Så mycket snack och så lite verkstad...

Idag återuppstår den här bloggen för ett inlägg i flyktingdebatten.

Det går inte att vara helt tyst helt enkelt. Det är mycket snack och liten verkstad och framförallt är verkstadsdörren låst. Det handlar om hur många flyktingar som kan få praktikjobb i statens tjänst. Det handlar om hur vi kan ordna och se till att alla flyktingar inordnas i transitboenden och liknande. Hela tiden detta ordnande. Vi tar om hand. Det lyckas så där. Går inte att komma ifrån. Det räknas och det skrivs och det has åsikter. Inte minst på varandra. Du är rasist för att du uttrycker en inte så smickrande bild av vad du ser hända. Så blir vi kränkta för det. Jag är minsann ingen rasist säger den tilltalade och så är det navelskådande bråket igång. Nu ska vi be varandra om ursäkt minsann. Problemet som jag ser det är att vi smetar epitetet rasist lite väl lätt på andra i dessa dagar. Minsta lilla uttryck om att inte allt är bra och solen skiner plockar fram rasistordet. Men allt är inte bra. Varför är det så svårt att se det? (blev jag rasist nu?). Allas oro måste få komma till tals. Felet är att det bara är en sak i taget som dryftas. Det blir svart eller vitt. Så dumt det är - det mesta finns på en gråskala trots allt.

I och med att det är så många som kommer hit till Sverige så är det ganska lätt att förstå att alla är inte gangsters och terrorister, alla är inte heller ensamkommande "barn" med allt vad det tycks innebära om man läser tidningarna. De allra flesta som kommer är människor som flytt från krig och bomber och en försvunnen framtidstro på de platser de kommer ifrån. Som de humana varelser vi är så måste vi hjälpa dem. Det är verkligen självklart.

Mitt bidrag till aktiv verkstad får bli att underlätta för egna företagare att starta upp...

Utgångspunkten är att många, säkert de flesta vill stå på egna ben. Varför får de inte göra det? Tänk om vi släppte loss på reglerna för företagande? Att det skulle bli enklare att starta eget till exempel eller snarare att det skulle vara enklare att driva eget företag. Det är något som många i Sverige skulle uppskatta dessutom. Att få misslyckas och att få nya chanser som det är i exempelvis i USA. Skammen att misslyckas löper som en röd tråd i vårt samhälle. Inte minst är vi själva många gånger snabba att fördöma här. Kanske är det egen rädsla.

Har man flytt genom många länder, över Medelhavet i en gammal båt är man en stark människa. Låt oss ta vara på den egenskapen. Släpp loss tankar och ideer. Hjälp de som kommer hit att förverkliga sina drömmar. Tämligen säker på att de flesta vill klara sig själva. Men att vi själva sitter så fast i att vi måste antingen bli omhändertagna eller ta hand om andra.

Släpp fram Företagarcentrum och starta-eget-kurser och liknande.  Befria alla och underlätta de egna initiativen.

Att vi måste ta hand om traumatiserade personer, ensamkommande små barn och terrorister är en helt annan sak som måste hanteras separat. Men låt oss inte gömma alla andra i de problemen. Det finns potential - låt oss ta vara på den i högre grad.

Dags att lyfta på locket om hur vi hanterar flyktingströmmen...

Nu blev det som det blev och Löfven, eller snarare var det väl socialdemokraterna som såg till att det blir ett extra val. Förmodligen var det lika bra det för så här kan vi inte ha det. Att SD på en enda fråga egentligen ska kunna ha en så stark roll är oacceptabelt. Men att etablerade partier inte tar tag i frågan om flyktingar och invandring är inte heller OK. Det är ganska uppenbart att det är en fråga som berör många. Det är avsaknaden av hur det ska gå till som ställer till det, detta ger utrymme för många egna tokningar. Absolut ska Sverige kunna ta emot och hjälpa människor i nöd. Men det är hur det ska gå till som är den stora frågan. Det är knappast humanitärt att fösa in flera hundra personer på ett ställe på en liten ort i väntan på att byråkratins kvarnar ska mala.

Det är inte konstigt att människor känner rädsla för det okända och det är inte heller konstigt att de blir upprörda när man tillåter att frågan om att hjälpa andra ställs emot den egna välfärden. Där har SD fixat ett öppet mål. Det bör gå att täppa till det genom att försöka förklara att det finns utrymme för alla här.

Just nu råder fenomenet - För att jag har sagt att det ska vara så, var så god och skölj... Sen talar vi inte mer om saken. Det fungerar inte längre. 

Låt mig påminna om didaktikens fyra frågor. De är fullt användbara i det här sammanhanget och i väldigt många andra politiska frågor också för den delen. 

• Vad ska läras ut?
• Varför ska det läras ut?
• Hur ska det läras ut?
• För vem ska det läras ut?

Att Sverige ska vara ett humanitärt land är självklart, vi har råd med det. Men det är nödvändigt att fundera över hur vi ska kunna vara det.  Inte bara sopa frågan under mattan och låtsas som om det inte finns problem som ska lösas.

Har alltid trott att det behövs fler beteendevetare i politiken. Nu börjar det bli väldigt tydligt.

Läs även andra bloggares åsikter om val2015, extraval215, moderaterna, alliansen, socialdemokraterna, invandring, flyktingströmmar