Alla ska med i de sociala medierna... Varför det?

Lite återanvändning men ständigt aktuellt...

Måste alla vara sociala och utåtriktade... 17/6-2009

Idag surrar det om sociala medier överallt. Många av oss använder de moderna verktygen och producerar bloggtexter, twitterinlägg och kommenterar varandra och berättar om vad vi gör. I princip så låter det som om den som inte deltar i detta är helt ute. Konsulter tjänar pengar på att tala för sociala mediers fantastiska möjligheter. Visst finns dessa - men de gäller inte för alla och det har inget med rättvisa och jämlikhet att göra. Ty vi människor är olika. Väldigt olika. Man brukar tala om introverta och extroverta personligheter. De extroverta gillar att stå på scenen de introverta gör det inte. Det är sällan man talar utifrån den vinkeln. Man är inte ute från IT-världen om man tillhör den introverta delen av mänskligheten. Det kan till och med vara tvärtom. (introvert-extrovert)

Jag har varit i IT-branschen i evigheter och levt i en nästan extrem IT-värld sedan tidigt 80-tal. Min egen användning av datorer hör mer till just användandet, jag funderar över vad det gör med oss som människor att vi är uppkopplade med hela världen och kan kommunicera på alla sätt med vem som helst. En beteendevetenskaplig aspekt som jag som den extroverte personlighet jag tillhör tar del av med stor glädje. Jag tillhör ett gäng som ständigt i grupp förflyttar oss till olika nya kommunkationsplattformar. Det är e-postlistor, det var Orkut, det är Xing, det är LinkedIn, Facebook och allt möjligt. Just nu är det Twitter, andra microbloggar med mera. Jag kommunicerar hela tiden... oavbrutet. Jag vill ha input hela tiden, utveckla mina egen kunskap och dela med mig av mina tankar. Personligt men inte privat.

Vi tar min man som exempel på den introverte användaren. Han pingpongar inte med åsikter. Han tänker länge innan han formulerar sig och då blir det oftast mycket bra. Han har inga konton på Facebook eller twitter. Det är inte hans grej. Ändå är han mer IT än de flesta. Han vet hur det fungerar, kan tala med datorer kan man säga och då gälelr det alla plattformar. Han är med på Forum som intresserar honom. Han lägger upp utbildningsfilmerpå forum där de intresserade kan ta del. Han blir publicerad i nischade tidskrifter som man inte visste fanns men som är stora på sitt område. Det är en helt annan nätlivsstil än den vi som gillar sociala medier förespråkar. Han är också med och delar ut datorkraft till forskningsprojekt (som föranledde Telia att i princip stänga ner vårt abonnemang) och deltar med stor entusiasm i specialforum om cyklar och foto. Men inte Facebook med mera.

Han köper massor av grejor över nätet, posten kommer hit varje dag med paket innehållande prylar som är inköpta för en spottstyver. Exempel på en affärsmöjlighet - bland många...

Det finns nämligen en handel som pågår på internet som kanske inte är känd för så många. Det handlar om NOS, New Old Stock-prylar. I min närhet handlar det om cykel- och kameradelar som inte längre tillverkas eller finns till försäljning på traditionellt sätt i handeln. Genom att delta i speciella forum på internet kan du hitta helt nya cykelpedaler till din cykel från 70-talet, du kan hitta reservdelar till din kamera. I ett och samma internetforum diskuteras och tipsas det och handel uppstår. Ofta för en spottstyver. Men i takt med att efterfrågan ökar så ökar priserna förstås. Tack vare den handel som uppstått i detta internetforum. En driftig person har tagit kontakt med kineser som nu nytillverkar en manuell kamera som gått ur marknaden för länge sedan. Det uppstår heller inga kvalitetsproblem ty alla medlemmar i forumet deltar livfullt i testningen och påtalar felaktigheter och föreslår finesser. Flera personers små kunskaper läggs till varandra och en helhet uppstår. Kunskapsdelning kanske man kan kalla det. En ny marknad har uppstått. Utöver att affärer görs så är kundkretsen global och vänskap frodas över nätet, gemenskapen finns i intresset som man delar med andra. Socioekonomiska, nationella tillhörigheter spelar ingen roll. En världsmarknad öppnar sig på ett helt autonomt sätt utan planering från någon slags huvudman. Det kan tyckas vara skrämmande för den som vill ha kontrollen förstås. Men det är internet när det är som bäst. Det handlar om så mycket mer än illegal fildelning, sociala medier som bloggar, FB med mera.

