Värt priset att vara politiskt aktiv - kanske inte...

Då och då uppstår frågan om det egentligen är värt att vara partipolitiskt aktiv. Hur påverkar det en själv som person och hur påverkar det omgivningen? Är det svårare att få jobb till exempel? Vad är en politiker? En person som alla andra, som folk är mest skriver Calle Fridén. Det är den enkla och helt självklara bilden egentligen. En vanlig samhällsintresserad medborgare som tar itu med saken att vara med och påverka omvärlden. Men så enkelt är det inte. Tyvärr. Någon sa till mig att jag är alldeles för profilerad nu och det blir svårt med jobb av den anledningen.

Men det finns andra konstigheter med det att bli politiker. Det är som om det inträffar någonting speciellt, som om man träder över en gräns som plötsligt gör en till fritt villebråd, inte minst i medierna. Första blir man invald i politiska församlingar och sen blir man utvald att tåla all granskning som inte har med det politiska arbetet att göra, gärna bakåt i tiden. Minsta lilla misstag så blir det rubriker i lokal- och kvällspress. Många politiker kan nog berätta om sömnlösa nätter och personlig press. En del politiker gör väldigt dumma grejer och där är det rätt att de får ta ansvar för det. När politiker börjar tala om väljare som om de vore en annan sorts folk än man själv ska man dra öronen åt sig. De är inte rätt personer. Väljare tar sig friheter mot politiker som person och inte i sakfrågor. Det kan vara hur oförskämt som helst. Igår var man grannar och plötsligt så blev man en fiende. Hur gick det till?

En annan konstig sak som händer när man ger sig in i politiken är att i stället för att befinna sig i en gemenskap där alla jobbar för den politiska grundtanken så hamnar man, särskilt i nomineringstider i en situation där konkurrensen mellan de ingående medlemmarna blir så stark att den tar sig det mest urspårade uttryck. Det handlar inte alltid om vem som har politisk kapacitet eller så utan det handlar om vem som är vem med vem. Arvodessystemet är också inlåsande här. Den som är på toppen delar ut jobben med fasta arvoden till dem som man känner till är mest lojal mot en själv. Andra göre sig ej besvär. Det är lätt att tröttna på den attityden, särskilt om man själv gav sig in i det hela för att få vara med och påverka. Det innebär inte att man får det nämligen, vara med och påverka alltså.

Det kan utspela sig de mest fruktansvärda scenarios kring detta med utfrysning och mobbning och allt annat som man inte alls borde finnas tid till när man ska försöka jobba gemensamt för en sak. Ledarskap är en viktig ingrediens även i politiska församlingar, eller borde vara i alla fall. Hur som helst, dessa stridigheter kan slita ut även den starkaste och mest välmenande person. I värsta fall kan det går riktigt illa för enskilda, men i de flesta fall så drar man sig undan. Det är inte värt att hålla på och bråka med andra... Livet är för kort.

Sen har vi det här med de yttre hoten. De som kommer med otäcka mail som beskriver vad som ska hända med en om man förtsätter med sitt partiarbete. Hot och annat för att man som enskild talar för en sak som inte faller andra på läppen. I anonymitetens tecken bakom en skärm verkar det som om allt är tillåtet. Så är det inte - att hota andra människor är inte tillåtet i lag. Jag har själv peppar peppar varit förskonad än så länge, men har vänner som råkat illa ut. Det är inte storpolitiker som har möjligheter ändå att få stöd, utan helt vanliga på gräsrotsnivå det handlar om.

Läs om bloggaren Granntantens förfärliga upplevelser här. Det är inte OK På något sätt.
Rör inte min kompis - det är verkligen något man vill skriva ut här.

Näthat handlar inte bara om unga tjejer och i skolan. Det handlar också om vuxna politiskt engagerade gräsrötter. Polisanmälningar måste till, men det är också viktigt att polisen tar tag i saken och inte bara lämnar det som ett ärende bland andra som de inte har tid med.

Så frågan är om det är värt att engagera sig politiskt överhuvudtaget? Det i sig är inte minst en viktig fråga för demokratin, kanske rent av avgörande?  Eller hur?

