Man kan inte tänka tanken ut egentligen att någon ska bli ihjälslgen för att denne velat titta på en fotbollsmatch. Det går inte att tag i det. Ändå har det nu hänt. Det är helt ofattbart. En omgivning i chock. Fotbollsklubbarna får bära skammen. Hur kan de locka till sig denna svans av våldsbengna människor undrar omgivningen. Det är lite som vanligt - skulden ligger alltid hos den andre eller den tredje till och med. Men fotbollsfester är en plats att mötas på för att få utlopp för annat. Det kunde varit något annat.
Ingen kan väl tro att alla fotbollsklubbar är skyldiga till att det bildas gäng som bara vill förstöra och ställa till det för alla som vill kolla på fotbollsmatcher? Eller att polisen tycker att den skojigaste delen i arbetet är att få slåss med fotbollshuliganer. Att just fotboll valts ut kan vara mer en slump från början än en tanke. Fotbollsmatcher är ett ställe, en plats där många samlas och möjligheterna att få vara med och bråka, slåss, kasta eldgrejer och annat är stora. Det blir rubriker, det blir uppståndelse med mera och framfrallt är det spänning för den som söker den. Tanken att många helt oskyldiga samlats där har nog inte föresvävat dem som är där i annan avsikt än att just heja på sitt eget lag i fotboll. De som vill bråka. Media håsar upp det hela genom att visa bilder på brinnande läktare i TV, ger bra bilder och skakar om. Under gårdagens (31 mars 2014) match på Friends Arena i Solna så fick jag ett meddelande från två som var där - det var nog falskt alarm i media det där, för de hade inget sett. Därmed inte sagt att det som sker inte är förfärligt.
I någon mening kan man nog säga att huliganerna har annekterat fotbollen. Som sin plats att vara på. Det är synd och det är inte fotbollsklubbarnas fel. Det hela blir som en utveckling av Röda och Vita Rosen, leken som Astrid Lindgren skrev om. Det är grupp mot grupp. I det här fallet har det tagit sig helt galna proportioner och det alldeles för långt upp i åldrarna. Blir folk inte vuxna numera.
Så varför tar man inte tag i problemet där det hör hemma? I gängen, i gängbildningen. Där finns hemligheten. Där finns oskrivna regler, kompisskap, social omgivning att anpassa sig till, grupptryck, "alla slåss", behov av bekräftelse med mer.
Det finns säkert en hel del "synd om" bland huliganerna som man kan förklara beteendet. Men det de ställer till är oacceptabelt. Fullständigt oacceptabelt.
Låt oss någonstans hoppas att det blev en tankeställare att en person behövde sätta livet till för denna otroliga agressivitet som härjar i dessa gäng. Att det nu kan bli ett stopp. En kille har i alla fall frivilligt och själv anmält sin inblandning till polisen. Det är alltid något.
Det är dessvärre inte bara inom fotbollens sfär man ser gängbråk, det finns lite varstans och av allehanda skäl. Det är dags att sätta ner foten nu och inte ge fotbollsklubbarna det ansvaret att ta itu med saken, för det leder säkerligen till att det blir dem gängilskan riktas mot i fortsättningen och så har vi nya konstellationer som står i motsättning mot varandra. Beteendevetare, jurister, politiker och andra behöver arbeta med detta över de gränser som finns. Inte bara utreda utan handla också.
Boktips: Våldets regler - Sara Uhnoo. Handlar om ungdomars egen syn på våldet. Den kan läsas ur ett vuxet gängperspektiv också.
Ett tillägg här. Jag är övertygad om att det arbetas på många olika ställen och hårt med att få bukt med dessa problem. Det är inte helt okomplicerat.
Läs också Per Svensson
(
intressant)
Aftonbladet ,
SvD
Läs även andra bloggares åsikter om
#blog100,
fotboll,
huliganer,
gäng,
gängvåld,
politik,
juridik,
