fredag 11 februari 2011

Att mobba bort sin rival...

Moderata riksdagsledamoten Marta Obminska tog initiativ till seminariet  Kränkande särbehandling i arbetslivet - Mobbarna och rättvisan. Det sändes i dag och kan ses här i Kunskapskanalen på SVT. Mycket intressant. En av talarna var journalisten Maciej Zaremba som skrev den uppmärksammade serien om vuxenmobbning i DN förra året. Hillevi Engström var också där och menade - Samhället klarar inte av skammen utan vältrar över det på offret... Brister i ledarskapet. Det är de godas tystnad som är värst sa hon de som låter det ske. Det gäller att våga säga ifrån menar hon. Problemet är ofta att den som gör det sen blir drabbad (min not). Jag har hela mitt liv varit just den där personen som säger ifrån och visst har det ofta haft en kostnad även för mig. Men det är värt det. Det är oerhört svårt att se på när folk far illa.



Hur som helst jag fastnade på det där att vuxna mobbar på ett annat sätt än vad barn gör. Ungarna är mer spontana och kortsiktiga i sin jävlighet. Vuxna vet vad de gör, de har ett mål med sitt exkluderande av andra. Det kan handla om att man vill ha bort en rival exempelvis. Zaremba beskrev på seminariet läkaren som efter semestern kom tillbaka och fann sin arbetsplats förflyttad ner till ett fönsterlöst rum i källaren i ett hus längre bort. Allt stod i lådor, han hade ingen telefon och inget internet. Ingen kunde svara på vad som hänt. Alla undvek kontakten med honom. Chefen svarade inte på telefonen. Han fick sitta ensam på luncherna och kände sig fullständigt utanför. Ingen förklarade något utan vände bara på huvudet när han kom och undvek honom. Han blev sjuk och började må dåligt, försökte ifrågasätta det som hänt. Försökte diskutera och blev plötsligt den jobbiga, den som alltid ifrågasatte och aldrig var nöjd. Skulden blev plötsligt hans, det vändes mot honom. Så småningom så blev han sjukskriven och förtidspensionerad på grund av situationen. Så småningom kom det tydligen fram att det handlade om att läkaren hade haft omfattande forskningsmedel som chefen ville åt. Nu var det tydligen så att dessa medel var personliga för den förste läkaren så att de föll aldrig ut. Må den typen av mobbare brinna i - ja ni vet vad. Att förstöra andras liv bara för egen vinning är ingen beundransvärd handling.

Man kan se det här hända lite varstans i livet. Ibland nära och ibland vid sidan om. Det är inte alltid de svagaste som vuxna ger sig på utan de som hotar ens egen position på något sätt. Det används subtila metoder och man talar med omgivningen hur den där är. Allt för att förklena och misskreditera. Omgivningen börjar tro på det där så småningom. Det är klart så måste det vara. Visst är det fel på den personen. Bara gnäller och är aldrig nöjd. De omgivande vet inte vilket ben de ska stå på. Mobbningen fortsätter och när någon anser sig vara ofördelaktig eller kärnkande behandlad så beror det på dem själva. För att de är som de är. Alltså fel. Det är inte konstigt att självkänslan får sig en knäck och att många går under av denna press.

Detta är helt oacceptabelt. Det sker inte bara på arbetsplatser, det sker i föreningar också. Det blir en maktkamp och den är sällan snygg. Det obehagligaste är nog när någon som har makt använder den till att exkludera andra och utestänga dem från all gemenskap som i berättelsen ovan. Det händer inte allt för sällan att när en person är knäckt och förvunnen så finner man på en ny att göra likadant med och fortsätta i samma stil. Det handlar alltså inte om enskilda personer, det handlar om dåligt ledarskap. Det värsta är att det inte är ovanligt att det är ledaren själv som är värst. Det är ofta en person som har mest att förlora på att släppa fram andra eftersom det hotar den egna positionen. Det finns självklart många psykologiska förklaringar till varför vissa människor agerar som de gör, ofta landar det i dålig självkänsla och ett stort kontroll- och bekräftelsebehov. Men det spelar egentligen ingen roll, eftersom beteendet är fullt oacceptabelt.

Många anser för stås att vi är väl lättkränkta i Sverige. Men är det att vara lättkränkt att inte få vara med på möten, inte få information, vara den som det tystnar kring eller få sin arbetsplats nedflyttad i källaren? Det är alltid den drabbade som har rätt till stöd, men det blir sällan så eftersom den som har makten att ge den ofta kan vara den jävligaste av dem alla. Makten innebär också att man har kontroll på övrig omgivning som i sin tur inte vågar agera för den utsatte av rädsla att hamna i samma situation och själv bli drabbad. Det är ynkligt men mänskligt trots allt. Så vad gör vi för att få bort mobbarna eller snarare tar tag i deras beteende? Det är fullständigt oacceptabelt.

