onsdag 13 april 2016

Hur många nollor kan människor i allmänhet förhålla sig till - regeringens nya budget...

Budgeten är årets händelse. Finansministrar promenerar stolt med luntan... Leende med vakter runtomkring för att förhindra så kallad tårtning vilket kan förstöra både kläder och frisyr om man har otur. Men självklart handlar det om säkerhet också, man vet aldrig vad en tårta innehåller. Så skämt åsido självklart ska våra höga politiker skyddas från såna dumheter.

Idag ska dock siffrorna presenteras. Tidningarna är fyllda med konsekvensanalyser om vad varje satsning betyder för just dig eller för mig. Alla tyckare är med och vänder på siffrorna från sitt perspektiv. Det hör till. Alla är förmodligen både vinnare och förlorare. Som det brukar vara.

Men en sak som alltid får mig att fundera runt budgetdirektiv är det här med nollorna. Ju fler nollor desto större ser det ut (och det är det också förstås). Men hur många kan förhålla sig till alla dessa nollor? Dessa miljarder med kronor som vräks ut till olika ändamål. Sen när matematikerna (sic!) börjar förklara hur det förhåller sig och att det bara blir 0,75 kr per pensionär. Eller som nu senast när regeringen satsar oerhörda summor med många nollor på byggande av nya skollokaler. Så visar det sig att det kanske bara räcker till ett lite fikarum för lärarna enligt den seriöse bloggaren Sven-Erlands beräkningar.

De nollor som presenteras i olika budgetpresentationer är för många. Helhetsgreppet försvinner. Nåväl många andra kommer att rationellt förklara budgeten för oss så det här var bara ett annat inlägg och vinkel i det hela.


Kan man annat känna sig lurad? Hur man än vänder på det?


(Nr. 17 av 100 (ja  jag ligger efter rejält, skyller på influensan och annat...)







måndag 21 mars 2016

När man är liten har man oftast en vuxen men tänk hur det kan bli när man blir stor...

Det talas väldigt mycket om utanförskap numera. Den här filmen tog ett hårt tag i mig. De flesta av oss känner nog till personer som inte är så där sociala som de flesta är... I barndomen finns oftast en vuxen som ryggstöd. Men när man blir vuxen...

Den här filmen tog verkligen tag i mig och jag hoppas att ni också kan känna så och kanske ge en extra hand till den ni ser är vilsen istället för att bara ignorera eller skratta åt dem. Alla har det inte lätt och självklart.




Inlägg 16 av 100

söndag 20 mars 2016

Här står skorna ensamma kvar när showen är över...

Den här bilden kännetecknas på sätt och vis av en slags ensamhet. När showen är över och det är nog många som kan känna igen sig i den känslan. Har man en gång fått stå på scenen och tagit emot folkets jubel eller för den delen tomaterna i värsta fall, så kan det nog vara svårt att finna sig i läget som den som ingen längre bryr sig om. De som varit ens påhejare finns inte kvar. De har gått sin väg och hyllar någon annan nu. Så cyniskt kan livet vara.

Har sett detta hända så många gånger. Det kan vara chefer som fått lämna, politiker som fallit eller helt enkelt blivit bortsorterade för att någon annan önskat scenen för sig själv. Livet kan vara hårt och besinningslöst många gånger. Men livet tar och det ger och rätt som det så träffar skiten fläkten. Vare sig man vill eller ej.


Ett råd i alla enkelhet. Sök styrkan i dig själv. Lämna inte över den till andras gottfinnande. Gör du det så har du dig själv kvar. Det är den bästa du kan ha. Man ska var sitt eget ljus. Då först kan man vara trygg även med andra.








Skorna på bilden är mina och de är handgjorda jag köpte dem som första kunden av Jan Michael Rynning som gav upp IT-konsultlivet i Stockholm och blev toffelmakare i Lövestad.


Inlägg 15 av 100



lördag 19 mars 2016

Kanelbullens dag, kollektivavtalets dag, alla hjärtans dag, bussförarnas dag, pannkakans dag, pi-dagen

Towel day, internationella dagen till minne av slaveriets offer, världsteaterdagen, såpbubblans dag, lakritsdagen, skånska flaggans dag med flera med flera.

Så var går gränsen för detta firande? Är det så att vi måste fira tillsammans för att det ska gälla och bli på riktigt? Trycket är hårt för att alla ska göra likadant. Eller kan man fira sina egna dagar och strunta i alla dessa påbjudna dagar. Det tycker jag personligen.Är inte så mycket för alla dessa kollektiva samlingar.

Visst är det väl särskilt roligt för handelna tt haussa upp exempelvis Alla Hjärtans Dag. Då säljs det mängder med prylar dagen till ära. Blommor, kort, presenter och så förstås dessa sockrade gelehjärtan. De man känner hur det drar i halsen bara av att se på förpackningen.

Det finns till och med en egen sida på internet för alla dessa temadagar. Ni finner den här.

Towel Day är en dag vi brukar uppmärksamma i vår familj. Läs mer om den här.

Earth Hour är ett annat gemensamt påfund som många verkar ta på allvar. Det kan du läsa om här.





Inlägg 14 av 100 (ja, jag ligger efter)

fredag 18 mars 2016

Får man misslyckas och ändå känna sig nöjd med livet...

Enligt min uppfattning är det helt OK att inte reda ut allt man tar sig för. Livet kommer mellan varven emellan allt man ska göra. Då har man val. Stanna upp och göra klart eller släppa och gå vidare. Självklart beror det på vad det är man håller på med. Men väldigt mycket saker av det vi håller på med är inte livsviktig.

Som det här med Blogg 100 - nu har jag missat att blogga flera dagar. Tänker jag ge upp för det. Nej. Jag tänker försöka att klara av alla hundra inläggen även om det blir förskjutet. Men känna mig misslyckad tänker jag inte göra. Det är livet för kort för är en insikt jag fått med åren.

Så misslyckas det kan man göra då och då. Tänk på Edison hur många gånger misslyckades inte han innan lampan började fungera.

Vinnarskalle utan ångest. Det är bra. Envist. Vila.

Inlägg 13 av 100

söndag 13 mars 2016

Så betalade jag in medlemsavgiften till Moderaterna igen...

Under ett par års tid så har jag inte varit medlem i moderaterna men igår betalade jag in mdlemsavgiften igen. Jag avslutade mitt medlemsskap inför förra valet då jag personligen blev hårt åtgången av så kallade partikamrater, mitt engagemang för partiets väl och ve var omfattande jag satsade stora delar av min tid och mycket egna resurser på detta. Jag skrev ihärdigt på bloggen här, kanske inte alltid medhållande, men på det stora hela med positiv inställning trots allt.

Jag fick dessvärre känna på ett motstånd jag inte räknat med. Lokalt här var det ingen som stöttade mig - snarare tvärtom. Det var ett intensivt motarbetande. Jag är av ganska hårt virke trots allt, men det finns alltid en gräns.

Nu har jag slickat mina sår och läkt dem. Vet var farorna finns och ger mig inte in i det spelet i första taget. Det ändras dessutom hela tiden. Den som var på topp igår kan ha fallit tills i morgon, det är inte det spelet jag vill delta i. Inte alls. Så förtroendeuppdrag med låsta positioner lockar inte, däremot en fri debatt som går att föra på denna blogg. Jag vill ha den friheten.

Men man måste stå upp för sina värderingar och visa det. Inte för att allt är bra i moderaterna heller men det är det bästa alternativet och har så varit sedan jag röstade första gången 1973. De flesta moderater jag möter delar jag världsbild och värdegrund med, det är viktigt. Nu får det hela en ny chans.

Period.



Inlägg 12 av 100 (ja jag missade igår. Tyvärr för det var så lätt att numrera efter almanackan)




fredag 11 mars 2016

Kan vi vänta oss Göran Persson tillbaka på taburetten...

Göran Persson tycker att Löfven varit sen på bollen vad gäller flyktingarna och att tiggeri i ska förbjudas. Löpsedlarna idag. Har han blivit intervjuad eller placerad?

Att socialdemokraterna har det jobbigt är en underdrift. Alla är på dem. Även internt. Miljöpartiet i regeringen var väl inte den allra bästa iden på alla sätt att arbeta med. Det kommer mycket intressanta men smått galna ideer därifrån. Målsättningen och tankarna är nog goda, men man bortser helt från att samhället måste leva och fungera också. Statsminister Löfven har det inte lätt. Inte på något sätt.

Å ena sidan så verkar det totalt sammanbrott i Sverige, ja i hela Europa faktiskt. Läs tidningarna och du ser inte en god nyhet. Man kan ju ramla ihop och misströsta för mindre.

