Efter en aningens turbulent tid i
moderaterna efter Fredrik Reinfeldts avhopp på valnatten så har äntligen Anna
Kinberg Batra fått taktpinnen. Hon har hållit i den länge men den har inte
varit hennes på riktigt hittills och som hon själv uttryckte det igår på
presskonferensen när valberedningen presenterade sin partiledarkandidat – jag
är inte vald ännu. I stället för att
säga att jag är ödmjuk inför uppgiften så sade hon – jag är väl förberedd och
rustad för jobbet. Det är verkligen rakryggat att inte stå och böja nacke utan
att klart och tydligt meddela att man är beredd och har förberett sig inför en
stor uppgift, tar den på allvar och ber inte om ursäkt för det. Det är ovanligt och mycket rakryggat. En bra
ledaregenskap.
Att Anna Kinberg Batra förs fram
i ljuset som kandidat till partiledarposten i Moderaterna är speciellt på många
sätt. Hon är den första kvinnan där och tillika den första kvinnliga
statsministerkandidaten i Sverige. Det
är i sig intressant men är det där tyngdpunkten på hennes nu framskjutna
position ska ligga? Att hon är kvinna? Nej inte självklart. Det är i första
hand hennes kompetens som person och hennes politiska meriter som är viktiga i
det här sammanhanget. Kunnande, erfarenhet och personlighet. Genusaspekten skulle
aldrig ens nämnas om det varit en man som varit föreslagen. Eller hur?
Anna Kinberg Batra har varit
gruppledare i moderaternas riksdagsgrupp där hon deltagit i regeringens
beredningar, en tradition som Carl Bildt ska ha äran för. Hon har tidigare
varit ordförande i EU-nämnden och även i Finansutskottet, varit riksdagsledamot
i många år. Det är tunga uppdrag. Inget
för den ödmjuke, utan för den som tar ansvar och vill något. Det har ingenting med att vara kvinna eller
man att göra utan snarare att man är en kompetent och duglig person.
Det är som sådan hon ska betraktas
i det här läget. Liksom hennes
medsystrar centerpartiets Annie Lööf och Folkpartiets Birgitta Ohlsson, för at
nämna några. Det handlar inte om att de är just kvinnor, utan att kvinnor numera betraktas som lika
dugliga som män för de högre positionerna i samhällsapparaten. Helt vanligt är
det inte, men det är på gång nu. Det handlar inte om kvinnor och män mot
varandra. Det handlar mer om att även kvinnor i egenskap av personlighet, utbildning,
erfarenheter, hårt arbete och allmän duglighet börjar få eller ska vi säga ta samma
chanser att tillträda de positioner som tidigare varit mäns arena.
Det kommer att bli mycket
intressant att följa Annas arbete för moderaterna, Alliansen och Sverige
framöver. Kommer hon att ändra på den politiska inriktningen? Eller räcker det
med att vara en trygg och stabil och kunnig person som inte viker sig när det
blåser?
Många är tveksamma som alltid
när det vankas förändringar, andra ser på dem med framtidshopp.
Vad kommer att hända med integrationsfrågorna? I många kommuner jäser det just nu enligt en undersökning SVT har gjort.
Kommer hon att kallas Anna eller
kommer hon att kallas Kinberg Batra i officiella sammanhang?
Allt kommer att visa sig. Tuff period väntar.
