måndag 25 februari 2008

SvD och bloggcensuren...

Återigen blir svårigheten med gränsdragningen tydlig vad gäller bloggar och traditionell media. SvD och DN står just nu i skottgluggen för att de censurerat blogginlägg. I det här fallet från två mycket populära bloggare med hög svansföring och vassa tangenter. Men ämnet var sex - och då vet vi alla var klockan är slagen. Det blir problem - alla är inte fritänkare i det avseendet och jag kan nog förstå den som tyckte att det hettade till ;-). Samtidigt är det frågor som är viktiga att fundera kring.

Det finns fler aspekter på det här naturligtvis. Den första är att det inte är en mänsklig rättighet att få med sina blogginlägg i en tidning bara för att Twinglytekniken finns. Ansvaret som utgivare finns alltid och det är väl ändå inte så att tidningarna helt kan friskriva sig från vad bloggare tycker om det en gång är publicerat.

Som bloggare tycker jag att det är jättekul och förmånligt att få ge uttryck för mina synpunkter på olika saker via Twinglylänkar till de stora tidningarna, självklart. Men jag har tidigare varit ansvarig utgivare och kan förstå att det inte alltid är helt självklart att publicera. Hänsyn måste tas både till lagar och förordningar och läsekretsen. Sen har vi det där med yttrandefriheten förstås och som Bo Hedin skriver i sitt inlägg idag handlar det om svåra gränsdragningar.

Vissa frågor som exempelvis sex ställer alltid till skandaler, även om man kan undra varför något så naturligt kan väcka så starka känslor. Men det kan säkert förklaras med att det finns så oerhört många föreställningar om detta ämne. Det är skambelagt, det är sensationsinriktat, det finns starka motkrafter, det är makt, det är - ja tänk själv.

Det är också ett av de ämnen som verkligen belyser hur svårt det kan vara att dra gränser för vad entiteten människan tål eller hur man ska uttrycka det hela. Det är många variabler som ska tas hänsyn till. Vi är förmodligen inte framme i den totala frihetens mark vad gäller just sex. Just det ämnet behöver mer tid vad det verkar.

SvD är trots allt mycket frikostiga med att släppa in olika åsikter från bloggare, inte minst visar sig det nu när man lägger tillbaka de bortplockade/censurerade blogglänkarna från Blogge och Oscar. I andra fall så bjuder man även på utrymme för kritik av den egna tidningens artiklar och vinklar. Det är bra mycket mer än vad andra stora tidningar gör, där finns moderatorer som bara jobbar på kontorstid eller rent av är en fristående aktör som utför jobbet vad det verkar och det är inte självklart att det ens går att göra blogginlägg på alla artiklar.

SvD har ändock en öppenhet mot bloggare och blogginlägg som vi alla måste vara rädda om enligt min mening. Blogginlägg och artiklar befruktar varandra på ett intressant sätt och kan ge mervärde och nya vinklar åt olika ämnen. Därmed inte sagt att allt ska publiceras.

Idag kan det dock bli lite rörigt med alla länkar till olika artiklar, ibland förekommer ett och samma blogginlägg på flera ställen eftersom tidningen har utvecklat en fråga och skriver fler artiklar om detta och blogggarna följer inte naturligt med frågan. En möjlighet för tidningen vore att helt enkelt samla blogginläggen på ett "eget ställe" och visa under artikeln mer indirekt att det finns mer att läsa i ämnet och peka dit i stället för att som idag samla länkarna under artikeln.

På så sätt kunde dels tidningen friskriva sig från inlägg som vissa kanske ser som störande medan andra finner dem mycket intressanta.

Till Oscar och Blogge vill jag säga att jag också, trots min timida framställning i alla frågor (hehe)blir både abuseanmäld och får mina blogginlägg refuserade. Men jag tar det... De ligger kvar på bloggen i alla fall. Där bestämmer jag. Och får man tro italienaren Beppe Grillo så kommer mycket att hända med bloggerierna och läsarna framöver. Så vi tjänar nog på att hålla ihop.


(SvD)

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

Anonym sa...

Om dina och exempelvis Westerstrands inlägg blir avknoppade måste det bero på slentrian eller misstag, föreställer jag mig. Ingen av er brukar ligga på ”the edge” i politiken, utan på behörigt avstånd från avgrundskanterna.

Å andra sidan har jag ju live sett i mina loggar hur abusefreak från SD beter sig med anmälningar mot allt och alla som går dem emot.

Mary X Jensen sa...

Vad som är "the edge" är väldigt relativt faktiskt ;-)

- jag är inte lika uppkäftig och kontroversiell som du kanske och framförallt inte i samma frågor.

Men jag lovar att det finns de som tycker att jag tänker på tvärsen och retar sig på det.

Det är inte min avsikt att lägga mig vid avgrundskanten. Men jag har inget emot att du gör det. Jag gillar din blogg väldigt mycket och det vet du.