Är Göran Persson mannen att reda ordning i kaoset? Fan vet...
Kom igen Göran... Kom ihåg var ni hörde det först.

Heja Anna Kinberg Batra (mer min modell)

Blogginlägg 11 av100


onsdag 9 mars 2016

Här har vi listan på Arbetsförmedlingens konsulter... Vem ledde projektet är nästa fråga då.

Här har vi då listan med företag som tjänat sig en rejäl kova på Arbetsförmedlingens ombyggnation av sajten som inte blev av.

Det är alltid intressant att veta vilka som har varit inblandad, ingen av dessa må tycka att detta är bra PR för egen del.

Men vem ledde projektet? Med så många kockar i soppan så krävs det en bra ledning som kan koordinera. Jag menar 100 miljoner av skattemedel som inte blev något annat än sagan om skräddaren som bara fixade en tummetott.

Varför så många företag? De stora företagen Cap Gemini och Tieto hade väl kunnat driva projektet på egen hand. De kan stora organisationer. Men förmodligen (jag är cynisk) så finns det väl stora viten att utkräva av den som inte levererar/levererat?

Någon borde få sparken. Det här är ett fiasko och ingenting annat.

Här i länken kan ni se listan på ingående leverantörer.



Vem är du att sitta här och tycka...

Ett fenomen som då och då kommer fram till ytan är frågan om vem man är som sitter här och tycker. Att tycka och ha åsikter utan att ha tillåtelse är lite smått suspekt tycker vissa. Andra tycker att man borde hålla käften helt enkelt eftersom ingen tillåtit en att säga nåt. Du vet ändå inget - överlåt åt andra att tycka, de som har kunskaperna om det de talar om. Plats i korgen och vet din plats.

Det hela handlar många gånger om att det blir väldigt jobbigt att bli störd av andras tankar mitt i sitt eget tänkande. Det liksom räcker. Inte för mycket surr nu. Vi ska ha det lugnt och fint här. Sen har vi den där auktoritetsaspekten mitt i alltihop. Har den och den sagt att det är så, så är det så. Jahaja...

Nåväl det finns en yttrandefrihetsgrundlag i Sverige och den ska vi vara rädda om och förvalta väl.

"Ingen censur - Våra myndigheter får inte granska det som sänds i radio, i tv eller via annan teknisk upptagning. Undantaget är film på bio som är det enda massmedium som får förhandsgranskas av staten... "

Det är alltså inte OK att begära att någon ska ändra på det den skrivit för att det ska passa. Be kan man göra, men inte begära.


Att tycka är att vara engagerad och engagemang behöver vi mer av.



tisdag 8 mars 2016

Internationella kvinnodagen...

Den här dagen har överlevt sig själv...
Måste i alla fall omdefinieras på något sätt.
Har någon några ideer?




Slut på meddelandet.







Inlägg 8 av 100

måndag 7 mars 2016

Dagens Samhälle tappar chefredaktören - öppet marknadsfönster för kritisk granskning...

Dagens Samhälle är idag en bra tidning. En uppkäftig och modig tidning som tar temperaturen på det mesta som sker i kommuner och landsting och som inte heller dragit sig för att ge sig in i rikspolitiken när det har behagats. Allt sedan jag började engagera mig i politiken i slutet av 1970-talet har jag följt och läst denna tidning - då hette den KommunAktuellt och var eventuellt på blått papper har jag för mig. Rätta om det är fel. Det blev Dagens Samhälle och den tidningen man gärna läser idag. Bra innehåll, duktiga redaktörer och tidningen har en väldigt stark röst.

Omgörningen av Dagens Samhälle har inte varit smärtfri. Det har kunnat förstås av att det öppet skrivits om konflikter mellan medarbetare och chef. Vem som är vem och vad som är vad vet man aldrig vid tillfället då man läser artiklar i tidningar. Det beror alldeles på vem som representerar det som skrivs. Men smärtfritt har det inte varit det kan konstateras, inte ointressant heller för den delen.

Under en tid har vi som följt chefredaktören och VDn Mats Edman på Facebook sett de kattbilder han lagt ut och förstått att något var på gång. En kattbild säger mer än tusen ord. Så är det. Idag lades en bild på boken Ingen kommer undan politiken: Handbok i att förstå och påverka politiken skriven av Lena Josefsson och Tove Lifvendahl. Då förstod i alla fall jag var klockan var slagen. Titeln säger en del i sig och det går inte att låta bli att tänka att det eventuellt kan finnas en del att lära i den boken, eller kanske inte. Politikens vägar är outgrundliga. Men det är politiken som sitter på makten.


Nytt ägardirektiv från SKLs ledning föll inte Edman på läppen trots att styrelsen i media talade om att det inte alls var någon fara på taket och att chefen kunde vara lugn och fin. Idag lät det inte lika trevligt - Det är dags för Mats att lämna säger Julia Branting, styrelseordförande för Dagens Samhälle . Det låter inte som att det var en frivillig sorti på alla sätt. Men vad som uttryckts till vem och av vem vet bara de inblandade.

Det som är intressant nu är att se vad som händer med den å ena sidan uppburne chefredaktören som slog rekord med tidningen de senaste året och å andra sidan tidningens utveckling framåt. Fina utmärkelser, kanonbra ekonomi - framgång helt enkelt. Men politiken, styrelsen vill kanske ha större inflytande över innehållet. Det är inte ovanligt att politiken inte vill bli ifrågasatt eller granskad, innehållet och tonaliteten ska kontrolleras och nu tyckte man nog att man tappat kontrollen över sitt eget media. Önskemålet är förmodligen att bli ett informationsblad så att alla kan känna sig lugna och glada.

I och med Edmans sorti öppnades ett nytt marknadsfönster för en tidning som kritiskt granskar politiken i kommuner och landsting. Men vem finansierar en sådan tidning? (jag skriver tidning, det kan lika gärna vara ett onlinemedia av något slag).

Det är inte alltid lätt att vara skarp, modig och egensinnig. Ser fram emot att se Edman putsa morrhåren och dra igång på något nytt äventyr. Vad som blir av Dagens Samhälle återstår att se. Det behöver inte bli dåligt. Men en tidning är å andra sidan väldigt präglad av sina ledare.


Tillägg: Uvell granskar bakom kulisserna

Kvinnofriden måste värnas...

Polisen i Östersund uppmanar nu kvinnor att inte gå ut ensamma efter mörkrets inbrott. Det händer för mycket och polisen hinner inte med. Det är förfärligt på så många sätt. Kvinnofrid - läser jag om på Wikipedia, var en lag som instiftades av Birger Jarl och kom till redan 128 tillsammans med en del andra lagar som kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Då handlade det om kvinnorov mot kvinnans vilja. Men märkligt nog också med kvinnans vilja.Då handlade det om att en kvinna stack med en annan man som hon lämnade. Det verkar inte så noga med våldtäkter däremot.  Läs mer här.

Om man skulle översätta Kvinnofrid till modern tid för att vara lite vild och knasig så skulle man väl kunna säga att kvinnor ska kunna leva i frid och röra sig som de själva önskar på gator och torg och hemma. Kvinnor ska slippa vara rädda. Det är så självklart i teorin men uppenbart inte i verkligheten.

Visst får killar också stryk och blir misshandlade, inget snack om saken. De ska naturligtvis också skyddas så klart. Men just här handlar det om kvinnors frid. Utan att jämföra med mäns frid. Bara så att vi håller isär de sakerna.

Det här är verkligen inte bara för ett parti som FI!. Det är inget manshat, det är en självklar mänsklig rättighet. Något för moderaterna att ta fasta på? Alliansens övriga partier Socialdemokraterna? Uttryck det lite mer.

Som kvinna ska man inte behöva vara rädd. Det borde vara en självklarhet. Men är det inte.

Varför?



Inlägg No.7 av 100.







söndag 6 mars 2016

Vilket företag byggde Arbetsförmedlingens nya sajt för 100 miljoner...

Förr i världen i internets barndom så byggdes det en och annan sajt i 100-miljonersklassen här i Sverige. Det var Torget som Posten hade och Passagen som Telia stod bakom. Då var det jättemycket pengar som satsades och klagan blev stor på slöseri med skattemedel med mera. Men saken är att under den perioden skapades också mycket kunskap hos de som var inblandade och jobbade där. Många av de personer som var med då startade eget eller var med och byggde internetföretag på andra ställen. Så visst skapade staten genom sina satsningar många jobb via sina internetportaler. Rent av ska man ge Posten och Telia erkännande för hur deras satsningar var med och drog igång IT-branschen i Sverige på allvar. I alla fall den internetbaserade delen av det hela.

