudet. Irriterande.

Du är inte moderat säger en del bara för att jag inte bara säger rätt saker. Jag tror att jag själv är bäst på att avgöra den saken trots allt. Har betalat medlemsavgift sen 1973( i princip i alla fall) och blivit partiet trogen genom olika faser. Det är något i grunden där med frihet och liten politisk klåfingrighet i människors liv som jag står för. På senaste året har jag vacklat på den punkten det ska erkännas. FRA- och Ipreddebatten fick mig nästan att gå med i Piratpartiet. Jag gjorde det aldrig, för det finns ändå ett visst hopp och det finns många andra frågor som också är viktiga. Jag skulle tro att jag är som väldigt många moderater, men den skillnaden att jag säger det. Kanske inte alltid populärt i alla läger, men nödvändigt. Jag har hög integritet och en skapligt stabil plattform i mig själv och fixar en och annan storm i motvind.

Position är viktigt

Det kan vara problematiskt att uttrycka tankar och åsikter som jag gör här när jag inte har en given position i partiet. Du har ingenting och säga till om i moderaterna säger en del. Nej kanske inte det, men jag kan som moderat uttrycka mina egna tankar. Förhoppningsvis kan det leda till en och annan eftertanke. För det mesta är jag ändå odelat positiv. Visserligen kom jag nu före Carl Bildt i just den här mätningen men ingen tror väl att jag inbillar mig att jag har mer inflytande än vad han har? Han är utrikesminister! Men kanske att det är så att MMK har mer inflytande i vardagssnacket och i väljarkåren kring moderat politik ändå. Här behöver man inte ta diplomatiska hänsyn och fråga någon annan. Det är en skön sak med att ha egen blogg. Det är också det som är grejen. Att leva lite i verkligheten och inte uppslukad av organisationsstruktur, tolkningsföreträden och annat som hamnar i väggarna på stora organisationer, det är ingen skillnad var man än är egentligen. Det är så överallt i stora företag och i ideella sammanslutningar.

På internet finner man nya vänner från alla politiska håll. I vissa frågor har vi gjort gemensam sak och i andra tycker vi helt olika. Som det ska vara. Jag vill inte gruppera människor i grupper och dra alla över en kam. Det finns intressanta tankar överallt. Det är synd att låsa sig då. Att jag i alla fall har en politisk röst i bloggosfären är positivt. Kanske att det har betydelse och att jag i fortsättningen kan betraktas som lite mer än något som katten dragit in. Nåväl jag känner mig inte på något sätt missgynnad av moderaterna, tvärtom. Jag deltar aktivt i press-och informationsmöten och konferenser. Det är bra. Det skapar gemenskap och det gynnar oss alla. Ingen begär av mig att jag ska säga de "rätta" sakerna för det.

Att ha en hjärna

Jag är glad för att Makthavare.se skrev att jag är hjärnan bakom den här bloggen. Glad på så sätt att jag naturligtvis har en strategi med vad jag vill. Hur jag ska kommunicera och vad som ska kommuniceras. Det krävs både kunskaper och intresse om hur man ska göra det. Men jag är en välutbildad kommunikatör/beteendevetare som jobbat som journalist i många år så jag tror att jag vet vad jag gör. Men som min gamle chef Thore Rösnes sa när jag startade tidningen Datakonsulten med kollegan Stefan Karlebo. ”Det är lätt att göra tidning Mary, de första fyra numren går som en dans, men det är sen när du kommer till fortsättningen som det kniviga börjar. Man måste vara långsiktig och uthållig”. Det är precis det som bloggande handlar om också. Det är upp och det är nedgångar, både i besöksstatistik och länkfrekvens. Vad gäller antal besök som är ett annat sätt att mäta en blogg på så är det faktiskt så att det kan räcka med EN person, RÄTT person. Eller hur?

Så jag bloggar vidare här och hoppas att Politometern har visat att här finns en röst som hörs.

Jag blir också jätteglad idag av att ha fått positiva uttalanden från många andra. Madeleine Sjöstedt som har en mycket sund syn på internet som jag tillfullo delar. Internet är mer än teknik. Emma på opassande, Piratpartiet som alltid tar hem alla tävlingar, mycket bra blogg och mycket trevlig person. Kent Persson som blivit min bloggkompis. Vi driver tillsammans Moderata Perspektiv . Jag kan inte länka upp alla idag för då får Knuff-Johan spader och tror att jag bara länkbetar ;.-). det gör jag aldrig Johan! Nämnas måste förstås Livbåten är en favvoblogg som alltid uppmuntrar mig, har dessutom fixat till min logga.

En annan sak som blir väldigt uppenbar i såna här situationer är hur ensamt det kan vara att vara självständig moderatbloggare. Socialdemokraterna och Piratpartiet har ett jättestarkt nät av bloggare som håller ihop.Vi behöver bli bättre på det.


Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

6 kommentarer:

Michael sa...

På internet har alla en röst.

Och den som kväser andras röster framstår som en idiot i längden och blir den stora losern.

Der är så det funkar,,s anningar komemr fram folk omvärderar och slår samman ideer koncept osv för en ny utveckling.

Som det alltid varit bara att det går 300 ggr fortare med internet nu.

Jinge sa...

Det tänkte jag skriva i förrgår, eller när det var. Kul att du har så många inlänkar! Du skriver bra även om du hejar på fel lag!

Lars-Erick Forsgren sa...

En bra självdeklaration det där, Mary.
Måtte du hålla ut, och måtte ditt parti inse vilket värde du har för partiet.

Och måtte de lyssna på dig mera. Mycket mera.

Widham sa...

Jag skrev det redan i förra inlägget. Grattis, men framförallt tack för att du orkar och vågar vara en viktig röst och en central del i bloggsamtalet.

Intelliwell sa...

Du kommer högt för att du bloggar mycket. Inflytande brukar betyda genomslagskraft och känns lite löjligt att använda det begreppet i Politometern. En spade är en spade - antal posts är en siffra.

Jag gillar ditt fria sätt att uttrycka dig, men tror att du tjänar på att korta ner dina posts.

Om du vill utveckla ett resonemang kan du länka till ett längre dokument. Vill du ha ett skräckexempel kollar du http://www.andersborg.net/

:-)

Mary X Jensen sa...

Fredrik - det är klart att jag förstår att det hänger samman med att jag bloggar mycket. Men å andra sidan skapar det också ett visst inflytande - att synas. Man bygger ett slags marknadsvärde, i alla fall i den sfär man ingår.

Hur som helst bloggar mäts på olika sätt som du ser att jag skrivit ovan också. Man kan dock vara glad ändå. Åt det lilla så att säga...

Jag vet att jag borde skirva kortare inlägg... Men det är svårt. Jag är en resonerade typ. Annars blir det bara som kommentarer till sånt som andra har skrivit ;-). Jag använder bloggen för att delge mina egna tankar...

Tack för att du gillar mitt fria tänkande.