måndag 22 november 2010

Det som sker på nätet är inte värre än det som sker i verkligheten...

Av någon anledning som jag faktiskt inte förstår så har det blivit högsta mode att rädda alla från farorna på internet. Min moderata kollega Eliza Rozkowska Öberg skriver på Millan att man ska vara lika säker på internet som på gator och torg. Det behövs fler IT-poliser. Ja det kan man hålla med om. Men det behövs inte mer övervakning som det vi kan se som modellen att skydda oss, den övervakningen rullas ut i snabb takt.

Just jämförelsen att man ska vara lika säker på internet som på gator och torg haltar en aning. Man är inte särskilt säker på gator och torg. Tag exemplet med misshandel, förstörelse av bilen i P-garaget, cykelstölden, rån och liknande. Det är brott som sällan klaras upp. Polisen har inte tid. Det är den typen av brott som berör oss bra mycket mer än en otidig bild på internet som det talas om för att skydda oss från barnporr.

Ett exempel i vardagslivet från rättssamhällets sida är jakten på Wikileaksledaren Assange där det inte verkar finnas någon ände på vilka resurser som finns för att haffa honom. Mot det brott han påstås ha begått (jag har ingen aning om det är sant eller ej) kan ställas brottet mot killen som blev misshandlad, blev stampad på och det hela filmades, det var uppenbart. Det brottet lades ner. Läs mer på Oscar Swartz blogg om just detta -i bloggposten om Wikileaks som för övrigt är intressant den också. Det verkar inte finnas några proportioner på vad som är brottsligt. Från utsidan är det lätt att uppleva det märkligt. Det kan rent av uppfattas som om det hela är subjektivt.

Med kunskap så klarar vi oss själva tack så mycket

Med lite kunskap om säkerhet, brandväggar och lösenordsanvändning och stor kunskap om kritisk granskning av det man ser så klarar vi oss långt i vårt digitala liv. Kritisk granskning är särskilt viktigt och det kommer allt mer. Småungarna i familjen är högst medvetna och talar hela tiden om vad som gäller. Tilläggas kan att jag som själv varit online under alla år som det varit möjligt i princip aldrig hamnat på något mystiskt ställe på internet. Det är ett klick dit men faktiskt bara ett klick bort också om man hittar något som inte verkar OK. Förmodligen blir vi mindre skadade där än vad vi blir på just gator och torg som nämnts ovan.

Regeringen ska nu granska brottsförebyggande rådet skriver Beatrice Ask på DN Debatt. Det är en bra sak och man kan hoppas att frågorna kring internetövervakning ställs i proportion till vad det är värt och vilken skada den kan ställa till för oss utifrån perspektivet ett demokratiskt samhälle.

Många förordar bara den ena sidan av det hela och tycker att det är jättebra att vi kan få fatt på brottsligheten den vägen. Det spelar väl ingen roll om någon läser eller hör vad vi skrivit eller sagt. En del av oss andra tänker i vidare dimensioner och funderar kring vad det kommer att göra med oss som fria människor i en demokrati. En del bryr sig inte alls, tills den dag de själva råkar ut förstås. Exemplet i Göteborg är frapperande - när polisen gör nedslag med kraftfulla vapen hos en familj och i princip skrämmer livet ur barnen så har det gått för långt. Som om man sett på en dålig film. Ska man tro tidningarna så hade den aktionen sin grund i någon tolkning av det man hört i en avlyssning av samtal. Feltolkning - det kommer alltid att ske där människor är inblandade.

Presumtiva skurkar är vi allihopa...

Det man vill/påstår sig göra är att skydda oss från brott. Det som händer är att alla blir betraktade som möjliga brottslingar utan att ens misstanke om saken finns. Det är att ställa rättssamhället på ände. De moderna metoder man vill använda är något som de flesta av oss kan göra på egen hand, genom att googla själva och dra slutsatser. En person som gjorde just detta är Nikke Lindqvist. Han har två gånger anmält till polisen att han blivit utsatt för olaga hot, precis som polisen säger att man ska göra. Båda gångerna har förundersökningen lagts ned på grund av att förutsättning att styrka brott saknas! Läs Nikkes historia här, den är lärorik. Polisen har hängt upp sig på IP-nummer som den enda möjligheten att sätta dit någon. Det är så att ett IP-nummer säger väldigt lite om vem som satt bakom tangenten. Det kan till och med vara en person som sitter utanför huset på en soffa och lånar ditt. Jag citerar Nikke:

"Och under tiden lämnar polisen fältet fritt för bufflar av alla slag att bete sig precis som de vill på Internet. Som vanligt väljer man alltså att specialbehandla internet, kräva särskilda lagar för att kunna utreda brott istället för att faktiskt utreda dem med de medel som står till buds.



Jag har med en dåres envishet hävdat att man alltid ska anmäla alla typer av hot som framförs i kommentarer och via e-post. Detta eftersom jag inte ser någon skillnad mellan hur människor ska få bete sig mot varandra på webben eller ansikte mot ansikte (eller för den delen över telefon eller brevledes). Jag tycker nog fortfarande att man ska göra det, men man bör inte ha några som helst hopp om att ens anmälan kommer längre än till en polisinspektör som lägger ner utredningen eftersom brott inte kan styrkas, och detta utan att över huvud taget titta på ärendet."

