onsdag 14 juli 2010

När TV-program som Robinson är förebilder för hur vi agerar...

Tonen mot offentliga personer blir allt hårdare. Inte minst mot politiker som vi betraktar som några högre stående varelser som vi har all rätt att skära i strimlor om de inte beter sig exakt som den Barbie och Kenbild vi vill ha av dem. De får inte förhäva sig, de får inte slösa med skattepengar, de får inte tro sig vara mer än vi andra - däremot ska de vara bättre än oss. Det hänger inte ihop. Det är omänskligt. Man kan undra när det blev så här? Niklas Ekdal berättar om Per Albin Hansson som levde med TVÅ kvinnor, hur hade det sett om någon politiker gjort det idag? Det hade blivit fart på luckan den saken är klar. Ibland undrar jag om vi har blivit mer moraliska på senare år, när det gäller vissa saker är det absolut så,  när det gäller annat är det fritt fall.

För egen del har jag alltid varit emot TV-program likt Robinson och slikt skit från USA. Mobbnings-TV rätt upp och ned där man spelar högt spel med enskilda människors själar. Det kallas underhållning och många gillar det uppenbarligen med tanke på tittarsiffrorna. Det är rent beklämmande. Det vet vad de gav sig in på de som deltar säger vissa nu. Ingen kan nog föreställa sig vad det innebär att vara i den mediala skottgluggen.

Hela händelsen kring arbetsmarknadsministern bär tecken av ett Robinsonprogram fast nu i verkligheten. Man deltar i ett spel och sen kommer domen. Då är man ganska ensam. Pressen är hård. Alla spärrar släpps och ingen vet vad som kommer att hända. För det kan vara vad som helst. Finns det möjlighet att diskutera moralpanikfrågor så gör vi det. Väldigt gärna. Det är som om empatin för inblandade bara försvinner. Man tar ställning emot, svart eller vitt, av eller på... Det finns få mellanlägen.

Det är oroande för när spärrarna släpper så kommer det primitiva fram i oss och vi vet inte hur vi ska få stopp på det när det sker i kollektivet. Flockbeteende är svårt att hantera om man vill annorlunda än flocken eller råkar vara utsatt för dess vrede. Få vågar säga emot för då kan man själv bli drabbad. Det är lätt att agera i affekt.

Många gav sig på moderaterna nu och kom med goda råd om hur man skulle ha agerat och framför allt kritiserade hanteringen av affären. Grejen är nog att när man är i affekt så handlar man intet rationellt. Jag tycker att Littorin själv beskriver det bra i den intervju han gjort med DN. Det finns gränser för vad en människa under press orkar med. Därför tycker jag att han givit politiken en människa.

Paul Ronge var mycket kritisk till hanteringen av krisen tidigare, men det är å andra sidan hans jobb. Idag ger han Littorin rätt. Livet är ingen handbok i PR. Precis så. I affekt är man inte rationell. Då gäller det att få försvinna från scenen och hämta andan. I det här fallet verkade även publiken behöva detta, hämta andan alltså. Med anledning av diverse bloggposter som beskriver inblandade som cyniker. Vet inte om det är så - att hanteringen verkligen var så cynisk som det kanske uppfattades. Jag hoppas att det inte det. Men många är de politiker som klivit av scenen och sedan när det lugnat ner sig kommit tillbaka. Det kan uppfattas som iskallt  när det sker men det kanske hade blivit ännu mer dramatiskt med ett fullständigt personligt sammanbrott. Jag vet inte vad statsministern skulle ha gjort i stället. Sagt att det är synd om SOL just nu och vi ger honom just nu lite varm mjölk och honung? Kunde han ha varit annat än formell? Bakom kulisserna är jag övertygad om att det finns stöd för partivännen.

Staffan Dopping har i en bloggpost skrivit hur det hela skulle ha hanterats. Det finns naturligtvis väldigt många sätt att hantera kriser. Visst skulle man enligt konstens regler lagt alla kort på bordet. Men han kanske gjorde det utifrån vad han ansåg, Tänk er situationen att ha gått rågång i tingsrätten med exfrun om barnen, mötas av Aftonbladet som kommer med frågor man inte känner igen sig i. Är det då inte lätt att säga att nu får det vara nog jag orkar inte mer? Det behöver kanske inte analyseras djupare än så. Egentligen.

Som beteendevetare anser jag att det finns för få beteendevetare i politiken överhuvudtaget. Det blir på ytan lätt instrumentellt. Det är synd. Framförallt tar saker och ting tid för att smälta in, det måste få göra det. Man ska aldrig underskatta sin publik och de har egna förutfattade meningar och egen syn.

Men Robinsonmentaliteten har vi möjlighet att göra något åt faktiskt. Så låt oss göra det. Uppdatering: Sven Britton menar att det finns en fara i den hårda attityden mot politiker. Sanna Rayman diskuterar alla goda råd och Mårten S ger juristens syn på saken, det handlar om skuldpresumtionen. Vilken väl hänger ihop med attributionsteorin som jag skrev om tidigare. Det är Mårten Schoulz som fått mig att inte döma på grundval av tidningsrubriker. Jag tackar för den insikten Mårten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vi lever i ett mobbningssamhälle, där nedvärdering av andra gör det egna egot större.

Orsaken, tangerar du med "Robinsson och annat skit från USA". Men, varför har vi Robinsson och dyl?

