Allt går att göra och man blir lätt paranoid...

Under FRA-debattens bloggbävning stod jag på barrikaderna och önskade att denna lag skulle rivas upp och göras om. Just med anledning av att den släppte på möjligheterna för att avlyssna oss alla. Våra mail, våra telefonsamtal, våra faxmeddelanden (om nu någon håller på med det numera). Vi var många då från blandad bakgrund som kämpade. Här spelade inte partisympatier in så mycket - det handlade mest om saken. Piratpartiet kom till och med in i EU-parlamentet genom att profilera sig i frågan.

Det var just det där att släppa på kranen för möjligheten att göra stora intrång i den personliga integriteten som vi protesterade emot. På olika sätt. Viss påverkan hade vi allt men regeringen stod vid beslutstillfället enig med vissa förbättringar för att tysta dem som var emot. EN ledamot röstade NEJ - det var inget som gjorde henne populär i fortsättningen. Men lagen gick igenom.

Är inte den som inte förstår att det kan finnas skäl för signalspaning och annat. Säkerligen helt nödvändigt. Mn det var just det där med inklivandet i den personlig integriteten som kändes mins sagt besvärande. I synnerhet för den som är uppvuxen med Postlagen och brevhemligheten. Man bara vet att man inte öppnar post som är adresserad till annan person. Man kan till och med få fängelse för detta intrång. På Posten finns/fanns det strikta regler för hur post utan adressat skulle hanteras. Inget man bara öppnade hur om helst. Det har alltid varit ett grundläggande förhållningssätt.

Efter senaste tidens händelser kan man i och för sig bara sitta och säga - Vad var det vi sa. Men det fastnar lite i halsen. Man inser att FRA och Sverige trots allt var en mindre aktör i det stora sammanhanget. Det har framkommit mer och mer, inte minst när Edward Snowden visslade ut om NSAs avlyssningsmetoder. Han har dock inte avslöjat vad man kommit fram till, bara att det man använder systemen. Snowden har tydligen fått hjälp av Wikileaks att komma till Ecuador på något sätt. Via Ryssland. USA är förbittrade. Nu börjar förvecklingarna dem emellan. Det kan bli intressant och lite obehagligt samtidigt.

Plötsligt så har det krupit fram både det ena och det andra från olika länder. Nu senast i Norge enligt tidningen Journalisten så sker avlyssning där. I Europaparlamentet också vad det verkar.

Att vara en Whistleblower" har ofta ett högt pris. Man utmanar makten och den gillar inte det. Vissa matktmänniskor vill till varje pris sätta dit en sådan medan andra beundrar dem. Spelet bakom är svårt att förstå dock. Plötsligt poppar Assange upp som gubben i lådan och blir talesman för Snowden. Man kan undra om inte han har andra problem egentligen? Sig själv och Manning.

Personligen förvånar inte detta mig alls. Vi är inte enskilda små entiteter i universum även om det är lätt att tro det ibland. FRA hör i hör ihop och kan kopplas samman mer än någonsin tack vare internet. Det är på både gott och ont. Verkligen.

Det är liksom ingen idé att idiotförklara vare sig länder eller enskilda politiker eller andra personer. Nu om någonsin så har vi alla fått bekräftat att det går att göra precis vad som helst i informationsväg vad gäller internet och databaser. Hur informationen man får fram sedan tolkas är en sak för sig. Det handlar om avsikter och kunskaper. Att ha vitt mjöl i påsen räcker inte. Man ska komma ihåg att det inte är man själv som bestämmer vad som är vitt eller ej.

Som den optimist jag alltid är mitt i allt elände så ser jag i denna situation en mäjlighet till förbättringar. Det kan handla om att sätta upp lagar för vad man får göra med all information som strömmar runt i etern. Helt enkelt skapa lagar som förbjuder viss användning som exempelvis den att lyssna av alla oavsett om de ha rnågot med saken att göra eller ej. Man kan alltid hoppas.

Någonstans finns väl ändå något slags förnuft mitt i sörjan?
Men jag har nästan gett upp... nästan.

Uppdatering: Läser att bankerna kan tänkas att avgöra om du är en bra låntagare genom att kolla din Facebookstatus. Det är bara lösryckta meningar de får tag i där. Det gäller att se upp i framtiden.


