Idag återuppstår den här bloggen för ett inlägg i flyktingdebatten.
Det går inte att vara helt tyst helt enkelt. Det är mycket snack och liten verkstad och framförallt är verkstadsdörren låst. Det handlar om hur många flyktingar som kan få praktikjobb i statens tjänst. Det handlar om hur vi kan ordna och se till att alla flyktingar inordnas i transitboenden och liknande. Hela tiden detta ordnande. Vi tar om hand. Det lyckas så där. Går inte att komma ifrån. Det räknas och det skrivs och det has åsikter. Inte minst på varandra. Du är rasist för att du uttrycker en inte så smickrande bild av vad du ser hända. Så blir vi kränkta för det. Jag är minsann ingen rasist säger den tilltalade och så är det navelskådande bråket igång. Nu ska vi be varandra om ursäkt minsann. Problemet som jag ser det är att vi smetar epitetet rasist lite väl lätt på andra i dessa dagar. Minsta lilla uttryck om att inte allt är bra och solen skiner plockar fram rasistordet. Men allt är inte bra. Varför är det så svårt att se det? (blev jag rasist nu?). Allas oro måste få komma till tals. Felet är att det bara är en sak i taget som dryftas. Det blir svart eller vitt. Så dumt det är - det mesta finns på en gråskala trots allt.
I och med att det är så många som kommer hit till Sverige så är det ganska lätt att förstå att alla är inte gangsters och terrorister, alla är inte heller ensamkommande "barn" med allt vad det tycks innebära om man läser tidningarna. De allra flesta som kommer är människor som flytt från krig och bomber och en försvunnen framtidstro på de platser de kommer ifrån. Som de humana varelser vi är så måste vi hjälpa dem. Det är verkligen självklart.
Mitt bidrag till aktiv verkstad får bli att underlätta för egna företagare att starta upp...
Utgångspunkten är att många, säkert de flesta vill stå på egna ben. Varför får de inte göra det? Tänk om vi släppte loss på reglerna för företagande? Att det skulle bli enklare att starta eget till exempel eller snarare att det skulle vara enklare att driva eget företag. Det är något som många i Sverige skulle uppskatta dessutom. Att få misslyckas och att få nya chanser som det är i exempelvis i USA. Skammen att misslyckas löper som en röd tråd i vårt samhälle. Inte minst är vi själva många gånger snabba att fördöma här. Kanske är det egen rädsla.
Har man flytt genom många länder, över Medelhavet i en gammal båt är man en stark människa. Låt oss ta vara på den egenskapen. Släpp loss tankar och ideer. Hjälp de som kommer hit att förverkliga sina drömmar. Tämligen säker på att de flesta vill klara sig själva. Men att vi själva sitter så fast i att vi måste antingen bli omhändertagna eller ta hand om andra.
Släpp fram Företagarcentrum och starta-eget-kurser och liknande. Befria alla och underlätta de egna initiativen.
Att vi måste ta hand om traumatiserade personer, ensamkommande små barn och terrorister är en helt annan sak som måste hanteras separat. Men låt oss inte gömma alla andra i de problemen. Det finns potential - låt oss ta vara på den i högre grad.
Visar inlägg med etikett flyktingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett flyktingar. Visa alla inlägg
söndag 7 februari 2016
onsdag 20 augusti 2014
Jaha så du är läkare, bra det behöver vi här...
Det talas mycket om flyktingar dessa dagar och hur mycket de kostar det svenska samhället idag och hur mycket det kommer att kosta oss om vi tar emot fler. Stor oro och ibland fientlig syn på det okända uttrycker många för det. Kostnaderna ställs i jämförelse med att vår egen välfärd blir sämre. Frågan som går att ställa är hur dåligt vi har det i Sverige egentligen. Enligt internationella jämförelser har vi det väldigt bra.
Enskilda personer ramlar mellan stolarna och får på anekdotisk grund visa på hur dåligt det är i Sverige. Det blir genast stora rubriker i medierna om detta och slutsatser dras om hur erbarmligt dåligt det är och hur framförallt de borgerliga skapat denna sorgliga utveckling. Det där stämmer inte rakt över, alla vet nog det trots allt men fastnar i detaljerna. Det är mest politiskt korrekt beroende utifrån den syn man representerar. Här borde man se till att det finns kontrollpunkter så att människor INTE ramlar mellan stolarna. Byråkratiska regler är snåriga och alla klarar inte dem.