Vi använder datorer och internet på så många olika sätt. det handlar inte bara om att stå på en scen och tala om sig själv.

Anders Mildner har tagit en intressant vinkel på sociala medier och twitterflöden. Vi talar mest ur ett informationsperspektiv menar han. Läs.

Som pedagog har jag alltid vurmat för dialogen och interaktiviteten. Tvåvägssamtal. Det är viktigt. Men man ska som sagt inte glömma att det inte är självklart för den introverte personen att delta i det allmänna "pladdret", som de brukar tycka att det är. De söker kunskaper och kontakt på annat sätt. Hänsyn ska tas till detta anser jag. Att sedan vi som har den extroverta läggningen somnar i sällskap med de där långsamma introverta typerna är en annan sak. (jag generaliserar väldigt grovt här som ni kanske förstår, många i min familj är introverta och jag älskar dem högt för att de är dom de är).

Vad jag vill säga är att vi är olika. Sociala medier funkar inte för alla - men det gör internet. Där finns det hur många möjligheter som helst. Nåt för alla.

(intressant)
DN

Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, sociala medier, introvert, extrovert, internet

Finns det någon vits med att vara modig...

Whistleblower, visslare. Den modige. Den som påtalar när nåt är fel. Den som vet det andra inte vill ska komma fram. Den som har modet eller kanske dumheten att uttrycka saker får kanske allmänhetens beundran å ena sidan men också den tysta berörda omgivningens onda öga. Det är inte helt ovanligt att den som en gång tagit bladet från munnen sen plötsligt ser sig ha svårt att få jobb framöver. Det finns ett rykte bakom kulisserna. Det där är en jobbig jävel som man inte kan ha i närheten. De flesta som säger ifrån om något är inte personer som går omkring och talar om allt som sker hela tiden. Alla som talar om felaktigheter är inte rättshaverister utan människor som försöker göra rätt.

Man undrar samtidigt i en tid då vi uppfostrar våra barn till att vara sanningsägare och modiga. Hur ska det gå för dem framöver? De där som uppmuntrats att våga, att vara sig själv och tro på framtiden och det goda. Skyddet för den som sticker ut är ganska svagt. Och den som drabbas av en sanningssägare har makten och använder den också ofta för att exkludera den andre på olika sätt. Det finns inga bra skydd för den som påvisar viktiga sanningar. Man ska vara tyst, det finns en sådan kultur i Sverige. Den som inte gillar läget får inte vara med.

Vi minns fången på fyren, mannen som påvisade att ett grund inte fanns utsatt på sjökortet.

Ivar Arpi skriver "Det är utmärkt att regeringen har initierat två utredningar om hur man ska stärka meddelarskyddet, både allmänt och för privatanställda i offentligt finansierad verksamhet. Det behövs. Sverige är för tyst och det är i hög grad för att skyddet av visselblåsare sedan länge är undermåligt."

Professor Mårten Schultz förklarar vad som gäller juridiskt vad gäller meddelarskydd och tryckfrihet. Dessvärre så är det så att den som sitter i trångomål struntar i dessa lagar och försöker få fram vem det är ändå som "skvallrar". Jag har sett det hända och personer som anses ha skvallrat får utstå repressalier i form av förändringar på jobbet, man vet vilka de är. Fråntagen chefstjänster och liknande.

Det är klart att för den som får brallorna neddragna inför publik så kan det vara obekvämt. Men å andra sidan så går det att göra rätt också. Så att man slipper bli avslöjad.

Jag har skrivit i ämnet tidigare - Att vara modig har ett högt pris. Där finns en del andra länkar.


Maria Haglund skriver om detta ur ett kommunalpolitisk perspektiv. Ingen korruption i kommunen.

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om whistleblower, visslare, säga som det är, meddelandefrihet,

Det börjar dra ihop sig till val...

