Fler jobb i Sverige är bra - men vem pratar om överregleringen av arbetsmarknaden ...

Idag är det moderaternas dag i Almedalen, ikväll talar Fredrik Reinfeldt. Det är i egenskap av partiledare han gör det bör påpekas. Inte som statsminister även om den rollen kanske får övertaget trots allt. Det ingår liksom i spelet.

Hur som helst - det kommer att handla om jobben. Hur får vi fler i arbete. Moderaternas partisekreterare Kent Persson skriver om detta på Brännpunkt idag. Alla partier pratar om detta - arbetslösheten, brist på utbildning hos många unga, hur fler ska arbeta för att välfärden ska kunna behållas på en hög nivå i Sverige. Jobbskatteavdrag uppmuntrar fler att arbeta menar moderaterna. Mer i plånboken ökar möjligheterna. Nej nej säger (S) och en del andra. Höga skatter ska vi ha, det är rättvist. Den som tjänar mer ska betala mer. Det gör de faktiskt redan om man bortser från rena skattefuskare, men de är färre än de som betalar.

Det finns dock en sak som man förbiser. Det är regleringen av arbetsmarknaden. Förvisso är det lättare att mäta och ge siffror kring arbetslöshet, skatter och utbildningsmål men ändå. Allt det där som sätter pinnar i hjulet för kontakter mellan arbetstagare och arbetsgivare. Hörde ett antal företagare säga - vi bryr oss inte så mycket om utbildning när det gäller våra anställda, vi ser mer till vilka människor de är. Då gäller det att få träffa dem som söker arbete också. Personligen. Idag sätts en massa hinder upp via mellanhänder, kanske för att man tror att det ska vara så. Det är krav på utbildning, erfarenhet och ålder (det finns definitivt med som en stark variabel oavsett vad som sägs). Genom arbetsförmedlingen kontrolleras sökande och det ska fyllas i blanketter timme för timme vad man pysslar med. På ett sätt klart att det inte ska fuskas med bidrag och A-kassor och sådant. Men det är överreglerat den skane är klar.

Det var bättre förr vad gäller att finna jobb - man kunde gå in till en arbetsgivare och fråga om de hade något ledigt jobb. Det är inte lika självklart idag även om det naturligtvis är så att det är kontakterna som ger många jobb. Men det kallas då ofta korruption och nepotism.

Kanske att man rent av skulle ta och släppa på reglerna lite mer vad gäller arbete. Förvisso så skulle väl de fackliga organisationerna gå i taket om så gjordes. Men det är en ide som borde prövas mer.

Det är de stora organisationerna som har ramverk kring vilka som ska anställas. De små lider av problem som att behöva betala för anställda som blir sjuka oavsett vad det gäller. Har man ramlat av sin häst på fritiden och måste vara borta från jobbet på grund av skada så får den lilla arbetsgivaren jobba dubbelt och inte ta ut egen lön. Det är klart att det inte lockar att anställa då.

Enkla exempel som tas upp är medveten om detta. Det är dock ofta här det stannar upp i verkligheten. I det enkla. Jag minns en resa under förra valrörelsen med Fredrik Reinfeldt, det var besök på en Kebabfabrik någonstans i Sverige. Företaget hade svårt att anställa personer för det fanns inte folk. Utanför fabriken stod ett gäng och demonstrerade för jobben! Enligt min enkla syn på livet så hade jag nog försökt anställa dem på stubben. Naivt tycker ni kanske - men om inte alla om fanns så var detta ett gyllene tillfälle. Här fanns den som behövde anställa och de som sökte jobb. På samma plats - hur svårt kan det vara.

Jag inser problemen naturligtvis - men vill inte acceptera dem. Avregelrade man arbetsmarknaden skulle det säkerligen skapa fler jobb. Kanske också låglönejobb, men det är väl bättre än bidrag ändå som på alla sätt är villkorade för den som får dem. Tro nu inte att låglönejobb är det jag förespråkar, inte alls. Men alla brjar någonstans. Mitt eget första jobb var att sitta och släta ut papiljottpapper på en damfrisering för 16 kronor i timmen. Jag tröttnade fort och gav redan efter en dag jobbet vidare till en kompis som var mer intresserad. Man kunde göra så på 60-talet. Hon avancerade lite och fick sopa upp kundernas avklippta hår från golvet. Själv började jag jobba i bröddisken på Domus i Solna Centrum. Stoppade wienerbröd i påsar, häftade ihop dem och skrev priset på påsen. Blev kär i killen som jobbade i bokhandeln bredvid. Och rodnar nästan fortfarande när jag tänker på denna oskyldiga sak.

Det här med att se möjligheterna utanför regelverken - är det inte dags att öppna upp för det i större utsträckning? Släpp jobben loss och låt dem inte fastna på skrivborden. Mina fem cent i frågan.

(SvD)
Att sänka trösklarna eller kanske murarna på arbetsmarknaden är viktigt skriver Erik Bengtsboe

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknaden, jobben, fredrik reinfeldt, avreglering, moderaterna, regeringen, alliansen, företagande

Att få jobb handlar mycket om att ha tur...

Den eviga diskussionen om jobben. Det finns inga jobb för de yngre, det finns inga jobb för de äldre, det finns inga jobb för de invandrade. För vem finns det jobb då kan man undra. Ibland verkar det som om det bara är jobbcoacher och rekryteringskonsulter som är på gång. Där finns det inlåsningsmekanismer som man borde titta lite närmare på.