En annan fundering är hur vi tar hand om flyktingar? Egentligen? Inte bara den sociala sidan av det hela med bostäder och allmän omvårdnad för en person som flytt från krig och elände. Det vill till en stor del pappersexercis kring det hela som verkar övermäktigt för Migrationsverket. Läser man på Merit Wagers blogg så får man höra många märkliga historier från det praktiska livet för tjänstemännen där på Migrationsverket att man baxnar. Det ska man inte blunda för, att det finns problem. Det borde vara en självklar sak att se över organisationen då. Men ingen talar om det. Vet vi inte hur vi ska göra?
Visst känns det helt självklart i hjärtat att öppna upp för människor som är i nöd och söker skydd på lugnare platser, som man väl får betrakta Sverige vara. Hittills i alla fall. Men nog borde det funderas lite mer på hur det ska organiseras?
Kommer det en läkare hit så kanske han/hon ska in i läkarfacket direkt utan att behöva passera en allför stor administrativ koloss? Akademiker är vana att lära sig nytt och behöver inte samma typ av utbildning för att anpassa sig till samhället som en som inte har studievana. De historier vi kan läsa om invandrade personer med hög kompetens som idag arbetar på jobb de är överkvalificerade för är märkliga. Hur kommer det sig att de inte får jobba med det de kan? Finns det inte en nöt att knäcka där? Absolut är det så. Men vem ska knäcka den?
Den humanitära sidan är självklar, det går inte att undvika att alla länder måste ta del av att hjälpa oskyldiga människor som flyr från krig och elände.
Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, val2014, fördomar, moderaterna, öppna ditt hjärta, fredrik reinfeldt, migrationsverket
Enskilda personer ramlar mellan stolarna och får på anekdotisk grund visa på hur dåligt det är i Sverige. Det blir genast stora rubriker i medierna om detta och slutsatser dras om hur erbarmligt dåligt det är och hur framförallt de borgerliga skapat denna sorgliga utveckling. Det där stämmer inte rakt över, alla vet nog det trots allt men fastnar i detaljerna. Det är mest politiskt korrekt beroende utifrån den syn man representerar. Här borde man se till att det finns kontrollpunkter så att människor INTE ramlar mellan stolarna. Byråkratiska regler är snåriga och alla klarar inte dem.
En annan fundering är hur vi tar hand om flyktingar? Egentligen? Inte bara den sociala sidan av det hela med bostäder och allmän omvårdnad för en person som flytt från krig och elände. Det vill till en stor del pappersexercis kring det hela som verkar övermäktigt för Migrationsverket. Läser man på Merit Wagers blogg så får man höra många märkliga historier från det praktiska livet för tjänstemännen där på Migrationsverket att man baxnar. Det ska man inte blunda för, att det finns problem. Det borde vara en självklar sak att se över organisationen då. Men ingen talar om det. Vet vi inte hur vi ska göra?
Visst känns det helt självklart i hjärtat att öppna upp för människor som är i nöd och söker skydd på lugnare platser, som man väl får betrakta Sverige vara. Hittills i alla fall. Men nog borde det funderas lite mer på hur det ska organiseras?
Kommer det en läkare hit så kanske han/hon ska in i läkarfacket direkt utan att behöva passera en allför stor administrativ koloss? Akademiker är vana att lära sig nytt och behöver inte samma typ av utbildning för att anpassa sig till samhället som en som inte har studievana. De historier vi kan läsa om invandrade personer med hög kompetens som idag arbetar på jobb de är överkvalificerade för är märkliga. Hur kommer det sig att de inte får jobba med det de kan? Finns det inte en nöt att knäcka där? Absolut är det så. Men vem ska knäcka den?
Den humanitära sidan är självklar, det går inte att undvika att alla länder måste ta del av att hjälpa oskyldiga människor som flyr från krig och elände.
Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, val2014, fördomar, moderaterna, öppna ditt hjärta, fredrik reinfeldt, migrationsverket
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)