Så mycket snack och så lite verkstad...

Idag återuppstår den här bloggen för ett inlägg i flyktingdebatten.

Det går inte att vara helt tyst helt enkelt. Det är mycket snack och liten verkstad och framförallt är verkstadsdörren låst. Det handlar om hur många flyktingar som kan få praktikjobb i statens tjänst. Det handlar om hur vi kan ordna och se till att alla flyktingar inordnas i transitboenden och liknande. Hela tiden detta ordnande. Vi tar om hand. Det lyckas så där. Går inte att komma ifrån. Det räknas och det skrivs och det has åsikter. Inte minst på varandra. Du är rasist för att du uttrycker en inte så smickrande bild av vad du ser hända. Så blir vi kränkta för det. Jag är minsann ingen rasist säger den tilltalade och så är det navelskådande bråket igång. Nu ska vi be varandra om ursäkt minsann. Problemet som jag ser det är att vi smetar epitetet rasist lite väl lätt på andra i dessa dagar. Minsta lilla uttryck om att inte allt är bra och solen skiner plockar fram rasistordet. Men allt är inte bra. Varför är det så svårt att se det? (blev jag rasist nu?). Allas oro måste få komma till tals. Felet är att det bara är en sak i taget som dryftas. Det blir svart eller vitt. Så dumt det är - det mesta finns på en gråskala trots allt.

I och med att det är så många som kommer hit till Sverige så är det ganska lätt att förstå att alla är inte gangsters och terrorister, alla är inte heller ensamkommande "barn" med allt vad det tycks innebära om man läser tidningarna. De allra flesta som kommer är människor som flytt från krig och bomber och en försvunnen framtidstro på de platser de kommer ifrån. Som de humana varelser vi är så måste vi hjälpa dem. Det är verkligen självklart.

Mitt bidrag till aktiv verkstad får bli att underlätta för egna företagare att starta upp...

Utgångspunkten är att många, säkert de flesta vill stå på egna ben. Varför får de inte göra det? Tänk om vi släppte loss på reglerna för företagande? Att det skulle bli enklare att starta eget till exempel eller snarare att det skulle vara enklare att driva eget företag. Det är något som många i Sverige skulle uppskatta dessutom. Att få misslyckas och att få nya chanser som det är i exempelvis i USA. Skammen att misslyckas löper som en röd tråd i vårt samhälle. Inte minst är vi själva många gånger snabba att fördöma här. Kanske är det egen rädsla.

Har man flytt genom många länder, över Medelhavet i en gammal båt är man en stark människa. Låt oss ta vara på den egenskapen. Släpp loss tankar och ideer. Hjälp de som kommer hit att förverkliga sina drömmar. Tämligen säker på att de flesta vill klara sig själva. Men att vi själva sitter så fast i att vi måste antingen bli omhändertagna eller ta hand om andra.

Släpp fram Företagarcentrum och starta-eget-kurser och liknande.  Befria alla och underlätta de egna initiativen.

Att vi måste ta hand om traumatiserade personer, ensamkommande små barn och terrorister är en helt annan sak som måste hanteras separat. Men låt oss inte gömma alla andra i de problemen. Det finns potential - låt oss ta vara på den i högre grad.