Varför inte hitta på något eget i valrörelsen...

De egna orden och begreppen är underskattade i årets valrörelse. Nog har det tidigare triangulerats i politiken. Men i år verkar det bli värre än någonsin. Man tappar på något sätt tilltron till de politiska budskapen. Vad vill partierna egentligen? De säger samma saker med små små nyansskillnader.

Thomas Gür skrev en intressant och läsvärd artikel om politisk triangulering, han menar att politikerna säljer sin själar och jag tror att han har rätt...

"Vi vill givetvis att de politiska besluten ska reflektera folkviljan, eller snarare en kompromiss av folkviljorna, eftersom vi har ett flerpartisystem och tävlande ideologier. Men vi vill å andra sidan att flerpartisystemet och de tävlande ideologierna ska ge oss ett tydligt val, och inte otydlig velighet. Och det är sådana politiker vi håller högt, även när vi verkligen inte håller med dem." (Corren - ibid)

Det är inte utan att man undrar vem de politiska partierna spelar sitt spel för. Är det för sig själva i en slags inbördes beundran, eller tror de att väljarna bryr sig om de små förändringarna. Den som väljer ett parti har ofta en slags ideologisk grund som man gör valen utifrån. Ibland kan det vara en stor enskild sakfråga. Men om alla partier håller på och säger samma sak men med nyansskillnader så spelar det ingen roll egentligen vem man väljer eller hur?

Skarpa bloggaren Anybody skriver i sin blogg om hur hon uppfattar detta ordanvändande och skräder inte orden.

"Den här valrörelsen är rena sandlådan och handlar så gott som enbart om diverse målsättningar som politikerna jonglerar med och olika sätt att skildra ekonomisk luftakrobatik.

Men VI .. väljarna .. som ändå är huvudpersonerna i den här leken ska tro att alla sockrade luftpastejer som vi erbjuds faktiskt har ett innehåll? För övrigt ska vi hålla käften och rösta rätt på dem som "äger" de bästa orden och samlar dem till den mest attraktiva målsättningen"

Ibland kan det vara lämpligt att påtala att kejsaren behöver sätta på sig lite kläder. För det här årets valrörelse borde vara viktig för alla partier, inte bara orden utan innehållet... Ideologin bakom. Förändring i all sin prakt, den behövs. Men är det vad vi ser just nu? Eller är det bara ett ordkrig.

Jag kräver mer... för mer kan ni...




SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN,

Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, politik, triangulering, moderaterna, socialdemokraterna, val2014, supervalår, politiska budskap

Släpp krafterna loss om valet ska vinnas...

Tiden går snabbt nu och snart är det val för kommuner, landsting och riksdag. Men först kommer EU-valet förstås - det är ett supervalår. Alliansen ligger lite risigt till enligt mätningarna. Det går inte att bara säga nu kör vi och val vinns på valdagen. Det behövs ett innehåll också. Framförallt så behövs det engagerade valarbetare, såna som gillar det där envetna jobbet som krävs och som vet hur man gör.

Alltför mycket tid har ägnats åt de interna ceremonierna kring bland annat nomineringsstämmor där man mer eller mindre på ärligt och uppriktigt sätt placerat människor lite som man ville ha det. Det handlar inte om politisk kapacitet och vilja det handlar om maktutövande, dåligt ledarskap och egna intressen. Jag har aldrig sett på maken faktiskt. Då har jag ändå varit med om en del.

Vår egen nomineringsstämma var en katastrof. Medlemmarna för all del inte så många, sa genom försöksnomineringen sitt och sen skulle nomineringskommitteen säga sitt. I nomineringskommitteen satt kommunstyrelsens ordförandes politiska sekreterare som vice ordförande. En person som är i direkt beroendeställning till den som enligt reglerna inte fick delta i nomineringsarbetet på grund av att man inte skulle tala i egen sak. Det var självklart för alla utom för vissa då, det gick att passera regelverket och det gjorde man också.

På nomineringsstämman sedan hade nästan alla platser flyttats om. Folk man gillar åkte upp 15 platser, andra som jag själv åkte ner lika många. Det var så uppenbart att det var gullegrisarna som skulle ha de översta platserna. En person fick inte vara med överhuvudtaget trots en skaplig placering i försöksnomineringen. Ingen motivering gavs, bara tystnad. Inga samtal hade gjorts med kandidaterna och bara ett möte hade hållits med kommitteen. Ordföranden kunde inte på direkt fråga tala om vilka som suttit med i gruppen. Alla övriga sade ingenting alls. Satt som stenstoder under mötet bara. De frågor som ställdes fick inga svar.

När nomineringskommitteens lista skulle ställas emot försöksnomineringens dito så gick det inte av någon anledning. Det ledde till att vi var några stycken som ville ha en lista till. Det var inte mitt initiativ, men jag trodde att det skulle varit bra. Min egen motivering för detta var att eftersom det inte finns någon vilja till samarbete i gruppen, det fungerar helt enkelt inte så skulle det vara bättre för moderaterna och politiken och partiet att man jobbade i olika grupper då. Det saknades en röst för att vi skulle fått igenom vårt förslag. Flera personer hoppade av listan under stämman. En senior person gick ur partiet under mötet och står nu på Folkpartiets KF-lista istället. Om detta kunde man läsa i lokalblaskan. Jag tycker att det är tråkigt.