Idag kan nästan varenda människa bygga en egen sajt med ganska enkla medel. Det finns många enkla verktyg att använda. När man då får läsa om att Arbetsförmedlingen lägger mer än 100 miljoner på en ny websajt så blir man rent av förvånad. Hur kunde det här gå till? Den nya kan dessutom inte användas enligt vad som beskrivs utan man får lägga 20 miljoner för att fixa till den gamla.

Sånt slöseri med skattepengar ogillas i hög grad. Något måste väl ändå även Arbetsförmedlingen ha lärt sig under åren som gått. Skatteverket har en av de bästa och mest användbara sajterna av alla. Kan de inte lära ut lite? Eller ska man ångra att man inte tog itu med den delen av kunskapen och började jobba i den branschen, Bygga sajter till myndigheter verkar lönsamt. Att skära guld med täljkniv på något sätt. Undrar vilka som fick det där jobbet? Det framgår inte av Aftonbladets artikel.

Hundra miljoner hade räckt till mycket annat. Menar också bloggen Den hälsosamme Ekonomisten.

Aftonbladet

Blogg 6 av 100

lördag 5 mars 2016

Kan en moderat äta lunch med en sosse...

Svaret på rubrikens fråga är naturligtvis att självklart kan man det, man kan äta lunch med precis vem man vill.  Trevliga personer kan ha annorlunda åsikter än de man själv förfäktar. Det skapar dynamik i tillvaron att dryfta dessa. Dock är det nog mest vanligt ändå att det mesta är man överens om. Vardagsdetaljerna ser ofta likadana ut för de flesta.

Varför ställde jag denna fråga kan man undra. Det grundar sig i att det inte i alla kretsar är helt självklart att äta lunch och umgås med någon från den andra sidan. Är man en sort så är man. Då går det inte att välja umgänge hur man vill, det är illojalt och skvallret går igång och misstänksamheten är stor - för vad kan man ha pratat om. Rent av kanske det har skrattats också. Inte bra. Håll avståndet till oliktänkande. Annars blir du betraktad som konstig och avvikande.

Naturligtvis gäller detta inte för alla. Men i vissa snävt tänkande kretsar är det så. Det är VI och det är DOM.

Undra på att det blir så många konflikter och att de underhålls.

Inlägg 5 av 100

torsdag 3 mars 2016

Jag jobbar som lärare - ett av de viktigaste jobben...

Häromdagen såg jag en av mina elever sitta i matsalen med en mobil i örat och en uppfälld dator samtidigt som han försökte äta lunchen. Han såg ut som en riktig liten businesskille. Det ska börjas i tid. Andra tycker säkert att han absolut inte skulle ha den verksamheten igång samtidigt som han åt. I matsalen äter vi. Jovisst. Skolmatsalar är så extremt avkopplande och lugna det vet alla som satt sin fot där. 

Men just den här killen som lyckades sitta där mitt i allt ljud, spring och slammer med disk var det nåt extra med. Han var helt oberörd av allt runtomkring sig. När jag sedan frågade honom vad han gjorde så berättade han att han löste mattetal med hjälp av sin pappa. Han skulle ha läxprov senare på eftermiddagen nämligen. Hur kan man klaga på en sådan kille? Egna initiativ och drivkraft är bra egenskaper när man ska söka sina förmågor.

En höjdardag i skolan. En känsla av att det finns drivkrafter i varenda unge och att det är min uppgift att hitta och locka fram dessa egenskaper. Med hjälp av internet, mobiler och andra verktyg kan man individualisera undervisningen på ett bra sätt. De som är långt framme kan ges svårare uppgifter och lärarens tid frigörs till de som behöver mer personligt stöd.

Det är grejen... 
nu har jag haft sportlov och börjar längta tillbaka till skolan. 






onsdag 2 mars 2016

Din egen plats i gruppen har betydelse...

Grupper kan vara stora och de kan vara små och de kan fungera mer eller mindre bra. Framförallt så är de inte statiska även om man kan känna så när man befinner sig mitt i dem. Minsta lilla förändring där en ny person tillkommer eller en annan avgår avgör positionen. Olika roller finns och spelas, men det är dock alltid gruppen som bestämmer vem som ska vara på olika postitioner. Själv har man inte så stort val. I bra fungerande grupper tillåts alla att delta med sina kompetenser och sin kraft alla ser till målet som ska uppnås och frid och fröjd råder. I alla fall under en period. Det kan snabbt ändras. Maktförskjutningar är vanligt och det finns ofta ett formellt kontra ett informellt ledarskap.


Jag lånade en tabell som ses nedan, den beskriver de olika rollerna i en grupp ur dimensionerna popularitet och makt. Metoden att få fram detta kallas Sociometri, den skapades av J.L. Moreno. Det handlar om att få fram dolda strukturer i en grupp. Vilka som vill vara med vem och var tilliten finns och så vidare. Alla vill höra till ett sammanhang och bör få göra det också. De personliga relationerna i en grupp är svåra att nå och det finns ofta maktstrider med mobbningstendenser och liknande i en grupp som i sin tur skuggar det arbete och det mål gruppen en gång skapades för.

Det kan räcka med att i sitt eget huvud fundera lite kring hur det ser ut i den grupp man är verksam. Var är du själv placerad? Kan du göra något åt det om du inte gillar positionen? Utifrån det kan man sedan göra sina val. Är det värt att vara kvar och vänta in förändringen som alltid kommer eller ska man gå vidare? Det är nämligen inte exakt lika i varje grupp. Inte alls säkert att det som var bra eller dåligt för den delen blir på samma sätt i en annan konstellation.

Popularitetsdimension - den sociala distansen

1) De populära, stjärnorna - föredras av de flesta
2) De omtyckta - föredras av många
3) De accepterade - föredras av en del
4) De tålda - föredras av ett fåtal
5) De utanförstående som föredras av ingen
6) De förbisedda som får vara med och som gärna vill, men inte kan göra sig gällande
7) De avvisade som gärna vill vara med men inte får
8) Enstöringarna som får men inte vill vara med
9) De isolerade som varken vill eller får vara med

Maktdimensionen - position i hierarkin

1) Ledarna - centralfigur(er)
2) Medhjälparna - de aktiva
3) Medlöparna - de beroende
4) De passiva
5) De perifera rollerna
a) Syndabocken som gör allt det felaktiga
b) Svarta fåret som gruppen skäms för
c) Clownen som gruppen skrattar åt
d) Dumbommen som gruppen tycker är dum

Sammanställningen ovan är lånad från Svedberg Lars, (1997), sidan 107, Gruppsykologi - Om grupper, organisationer och ledarskap, Studentlitteratur, Lund - en bok som i sig är väl värd att läsa om man är intresserad av ämnet.


En skicklig och erfaren ledare ser förstås detta och gör någonting åt saken. Men det kan också vara ett sätt att betrakta en grupp.


tisdag 1 mars 2016

Är det konstigt att det blir bråk på asylboendet...

I princip varje dag läser vi i media om att det är polisutryckning till olika asylboenden runt om i landet. Är det så konstigt? Här samlas människor från olika ställen, i princip alla med hemska upplevelser bakom sig. De flyr från krig och elände och hit kommer de med drömmen om ett lugnare liv och en ljusare framtid. I trånga boenden, kanske byggfuttar ska de leva tillsammans, tätt tätt. Det kan inte vara lätt. Min syn på dessa konflikter är inte att alla som hamnar i dem är gangsters. De har en bakgrund de flesta av oss inte kan föreställa oss med traumatiska upplevelser. Nerverna dallrar på utsidan förmodligen. Det är arma människor utan fast mark under fötterna. Undra på att det hettar till mellan varven. De kan inte språket, de vet inte hur det fungerar utan är helt utlämnade om än med tak överhuvudet och mat. Det finns verkligen fler dimensioner än de vi presenteras via medier.

Man kan ensidigt säga att vi ska stänga gränserna och inte tillåta några fler att komma hit. Fast det å andra sidan är omänskligt.  Men vad ska man göra om det inte fungerar? Få det att fungera. Ja.

Men hur?
Om det ändå fanns lätta svar.

no.1av100

torsdag 25 februari 2016

Tänk att kunna öppna ett fik i trädgården...

Det talas så mycket om jobb, det måste fixas nya. Många behöver. Visst visst, självklart. Men hur kommer det sig att det ska vara så krångligt?

Säg att du har en trädgård och vill öppna ett lite fik där under vackra dagar. Bjuda på dina hembakade bullar och lite saft som du kokat själv. Kan du göra det? Nej inte hur enkelt som helst inte. Du måste ha tillstånd, F-skattsedel, att hantera livsmedel i kommersiell verksamhet är ingen lek precis. Du hinner flytta eller i alla fall tröttnat innan du har fått klart med alla tillstånd.

