måndag 31 maj 2010

Avskriven ur livet - mobbad... det är mobbarna som ska stoppas.

Vuxna mobbar också varandra, det handlar verkligen inte bara om barnen som är dumma mot varandra i skolan. DN startar en angelägen artikelserie om arbetsplatsvåld på arbetsplatser runt om i Europa. Dagens artikel handlar om en 45 årig man som varit utsatt för mobbning på en arbetsplats. Han mår dåligt, måste äta massor av mediciner, kan inte sova. Han har försökt ta sitt liv. Är sjukskriven och kan kanske aldrig återfår sin livsgnista. Hans diagnos är "posttraumatiskt stressymptom" inte på grund av krigsupplevelser utan på grund av kränkning på sin arbetsplats. Läs mer om hans sorgliga historia i Maciej Zarembas DN-artikel. Den här gången handlar det om en arbetsgivare som är hemskt otrevlig. Men det är en situation, mobbning behöver inte ske i hierarkisk ordning utan kan uppstå lite hur som helst. Att det just i artikeln här handlar om en skitstövel till chef är bara ett exempel. Det kunde lika gärna vara en kollega som bär sig illa åt.

Vuxenmobbning

Mitt första egna minne av vuxenmobbning var en kvinna som systematiskt blev fråntagen sina arbetsuppgifter, en efter en. Vi jobbade på ett dataföretag, alla fick mail men inte hon för hon hade inte längre någon dator utan fick läsa sin post uppsatt på anslagstavlan i kopieringen där hon så småningom hamnade utan arbetsuppgifter alls, inte ens ett eget skrivbord hade hon till slut. Det var fasansfullt att se denna nedbrytning av en person som verkade så snäll och rar. Jag var för ung för att veta hur jag skulle agera, men det sitter fast i minnet det där.Jag har sedan dess alltid reagerat mot såna orättvisor.

Genom livet har flera liknande incidenter uppstått. Ibland har jag själv varit utsatt och det har inte varit utan smärta förstås. Men det har styrkt min uppfattning om att sånt här ska inte förekomma. Det är bekant att det inte är de tysta och lugna som far illa utan det är ofta de som utmärker sig på något sätt som någon kan haka tag i. På ett jobb var jag med om en kvinna som blev galen av avundsjuka för att jag fick ett större rum än hon. Hon smällde i dörrar och vägrade packa upp sina saker. Stämningen blev olidlig. Allt jag gjorde kritiserades och negligerades. 

Det hela slutade i en jättekonflikt där vi plötsligt skulle testa i grupp vilka som kunde samarbeta bäst. Vi sattes i grupper och testades med hjälp av ett nytt dataprogram ämnat för saken - för den som anordnat det hela blev det verkligen en flopp - för dessvärre visade det sig att den grupp jag jobbade i hade det högsta positiva samarbetstalet som testet hade uppnått, medan den andra gruppen var ganska usla: Det blev ridå och projektet skulle naturligtvis omvärderas, det var inte alls vad det handlat om från början förstås. Nåväl hon slutade på jobbet och jag gick till annan befattning och hade kul.

BeteendevetenskapMed åren har jag både studerat beteendevetenskap på djupet och deltagit i att försöka ordna upp konflikter mellan människor. Att ha egna erfarenheter är bra för det ger distans och perspektiv. Vilket är nödvändigt i såna här situationer. Man kan heller inte bara stå och se på när andra mår illa. Många gör dock det av någon anledning, säger inget utan bara ser på och deltar passivt, kanske själva rädda för att bli utsatta eller i beundran för den som vågar vara dum. Men dessvärre är inte alla snälla av naturen och de går ofta ihop i grupp. Just där tycker jag att det ofta brister, man söker ofta förklaringar till beteendet hos den som mobbar precis som om det är den det är synd om, och så lämnas den drabbade därhän. Den har alltid sig själv att skylla.


Modet att sätta ner foten...

Till ungar som mobbar andra borde det vara enkelt att sätta ned foten och säga att nu är det nog och jag kommer att hålla ögonen på dig i fortsättningen. Så enkelt fungerar det sällan för det finns så många aspekter på mobbning. Kommunens utbildningsförvaltning har kanske ett formulär där man kryssar i vilka åtgärder som tagits och när det är klart har man gjort allt vad som står i ens makt och kan gå vidare oavsett resultatet. Samtal med barn, samtal med föräldrar, samtal med kollegiet, samtal med alla osv osv. Det tar tid att komma igenom formulären och under tiden så hinner de som far illa fortsätta fara illa och ungarna kan hålla på. En utsatt mår dåligt, föräldrarna mår dåligt om de alls får veta något om det som pågår. Mobbarna fortsätter lugnt som om inget hänt, det rent av kanske accelererar och vidareutvecklas och förfinas. Allt medan administrationen har sin gång. Det vore betydligt enklare att ta en konflikt på plats och ställe och tala om vad som gäller. Men det modet finns sällan. Det är också omhuldat av bestämmelser kring hur det får ske. Ändå så kan man tycka att det vore en allmänmänsklig rättighet att inte bli utsatt för andras elakheter. Särskilt när man är barn men inte heller som vuxen.