Läs Zarembas artikelserie om vuxenmobbning:

”Värst för dig själv” – Vår heder har inget pris
Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike.
”De skrattade bara.” Så berövades Safet sitt människovärde
”De skiter i vilket” – Så sviker vi de mobbade

Det blev en bok av alltihopa - jag ska köpa den...
Chat med Zaremba


 MMK skrev tidigare om Zarembas artikelseri och mobbning:


Vem blir mobbad på jobbet
Avskriven ur livet - det är mobbarna som ska stoppas
Gruppen som fenomen


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

9 kommentarer:

Anonym sa...

jag var där och har skrivit om det.

http://www.imike.se/2011/02/09/mobbning-ar-aldrig-lonsamt-men-inget-gors/

Ps. sedan är det beklagligt att du inte ser att du själv är delaktig i just detta genom ditt egna beteende. Jag har starka uppgifter om att du sprider att jag skulle vara din stalker. Vilket det inte finns en enda uns sanning i. Det du tydligen pysslar är just vad du ovan skriver att du är emot. Trovärdigt?? nja, inte riktigt...

Att inte tycka exakt lika i alla frågor är ingen svaghet. T.ex tycker du att folk skall dö av Hepatit C, medans jag tycker att de skall få hjälp.

Jag föraktar inte dig och sprider dynga om dig för det. Bara det jag upplever och ditt beteende MOT mig. Vilket leder till att du och andra utesluter och förminskar mig och andra som inte "platsar" i klubben för inbördes beundran.

Det kallar jag medveten och kvalificerad vuxenmobbning.

Björn Hultman sa...

Hur ska vi få stopp på mobbningen för barn, när vuxna är lika dåliga att visa hur man ska bete sig? Barn gör som vuxna gör.. I maj förra året var jag medverkande i en manifestation mot vuxenmobbning, då bla Maciej Zaremba medverkade också. Jag föreläser ute i skolor om ämnet och även bloggar om det.

Mary X Jensen sa...

Mikael - jag har aldrig skrivit något negativt om dig som du gjort om mig. Du gör personlighetsanalyser av mig som är anmärkningsvärda. Det kallar jag mobbning.

Jag vet inte var din aversion mot mig startade, jag förstår det inte. Vi känner inte varandra men du har ändå åsikter om mig som går långt bortom det du kan känna till överhuvudtaget. Av den anledningen har jag valt bort dig som bekant. Konstigare än så är det inte.

Det har ingenting med mobbning att göra. Jag attackerar inte dig, det är tvärtom. Alla som läser på din blogg förstår det.

Du behöver inte bry dig om mig helt enkelt. Vi känner inte varandra och det skulle aldrig falla mig in att skriva om dig eller försöka analysera dig som person, däremot har jag väl rätt att försvara mig själv när du skriver negativt om mig. Du attackerar mig som en icke trovärdig person helt öppet, det vore väl konstigt om jag inte reagerade då. Det är oacceptabelt av dig att agera som du gör och jag tror nog att andra drar sina egna slutsatser utan min hjälp.

Vi har frihet att umgås med dem vi vill. Så är det faktiskt. Man bör välja bort dem som ger negativ energi och för mig är du en sådan person. Det har inget med mobbning att göra.

I sakfrågor kan man tycka olika det håller jag med om. Men det behövs inte göras personlighetsanalyser av den som inte tycker likadant som man själv gör.

Om man varje gång som man inte får som man vill sätter igång och skriver långa drapor om personer som tycker annorlunda så är det väl inte så konstigt att det blir ett avståndstagande. Du har gjort detta mot flera personer och det vet du själv.

Mary X Jensen sa...

Björn Hultman - var bloggar du. Det är intressant om vi kan stärka med länkar till varandra. Det är viktigt att öka respekten för oliktänkande tycker jag.

SEO Petter sa...

Mobbing är en farsot. Det är för tråkigt att det finns. Men man ser det överallt, på jobb, på dagis i skolan, i hemmet m.m.
Jag blir alltid lika illa berörd av mobbing.
har haft det tufft förr i världen, så man blir påmind.
tack för ett bra inlägg.

Petter

Mary X Jensen sa...

Ja visst är mobbning en farsot. Obehagligt. Man blir till och med mobbad själv när man skriver om det. Otroligt.

Björn Hultman sa...

Jag trodde du såg min blogg i mitt namn?

http://blogg.aftonbladet.se/mobbning

Anonym sa...

Zaremba kanske inte alltid är trovärdig, eller ens sanningsenlig. Partisk? Medvetet eller omedvetet? Kan man som utomstående inte veta. Hur är du själv?
PO har iaf synpunkter på Zaremba.

Mary X Jensen sa...

Anonym - jag vet inte hur man ska vara helt opartisk när man lever i ett samhäller som vårt? Du ser, du hör, du upplever. Eller hur? Alla gör det. Sanningsenlig är jag i alla fall. Det vet jag.
Jag tycker att människor ofta uppträder vidrigt mot andra. Verkligen. Var och en har sina egna upplevelser och de kan man och ska man inte ta ifrån dem.

Varför ställs denna fråga anonymt?