Det börjar märkas lite varstans att det drar ihop sig mot nästa val. Politiker börjar aktivera sig. Det skrivs debattartiklar, det skrivs på facebook och twitter. Man deltar där man syns. Jag kandiderade på alla nivåer till valet 2010. Det var mycket kostsamt på ett personligt plan och det ställde till mycket problem. Jag är normalt en ganska balanserad och erfaren person som både vet vad jag vill och vad jag kan. Dock var jag absolut inte med på fulspelet som uppstod. Där jag förminskades i alla sammanhang som var möjliga för att inte ges möjlighet att komma fram. Det var på ena sidan och på den andra lyftes jag fram. Konstigt. Men det är en del av spelet har jag förstått. Jag vet inte om jag gillar det. Jag är nog bäst på mer övergripande frågor där man får vara med och tänka lite. Närstrid är nog inte min grej. Inte för att jag viker ner mig i första taget men jag deltr inte i vilka dumheter som helst.

Efter valet 2010 skrev jag texten nedan. Det är intressant att nu så här efteråt läsa de funderingar som uppstod då när man var mitt uppe i det...

TORSDAGEN DEN 30:E SEPTEMBER 2010

Det är till att vara populär... Personval

I Lysekil går det livat till. En man som kryssade sig in i socialdemokraterna där har fått sina kompisar emot sig. Det är 20 stycken som hotar att hoppa av om han inte avsäger sig. Det visar upp problematiken kring kryssande och personvalskampanjande i dagern. Har man fått kryss så bör ju det gälla. Vi talar dock väldigt lite om hur vi har fått våra kryss. Det kan räcka med att man är delaktig i någon förening som vill stötta en enskild politiker. För kryssen är ganska få i förhållande till röstantalet ändå och de flesta kryssar förstanamnet på listan om de överhuvudtaget kryssar.

Själva mäter vi oss själva i kryssen för de ger oss den bekräftelse vi vill ha över att vi nog är bra i alla fall. Det är den mänskliga sidan av det hela. Vi mäter också andra i förhållande till dessa kryss. Den som har många borde vara bättre än oss andra då som fick färre. Eller hur? Säger vi något om metoderna som använts är vi dåliga förlorare bara. Ur en demokratisk vinkel så har den som fått mest kryss störst förtroende hos allmänheten, det är den enkla vägen att tänka.

Jag kan se ett problem här. Det blir en slags tävling det här och för många är det så att det är den som har flest kryss, sprungit fortast och så vidare som har vunnit och man får gilla läget. Men det är inte helt självklart att det är de bästa politikerna som får flest kryss. Det handlar mer om hur man har gått tillväga för att få dem. En del har mer resurser än andra att lägga på sitt jagande efter kryssen. Både i tid och pengar. Kanske rent av att de har mer tillgång till information också som inte andra har.  Det ställer trovärdigheten på ände för personvalen. Jag är inte säker på att det just är politiken som står i framkanten för den som jagar kryss på andras bekostnad. Är det så det ska vara, är det demokrati annat än på ytan? Personligen tycker jag att det är det innehållet i politiken som är viktigt.

Denna diskussion uppstår varje val och det gäller inte enskilda partier. Det gäller däremot enskilda personlighetstyper. Personvalssystemen behövs ses över i Sverige. Å ena sidan så borde spärrarna helt tas bort så att väljarnas utfall gäller i större utsträckning men  andra sidan så borde kanske reglerna för HUR man ska personvalskampanja stärkas upp lite. Att jobba in många kryss åt sig själv är en helt annan sak än att ha kompetens för det jobb man strävar efter.

För det är väl de bästa politikerna vi vill ha? Det är kluvet det här.

Det gick så där för mig själv i personvalskampanjandet måste tillstås. Jag körde dock bara ett fåtal affischer i min kommun samt skrev här på bloggen. Det viktigaste är var man blir placerad på den ursprungliga listan för det avgör väldigt mycket för fortsättningen och det i sin tur beror på vilka man känner och vilka som gillar respektive ogillar en. Föreningar är små och det är få aktiva och det är de sista som avgör. Det är frågan om det är en bra grund för demokratin?

Jag hade personligen önskat att jag skulle fått mer inflytande i den politiska verkligheten än blev fallet detta val och betraktas säkert som en dålig förlorare för att jag uttalar det. Det ligger också i sakens natur. Ifrågasätt inte, finn dig. Vem tror man att man är egentligen? Men hur ska vi få en förbättring om vi inte uttalar de problem som finns?

Dock har jag min blogg här och kan göra min röst hörd ändå. Politik är en långsiktig historia, det är alltid för tidigt att ge upp. Folk kommer och går. Som tur är. DS