Extrema åsikter är alltid läskigt...

Mina akademiska studier har varit koncentrerade på mänskligt beteende, hur vi fungerar i olika situationer och hur vi lär och hur vi tänker och i viss mån varför vi inte gör det. Jag har lärt mig att vi uppfattar världen utifrån det vi redan känner till om den. Det är det som gör att vi uppfattar saker på olika sätt. Det finns väldigt mycket i världen vi inte ser eller uppfattar av den anledningen att vi inte känner till att det finns.

Ett exempel ur min egen verklighet. Utanför mitt köksfönster står en 30-skylt. Jag undrar när de satt dit den. Min man säger, den har alltid stått där, i alla de 12 år vi har bott här. Det är lustigt att jag inte sett den. Men jag vet att det är 30 här utanför och dessutom så står det målat med jättesiffror på gatan. Med andra ord jag har redan information som gör att jag klarar mig och har därför inte behövt 30-skylten. Den har funnits men jag har inte sett den. Intressant det där. Det är som det är, man vet det man vet. För hade någon frågat mig om skylten hade jag sagt att den inte fanns för jag hade inte sett den, trots att den fanns där utanför mitt köksfönster. Vi är helt fångade i våra föreställningar. Det är bra att ha den kunskapen, men hur man ska använda den till något vettigt har jag inte lyckats klura ut. Att veta att vi alla har olika perspektiv och dessutom flera aspekter därav gör förvisso att man begriper att människor är olika och jag inbillat mig att toleransen ökat.

Extrema åsikter bygger på samma princip. Man har fastnat i föreställningar och det finns ingen väg därifrån, man vet hur det är, man vet det man vet. Det är tryggt. Lusten att öppna ögonen för att vidga sitt seende är inte stor hos den som dessutom delar sina föreställningar med andra. Om andra tycker så måste det vara rätt. Det är lite läskigt det där för de tankar som kommer fram är just så insnöade som jag beskrev ovan. Man vet det man vet och mer behöver man inte veta. Det är det absolut läskigaste med anhängare till sverigedemokraterna. De vet vad de vet och driver sin tes. Går det att vidga deras vyer och se större sammanhang som en vidare värld till exempel? Där vi alla oavsett ursprung har glädje av varandra. Det är tveksamt. Man läser ibland om personer som förflyttar sig i sina tankar.

När jag löser om vissa SD:ares synpunkter på människor annorlunda än dem själva blir jag mörkrädd. Trodde enfaldigt och blåögt att vi kommit längre i vår civilisation. Inser att det är dags att vidga den egna vyn och börja med att ta kraftfullt avstånd från främlingsfientlighet.

Jag vill tro på och verka för en värld där vi lever tillsammans. Det finns problem med det men de kan lösas och där behöver vi jobba mer. Det behövs fler socialantropologer och andra kulturkännare i samhällsdebatten nu. Inte för att försvara utan för att förklara. Åt båda hållen. Vi behöver alla mer kunskap om varandra. Det är så lätt att fastna i sin egen lilla värld och missa möjligheterna att se utanför den.

Nu hoppas jag att vi att rösterna faller väl ut så att alliansregeringen kan verka utan att behöva ha SD som vågmästare. De kom in i riksdagen och sådan är demokratin. Trösten är dock att det ändå är förhållandesvis få som delar deras åsikter om en instängd värld. Det otäcka å andra sidan är de primitiva känslor som rivs upp hos andra. Nu tänker jag på dödshot, dumheter som att rista in märken i sin egen panna för att få uppmärksamhet och liknande tilltag. Extremerna tänker extremt smalt. Det är ruggigt.