Kreativitet o civilkurage inte alltid välkommet...

Kreativitet är något som för det mesta påtalas som positivt. Men ska man ha en hög kreativ nivå så måste det också finnas en tillåtande kultur i organisationer och företag. Det är dessvärre just här man stöter på problemen. Den tillåtande attityden finns på väldigt få ställen. Ni har hört talas om "NIH - Not Invented Here", eller hur? Eller - du, det där har vi prövat förut, om man överhuvudtaget lyssnar på den som är ny och kommer med förslag som kan innebära förändring av något slag. Jag vill påstå att vi har en bra bit kvar tills den där riktiga öppenheten infinner sig i olika organisationer.

Sen har vi det klassiska att den som talar för mycket, har nya idéer eller kanske rent av har mage att komma med kritik, även om den är kosntruktiv - ganska snabbt förpassas ut i kylan. Får byta kontor, jobb och arbetsuppgifter, kanske får en ny chef. Det hela sker mycket subtilt. Personalchefen ler och berättar hur det kommer att bli. Så var den spiken spikad och det blir lugnt och fint igen, det dröjer tills någon vågar sticka upp nästa gång. De mest spännande människorna på företagen hittar man ofta på de där lite mer undanskymnda platserna av någon anledning. Det är ju egentligen de som borde vara med i ledningen, eftersom de har visioner och idéer. De skulle tas till vara innan kreativiteten går över i bitterhet.

Idag är många väldigt väl skolade i att ifrågasätta, vi lever verkligen mitt i ett kunskapssamhälle där man tycker att det vore helt naturligt för företag och organisationer att ta vara på allas drivkrafter. Att se till att det finns en dynamik i att ta vara på olika idéer. Inte så mycket fundera på varifrån de kommer utan på om det är en bra idé för företaget eller inte och hur man kan använda den. Då talar jag inte om att stoppa in människor i stora databaser där man kan slå på nyckelord utan på den dynamik som uppstår i mötet mellan människor. När den ena säger ett så ger det något annat hos en annan och så är dynamiken igång. Man hinner jobba också... Eller rättare sagt det är det man gör.

Riktigt kreativa människor ser ofta på tvärs och funderar inte så mycket över om de förmedlar sina tankar på rätt ställe i hierarkierna. Ofta blir de också väldigt entusiastiska, men också lika ofta tillbakahållna, av andra. Stopp, stopp - NIH.

Min vuxna son sa till mig senast igår. Mamma, för att få till en förändring i samhället och särskilt när det gäller att få in kvinnor på höga poster och se till att de verkligen får något att säga till om och inte bara är galjonsfigurer, så handlar det inte bara om att "skita i det blå skåpet", man måste spränga det i bitar. Förändra hela kulturen helt enkelt. Det tar tid. Jag är stolt över min sons insikter i detta ämne.

Läs också mer om whistleblowers, de som vågar säga ifrån och anta narrens roll eller barnets i historien om Kejsaren är naken. Det där civilkuraget som alla talar om men ingen vill ha, i alla fall inte allt för nära. 

Kreativitet och civilkurage - det talas en del om det... Men...

Andra bloggar om: politik, kreativitet, tryggehet, samhälle, utveckling, tolerans, frihet, intressant

Rationalitet och människan och HR ...

Jag fann ett synnerligen intressant blogginlägg som handlar om HR och synen på människan. Det är erfarne personalvetaren Magnus Dalsvall som skrivit om att se människan. Jag tänker att människan är mer än en siffra, mer än en ålder, mer än statistik, mer än lönegrad, mer än en titel... 

Detta fick mig att fundera i banor kring rationaliteten i samhället och en text jag skrev om detta 2009. Tillägg: Alltså jag har gjort ett referat på en bok...

Men först läser ni Magnus Dalsvalls blogg här

måndagen den 24:e augusti 2009

Människan som rationell varelse... 

Det är alltid intressant att studera när två grupper står emot varandra och pratar om som det tycks olika saker även om det handlar om samma, på ytan i alla fall. Hur som helst, jag började fundera på det här med rationalitet och plockar i hyllan och hittar boken Organisationens rationalitet – Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser skriven av Owe Johansson som arbetar som universitetslektor i företagsekonomi på Örebro Universitet.

Han funderar i sin bok kring innebörden av begreppen rationalitet och rationell organisation som han anser vara en angelägen fråga att studera och det kan man hålla med om. Boken är därför inte skriven på någons uppdrag utan handlar mer om Johanssons intresse för att ämnet kommer upp på agendan. Jag tycker att det är högaktuellt nu när vi behöver en förklaring till hur vissa politiska beslut har fattats.