Mark Klamberg - bra läsning.
Guardian
Christian Engström
SvD


Läs även andra bloggares åsikter om avlyssning, Snowden, FRA, internet, personlig integritet, moderaterna, regeringen, politik

Har FRA-lagen blivit en tävling...

Det finns få saker som är så jobbiga som att mötas med tystnad, man frågar och man frågar men får inga svar. Man ska helst vara tyst och gilla läget, någon annan vet bäst. FRA-lagen är en sådan sak. Regeringen har för all del jobbat hårt för att få till en massa tillägg som ska skydda den personliga integriteten. Men det är i grunden lagen behöver ändras för att tillfredsställa detta. Juristen Mark Klamberg och journalisten Per Agerman har båda intensivt följt och dissekerat såväl FRA-lagen som den motorväg till ett övervakningssamhälle vi befinner oss på just nu. Det känns inte som en självklar modell i en demokrati. De tvåa har tillsammans på millan grottat sig in i de nya förslagen och de ställer där frågan varför riksdagsledamöter frånsäger sig granskningsmöjligheten och överlåter den till andra. Det är en högst relevant fråga.

Hela diskussionen kring FRA-lagen har tyvärr varit av den arten att två läger har stått på varsin sida om en väldigt hög mur. Ingen har hört vad den andre har sagt. Det finns en teknisk expertis som vet vad man kan göra med innehållet i databaser. De finns också på båda sidor. Den ena vill inte att hela svenska folkets digitala kommunikation ska samlas ty de vet vad man kan göra med den och framförallt hur mycket fel det kan bli. De tycker inte att det är OK att samla uppgifter om alla eftersom det är ett stort ingrepp i vår personliga integritet. Andra mer instrumentella tänkare och experter på området, de som jobbar på FRA, gnuggar snarare händerna för att de nu ska få tillgång till och kunna bearbeta all denna information. Man kunde lika gärna operera in en sändare i skallen på oss. Det kan bli nästa steg.

Jag har stor förståelse för att signalspaning ska bedrivas. Men jag har ingen förståelse för att det ska innebära att man plötsligen börjar följa mig i min digitala färd. Bara för att det går. Jag vill inte ha me´t att göra eftersom jag inte har några planer alls att skada riket. Tvärtom.

Den här frågan är så pass infekterad nu att det snarare känns som om det mer handlar om vem som ska vinna tävlingen. Regeringen har matchboll. Vet inte om det känns så bra just nu. Som jag känner för statsminsitern så är han en eftertänksam person som analyserar och tar sig tid innan han uttrycker sig, men i den här frågan vet jag inte vad som gäller. Framförallt förstår jag inte varför det blivit som det blivit. Eftersom jag själv alltid försöker söka meningen med tillvaron så ter sig turerna kring FRA-lagen allt underligare och svårare att begripa.

Frågan om den personliga integriteten tog Piratpartiet in i EU-parlamentet. De får kanske två platser där nu. Jämför det med moderaternas fyra och socialdemokraternas fem. Om man nu ser till storlek på partierna alltså. Inför nästa års riksdagsval kan det mycket väl bli så att Piratpartiet tar plats i Riskdagen också. Det kan bli FRA-frågan och dess betydelse för den personliga integriteten som avgör. I synnerhet som frågan just nu verkar avgöras lite från fall till fall. Om det är hyckleri eller bristande helhetssyn vet man inte. Men vi har har en grundlag, varför inte följa den?

FRA-lagen oroar ända in i själen... jag kan inte förstå det här. När gick det hela in i tävlingssnurren. Får man åberopa lite kvalitativ eftertanke? Det är för viktigt det här för att handla om vem som ska vinna. Riv muren. Börja prata.

(intressant)

Det skrivs förstås om FRa-lagen här och där:

Frendo - här finns samlad historia kring FRA-lagen, DN, Ekot, SR Studio Ett, Johan Westerholm, Arvid Falk, HAX, Mathias Sundin, Niklas Frykman, Seved Monke, Farmor Gun, Olof B,
Opassande, Jens O, Christian Valtersson