Man kan nu krasst konstatera att många av de som kunde ha gjort nytta av valarbetet inte längre kommer att delta i valrörelsen, det bara i vår lilla avdelning. Det är få kvar nu och de får jobba själva. Det blir ungefär som min mamma sa - nu har ställt till det och får reda ut det här själva. Jag går och dricker kaffe.

Alla ska med - jo tjosan - först ska en del ut tycker jag mer det verkar som... Det här har jag sett hända lite varstans på flera olika ställen, tyvärr. Värre inför denna valrörelse än någonsin innan. Det är duktiga människor som blir bortputtade. Har partiet råd med det?

Koncentrationen borde ligga på att partiet ska vinna val, viktigare än någonsin dettta år. Att enskilda ska behålla sina positioner och putta bort dem som kan hota den finns det inte utrymme för. Det har varit för mycket navelskåderi.

Vore jag Fredrik Reinfeldt och kände till detta skulle jag vara orolig. Det kan tänkas att han har fullt upp med att vara statsminister förstås och litar på sina medarbetare... Förmodligen är det så för att vara statsminister kräver mer tid än man har antagligen. Det är så det ska vara också. Men...

Hela partiet är fyllt med tappade sugar vid det här laget. Det duger inte.

Då går det inte att vinna några val.



Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, moderaterna, valarbetare, supervalår, nomineringar, ej önskvärda, fredrik reinfeldt

Politiska samtalet har hamnat i en återvändsgränd...

Så här i supervalårets början borde man vara helpeppad och bara driva på för alliansen och mest för moderaterna där medlemsavgiften betalats med några undantagsår sedan 1973. Men det liksom fastnar i halsen på något sätt att höra om Görans Perssons olika tillkortakommanden från ena hållet och om moderaternas svek mot de sämst ställda från det andra hållet. Undergången är nära och det är det enda som beskrivs. Det är andefattigt. Den typen av egentligen ointressanta konflikter som når oss. Så onödigt om man bara lyfte blicken lite och försökte se till något utanför sig självet. Som i kärlek - det ska vara mer inriktat på DU än på JAG, går det i båda riktningarna så brukar det bli bra.

Å ena sidan så annonseras det efter nya medlemmar som kan vara med och jobba och med samma hand puttar man ut dem som är där för att de inte passar in i det egna leden. Ofta personliga skäl. Sällan på grund av politiska oenigheter. Det är ovärdigt. Hur ska vi få ut budskapet på det sättet?

Det politiska budskapet - vad är det? Röda-Vita-Rosen? Endast intressant för de inblandade? Samtidigt och mycket viktigare är att den ena efter den andra undersökningen kommer om hur bra det faktiskt är i Sverige. Ur statistisk synvinkel och jämfört med andra länder. Vi ligger på topp.

Varför kan vi inte ta mer vara på den saken och kanske rent av känna oss lite nöjda? Samtidigt tillstå att det finns förbättringspotential på mikronivå och göra något åt den saken, utan att lägga skulden på personen själv. Vi läser om feldiagnoser på sjukhus, om människor som förlorat allt, våld, rån och annat elände. Så klart, enskilda händelser som är smärtsamma för enskilda personer och borde kunna göras något åt utan att dra in hela samhällssystemet som ansvarigt, det sätter fart på känslorna, men sätter det fart på tankarna? Det är faktiskt på individnivå de flesta misstag och felsteg begås. Gör något åt det och använd inte detta som slagträ i den politiska debatten. Allt blir huller om buller. Genom att skylla allt på systemen så blir det lättare att inte bry sig om det enskilda problemet.

Makronivåer jämförs ofta med mikronivåer. Det är olyckligt. Självklart så eldar man på bra på känslosidan, så skapas det motsättningar som en del tycks se som det bästa sättet att vinna allmänhetens förtroende. Det är feltänk enligt min mening. Vi blandar för mycket äpplen och päron i de politiska diskussionerna. Som min dotter sa idag - vem tusan har tid att sätta sig in i alla detaljer när ungarna ska till skolan, jobb ska skötas och familjeprojektet drivas.

Det behövs en bättre spännvidd här... framför allt att inte betrakta var grej för sig utan att försöka sätta hela bilden. Vem fixar det?

Dessutom är det dags för Sverige att erkänna att vi både är och har det väldigt bra i det här landet. Läs själva... Lyft nivån eller låt åtminstone rätt frågor höra ihop.

Vi lever inte i svält här i Sverige. Det går bra på många sätt. Men inte för alla. Låt oss göra något åt det i stället. För hur fint är det egentligen att förminska enskilda personers engagemang att hjälpa dem som har det svårt för att det är samhället som är fel och ska ändras. Hjälper det de stackare som fryser och är hungriga?

PWC-rapporten. Sverige toppar.
SKL-rapporten. Det satsas på välfärden.
SCB - Arbetsmarknaden

Det känns som det är dags att lyfta på saker och framförallt få omgivningen, väljarna alltså intresserade av det politiska samtalet. Inte bara blaja på med massa budskap utan innehåll. Det här gäller rakt över.

UPPDATERING: Anders Mildner skriver också om det politiska samtalet, dock utifrån annan vinkel men inte mindre intressant.

AB

(intressant)