Fem antaganden

Johanssons studie präglas av fem antaganden. Det första, det moderna projektet återstår fortfarande att färdigställa eftersom det mänskliga förnuftets möjligheter att skapa goda livsbetingelser långtifrån är kartlagda. För det andra - vi bör kritisera det moderna projektets inriktning hittills, eftersom det inte tagit tillvara på de möjligheter som finns för det mänskliga förnuftet. För det tredje, menar han vidare att ett centralt problem för det moderna samhället är att vi, som nämnts ovan, ofta förknippar rationaliteten med de produkter och metoder vi använder för att exempelvis vinstmaximera i företag. För det fjärde, är det att individen intellektuellt använder sig av tänkande och förståelse för att ta ställning till problem med förnuftsskäl som är det rationella. Det femte, rationalitet som det beskrivs ovan behöver försvaras och talas för.Johansson är i sin bok kritisk till den instrumentella synen på rationalitetsbegreppet som vi oftast använder i dagens samhälle. Den rationalitet som huvudsakligen handlar om att man styrs av i förväg systematiskt utarbetade regler, normer och andra styrmedel för bl a lönsamhet, produktivitet och effektivitet i företag och andra organisationer, snarare än att det handlar om människans egen förmåga att tänka och resonera.

Vad innebär det då att resonera rationellt

Johansson hänvisar till Habermas giltighetsanspråk i en språkhandling, som säger att det finns fyra kriterier som gäller för att ett resonemang ska vara rationellt. 1) Strävan efter teoretisk förståelse, vilket innebär att det som uttalas måste vara språkligt begripligt. 2) Strävan efter redogörelse och artikulering, 3) ett prövande förhållningssätt, 4) Resonemangets interna konsekvens.

Vad säger ordboken

Om man slår upp ordet rationalisera i synonymordboken (Palmér, 1983) så står det: (Bl a) (praktiskt) omorganisera, systematisera, förenkla, effektivisera.Emedan det för ordet rationell står: förnuftsenlig, förståndsenlig, förnuftsbestämd, förståndsmässig, förnuftig (t ordnad), logisk (t grundad), byggd på logiken; (mål)medveten, metodisk; vetenskaplig; praktisk, väl planerad 1, planlagd, (ibl.) förenklad, jfr ändamålsenlig

Synen på rationalitet

Det är inte i första hand rationaliteten i sig som är i fokus här utan ”synen på rationalitet”. Johansson försöker att tydligt formulera en medveten och genomtänkt syn på synen på rationalitet och hur det på olika sätt är möjligt att institutionalisera denna i organisationer och samhället. Han vill åt överbetoningen av ”det kalkylerbara och kontrollerbara på bekostnad av frågor om värderingar och förståelse”. ”Organisationens rationalitet förutsätter alltså bejakande av medarbetarnas förmåga härvidlag” – det vill säga människans förmåga att tänka och resonera.

Rationalitet skall ytterst definieras av ”strävan efter en teoretisk förståelse och artikulation av tankegången” i enlighet med Charles Taylors idéer. Han menar också att det är viktigt att moderna organisationer ger utrymme för detta. Tillsammans med dessa två tankegångar skall också ett prövande förhållningssätt och resonemangets interna konsekvens ingå i Johanssons kriterier för ett rationellt resonemang. Den rationella handlingen skall ha följande kriterier: en grund i ett rationellt resonemang, resonemangsenlighet vara förenlig med de mål och värden som man vill handla i enlighet med, så kallad preferensenlighet.

Rationella beteenden i en organisation

Nästa del i Johanssons förhållningssätt till rationalitet har tre huvudsakliga ansatser vad gäller att institutionalisera de rationella beteendena i en organisation.”Att institutionalisera rationalitet – att sätta den i system i ett samhälle, en samhällssektor, en organisation eller vad det nu kan vara för slags system – innebär stora svårigheter att behålla det nära sambandet mellan det rationella tänkandet och det rationella handlingarna” (ibid).

Institutionalisering handlar alltså om behovet av att styra och kontrollera organisationen, vilket i sig komplicerar den enskilde individens utrymme för egna tankeprocesser i organisationen, vad som sker inom var och en kan man förstås inte göra något åt. Att systematisera handlingar är dock enklare. Enligt den bild vi sett av partikulturen i olika läger så kan detta faktiskt vara en förklaring till det som hände. Institutionalisering skapar trygghet och igenkännande.