Per Gudmundsson skriver idag om hur arbetsmarknaden ser ut numera - det är inte längre som förr, när man kunde gå ut grundskolan och sen börja jobba. Sälja tidningar i kiosken, jobba i affär eller annat som inte krävde högre studier. Det finns såna jobb idag också. Men hur får man dem? Måste arbetsförmedlingen och alla möjliga instanser vara inblandade i precis allting som har med jobb att göra? Statistik är en sak och verkligheten en annan. Om det är så som Per Gudmundsson säger att de mer kvalificerade tar de mindre kvalificerade jobben från andra bör man fundera kring, är det verkligen så. Det finns arbetskraft men den verkar inte passa in med efterfrågan. Varför?  

Det finns mycket i väggarna på arbetsplatser. Men framförallt finns det en massa regler... Hjälper dessa eller stoppar de upp arbetsmarknaden? Det finns mycket att göra på det personliga planet också.

Läs Hanif Balis bloggtext - Klipp dig och skaffa ett jobb.

Svenskt Näringsliv

Text från augusti 2010:

Att ta eller att få ett jobb...

Tiderna har verkligen förändrats och det är helt i sin ordning. Men var hände det här med jobben. Att man inte längre bara kan ta ett jobb. Numera får man ett jobb, möjligen. Då har man oftast passerat via arbetsförmedlingen, rekryteringskonsulter eller annan kanal. Det har hänt nåt här. Det har byggts upp mellanled. Varför egentligen? Det är en spännande sak att fundera kring. Varför klarar inte normalbegåvade människor att skaffa sig ett jobb på egen hand. Någon kanske kan förklara det? Eller är det så att vi helt enkelt har blivit inlärda att överlämna våra problem till samhället, till någon annan. Självklart finns det personer som av olika skäl behöver hjälp, de ska ha det. Men varför är de så många? Nu tänker jag inte på att det är lågkonjunktur och såna saker utan mer på att samhället är uppbyggt så att man behöver passera genom myndigheters mellanled för att komma vidare. Det har hänt något radikalt sedan jag själv var yngre. Då kunde man ta ett jobb.

Att matcha arbetssökande med jobb är en av de viktigaste uppgifterna framöver. Det är verkligen en viktig uppgift och man undrar ändå hur det kan ha blivit så här att så många behöver en mellanhand. Minns mina egna första jobb. Min storasyster fixade in mig på en damfrisering där jag fick sitta och släta ut permanentpapper, en uppgift som inte passade mig. Jag var kanske 14-15 år eller nåt. Efter första dagen hade jag fått nog och tog med mig en kompis nästa dag och frågade om inte hon kunde ta över. Det gjorde hon och blev faktiskt kvar flera år. Jobb behövde jag så när jag en dag senare var på Domus i Solna Centrum såg jag i rulltrappan skylten Personalavdelning. Jag åkte upp och en timme därefter hade jag ett nytt jobb. Bakom bröddisken stod jag och stoppade i wienerbröd och häftade ihop och skrev 3,90 med svart tuschpenna på påsen. Under den perioden blev jag dessutom kär för första gången, i killen som jobbade i bokhandeln. Han kom varje morgon och köpte tre wienerbröd. Så väntade han tills han kunde handla av mig och jag rodnar nog lite nu liksom då när jag tänker på saken. Jobbet gav mig de extra kronor som förgyllde livet för klädinköp och annat som var viktigt då.


Det var lättare att få såna påhäng på den tiden. Man kunde gå in på personalavdelningen och fråga om det fanns något jobb. Det är inte lika lätt idag att göra så. Av många olika skäl. Det är synd. En tid att önska sig tillbaka.  Nu ska man gå till arbetsförmedlingen och skriva in sig och vänta ett par veckor innan någon handledare har tid att höra av sig, sen blir man kallad till samtal där man får veta alla regler som gäller i kontakten med arbetsförmedlingen. Sen går det ett par veckor till och så får man kanske ett brev där det står att man ska söka ett jobb som man inte passar för, de kanske kräver körkort som man inte har och liknande. Sen står att om man inte söker så får man indragen A-kassa oavsett om man har någon eller ej. Detta är ett verkligt exempel från en bekant till mig. Det är rent pinsamt. Vi får hoppas att det blir någon ordning på rutinerna där. Steg ett för att det ska fungera. Att se människan inte lära dem att fylla i rätt blanketter.
Socialdemokraterna skyller moderater och alliansen för att svika de unga när det gäller jobben. Tycker snarast att det är precis tvärtom nu när man storsatsar på matchning av sökande och jobb nu när arbetslösheten finns hos ungdomar. Fredrik Reinfeldt nämnde vid sin valupptakt idag att han träffat många ungdomar med halvfärdiga utbildningar och dåligt självförtroende. Det är kalrt att de behöver hjälp att komma vidare och de ska få det nu. Hur kommer det sig att socialdemokraterna i Örebro föreslår fri sjukvård för personer som borde och vill ha ett jobb undrar Kent Persson i en bloggpost? Det ska bli spännande framöver att se vad som kommer att hända med jobbsatsningarna.

Ett sätt är nog att jobba med attitydförändringar i stort så att det går att "ta" sig ett jobb oavsett vad det är och sen byta för att testa nytt. Att kuinna jobba på ett enklare sätt utan att det blir så överorganiserat. Om det nu skulle kunna gå att göra.

Vad tror ni? Skulle kunna bli en spännande diskussion kring det tror jag. Tänka lite utanför formerna.
**********

Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, regeringen, moderaterna. arbetsförmedlingen, ungdomsarbetslöshet

tianmi