onsdag 11 juni 2008

Varför känner jag mig lurad...

Så pinsamt. Jag skrev fel namn och kallade chefredaktören Magnus Karlsson för Marcus Svensson. Jag skäms, ber om ursäkt och har ändrat nedan. Tack Marcus för att du rättade mig. Skillnaden mellan bloggen och tidningen är att jag måste korrekturläsa själv här och då går det som det går när pulsen är på... och den är hög för jämnan just nu ;-)

Någonting är skumt med FRA-avlyssningslagen. Å ena sidan så har vi oss som är emot att få den privata sfären kontrollerad av tredje person. Kommunikation med andra innebär att den ska få vara privat om man vill det. Om man vill exponera sig så är det OK att lägga ut partybilderna på Facebook. Skriva att man är full som en kastrull med plastdunken med skattefri sprit i ena handen iklädd en T-shirt med företagets logga på. Som Nikke skriver, jag vill bestämma min egen transperens.

Som journalist tycker man att källskydd är viktigt. Det gör också chefredaktören Magnus Karlsson på Smålandsposten. "Jag anser att alla som tar kontakt med Smålandsposten ska kunna garanteras sin anonymitet som uppgiftslämnare. Lagförslaget tafsar enligt min mening på den rätten." säger han. Det skulle vara intressant att höra hur diskussionerna går på tidningens redaktionsmöten just nu. Ledarskribenten gillar FRA och har sin syn på saken och drar ut de stora riktlinjerna vad gäller den svenska militära underrättelsetjänsten.

Han hänvisar till dess årsrapport som slår fast att "svenska skyddsvärda verksamheter kontinuerligt utsätts för spionage". Det kan vilken barnunge som helst räkna ut - men vad har det med att göra med att utsätta hela svenska folket för total avlyssning via digitala medier? Glöm inte att det finns andra sätt att kommunicera på och förmodligen så kommer den som vill illa att använda dem i stället. Varför ta den väg där man vet att man är kontrollerad? Det gäller såväl gangstrar som allmänhet.

Smålandsposten verkar vara en spännande tidning just nu. Å ena sidan chefredaktören som vill vara öppen och ha en dialog med sina läsare och bjuder in dem att via internet delta och titta på hur de jobbar (via bambuser) och därefter maila sina synpunkter.

Å andra sidan finns ledarskribenten som försvarar regeringen så till den milda grad att jag undrar om han aspirerar på en karriär som politiker. Själv har jag väl i och med mitt motengagemang i just den här frågan spolat mina egna chanser att nå några högre höjder i den sfären. Men det kan det vara värt. Jag kanske kan söka jobbet som ledarskribent på Smålandsposten? (för information till ledarskribenten vill jag tala om att jag och många andra bloggare med mig har en lång och gedigen erfarenhet som tidningsmakare, så att "bara" vara bloggare är nog lite väl äventyrligt att kalla alla som bloggar, sen finns det väldigt många duktiga skribenter som inte jobbat på tidning också).

Blogge ger i sitt inlägg en lysande illustration kring hur brett en bloggbävning når ut. Mycket vidare än någonsin en lokaltidning kan nå. Dessutom berättas det om helsidesannons i DN, så det finns absolut kraft i de här protesten.

Men åter till huvudfrågan - FRA-lagen

Någonstans mitt i alltihop får jag en känsla av att jag är lurad på något sätt. Ugglorna är inte vad de ser ut att vara, inte någon stans. Känslan av att inte egentligen veta vad som pågår är påtaglig.

Själv kan man bara bedöma utifrån den kunskap man har och en slags inre övertygelse om att se individens frihet i en demokrati. Sådant som att kunna yttra sig fritt och förbli anonym till exempel. Att ingen öppnar mina brev, att ingen lyssnar på mina samtal och framförallt inte att tredje person sitter och försöker tolka in och lägga en mening i allt jag säger och gör. Det säger sig självt att det kan bli ordentligt fel då.

Visst funderar man över varför det är så in i nordens viktigt för regeringen att få igenom det här förslaget. Finns det något löfte till en annan nation? Geopolitik? Handlar det om makt och prestige? Handlar det om att FRA vill ha en större budget? Handlar det om en totalkollaps vad gäller beredningen av frågan? Vet den ena handen vad den andra gör? Alla vet hur det kan bli med allt för många inblandade. Rationalitet finns inte i verkligheten (Boktips)

Finns det verkligen inget annat sätt att idka underrättelsetjänst än att vi måste ge upp vår personliga integritet i den digitala världen. För i den andra, den fysiska världen kan vi åka runt med vapen och bomber i ryggsäckar och bilar och ställa till med all den där terrorn på tåg, gator och torg ändå. Just det som man säger sig vilja undvika genom avlyssningen som ändå pågår enligt initierade källor - chefen på stället. Är det inte dags att börja om med ett nytt blankt papper?

Förklara gärna det här för mig - men säg inte. Det bara är så. Jag är inte ett barn längre och accepterar inte det tilltalet från någon..

(intressant)

Emma gjorde jobbet och sammanställde opinionen:

Manneorama, Ur Hjärtat, Farmor Gun, Svart på vitt, Kulturbloggen, Mina Moderata Karameller, Alter Ego, AE igen, Enligt Min Humla, Rick Falkvinge manar till aktion och dessutom till samling den 17:e vilket Bloggen Bent också gör, som dessutom blev kopierad av klokbok, Oscar Swartz, Osäkerhet och tystnandet, The Black Page, Anna Troberg, Drottningsylt, Klokbok, Isobels text och verkstad, ProjO, ProjO igen, Caught in the act, Rick Falkvinge igen, Erik Laakso, Christian Engström, Onsdag, Röd Libertarian, Henrik Alexandersson, Tobias Lindquist, Nikke Index, Thomas sida, Kim Haverblad, Lakes lakonismer, Du är vad du läser, Johan Ingerö, Faidros Blogg, Tankar om kristen tro, Ung Vänster, I huvudet på svenssons, BetaAlfa, En kitesurfares dagbok, Trottens betraktelser, Kakis, apg29, Folkpartiet i Nacka, Attila, Erik Hultin, deep.edition, Sanna Rayman, Kenny lex som ritat en underbar illustration, Jonathans blogg, Leiph Berggren, Bloggtidningen, Pär Ström, Basic Personligt, Törnebohms, Edvin Ala, Teflonminne, Claes Krantz, Kopit, Badlands Hyena, Richard Slätt och slutligen Åsiktstorpeden Micke, som till och med haft en livefeed i protest mot det som är på gång att hända.

Glöm inte att kolla på Pawals båda bloggar.
Pa den ena kan ni kolla vad våra offentliga förvaltningar läser på nätet. Inte alltid vad man kan tro...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


1 kommentar:

Dunder sa...

"Någonstans mitt i alltihop får jag en känsla av att jag är lurad på något sätt. Ugglorna är inte vad de ser ut att vara, inte någon stans. Känslan av att inte egentligen veta vad som pågår är påtaglig."

Det är nog många som delar den känslan. Själv tycker jag det är omöjligt att få det hela att gå ihop om man inte vågar tänka i mer konspiratoriska banor. Men det är tyvärr ett område minerat med tossigheter, så det är inte helt lätt att navigera där. Utom på en punkt, nämligen den som behandlar ekonomin och bankväsendet. Det är politiskt neutral mark, och lika spännande som det är skrämmande. Det ställde hela min världsbild på ända när jag först kom i kontakt med det, men det var först då som världen började te sig någorlunda begriplig.