Det finns märkligheter i detta förstås. Någon berättade att ska man ta ett äpple ur köket i skolan så måste man i princip ha skyddsdräkt medan Thaikiosken på Willys parkering kan gå in på OK för att använda toaletten.

Så det finns potential att ändra på reglerna och förenkla dem på så många sätt. Säg att man i princip behöver ett typ iZettlekonto för att börja jobba. Så kan skattemyndigheterna hålla kollen så att det inte blir så mycket svartjobb. För det är en sak som är viktig bland så många andra.

Sammanfattning - förenkla reglerna!

Exempel från Göteborg. Puh...


torsdag 11 februari 2016

Läge att ändra på reglerna för ensamkommande barn...

Killen som mördade den unga flickan på ett boende i Mölndal är alltså inte 15 år utan äldre, kanske 20 år, eller i alla fall inte under 18 år. Inget barn alltså utan en ung vuxen man. Det är inte första gången det diskuteras om hur mycket barn många av de ensamkommande barnen egentligen är. Det skrivs mer om detta i de extrema nyhetsmedierna än i den mer politiskt korrekta kvällspressen. Det finns ingen anledning att ge mer luft än nödvändigt till de extrema åsikterna. Men det är däremot nödvändigt att se till så att det blir ordning på de kategorier av människor som kommer hit. Något annat kan inte gälla. Vi kan inte agera som folkhopen gjorde inför Kejsarens nya kläder - bara vifta och vara glada. Vad hände förresten med pojken som utropade att Kejsaren var naken?

När nu polischefen säger att han inte förstått hur allvarligt allting är så blir man i det närmaste mörkrädd. Karln ger navelskåderiet ett ansikte. Tyvärr så är det så ibland och man får tåla det, men inte i hans position då gäller det att se sanningen i vitögat.

Att samhället tar mer hand om ensamkommande barn än om vuxna torde vara en självklarhet men man ska inte kunna bestämma själv att man är barn om man är vuxen. Såna fintar ska vi inte gå på här. Bättre kan vi allt. Det är dags att ändra på reglerna.

Tillskriv mig inga rasistiska åsikter nu. Jag pratar om fungerande administration för att det ska fungera att hjälpa människor i nöd.

söndag 7 februari 2016

Så mycket snack och så lite verkstad...

Idag återuppstår den här bloggen för ett inlägg i flyktingdebatten.

Det går inte att vara helt tyst helt enkelt. Det är mycket snack och liten verkstad och framförallt är verkstadsdörren låst. Det handlar om hur många flyktingar som kan få praktikjobb i statens tjänst. Det handlar om hur vi kan ordna och se till att alla flyktingar inordnas i transitboenden och liknande. Hela tiden detta ordnande. Vi tar om hand. Det lyckas så där. Går inte att komma ifrån. Det räknas och det skrivs och det has åsikter. Inte minst på varandra. Du är rasist för att du uttrycker en inte så smickrande bild av vad du ser hända. Så blir vi kränkta för det. Jag är minsann ingen rasist säger den tilltalade och så är det navelskådande bråket igång. Nu ska vi be varandra om ursäkt minsann. Problemet som jag ser det är att vi smetar epitetet rasist lite väl lätt på andra i dessa dagar. Minsta lilla uttryck om att inte allt är bra och solen skiner plockar fram rasistordet. Men allt är inte bra. Varför är det så svårt att se det? (blev jag rasist nu?). Allas oro måste få komma till tals. Felet är att det bara är en sak i taget som dryftas. Det blir svart eller vitt. Så dumt det är - det mesta finns på en gråskala trots allt.

I och med att det är så många som kommer hit till Sverige så är det ganska lätt att förstå att alla är inte gangsters och terrorister, alla är inte heller ensamkommande "barn" med allt vad det tycks innebära om man läser tidningarna. De allra flesta som kommer är människor som flytt från krig och bomber och en försvunnen framtidstro på de platser de kommer ifrån. Som de humana varelser vi är så måste vi hjälpa dem. Det är verkligen självklart.

Mitt bidrag till aktiv verkstad får bli att underlätta för egna företagare att starta upp...

Utgångspunkten är att många, säkert de flesta vill stå på egna ben. Varför får de inte göra det? Tänk om vi släppte loss på reglerna för företagande? Att det skulle bli enklare att starta eget till exempel eller snarare att det skulle vara enklare att driva eget företag. Det är något som många i Sverige skulle uppskatta dessutom. Att få misslyckas och att få nya chanser som det är i exempelvis i USA. Skammen att misslyckas löper som en röd tråd i vårt samhälle. Inte minst är vi själva många gånger snabba att fördöma här. Kanske är det egen rädsla.

Har man flytt genom många länder, över Medelhavet i en gammal båt är man en stark människa. Låt oss ta vara på den egenskapen. Släpp loss tankar och ideer. Hjälp de som kommer hit att förverkliga sina drömmar. Tämligen säker på att de flesta vill klara sig själva. Men att vi själva sitter så fast i att vi måste antingen bli omhändertagna eller ta hand om andra.

Släpp fram Företagarcentrum och starta-eget-kurser och liknande.  Befria alla och underlätta de egna initiativen.

Att vi måste ta hand om traumatiserade personer, ensamkommande små barn och terrorister är en helt annan sak som måste hanteras separat. Men låt oss inte gömma alla andra i de problemen. Det finns potential - låt oss ta vara på den i högre grad.


torsdag 18 juni 2015

Det är temperament som saknas i svensk politik - inte DÖ...

Inte ofta som det skrivs här numera, men ibland måste man...

Det blev som det blev med DÖ. Länge leve socialdemokraterna och V och MP - eller? SD går framåt i opinionsundersökningarna. Det är inget vidare det här som sker. Alliansen har genom DÖ dragit på sig mycket kritik, rent av i onödan.

Moderate riksdagsledamoten Finn Bengtsson och hans kollega tillika moderaten Anders Hansson röstade för den budget som alliansen hade jobbat fram (det beundransvärda är att de båda stod mot grupptrycket och inte röstade mot sitt eget förslag som övriga alliansn gjorde. Förtydligande md anldning av kommentar nedan. Jag var otydlig.) Alla andra talade för sin budget men röstade för S-budgeten. Några hade kvittat ut sig för att slippa vara med om det som de nog tycker är eländigt. Något mer ologiskt än detta är svårt att begripa för en utomstående. Möjligen finns det en intern logik? Det har vi förstått, någon slags schacklogik - om vi flyttar den ena pjäsen hit så blockerar vi den andra osv osv. Detta gäller dock bara under förutsättning allt annat är lika. Det vill säga att brädet står på samma plats som tidigare och inget i övrigt förändras. Nu är det dessvärre så att omgivningen inte är lika lätt att förutspå. En av anledningarna till Decemberöverenskommelsen ska vara att inte släppa fram SD. Det kan vara en god tanke då. Men sen är det just så att en av deras huvudfrågor något som tycks beröra andra väldigt mycket. Ni vet de där så kallade väljarna. De är lättrörliga. Det kan man se på SDs framgångar i opinionsmätningarna. Är inte det en varningsflagga så god som någon? En slags hint om att man kanske inte är på rätt väg.

Möjligen kommer det att hända något i höst på den moderata stämman. Att flera moderater höjer rösten och ser till att just DÖ försvinner. Ingen kan undgå att höra vad omgivningen säger. Vi gillar inte DÖ.

Det är temperament som saknas i svensk politik... Politiker som står upp för sina ideal. lite mod. Vart tog de vägen? De fanns. Nu kallas de för gamla föredettingar. Denna instrumentella syn på politiken bör få ett slut. Politik är inte en intern historia för några få. Den berör oss alla. Denna smartness och listighet och interna smak för att lägga på en grå filt över allt som inte är direkt i den interna kollektiva åsiktsfåran är inte någon politisk gärning som direkt imponerar. Tvärtom. Det är verkligen inte någon önskvärd utveckling för en demokrati. Den borde vi verkligen värna om. Det är egentligen det enda viktiga.

Slå hellre ihop moderaterna och socialdemokraterna under en period, och låt temperamentet flöda och demokratin ha sin gång. Borde inte vi kunna vara lite mer som i Danmark? Widar Andersson skriver Heja Helle friskt humör. Lite fart i politiken - hela vägen ut.

Lägligt idag så dyker artikeln om hur många människor som är på flykt upp i DN, som om det i förväg vore bestämt. Det är det förmodligen också. Vem kan tycka att det är bra att så många människor är på och behöver vara på flykt. Ingen skulle jag tro. Det är klart att man öppnar sitt hjärta för den som har det svårt. Men det måste finnas en viss organisation kring det hela. Det har vi inte idag och det är också det som SD rider på och det inte utan framgång dessvärre. Under den ytan kokar det av annat.

