tisdag 13 september 2011

Internet och öppenhet och Frankrikes president...

Henrik Alexandersson beskriver på sin blogg hur Sarcozy nu vill förbjuda användningen av namnen Facebook och Twitter eftersom det är orättvist mot andra aktörer på marknaden. Inhemsk vokabulär ska det vara. Vill minnas att det tidigare inte fick spelas mer än si och så mycket uthemsk musik på radion där, det kanske är så fortfarande? Men att förbjuda användningen av välkända begrepp bara för att det är företagsnamn låter lite typiskt franskt på nåt sätt. Undrar om de får använda Hoover och Wellingtons där i Frankrike. Det är varumärken för dammsugare respektive gummistövlar som information till den som inte är bekant med saken.

Att Sarkozy inte gillar internet något vidare vet vi sedan tidigare, han vill till och med stänga av det för enskilda och avlyssna det också för den delen. Det är inte så mycket fri information som flödar där inte. För oss alla som använder internet mest hela dagarna och gjort det sedan tidernas begynnelse är det mest konstigt att någon överhuvdtaget tänker så. Till och med Försvarsmakten i Sverige har tagit ett rejält steg in på internet nu i dag genom att lansera en bloggportal. I och med det är kanske den sista isen bruten. Försvarsminister Tolgfors har tidigare haft en blogg som varit mer av det informerande slaget. Inte så mycket att säga om egentligen, jag hade inte velat ha kommentarsfälten öppna om jag varit honom - under FRA-debatten exempelvis. Men nu framöver kan vi nog hoppas på en livligare diskussion med Försvarsmakten. Det kan bli intressant och måste bara uppfattas som positivt på alla sätt.

Det är dock lätt att inse att det tar tid att släppa loss på internet, nu kommer de tyngre bastionerna, samtidigt som marknaden och intresset för begreppet sociala medier börjar fasas ut från rubrikerna. Det börjar bli mainstream och vanligt helt enkelt och är inte lika nytt och häftigt längre.

Alla gillar dock inte debatten som ofta uppstår i medierna och föredrar en mer undanskymd plats eller i alla fall förhindrar vissa att vara kompisar med dem på exempelvis Facebook. Jag hade en bekant som offentligt gick ut stort och sa att hen inte längre skulle vara på FB men dagen därpå startade om på nytt, uteslöt mig av alla människor, blev vän med mina bekanta och fortsatte sitt liv där som om ingenting hade hänt. Jag hade kanske ställt någon fråga som vederbörande inte ansåg sig behöva besvara eller nåt. Det är klart i medierna kan det hetta till i diskussionerna ibland men för det allra mest så är det lugnt och fridfullt. Å andra sidan ska man vara en offentlig person så får man väl ändå tåla lite motstånd och stå ut med att vara social kan man tycka. Var och en blir dock lycklig på sitt sätt. Personligen uppskattar jag att ha möjligheten att byta åsikter, tankar, kunskap, glädjeämnen och ibland lite sorg till och med.











, , , , , , ,

1 kommentar:

Scary Devil Monastery sa...

"Det är inte så mycket fri information som flödar där inte."

Faktum är att det är just det som det gör. Fransmännen gör som regel mindre direkt väsen av sig inom politiken utan folkets missnöje dyker upp genom att den gemene fransosen blivit en mästare på begreppet civil olydnad.

När offentlig rökning kort förbjöds i frankrike blev den vanligaste synen på stadens gator skaror av män på caféer som med bister blick blossade febrilt på sina giftpinnar medans de stirrade ned lokala gendarmer.

När HADOPI instiftades steg fildelningen med 4% - fransmän som knappt visste vad internet var letade reda på TPB och började fildela.

Sak samma är Sarkoszy i bloggosfären nu mer än någonsin utmålad som en löjeväckande pompös dvärg med storhetsvansinne.

Ju hårdare man knyter greppet desto mer rinner mellan fingrarna...