Varför har vi numera mängder av teve- och radiokanaler som enbart vill få höga tittarsiffror och därmed mycket reklampengar och därmed hellre visar sensationstv än annat?

Varför har vi en mentalitet där sjukdom anses vara självförvållad och ska med ekonomiska incitament förmås att bli friska och arbetsföra?

Varför har det i flera år pratats om de arbetslösa som "lata och arbetsskygga, ge dem mindre pengar så lyfter de nog ifrån sin bekväma soffa?"

Varför har vi fler tidningar som hellre ägnar sig åt frossande av människors olycka varvat med "feature" (lättgods) sitället för att belysa grundläggande problem och strukturer som finns?

Vad är det som har hänt med oss människor? Både de som har makten (politiska, ekonomiska samt press och den makt som vi som konsumerar faktiskt har.


Varför, varför, varför och hur gör vi nudå?


Mvh Fundersam människa som inte heller gillar Robinssonmentaliteten,

Anonym sa...

Lätt skylla på USA men Robinson är väl en nederländsk programide och Sverige var första landet i världen genomföra den :)

HumanLabRat sa...

Svart eller vitt? Sjuk eller fuskare? Mobbningssamhället är ett faktum sedan många år tillbaka. De som mobbats mest de senaste åren är just de sjuka, och den som gick i spetsen för den mobbningen var Herr Littorin!

Han har ju hur mycket stöd som helst från er högersympatisörer, så honom borde det inte gå nöd på! Hur mycket stöd fick alla de som togs av daga med Littorins politik?

Mary X Jensen sa...

Skärpning nu Labråttan. Ingen har tagits av daga av någon politik. Snarare har många fått hjälp. Även socialdemokraterna ville ändra och såg nödvändigheten med att ändra sjukförsäkringen.

Vissa människor ramlar alltid mellan stolarna, tyvärr. Jag tycker att det borde funnits ett specialutrymme för dem att få hjälp, för det var säkerligen mer än just det ekonomiska stödet som behövdes där.

Sen vad gäller Robinson med flera av dessa program så är de vidriga var de än startar. IMHO.

Bo sa...

Ändå stöder du en man och hans parti där detta är en del.
Jag tänker då på IPRED och att tanken på att hänga ut misstänkta med gredelina kuvert inte är märklig.

Mary X Jensen sa...

Bo du är för envis ;-)

Jag stöder inte alla enskildas moderaters frågor. En del förslag är riktigt dåliga. De gredelina kuverten är vad jag vet bara ett uttalande som nog var snabbare tillkommet än eftertänkt.

I politiken kommer det till vissa dumheter. Det finns inget annat parti med helhetsperspektiv som jag kan tänka mig att vara del av. Det går lika bra att arbeta för förändring internt som externt. IMHO.

Monika Ringborg sa...

"Vissa människor ramlar alltid mellan stolarna, tyvärr. Jag tycker att det borde funnits ett specialutrymme för dem att få hjälp, för det var säkerligen mer än just det ekonomiska stödet som behövdes där."

Jag har sett en tendens att det har blivit fler som behöver hjälp sen alliansen kom till makten.

Det är inte hjälp andra människor skall få. De skall få valmöjligheter att forma sina liv efter vilka de är och vill med sina liv. Då behövs heller ingen hjälp, som om de är medlemmar i en grupp som inte passar in av egen kraft.

Mary X Jensen sa...

Monica, min grundsyn är också att människor ska använda sina egna resurser och klara sig själva i möjligaste mån. De flesta gör det också.

Just när det gäller sjukförsäkringen så kan man se exempel i tidningarna som uppenbarligen behöver hjälp. Utan att skylla allt på regeringen. De har alltid funnits.

Bo sa...

Det är nog riktigt att de gredelina kuverten var en snabb tanke. Men det värsta i den historien är att Reinfeldt tyckte att tanken inte är märkligt! I själva verket är den horribel. Ask 'förstod' senare att kritiken mot henne och förslaget hade sin grund i att det är valår.

Envis? Kanske. Jag tycker det är tragiskt att vi har så vidriga människor i regering och riksdag. Det sägs att vi har de politiker vi förtjänar. Vi måste ha skött oss riktigt illa.

Monika Ringborg sa...

[...] att människor ska använda sina egna resurser och klara sig själva i möjligaste mån.[...]

Men jag uttrycker mig inte riktigt så .. jag menar inte att människor skall klara sig själva i den mening som man kan tolka detta, dvs. att de inte ligger andra eller samhället till last ... Jag menar det jag skriver, att människor skall få valmöjligheter att själva forma sina liv. Känner man att utbildning är det man behöver för att kunna forma sitt liv, skall möjligheten finnas och få det finansierat genom studielån.

Jag menar inte heller att individen skall använda sina resurser, utan att få valmöjligheten att utveckla och förfina dem.

Skolan skall vara till för alla och inte till för en speciell kategori som alla skall hjälpas till att få tillhöra genom olika åtgärder.

Valmöjligheter till alla! I längden tror jag alla tjänar på det, då förutsättningarna för att rätt person hamnar på rätt plats ökar, än om man tvingar folk till något de inte alls passar för.

I den meningen menar jag att de flesta inte får den möjligheten även om den funnits i högre grad tidigare. De flesta tvingas göra det som bidrar till att de kan försörja sig.