Finn Bengtsson stack ut och värnade om demokratin. Det är beundransvärt på många sätt. Det är inte att förespråka total oordning, den hade inte behövt finnas om man diskuterat det hela i förväg. Det är taktiken att bara presentera frågor för en grupp att bara gilla utan föregående diskussion som är olycklig. Funderar mycket på varför det blir så? Likadant på lokalnivå. På urusla beslutsunderlag förväntas alla ledamöter ställa sig bakom. När de inte gör det så kvittas de ut. Detta också utan föregående diskussioner. Något står inte rätt till. Det är av vikt att det rättas till inom kort. Förtroendet för den politiska verksamheten överhuvudtaget står på spel.

Vad gäller DÖ så är det faktiskt fler än allians- företrädare och sympatisörer som ogillar den. Det är något att ta på allvar. Det är som att se på en film att höra alliansföreträdare tala för sin egen budget och sen rösta med motståndarnas bara för att säkra att inte ett utbölingsparti ska få något att säga till om. De får en gratiskjuts de inte borde ha.

Lite mer Danmarksrock i politiken i Sverige behövs. Då talar jag om politikernas förmåga att stå emot varandra och uttrycka det. Inte om deras syn på människor i flykt och andra invandrade. Utan just om förmågan att uttrycka sin politik mot varandra.


Det är inte lätt att förstå det här menar Fredrik Lidby

lördag 7 mars 2015

Moderaterna och framtiden...

Nu hade jag inte tänkt skriva så mycket mer på den här bloggen egentligen, men det är svårt att avengagera sig, även om man borde för sin egen skull. Det får dock bli ett undantag här.

Idag har det varit Sverigemöte för moderaterna och många samlades för att arbeta med gemensam politikutveckling. Jag tror att det är bra. Självklart ska många komma till tals och förhoppningsvis är det slut på Uppifrån och ned-stilen nu.

Jag tror på Anna Kinberg Batra och det nya gänget som kör moderattåget just nu. Det kan bli bra - om man hinner med att bli relevanta igen till nästa val, som Lena Melin skriver i Aftonbladet . Ja det kan man fråga sig, men samtidigt så finns det en viss kvalitet även i de personer som nu är satta att leda partiet. Det går inte frångå att luften gick ur - att ballongen sprack när än den ena och än den andra lämnade partiet. Så visst har det varit lite märkligt att se tidigare ledande moderater visa upp sig på Facebook görandes helt andra saker än att syssla med den moderata politiken.

En egen reflektion jag har över moderaternas framtid är den att det behövs en stor insats från centralt håll för att få det att fungera på det lokala planet. Det går inte att komma ifrån att det är på gräsrotsnivå det händer och det är där kontakterna tas med allmänheten, de så kallade väljarna. Utan vars röst varje parti är helt kört. Det bör man ta på allvar. Det är inte bara de lokala frågorna det handlar om utan det handlar om mötet med väljarna. Det måste finnas något gediget där. Inte bara den egna personen eller partiet centralt.

Exemplet från denna kommun var ju att de som kandiderade till riksdagen inte fick något stöd här i form av affischer eller flygblad, samma sak för dem som kandiderade till landstinget. Bara en och annan tidigare utvald kommunpolitiker fick stå i centrum. Men det är för få. Själv fick jag inget stöd alls härifrån så jag hoppade av tidigt, liksom så många andra gjorde inför eller efter den nomineringsstämma här där de ledande flyttade upp sina egna favoriter på listan och skickade många andra utanför valbar plats. Detta trots att många fått bra placeringar i provvalet. M tappade 4 mandat och får nog räkna med att även ha ett ansvar för att FP tappade 2 av sina. Det var en moderatledd allians som styrde tidigare, deet var viktigt att poängtera då. Tänk om all denna negativa energi hade bytts till en positiv genom att få med alla på tåget. Även oss som tydligen betraktas som och beskriv som udda! Bara en sån sak. Udda! Vad som sägs om var och en av oss som inte är välkomna kan man fundera över. Själv vet man inget. Det är naturligtvis inte bra, det fårstår minsta unge. Det handlar om att skapa gemenskap och stor plattform med alla som deltar. Det är vad jag själv har försökt göra under alla år, men det har inte varit välkommet på alla fronter, istället har man utsett mig och flera andra bör påpekas till att vara "bråkiga" och icke samarbetsvilliga. Det är inte sant. För det är sammanhållning och gemensamma mål, gemensamma politiska mål vi sökt efter.

Med föreningar som bara minskar i medlemsantal så blir det inte så många kvar att utföra arbetet på marken. Det är en förutsättning trots allt - att folk både ska vilja och få vara med. Det är alltför många utstötningar ur organisationen för att det ska vara bra. Jag tycker att det är skam på torra land när människor som verkligen är engagerade och vill vara det stöts ut på grund av problem på det mellanmänskliga planet. Det är frågan om makt och konkurrens och tydligen finns det inga spärrar för hur vissa kan bete sig i egenskap av sin position för att försvara sina egna privilegier. Här bör det finnas resurser för partiet centralt att gå in och styra om lite. Skapa förutsättningar för andra positioner än de lokala platserna. Skapa mentorskap exempelvis. Det finns mycket annat där man kan bidra till partiet. Om man tilläts. Jag känner fler som tar avstånd mot hela partiet på grund av liknande händelser. Det är väldigt onödigt på alla sätt. Ska moderaterna bli ett starkt parti så måste de här knutarna kunna lösas. Omöjligt är det inte. Det behövs fler beteendevetare här.

Jag har personligen alltid velat arbeta för vänlighet, arbetslust och engagemang. Det är så stor skillnad på hur man ser på makt. Det handlar om att ha makt ÖVER eller att ha makt FÖR ATT. Jag föredrar det senare då det skapar både dynamik och arbetsglädje och möjligheter till förändring, för det är inte makten i sig som är intressant utan hur man kan använda den. Just för utveckling istället för avveckling. Det här är synpunkter som ska hållas internt säger många. Jag lovar att jag har försökt... och många med mig.


Jag gillar moderaterna, jag vill kunna göra det också framöver. Men på vissa plan så är det omöjligt. Jag är inget offer, men det är den koftan man får på sig när man uttrycker sådant som andra inte vill höra.


onsdag 10 december 2014

En duktig politiker stiger fram i ljuset…

Efter en aningens turbulent tid i moderaterna efter Fredrik Reinfeldts avhopp på valnatten så har äntligen Anna Kinberg Batra fått taktpinnen. Hon har hållit i den länge men den har inte varit hennes på riktigt hittills och som hon själv uttryckte det igår på presskonferensen när valberedningen presenterade sin partiledarkandidat – jag är inte vald ännu. I stället för att säga att jag är ödmjuk inför uppgiften så sade hon – jag är väl förberedd och rustad för jobbet. Det är verkligen rakryggat att inte stå och böja nacke utan att klart och tydligt meddela att man är beredd och har förberett sig inför en stor uppgift, tar den på allvar och ber inte om ursäkt för det.  Det är ovanligt och mycket rakryggat. En bra ledaregenskap.

Att Anna Kinberg Batra förs fram i ljuset som kandidat till partiledarposten i Moderaterna är speciellt på många sätt. Hon är den första kvinnan där och tillika den första kvinnliga statsministerkandidaten i Sverige.  Det är i sig intressant men är det där tyngdpunkten på hennes nu framskjutna position ska ligga? Att hon är kvinna? Nej inte självklart. Det är i första hand hennes kompetens som person och hennes politiska meriter som är viktiga i det här sammanhanget. Kunnande, erfarenhet och personlighet. Genusaspekten skulle aldrig ens nämnas om det varit en man som varit föreslagen. Eller hur?

Anna Kinberg Batra har varit gruppledare i moderaternas riksdagsgrupp där hon deltagit i regeringens beredningar, en tradition som Carl Bildt ska ha äran för. Hon har tidigare varit ordförande i EU-nämnden och även i Finansutskottet, varit riksdagsledamot i många år.  Det är tunga uppdrag. Inget för den ödmjuke, utan för den som tar ansvar och vill något.  Det har ingenting med att vara kvinna eller man att göra utan snarare att man är en kompetent och duglig person.

Det är som sådan hon ska betraktas i det här läget.  Liksom hennes medsystrar centerpartiets Annie Lööf och Folkpartiets Birgitta Ohlsson, för at nämna några. Det handlar inte om att de är just kvinnor,  utan att kvinnor numera betraktas som lika dugliga som män för de högre positionerna i samhällsapparaten. Helt vanligt är det inte, men det är på gång nu. Det handlar inte om kvinnor och män mot varandra. Det handlar mer om att även kvinnor i egenskap av personlighet, utbildning, erfarenheter, hårt arbete och allmän duglighet börjar få eller ska vi säga ta samma chanser att tillträda de positioner som tidigare varit mäns arena.