Även om jag mellan varven får problem... Men det är bara nyttigt att försöka lägga till nya infallsvinklar. Utveckling kallas det.

Mary X Jensen sa...

Att Blogge och Oscars bloggar tilhör mina favoriter är det väl bäst att jag säger... Sant är det också. Inget insmilning alltså ;-)

Anonym sa...

Jag gottar mig åt sådana insmilningar :)

Magnus Carlbring sa...

problemet med bloggosfären som ett presumtivt demokrativerktyg är dess samtidiga ambition - eller syfte - eller verkan - att vara ett fullkomligt fritt och ocensurerat media: sophögen av blandade åsikter och tidningsimiterande bloggar växer sej allt högre omkring det essentiella - argumentationsanalysen - och kvaliteten på det uttryckta blir undermålig på grund av det myckna tyckandet som dränker egentligheterna och de skarpa ordalagen försvinner i drivor av upprop och hätsk men komplett substanslös debatt

ofta är det just styrkan i ett media som blir dess svaghet: friheten blir till en återvändsgränd eftersom den anammas av såväl kommersiella som kriminella krafter som av håglöst och tanklöst tyckande: så ser bloggvärlden eller om man så vill cyberspace ut

vilt och roligt men oerhört fladdrigt och klent som argumentationsapparat

ignoransen och slöheten bländar bort det som egentligen skulle kunna utsägas

det är givetvis viktigt att folket har ett instrument att yttra sej via men folkbildningen bör se till att redskapen blir mer finstämda och att åsikstmaskinerna de facto lär sej såväl att skriva klartänkt som att motstå den kommersialiserande delen och den kriminaliserande delen av nätet

i grunden handlar argumentation alltid om trovärdighet

och dåligt eller slappt formulerade åsikter eller allmänt löst tyckande som hämtat sin faktagrund ur redan etablerade media blir bara som en mönja ett slam av surr och pladder och sådant lyssnar ingen på alls till slut

ett folkets media måste nyttja folkets kraft och folket måste då mobilisera den kraften med skärpa och bildning och inte via skvaller och blixtsnabbt spridda åsikter som görs gällande vara allmänna sanningar

det redaktionella urvalsarbetet och det redaktionella yrkeshantverket kan ännu inte bloggosfären konkurrera med vilket försvagar bloggosfären såväl som opinionsbildare som didaktiskt verktyg

Mary X Jensen sa...

embryo - du glömmer att många av oss som bloggar är journalister och kan det redaktionella yrkeshantverket och därför särskilt uppskattar den frihet och den försumbara kostnad det är att förmedla sina tankar via en blogg...

Jag tror att styrkan i bloggverktygen eller nätet överhuvudtaget är snabbheten att nå ut vitt och brett.

Det bästa med bloggarna liksom med tidningarna är att man inte behöver läsa dem alla om man inte gillar dem. Vad exempelvis du anser vara smörja kan andra tycka vara värdefullt. Det visar sig hela tiden, annars skulle inte bloggarna leva kvar.

Man väljer själv vad man läser och vad man gillar, eller hur? Det är olika för olika människor. Du brukar kritisera mig för att vara ytlig och inte ha några egna tankar utan att bara skriva om det som står i tidningarna. För mig är det just det som är det intressanta. Att få tänka högt kring dagliga händelser. Många läser och gillar det uppenbarligen...

Det finns utrymme för alla i cyberspace och det går att välja bort. Men man finner också sina favoriter. En blogg kan bli som ett vardagsrum på nätet - man umgås med dem man gillar. Och det är i den församlingen man samlar kraften till att förändra - i stort som smått.

Magnus Carlbring sa...

visst är det många som bloggar som är skrivkunniga och givetvis finns det i bloggosfären guldkorn att hitta för alla/många

men det var inte vad jag skrev: jag skrev att styrkan i ett media blir ofta dess svaghet och att det essentiella drunknar i en flod av likriktad ryktesspridning och slappt tyckande

folk vill måhända läsa lite ditten och datten om ditten och datten och det är troligtvis en mänsklig egenskap och ett sätt att hålla samman oss: cyberspace som kulturellt kitt

gott så

ungefär som när hylands hörna en gång fungerade som gemensam nämnare och kunde bekräfta och vidmakthålla referensramar och skapa en snäll och populistisk trygghet: ganska långt från dagens reklamöversköljda mordlandskap som dom kommersiella tevekanalerna spolar in i tevesofforna

men om bloggosfären ska fungera i ett större syfte i någon slags demokratiseringsprocess och på det viset överflygla det som somliga väljer att kalla gammelmedia då gäller det att kvaliteten skärps avsevärt i dom breda skikten

bloggosfären är kanske mer lämpad - som du skriver - att fungera som besök i varandras vardagsrum

ofarligt och gemytligt: inget fel i det alls

Mary X Jensen sa...

jag tror att det hela kommer att utkristallisera sig så småningom. man vet inte riktigt idag vart det hela hamnar. så mycket vacklar ännu - det är en spännande tid vi har framför oss i cyberspace.