Ambivalens

Johansson beskriver också två ambivalenta linjer. För det första: ambivalens via icke-tänkande, som avser beteendestyrning via regler och rutiner som inte kräver något vidare tänkande, man bara gör saker på ett i förväg bestämt sätt. För det andra: ambivalens via tänkande, här byggs en tankemodell upp och det finns rådande normer som man håller sig inom, alla tillåts tänka själva, men det gäller att tänka samma sak.

Det finns en ambivalens i rationalitetssynen som alltså inte har sin grund i individens förmåga till rationellt tänkande. Dels talar han om den direkta beteendestyrningen och tankemodellstyrningar (rutiner mm) som bygger på att någon annan, en oganisationsingenjör har tänkt ut i förväg hur/vad som skall ske. Den tredje ansatsen är dialogen, där man enligt Johansson kan skönja en vilja att ta vara på organisationsmedlemmarnas individuella rationalitet. Dialogen är den ”enda genuint rationalistiska ansatsen enligt de kriterier som jag framhållit”. Men å andra sidan menar Johansson att människor ”kan tala med varandra” visserligen är allmänt erkänt., men att beskriva det som att systematiskt använda dialog som ett redskap för att lägga en rationell grund för beteenden i en organisation är steget ännu långt.

Modernitetens rationalitetssyn

Johansson visar på tre utmaningar mot moderniteten som han menar utmanar dess dominerande rationalitetssyn så som den ser ut idag. 1) Den humanistiska utmaningen där frågor som ställs är: Hur trivs, förverkligas och utnyttjas människan i organisationen.?Dessa tre aspekter skapar enligt Johansson en distinktion mellan det instrumentella och det mer humanistiska människointresset.Några utgångspunkter är särskilt intressanta för Johansson dels HRM (Human Resource Management) där människor ses som viktiga resurser för en organisation, dels Radikal humanistisk utgångspunkt där Johansson hänvisar till ett av Burrel&Morgans (1979) ett av fyra paradigm inom den sociologiskt baserade organisationsanalysen och dels den kunskapsteoretiska utmaningen där utgångspunkten är att vi lever i ett kunskapssamhälle med kunskapsorganisationer som ställer stora krav på organisationens kompetens och kunskapsnivå.

Kompetens handlar om att använda sin kunskap. Det gäller att individens kunskap även den som inte uttryckligen finns i betyg och examina är värdefull för organisationen. Den socialkonstruktionistiska utmaningen slutligen handlar om svårigheterna att planera, styra och kontrollera sociala system som i sig är mycket komplexa och svåra att förutse i detalj.

Johansson, O. L. (2001) Organisationens rationalitet - Kärnpunkter, problem och utvecklingstendenser. Lund: Academia Adacta.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, rationalitet, beslutsfattande, samhälle

#blogg100

Vem kommer ihåg motboken - synen på alkohol har förändrats...

Så var det med spriten förr - före IT...

Jag dammar av ett inlägg från 2008, något redigerat.

Visst har vi en speciell syn på alkohol här i landet och visst tycker man att det borde gå att köpa en flaska vin på ICA samtidigt som det inte går att bortse ifrån att alkohol ställer till det för många. Det är verkligen två sidor av det myntet.

Men låt oss gå tillbaka några år i tiden. Motboken infördes 1917 och var ett sätt att försöka begränsa drickandet genom att vara restriktiv med utbudet. Det var läkaren och politikern Ivan Bratt som var idégivare och den drivande kraften. Det handlade främst om sprit, vin fick man fortfarande köpa. Kvinnor fick ingen motbok om det fanns en man i huset, ogifta kvinnor kunde få en egen, men då med mindre ranson. Det var vid den här tiden det också blev lag på att man skulle äta mat tillsammans med alkolhaltiga drycker. Den som sett en av traktens A-lagare med en varuvagn med fyra flak öl och ett paket Hotdogs kanske reflekterat över den saken.

Hur som helst så här såg motboken ut - vilket språk det är i den sen...




Obs! Undvik köbildning.



"Motboken gäller för inköp endast vid visst utminuteringsställe"

Om utminutering

Utminutering av rusdrycker må äga rum allenast till den vilken av systembolaget i det detaljhandelsområde som omfattar hans kyrkobokföringsort (hemortsbolag) erghållit tillstånd att inköpa sådana rusdrycker.

Kan det av särskild anledning befaras, att inköp av rusdrycker skall lända till skada för köparen eller annan, må inköp ej medgivas eller ock de inskränkningarna i inköpen stdgas vilka finnas påkallade.

I fråga om spritdrycker skall hemortsbolaget, med hänsyn till köpares ålder och levnadsförhållanden fastställa den högsta myckenhet som må av honom inköpas.