Det kommer att bli mycket intressant att följa Annas arbete för moderaterna, Alliansen och Sverige framöver. Kommer hon att ändra på den politiska inriktningen? Eller räcker det med att vara en trygg och stabil och kunnig person som inte viker sig när det blåser?  

Många är tveksamma som alltid när det vankas förändringar, andra ser på dem med framtidshopp.

Vad kommer att hända med integrationsfrågorna? I många kommuner jäser det just nu enligt en undersökning SVT har gjort.

Kommer hon att kallas Anna eller kommer hon att kallas Kinberg Batra i officiella sammanhang? 

Allt kommer att visa sig. Tuff period väntar. 






Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

tisdag 9 december 2014

Tack för att du inte sa ödmjuk Anna Kinberg Batra...

Så släpptes bomben då - nåväl den har varit känd steg för steg under en längre tid. Men idag så presenterades Anna Kinberg Batra som blivande partiledare. Hon påpekade själv noggrant att hon inte är vald ännu. Det är typiskt för henne att var klok på rätt sätt. När bloggare som Sven-Erland Västros skriver "hon den där från Manpower som vikarierar för Reinfeldt" kan man inte låta bli att dra lite på munnen. (Den som inte förstår att han oftast skämtar kan låta bli). Hon är inte vikarie så länge till.



Foto: Ulf Kristofferson, TV4Nyheterna


Anna är en bra och kompetent person med mycket humor och man hör inte någon som inte respekterar henne. Det är bra. Rak rygg ska man ha som partiledare. Särskilt bra var att hon inte stod och talade om hur ödmjuk hon var inför uppgiften. Kort och gott sa hon att hon kände sig förberedd och väl rustad för jobbet som partiledare för moderaterna. Det är liksom det viktiga och uttrycker en viss självständighet gentemot organisationen. Ödmjuk kan man vara ändå. Man ska inte som ledare vara "ödmjuk" och falla på knä och jamsa med - man ska vara fast och övertygad och kunna vara en hygglig person ändå. Det gäller i det här fallet. Det är bara att ta taktpinnen och börja köra nu. 

Lycka till Anna. Verkligen... Nu är vi många som ser fram emot fortsättningen.


Moderata kvinnor - ett inlägg från 2009 - Anna Kinberg Batra kvalar in på listan.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 4 december 2014

Moderaternas eftervalsanalys - bristen på frimodighet är en viktig poäng...

Moderaternas eftervalsanalys har fått många att ta till tangenten. Det är främst de politiska budskapen man koncentrerar sig på. Personligen fann jag något annat i analysen. Nämligen den om organisationen. Där nämns bristen på frimodighet, att det saknas sådan. Det blev för instrumentellt helt enkelt.

Citat ur eftervalsanalysen -  "Väljarna uppfattar till exempel att de partier som suttit länge vid makten bär ansvar för de samhällsproblem man ser, det tenderar att göra regeringspartier defensiva. Det är även svårt att i regeringsställning vara framåtblickande och visionära. Här hade partiorganisationen en extra viktig roll att fylla, som tyvärr inte axlades under mandatperioden. Regeringskansliet kom att ta ett större ansvar för partipolitiken. Ansvar och kontroll kom att gå före idéer. Den välkontrollerade politiken lyste igenom och bidrog till att Moderaterna betraktades som mindre framtidsinriktade och mindre frimodiga än tidigare."

Det är ganska enkelt att se det där om man jämför med äldre politiker i min egen ålder där finns modet att uttrycka sig på ett personligt sätt. Fritänkande personer som Gunnar Hökmark, Mikael Odenberg, Sven-Otto Littorin, Cecilia Stegö Chliò med flera uttrycker tankar utifrån egen fatabur men med den moderata grunden som plattform. Så självklart egentligen. Ett politiskt parti borde vara välfyllt med människor som tänker själva och är engagerade för sin sak med grund i politiken. Det är inte alltid önskvärt att göra det tyvärr. Tystnad och medhåll premieras. Det blir som soldater på led om man ska uttrycka sig lite skarpt. Det intellektuella kapaciteten försvinner. Vi måste få tag på "rätt" sorts människor sa en här ledande person. Jag själv exemplvis, det finns flera,  är/var jätteengagerad men inte "rätt" uppenbarligen för då hade jag inte blivit så motarbetad och känt mig tvungen att lägga ner mitt politiska intresse förstås. Vi vet att du vill men först får du allt kröka ryggen.

Det bör finnas en bas i ett parti, förändring och anpassning är förstås självklar också, men en grund att stå på. Typ det den nu avlidne Hans L Zetterberg myntade. Staten är mindre än samhället. Så fint. Kände att det verkligen var en av de avgörande anledningar till att jag själv engagerade mig aktivt politiskt. Med en sådan bas finns det utrymme för personligheter och de var fler förr. Så är det bara.

I en idéburen organisation så bör det gemensamma vara just idén som alla ska drivas av. Inte den egna möjligheten att göra karriär. Det blir lätt för mycket kraft på den interna verksamheten då och den yttre glöms lätt bort. Har funderat många gånger på varför den hierarkiska ledarskapsstilen finns i lokalföreningar som exempel. Det är ganska omodernt idag med välutbildade människor som från början lärt sig att ifrågasätta och vrida och vända på saken utan att därför kritisera personer. Det jag har kommit fram till krasst är att det inte är kompetens som är avgörande när man blir ledare för en ideell organisation, det är andra saker.


Läsvärt för den politiskt intresserade.
Moderaternas eftervalsanalys i sin helhet.

Nu finns det all chans inför det extra valet att plocka fram den här frimodigheten i partiet och strunt i vems tår man trampar på, eller om det är "rätt" person - det handlar om engagemanget. Det är vad som behövs i alla politiska partier för att driva framåt.

Lästips om hierarkiska organisationer. De är nog lite ute trots allt. Hoppas det. Visst måste det finnas viss ordning. Men ledare måste vara modiga och delegera och känna tillit. Det gäller alltid. Utom möjligen förflyttning av trupp i krig. (säger man så?)

Så - frimodighet, glädje och lust. Det driver oss engagerade människor. Politiska partier behöver släppa fram mer av detta. Ska man bygga lag har detta betydelse, stor betydelse,




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dags att lyfta på locket om hur vi hanterar flyktingströmmen...

Nu blev det som det blev och Löfven, eller snarare var det väl socialdemokraterna som såg till att det blir ett extra val. Förmodligen var det lika bra det för så här kan vi inte ha det. Att SD på en enda fråga egentligen ska kunna ha en så stark roll är oacceptabelt. Men att etablerade partier inte tar tag i frågan om flyktingar och invandring är inte heller OK. Det är ganska uppenbart att det är en fråga som berör många. Det är avsaknaden av hur det ska gå till som ställer till det, detta ger utrymme för många egna tokningar. Absolut ska Sverige kunna ta emot och hjälpa människor i nöd. Men det är hur det ska gå till som är den stora frågan. Det är knappast humanitärt att fösa in flera hundra personer på ett ställe på en liten ort i väntan på att byråkratins kvarnar ska mala.

Det är inte konstigt att människor känner rädsla för det okända och det är inte heller konstigt att de blir upprörda när man tillåter att frågan om att hjälpa andra ställs emot den egna välfärden. Där har SD fixat ett öppet mål. Det bör gå att täppa till det genom att försöka förklara att det finns utrymme för alla här.

Just nu råder fenomenet - För att jag har sagt att det ska vara så, var så god och skölj... Sen talar vi inte mer om saken. Det fungerar inte längre. 

Låt mig påminna om didaktikens fyra frågor. De är fullt användbara i det här sammanhanget och i väldigt många andra politiska frågor också för den delen. 

  • Vad ska läras ut?
  • Varför ska det läras ut?
  • Hur ska det läras ut?
  • För vem ska det läras ut?

Att Sverige ska vara ett humanitärt land är självklart, vi har råd med det. Men det är nödvändigt att fundera över hur vi ska kunna vara det.  Inte bara sopa frågan under mattan och låtsas som om det inte finns problem som ska lösas.

Har alltid trott att det behövs fler beteendevetare i politiken. Nu börjar det bli väldigt tydligt.





Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 8 oktober 2014

Reinfeldts sista tal för den här gången...