Vuxenmobbning är mycket subtilare...

Visst kan man fundera över vad som är mobbning eller inte. Att människor kan bli osams är väl inte någon stor grej egentligen. Men det är när det fortsätter, när de där subtila handlingarna kommer fram som det övergår i mobbning.

Såna saker som att när man talat med en person i telefonen på ett avspänt sätt och när denne sen i grupp inte vill kännas vid ens person utan bara ignorerar då vet man att det finns något i bakgrunden. Ett dåligt samvete kanske både mot enskild och mot gruppen och - se där har vi en typisk situation där gruppmedlemmar tystnar. Sen kan det fortsätta och den enskilde som känner sig utsatt kanske reagerar med att tala mer, ifrågasätta, blir högljudd för att få rättmätig uppmärksamhet i gruppen. Det är inte alltid av godo det heller för det förstärker det som andra har emot en. Det blir tillåtet att mobba. Farmor Gun som också varit med några år skriver på sin blogg att det inte bara räcker med en broschyr. Nej handling

Det finns nästan alltid en hjärna bakom mobbning och det är ofta personer som har behov av att visa sin makt på olika sätt. Det kan handla om förfinade saker som att avstå från att dela med sig av nödvändig information eller att man använder sig av sin möjlighet att exkludera enskilda personer från gemenskapen på olika sätt, kanske för att få dem att ge upp och försvinna.

Det finns olika skäl varför man gör så förstås. Man kanske känner sig hotad på något sätt, man är skraj för att få sin egen auktoritet punkterad och avslöjad. Man kan också vara en elak jävel som tar ut sin frustration på andra. Det finns många förklaringar. Men det kan aldrig ursäkta att man beter sig illa.

Svårt att avgöra vem som kommer att bli drabbad

Vissa är starka och klarar av detta, medan andra till slut faller för trycket och drar sig undan. Kanske blir sjuka som exemplet i DN-artikeln. Då har det gått väldigt långt. Det är ofattbart att ingen tagit ställning för den drabbade. Men det gäller att göra det i tid så att man kan bryta den onda cirkeln. Man behöver inte gilla alla men det är inte ett skäl att uppföra sig hur som helst. Grundsynen måste vara ett juste förhållandesätt till alla. Vi har inte råd vare sig rent företagsmässigt eller människomässigt med skitstövlarna i organisationerna. Det handlar inte bara om företag det kan lika gärna vara vilken organisation eller förening som helst. Det är i grupperna det sker. Vi måste åt mobbarna helt enkelt. Tala om att det här är inte acceptabelt.

"Ärevördige professor Robert Sutton vid Stanford lägger forskningen åt sidan och författar en pamflett: ”The No Asshole Rule”. Budskapet: En enda chefskanalje räcker för att förgifta klimatet, sänka produktiviteten, dumpa aktiekursen och skicka kollegorna till doktorn. Kapitalismen har inte råd med sådant. Ut med skitstövlarna! Till Suttons häpnad blev boken en bästsäljare i Frankrike och även i Japan." (maciej.zaremba, DN)


Att ämnet är väldig angeläget märks inte minst på att det finns 406 kommentarer och 45 bloggar som gett utlopp för tankar här. Jag kommer att följa den här artikelserien noga. Detta är en av de mer viktiga frågorna i livet. Alla är inte snälla men de måste uppföra sig som folk mot andra.

Det finns en blogg om vuxenmobbning som är läsvärd. Men vet ni vad det värsta är. En mobbare ber aldrig om ursäkt eftersom det oftast när det gäller vuxna är så subtilt och ingen vill erkänna. Däremot lägger man gärna skulden på den andre. Den tysta omgivningen fortsätter att vara tyst. Ingen vill bli inblandad i bråk.

All slag av mobbning och uteslutande av andra är avskyvärt. Vi måste sätta STOPP. NU!
(intressant)

Bloggat: Soilander, Kent PKulturbloggen lägger skulden på cheferna. Skulden är vår allas anser jag.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer:

La vie et moi sa...

Bra inlägg i debatten! Lycka till du som har möjlighet att påverka genom att gå från ord till handling!

Mikael sa...

Hej Mary!

Åh vad bra skrivet. Jag håller med dig helt och hållet.

Jag vet hur mobbning och kränkningar fungerar för jag har själv drabbats av det. Men, jag vågar åtminstone berätta och säga hur det är och jag vågar säga ifrån.

Nu senast var det en av dina partikamrater, en av Moderaternas företrädare i Haninge som ägnade sig åt mobbning och att fälla kränkande kommentarer på Facebook.