*******

ÖVERLÅTELSE

av inköpsrätt å motbok liksom avyttring av därå inköpta spritdrycker och viner är i lag förbjuden.

Detta blad må icke avskiljas.

För den som erhållit tillstånd till inköp skall bolaget utställa motbok, gällande för visst utminuteringsställe.

Vill någon stadigvarande verkställa inköp å utminuteringsställe, lydande under annat bolag än hemortsbolag, äger sistnämnda bolag härtill lämna medgivande.

...

Avhämtning av å icke äga rum genom ombud som kan antagas ej hava fyllt aderton år.

Vid all korrespondens med bolaget i motboksärenden bör uppgivas:

fullständiga för. och tillnamn, födelseår och -dag

fullständig postadress

fullständig uppgift om kyrkobokföringsort

för Stockholm: gata och adressnummer

för landsorten: socken, by, gård, hemman och nummer

för villasamhällen: även kvarter och tomtnummer

Det var lika krångligt förr...

Uppdatering: Aktuellt på ämnet idag.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, alkohol, systembolaget, vin, sprit, motbok,samhälle

Blondinbellas blogg en spegel av vuxenlivet...

Uppdatering: Någon i kommentarerna nedan tycks tro att jag försvarar att ungdomar dricker alkohol, det gör jag absolut inte. Vill bara se saken ur fler vinklar. Man ska vara restriktiv med alkohol överhuvudtaget, det gäller även vuxna, IMHO. Det är de senare som genom sitt beteende kan påverka de yngre också.


Någon har tagit kontakt med socialtjänsten och anmält Blondinbellas ivriga festande. Hon är bara 17 år och har festat i flera år enligt inläggen på sin blogg. Man måste få ta sig ett glas vin ibland även om man bara är 17 år menar Isabella själv. De flesta 17-åringar anser nog det.

Självklart så drar moralpaniken i topp när man läser om att ungdomar super. Visst är alkohol både olagligt och icke önskvärt när ungarna är tonåringar. Jag är själv förälder till numera vuxna barn och nog hände det ett och annat som man velat slippa när de var yngre. Själv var jag tonåring när mellanölet kom och det var minst sagt på sitt sätt och även då hände det ting som väl inte var önskvärda. Men inget som inte löste sig och jag är övertygad om att de allra flesta tonårsföräldrar vet vad det handlar om. Det hör tonåren till att testa både det ena och det andra och som förälder måste man hantera det här, det tillhör föräldrarollen och det är inte alltid lätt. Att hamna i Aftonbladet på första sidan kan inte vara det roligaste i såna här sammanhang och egentligen borde jag själv avstå från att kommentera det hela. Men samtidigt så har jag tröttnat på den här ständiga skandaliseringen av Blondinbella. Det finns alltid minst två sidor av ett mynt.

Spegel av vårt vuxenliv

Jag tycker att Blondinbella verkar vara en duktig och rekorderlig tjej. Jag är inte hennes målgrupp och det är inte alltid självklart att begripa det hon skriver. Men hon är ett fenomen på sitt sätt och intressant att följa därför. Det hon gör är att skapa drömmar. Tonåringar har alltid haft drömmar om ett vuxenliv. Så som vuxna kanske vi ska se hennes blogg som en spegel av våra egna liv? Smärtsamt kanske. Det är klart att man kan ha synpunkter och oja sig över det som skrivs men man kan också ta allt med en nypa salt och försöka sätta sig in i vad det hela handlar om - dels mediers förmåga att dramatisera allting dels tonåringars önskan att försöka förstå livet. Man är aldrig så vuxen som när man är 17 år, de flesta vet nog det.

De värsta och sämsta förebilderna när det gäller alkohol är det alla tonårsföräldrar som står för. Den som passerar systemet en fredagskväll vet vad jag menar. Barn gör inte som du säger utan som du gör brukar man säga. Mitt eget förhållningssätt till alkohol är restriktivt både för egen och andras del vill jag påpeka och vill därför absolut inte negligera att ungdomar dricker alkohol, för det kan verkligen gå illa. Vill man förfasa sig ytterligare över tonårslivet kan man alltid läsa Vecko-Revyn.

Kolla in den här filmen med Blondinbella, den ger en bild av en väldigt ambitiös ung flicka som villa uträtta något här i världen. Det är dags att se på hennes förtjänster och inte bara försöka skandalisera henne. Hon är som sagt bara 17 år... Tänk om hon vänder och blir helnykterist, vilken grej skulle inte det kunna bli?



(Aftonbladet)

Kulturbloggen skriver också om det hela.

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, blondinbella, föräldraansvar, tonårsliv, samhälle, vuxenliv