Vilken förunderlig känsla det var att lyssna på partiledardebatten idag. Fd. Statsminister Reinfeldt sa idag tack och hej leverpastej för egen del. Snyggt, distinkt och eftertänksamt som vanligt. Sen tyst. Bara Annie fick honom att säga några ord om falukorven han fick i present. Allt är så bra osv osv... Trots detta så blev det som det blev. Tomt. Reinfeldt deltar inte längre. Förmodligen finns det förklaringar till skeendet som vi som är lite utanför inte känner till, därför vill jag inte döma. Det har många andra gjort. Men tycka att det är snurrigt att en organisation står och faller med en person kan man göra. Det finns många duktiga som kan ta över. Men var är de? Detta stillastående nästan krampaktig tystnaden är oförklarlig. Är det ett typiskt Groupthinkskeende vi ser. Alla vet och har kunskaper men ingen tar sig ton. Alla håller ihop och håller tyst för att gruppen inte ska brisera. Den introverta krampen pågår för fullt. men det duger inte för i ett politiskt parti krävs öppenhet. Det finns så många duktiga och kompetenta personer... Läs mer

fredag 3 oktober 2014

Jag startar om med ny blogg - Mary X Jensen...

Allt har sin tid här i världen. Nu är det dags att ta nya steg för min del och jag låter min gamla blogg MinaModerataKarameller (MMK) gå i vila. Efter 5943 inlägg  och två valrörelser är det dags att göra något annat. Byta bana lite grann.  Min nya blogg heter kort och gott Mary X Jensen - kan förkortas till MXJ om man vill.

Bloggandet har förändrats sedan jag startade i maj 2007. Då var det nästan som en folkrörelse och vi länkade och samverkade på många olika sätt. Den stora bloggbävningen mot FRA-lagen för att skydda den personliga integriteten var nog det vi som var med då kommer ihåg allra bäst. Alla tidningar med lite självaktning hängde på och vi twinglade så att det rök om det. 



Det var en kul tid men också väldigt intensiv. Därefter har Twitter och Facebook tagit över mycket av dialogen och aktiviteten i bloggsvarsfälten har minskat och många bloggar har lagt ned eller ändrat fokus. Just nu känns det dock som om bloggandet har fått en liten nytändning. 

Jag gillar och brinner för politiken på olika sätt och självklart kommer den här bloggen att handla om det, fattas bara. Opinionsbildning helt enkelt. Men i friare form än tidigare. Nu sitter alliansen i opposition och jag har lagt mina politiska ambitioner på hyllan.

Gunnar Hökmark skrev detta på sin blogg och jag tyckte att det stämmer väldigt bra med min egen uppfattning så nu kör vi på här...

"En av de viktiga skillnaderna i politiken är mellan dem som ser politikens begränsningar och dem som inte kan eller vill se den. Skillnaden uppträder i alla frågor och på alla politiska nivåer.
De som vill reglera familjers sätt att leva och de som vill skapa valfrihet. De som vill att vi ska kunna välja vård, skola och omsorg och de som vill styra över den. De som vill att politiken ska respektera medborgarnas val och de som vill göra dem till politikens undersåtar. De som anser att politiken är till för att förverkliga deras egna uppfattningar om hur människor ska leva sitt liv och de som vill att politiken ska bidra till att människor kan förverkliga sina uppfattningar och drömmar.
 För några har den politiska makten inga begränsningar var de än utövar sin makt och för oss andra är politikens gränser en del av politiken. Så ser det ut inför valåret 2014 och det gäller både inför Europavalet och inför valen i september."



Läs även andra bloggares åsikter om  ,  ,  ,  ,,  

onsdag 20 augusti 2014

Jag är från och med idag med i Folkpartiet...

Jag har idag blivit medlem i Folkpartiet och samtidigt begärt utträde ur Moderata Samlingspartiet. För mig är det viktigaste just nu att alliansen får sitta kvar. Men med de omständigheter och det ledarskap som bedrivs i moderaterna i Österåker så fungerar inte det för mig att vara aktiv här. Vi gillar inte varandra och jag vill få utrymme för min politiska kapacitet och inte bara vara passivt mottagande.

Tyvärr ska jag säga. Jag har varit med i moderaterna sedan 1973... men men...

Jag utgår ifrån att de som är mina vänner fortsätter att vara det och att ni respekterar mitt beslut. För nu gäller det att få till en alliansregering och jag kan inte stå i skuggan och titta på och sen veta att jag inte gjort mitt bästa för att det ska bli så. Vad jag gör efter valet är en annan fråga.
Så nu är jag alltså Folkpartist...

Hur ska jag göra med bloggen?

 - den fortsätter nog som vanligt - moderat kan betyda mycket och är inte direkt kopplat till Moderata Samlingspartiet.


Om Bloggen MMK

Jag valde namnet MinaModerataKarameller - MMK för att jag tyckte att ger en bra bredd och möjlighet att vända på frågeställningar på olika sätt.

En karamell kan vara söt, sur, salt, hård, mjuk, seg, färgglad, syrlig, sockerfri, kladdig - ja en karamell är överraskande på många sätt. Och alla tycker inte om alla sorter.

Mina karameller är väldigt mångsidiga, och framför allt vardagsnära. Tanken är inte att vara politisk expert och bjuda på djupa analyser, istället handlar det om vardagstankar kring politiska spörsmål. Jag gillar att ta tankar en meter längre, bortom det som syns direkt. Gärna på tvärsen och så gillar jag att retas lite, med alla och envar ;-). Jag är beteendevetare i grunden och funderar väldigt mycket på de frågorna. Hur fungerar människor ihop?

Egentligen borde kanske den här bloggen heta JAG TYCKER... och det helt osorterat och inte alltid medhållande med partilinjen. Men alltid med engagemang.

Det bör påpekas att det här är min egen godispåse och att jag inte representerar moderaterna på annat sätt i detta forum än att jag aktivt delar och arbetar för moderaternas värderingar och utgångspunkten är mitt sätt att vara moderat.

Publicering görs med journalistiskt syfte i enlighet med SFS 1998:204


Att vara moderat
personligen känner jag igen mig i alla dessa beskrivningar nedan, utom möjligen det där med material i en kärnreaktor då, men man vet aldrig vart utvecklingen tar vägen...


moderat

1 måttfull, skälig
2 som rör moderata samlingspartiet; konservativ
3 medlem el. anhängare av moderata samlingspartiet, svenskt konservativt partimoderationmåtta, sansmoderato (ital., mus), måttligt tempomoderator

1 material i en kärnreaktor som bromsar snabba neutroner
2 ordförande vid paneldebatter o.d

(Bonniers Svenska Ordbok, 1994)

De som inte känner sig hemma i sitt eget parti...

Jag tar och lyfter upp en blogg från tidigare i år. Det handlade om politiska vildar, då och då så aktualiseras frågan. Det är synd att det inte går att hantera sådana här saker på ledarnivå för det är där det hör hemma... Det är en sak när man byter parti på grund av sakfrågor, men när man ska behöva göra det på grund av samarbetsproblem är det inte bra för den så kallade helheten. Här finns utvecklingspotential. Verkligen...

Politiska vildar ökar i omfattning... Ledarskapsfråga...
Det blir allt vanligare att politiker byter parti eller/och blir politiska vildar. Man kan tycka vad man vill om det förstås. Tidigare i mitt liv så ansåg jag att det vore en helt oacceptabel lösning, kliver man av så kliver man av allt. Idag är jag inte lika säker.

Någon säger att man inte är förtroendevald som person utan för sitt parti. Det kan diskuteras. Enligt reglerna så är det faktiskt så att det är man själv i egenskap av sig själv som blir vald, även om man tillhör ett parti. Det är ett personligt mandat och det ska respekteras. 

Förvisso så sätts kandidatlistorna ihop enligt så kallade principer som ser lite olika ut i partierna. Jag säger så kallade för det är vad det handlar om. Det kallas demokrati och partiföreningars medlemmar väljer sina kandidater. Ofta är det dock få medlemmar som väljer. Cirka 30% av medlemmarna är vanligt. Sen arrangeras det små klubbar för vem som gillar vem och röster läggs strategiskt på de personer man vill ha fram i toppen. Det kan vem som helst räkna ut att är det 50 till 100 personer som röstar så är det en ganska enkel sak att få listan som man vill ha den. Allt annat är nonsens. Det vet alla, men ingen talar högt om det.

Sen tar nomineringskomitteerna vid och stuvar om efter eget huvud och personer flyttas upp och ner på listorna utifrån vad ledningen tycker. Att nomineringskommitteerna inte skulle ha kontakt med ledningen är rent barnsligt att tro även om reglerna kanske säger annat. Favoriter högt upp och de man är missnöjd med av olika skäl hamnar längst ned. Helst på icke valbar plats. Så att de inte ska göra så mycket väsen av sig. Så klubbas det hela effektivt igenom på en nomineringsstämma och så har man det man har i politikerväg. Mycket taktik på vägen till de högre positionerna.

Så klart att det uppstår trubbel...