Det finns saker att jobba med... Viktiga saker... För vi vill väl ändå att människor ska engagera sig politiskt?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik, våld, hot, trakasserier, demokrati, politikens baksida, näthat

Seriöst partierna - vem bryr sig om alla dessa siffror...

Gårdagens partiledardebatt med Löfven och Reinfeldt kom att innehålla en väldig sifferexercis och det var de stora talens afton. Men hörrni - vem bryr sig egentligen?

För vanliga människor, ni vet de där som ska rösta, de så kallade väljarna, så är siffermängder med nio nollor eller fler omöjliga att ta på för de flesta. Det är den ena sidan och å den andra så talar man om höjda pensioner med 150 spänn i månaden (exempel nu alltså för den som måste ha allt exakt) vilket ungefär är den summa som ryker på att något annat höjs. Maten eller nåt. Det vardagsnära.

Skulle det möjligen finnas något annat att tala om än siffror tror ni? Det finns kvalitativa variabler i politiken också också som står människor nära. Möjligen. I alla fall vissa.

Allvarligt - politiker och siffernissar - ni är inte de enda som ska rösta.

Det finns de som tycker att livet också har andra värden. Frihet, demokrati, yttrandefrihet och liknande. Inte minst med tanke på det som sker omvärlden.

Just saying...

Passionen var finns den? Den politiska passionen, att göra det bra för samhället. Inte den andra delen. Passionen för makten i sig utan för vad man kan göra med den.

Inget fel på vare sig framförandet eller slipsarna, bara så förutsägbart. Det måste till nåt mer här för att få det att lyfta.

För säkerhets skull bäst att jag påpekar att jag också tycker att det är viktigt med ordning i rikets finanser. Men det driver mig inte politiskt.

#blogg100

AB  SvD SvD Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, #Blogg100, moderaterna, socialdemokraterna, val2014, reinfeldt, löfven, alliansen, siffernissar, demokrati

Sökes: Parti - Finnes: Engagerad, rutinerad valarbetare som vill ha möjlighet att påverka...

Efter att lojalt ha arbetat för moderaterna sedan 2006 söker jag mig nu nya utmaningar på den borgerliga fronten inom politiken. Jag vill arbeta för ett borgerligt Sverige, det är grunden...

Jag vill inte och har inte tid längre att slå huvudet i väggen i ett parti där man skickar ner mig på icke valbar plats på kommunfullmäktigelistan och dessutom tar ifrån mig det sista privilegiet, eller ska vi säga den sista tråden jag hade till partiet genom att ta bort mig från medielistan med pressinbjudningar och hänvisar mig, efter sju års lojalt skrivande och bevakande, till att gå igenom föreningen som alla andra. Bloggare göre sig ej besvär längre, det kommer kanske särskilda aktiviteter för dem senare var beskedet jag fick. Där slogs sista spiken in.

Det samhälleliga engagemanget sitter i min ryggmärg och jag vill gärna ha utrymme för det. Du blir som en haj i ett akvarium när du blir undanträngd sa en av mina kompisar en gång. Det var nog rätt uppfattat.

Tyvärr - alla ni som säger att ni behöver mig. Det går inte att bara snacka man måste handla också. Det enda i den vägen som skett är att jag sakta men säkert puttas bort. Så tyvärr... Men alla är välkomna med förslag. Jag låser inga dörrar, men nuvarande situation får vara... det fungerar inte.

För den som är intresserad av mitt engagemang så är min bakgrund i korthet som följer. Jag har en fil.kand i pedagogik, alltså beteendevetare. Min yrkesbakgrund är som chef/ledare i olika sammanhang, främst inom IT och media. Har varit journalist/publicist i många år och är en jäkel på sociala medier och inte minst att hålla liv i den här bloggen. Kommunikation och organisation är en ledstjärna. Jag är inte heller ovan vid politiskt styrda organisationer. Jag gillar att samverka med andra har humor och är helt prestigebefriad, dock mycket målmedveten. Tror att jag har god politisk kapacitet och en god närvaro i det som kallas sociala medier.


Viktig artikel i sammanhanget skriven av Per Grankvist - Ödesvalet för demokratin.