Jag skrev en vänlig sak som jag tyckte var viktig i en diskussion på Facebook och från ingenstans så fällde denna "Moderat" följande kränkande och mycket nedvärderande kommentarer om mig utan att han ens känner mig:

"Du låter helt enkelt som en gammal och sur gråsosse med nedärvda,konsumentägda gener! Jag är också övertygad om att du har en bred erfarenhet av:Bortskämdhet,"sitta på första parkett",få sista ordet, "psykoterapeuten",men som egentligen är i störst behov själv av ny identitet och självförtroende!!"

Man skall inte behöva utsättas för eller acceptera sådana här kränkande och sårande och stötande kommentarer.

Det är enligt mig den värsta sortens nätmobbning och trakasserier.

Idag kan vi läsa på Facebook att en Moderat som fäller den kränkande kommentaren där han beskriver hela oppositionen som "en samling dagisbarn".

Så det är klart att några personer inom Moderaterna nog behöver så sig en "tillrättavisning" av Statsminister Reinfeldt för så här behandlar och tilltalar man enligt mig inte andra människor.

Detta därför att:

"Behandla andra människor så som du själv vill bli behandlad".

Tyvärr finns det här också på den andra sidan av den politiska skalan då jag idag läste på Facebook att Tankesmedjan Mänsklighet som är "Humanister" sätter likhet mellan Karl Rove och Goebbels , dvs nazisterna.

Detta är också riktigt korkat och klantigt enligt mig.

Man undrar vart respekten för andra människor har tagit vägen och om väldigt många människor har helt tappat förståndet, eller inte har lärt sig något när de gick i skolan eller inte fått lära sig hemifrån att uppföra sig ordentligt.

Mvh

Mikael

Mary X Jensen sa...

Tråkigt att hör att en moderat skriver så till dig Mikael. Men du får låta det stå för vederbörande själv och inte dra oss alla över en kam. Moderaterna består ju av olika typer av människor. Så är det.

Mikael sa...

Hej Mary!

Jag håller med dig. Var och en får ju ta ansvar för sina egna handlingar.

Så, jag tänker inte dra alla över en kam. Det var bara det att jag blev så förbannad över att någon
kan uttala sig på det sätt som han gjorde. Jag har sätt att den personen har uttalat sig nedlåtande också om andra människor på Facebook.

Det behövs en rejäl uppstädning inom sociala medier och att de som ansvarar för sidorna snabbt ingriper om det används kränkande språkbruk eller fula personliga påhopp.

Jag har kommit att intressera mig för just detta problem i och med att Internet blir så tillgängligt och vem som helst verkar kunna skriva vad som helst utan att först tänka på att det finns en människa där på andra sidan.

När man tittar på många ställen på tex Facebook så blir man förvånad över vilka "övertramp" som sker.

Det finns en viss politisk "vinkling" på det hela som är lite otäck. Oppositionen (de rödgröna) och deras supportrar har en massa sidor på Facebook med ett mycket grovt språkbruk och flera mycket fula påhopp som ingen verkar göra något åt.

Man kan hitta det på tex: "Vi som inte tänker rösta på alliansen i valet 2010". Men även på sidan "Terrornätverket alliansen" som
man klart ser att det är oppositionens supportrar som står bakom.

Det är ju märkligt att man ens sjunker till en sådan nivå i det politiska samtalet. Man undrar om partiledningarna verkligen står bakom den här typen av beteenden för om så är fallet så är det riktigt illa.

Detta är något som man borde ställa frågor till oppositionen om för att få svar om de ställer upp på dessa åsikter , personliga påhopp och kränkande kommentarer.

Det här med mobbning och kränkande tillmälen är ett jättestort problem i samhället och på nätet.

Det skulle verkligen behövas en etisk kod, dvs krav på de som deltar i det politiska samtalet att man låter bli personliga påhopp, kränkande kommentarer osv.

Forskningen har nämligen visat på att det är just "smutskastningen/pajkastningen" som skrämmer bort människor från politiken. Det finns en hel bok om det här som heter: Why Americans hates politics.

Det är intressant att de nu skapats en organisation för att ta tag i det här problemet, nämligen
Internetvandrarna. De har en egen sida på nätet som heter internetvandrarna.se

Nu finns det tack och lov en hel del kunskaper och forskning kring det här fenomenet.

Några böcker kring det här som jag varmt vill rekommendera till alla som är intresserade av det här stora samhällsproblemet är:

Bullying Beyond the Schoolyard: Preventing and Responding to Cyberbullying skriven av Sameer Hinduja och Justin W Patchin

Cyberbullying: Bullying in the Digital Age. Skriven av Robin M Kowalski och Susan P Limber.

Cyberbullying and Cyberthreats
skriven av Nancy E Willard.

Mvh

Mikael