Låt mig påpeka att Nikke är en av de nätkunnigaste personerna i Sverige.

Falsk trygghet

Den digitala övervakningsmodellen som vi ser rullas ut i allt större omfattning inger falsk trygghet och presenteras som något slags skyddsnät utan begränsningar. Men det blir ett tandlöst sådant. Mängder med information samlas och ska bearbetas och tolkas, att leta efter en nål i en höstack. Sånt tar tid och kräver resurser. Det är betydligt mer oroande att åka med tåget tillsammans med påtända och aggressiva smågangsters med kniv som vill ha cigaretter som man inte ens har eftersom man inte röker. Gamla tanter på rollatorer blir rånade mitt på dagen i köpcentrum och ingen reagerar. Vi läser dessutom varje dag om sådana händelser. Brott i den digitala världen mot gemene man är inte lika uppmärksammat och pågår antagligen inte heller i samma utsträckning.  Om man inte som i Aftonbladet berättar om svindlaren Carlitto som via nätet träffat kvinnor som han sedan lurat rejält. Det är dock inte internets fel. Förr fanns det kontaktannonser där människor som sökte sällskap träffade varandra. Carlitto hade nog hittat kvinnor där också. Det verkar vara ett rejält gäng som blivit charmade. Starkt av dem att ställa upp, det fungerar förhoppningsvis som avskräckande exempel. Det behövs inga nya lagar för det här - solochvåraren är körd nu. Outat på internet som det heter. Det är mycket som sköter sig självt där utan inblandning från auktoriteter.

Det läggs oanade resurser på cyberbrotten - den ena lagen efter den andra. Det ger nästan ingen utdelning vad det verkar. Det är inte rätt. När ska politikerna vakna för detta?

Det handlar om datalagringsdirektivet, det handlar om ipred och diverse ideér som vi ser förverkligas en efter en. Syftet är nog gott men det förfelas. Det handlar om nakenskanning på flygplatser för att undvika terrorattacker, där man nu gör undantag för muslimska kvinnor exempelvis. Då blir allt förfelat. Alla eller ingen. Så måste det vara. Det kan inte heller vara likvärdigt att känna det som att det är ett gynekologbesök man ska gör för att flyga. Det talas till och med om att de här idéerna kan få negativa effekter på lönsamheten för flyget. Folk vill inte vara med om detta. I synnerhet som man kan råka riktigt illa ut om man protesterar - som den här kvinnan som blev haffad av polisen för att hon protesterade mot kroppscanningen.


Uppdatering: Min vän Janne S påpekade att tryggheten i verkligheten borde prioriteras. Jo, men visst det borde ha sagts. Så jag tycker. Säkert många andra också.

Uppdatering 2: Opassande  visar exempel på hur det går till på flygplatser. Lake lika så. Vi kan väl ändå inte ha det det så?

Läs Bruce Schneiers artikel TSA Backscatter X-ray Backlash. Läs överhuvudtaget Bruce Schneiers blogg. Mycket matnyttigt där. Även HAX är ständigt uppdaterad.

(intressant)

Farmor Gun  Opassande

3 kommentarer:

EKOMAT OCH EKOTIPS sa...

Hej Mary! Lika intressant varje gång att följa vad du skriver om.

Håller helt med dig om att det är lika illa vad som sker i verkligheten i relation till det som kan hända på nätet.

Det finns problem på nätet som måste rensas ut.

Men, de största problemen finns i verkligheten, tex den hänsynlösa människojakt som pågår mot arbetslösa, långtidsarbetslösa och sjuka.

Det är inte tal om att "det här är ett erbjudande eller en möjlighet".

Jag tänker på det här med FAS 3, för det är orimligt att tvinga människor att leva på en nivå som ingen i resten av Europa skulle acceptera, utan att ta till våld eller i värsta fall "kollektivt våld i kollektivt självförsvar".

Vad gäller det här med övervakning så håller jag med dig. Där finns mycket att fundera över, gränsen mellan övervakning/säkerhet och integritet.

Eftersom jag numera ägnar mig på heltid åt frågor som rör samhällets skydd och säkerhet inom ramen för min specialutbildning på Försvarshögskolan, så är det klart man funderar var gränserna går och var de bör gå.

Jag tror nämligen på eget ansvar för sin egen kompetensutveckling.

Sedan att Sveriges arbetsgivare inte förstår hur verkligheten är beskaffad och inte bryr sig om det och därför sorterar bort alla kompetenta som söker jobb, kan stå Sverige dyrt.

Vi ser tex att många därför efter sin specialutbildning hamnar hos tex utländska underrättelsetjänster, tex CIA, FBI, Department Of Homeland Security, MI6, eller andra utländska aktörer.

Dvs, Sverige investerar stora pengar i människors utbildning och kompetens, men tar sedan inte tillvara på de människor de har utbildat och utexaminerat.

Många flyttar frivilligt därför att de har inte råd att bo i Sverige om de inte får några jobb trots att de aktivt söker olika jobb runt om i vårt land.

Scary Devil Monastery sa...

Mycket trevlig läsning. Var inte medveten om att du läste Schneier, men anser personligen att mycket av det han skriver borde införas på allmänkunskap i gymnasiet.

Mary X Jensen sa...

Jag är en trogen Schneierläsare. Sen länge ;-)