Men om vi då går in på den politiska sidan av det hela och tänker på den politiska kapaciteten hos olika människor. Vissa är verkligen intensivt och ärligt och uppriktig intresserade av politiken och samhällsförändringen. Man vill vara med och påverka helt enkelt. Delta i diskussionerna och vara med, delaktig i det som pågår. Det kan man tycka är en självklar grej när alla går ihop i en förening, FÖR ENING som det står för, i ett parti där man utgår ifrån att alla delar värderingar.

Sen när det kommer till kritan så är det inte alls så utan det uppstår konflikter på vägen och man har olika åsikter i frågorna som dyker upp. Då är det viktigt att det finns ledare som förstår att hantera detta på ett bra sätt så att den politiska verksamheten når bäst resultat. Det kan vara bra att ändra på saker ibland och principer kan behöva få annan inriktning. I synnerhet gäller detta i kommunalpolitiken som kan skilja sig mycket från kommun till kommun. Här gäller det att ha ett flexibelt och öppet sinne för samverkan. Att vara alltför hierarkiskt lagd leder ofta till problem. Det är lätt att glömma att de förtroendevalda i de allra flesta fall är det på sin fritid.

För den som ser politiken som en trevlig gemenskap med andra och bara vill följa med och nicka och le så är det naturligtvis enklare än för den som vill vara med i idediskussionerna och inte tillåts vara det. Det här är självklart en ledarskapsfråga för det handlar om att ha förmågan att ta tillvara på människors kunskaper och erfarenheter och vilja. Olika frågor ska helst samordnas innan det kommer till den administrativa processen i kommunen, då är det försent. Oftast är det så att ideerna serveras färdiga på bordet utan att så många fått vara med och ha några tankar alls.

Visst kan det vara enklare i kommunfullmäktige om det inte finns några vildar där, det utgör ett osäkerhetsmoment för ledningen så klart. Man vet inte hur röstningar kommer att utfalla. Å andra sidan så skulle det inte behövas några vildar om partiapparaten fungerade bättre, med ett bra ledarskap som fångade upp de personer som vill vara engagerade istället för att uppmuntra de som bara tiger still. Det senare är möjligen enklare på kort sikt. Men på längre sikt så är det förödande för demokratin.

Som politiskt engagerad person vill man vara med. Annars finns det annat att göra. Lojaliteten mot partierna är inte längre stark på samma sätt som det var förr. Nu verkar det som om det är  mer vanligt att rösta efter olika frågor som berör eller sturnta i politiken för det är ändå ingen idé.

Detta är ett intressant fenomen. Av tradition stannar man i sitt parti eller kanske rent av är med där för att föräldrarna var det. Inom partierna finns det många som fastnar av olika skäl. Det kan vara bekvämlighet men också så att det är det enda val man har, man vet inget annat kanske inte kan något annat heller för den delen. Man lär sig hur det fungerar och anpassar sig till det. I en värld där allt fler har högre utbildning och möjligheter att ställa alternativ mot varandra så förändras den här hemtillhörigheten på något sätt. Det är inte längre självklart att göra som partiet säger och tycker och bara hålla med. Vad är ett parti egentligen om inte en samling där många individer ingår? Mattias Lundbäck skrev i sin blogg ett underbart och tänkvärt inlägg om detta. Han menar att man inte kan säga att partier tycker, lika lite som man kan fråga Årstaviken vad den tycker om friskolor."... Vi har gått med på att rösta som majoriteten i partiet vill, men vi har sannerligen inte gått med på att alltid tycka som majoriteten tycker."

Engagerade människor med kunskap tar ställning, ofta i särskilda frågor. De gömmer sig inte bakom tryggheten i partiet eller suktar efter värmen de tror finns där. Den är nämligen mycket förgänglig om man uttrycker avvikande mening. Jag tror att vi kommer att få se fler personer som hoppar mellan partier framöver. Både socialdemokrater som blir borgerliga som alliansare som flyter mellan de borgerliga partierna. Det handlar om aktuella frågor och det handlar om vilka personer man har runt omkring sig. Känner man sig stoppad eller tycker att andra har mer rätt i sina ställningstaganden så är det lätt att röra sig idag. Man finner vänner på olika ställen, inte minst i de sociala medierna. Det berikar det politiska livet och samhällsutvecklingen på många sätt. Det finns de som tycker att det är bra att bråkstakarna, alltså de som inte bara följer med, försvinner från partierna. Det blir lugnast så.


Men det är sunt att ta ställning och kan ledningen i partierna på ledande nivå inte ta vara på den kreativitet, arbetslust och erfarenhet som kommer med att folk engagerar sig så är de illa ute. Det verkar finnas någon rädsla i att ta till sig andras ideer och att släppa möjligheter för dem att agera. Politiska frågor borde drivas mer i projektform än att vara något som kanske den ledande politikern själv har hittat på och där vägen mellan tanke och mål saknas. Om man talar om kommunalpolitisk nivå. Men det sker på flera ställen.

Anton Abele var den yngsta riksdagsmannen i moderaterna och han ger sin syn på varför han hoppar av:

"Anton Abele uttrycker dessutom en kritik gentemot den attityd som han menar råder i det poltiska Sverige idag. En attityd som visar både politkernas brist på empati och deras alltför stora intresse av att kritisera motståndare.
– För mig är det en loser-attityd. Det är ingen som har förändrat världen genom att klanka ner på människor och deras idéer, säger Anton Abele i Sommar i P1."(Svd)
Anton är ung och hoppar av helt. Men alla vill kanske inte släppa men ser ingen möjlighet till utveckling i den miljö de befinner sig i. Det finns många skäl till varför människor blir politiska vildar. En av de stora möjligheterna att undvika detta är att ta itu med saken innan det sker.
Jag har full förståelse för att det finns vildar i politiken idag. För det är kanske ingen rättighet att vara med i ett parti. Men heller ingen skyldighet. Politiska partier behöver bli bättre på att ta tillvara sina engagerade medlemmar och politiker.

Antalet politiska vildar växer rekordartat
Anton Abele hoppar av riksdagen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jaha så du är läkare, bra det behöver vi här...

Det talas mycket om flyktingar dessa dagar och hur mycket de kostar det svenska samhället idag och hur mycket det kommer att kosta oss om vi tar emot fler. Stor oro och ibland fientlig syn på det okända uttrycker många för det. Kostnaderna ställs i jämförelse med att vår egen välfärd blir sämre. Frågan som går att ställa är hur dåligt vi har det i Sverige egentligen. Enligt internationella jämförelser har vi det väldigt bra.

Enskilda personer ramlar mellan stolarna och får på anekdotisk grund visa på hur dåligt det är i Sverige. Det blir genast stora rubriker i medierna om detta och slutsatser dras om hur erbarmligt dåligt det är och hur framförallt de borgerliga skapat denna sorgliga utveckling. Det där stämmer inte rakt över, alla vet nog det trots allt men fastnar i detaljerna. Det är mest politiskt korrekt beroende utifrån den syn man representerar. Här borde man se till att det finns kontrollpunkter så att människor INTE ramlar mellan stolarna. Byråkratiska regler är snåriga och alla klarar inte dem.

En annan fundering är hur vi tar hand om flyktingar? Egentligen? Inte bara den sociala sidan av det hela med bostäder och allmän omvårdnad för en person som flytt från krig och elände. Det vill till en stor del pappersexercis kring det hela som verkar övermäktigt för Migrationsverket. Läser man på Merit Wagers blogg så får man höra många märkliga historier från det praktiska livet för tjänstemännen där på Migrationsverket att man baxnar. Det ska man inte blunda för, att det finns problem. Det borde vara en självklar sak att se över organisationen då. Men ingen talar om det. Vet vi inte hur vi ska göra?

Visst känns det helt självklart i hjärtat att öppna upp för människor som är i nöd och söker skydd på lugnare platser, som man väl får betrakta Sverige vara. Hittills i alla fall. Men nog borde det funderas lite mer på hur det ska organiseras?

Kommer det en läkare hit så kanske han/hon ska in i läkarfacket direkt utan att behöva passera en allför stor administrativ koloss? Akademiker är vana att lära sig nytt och behöver inte samma typ av utbildning för att anpassa sig till samhället som en som inte har studievana. De historier vi kan läsa om invandrade personer med hög kompetens som idag arbetar på jobb de är överkvalificerade för är märkliga. Hur kommer det sig att de inte får jobba med det de kan? Finns det inte en nöt att knäcka där? Absolut är det så. Men vem ska knäcka den?

Den humanitära sidan är självklar, det går inte att undvika att alla länder måste ta del av att hjälpa oskyldiga människor som flyr från krig och elände.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

tisdag 19 augusti 2014

Valrörelsen 2014 utan aktivt deltagande... Nåja...

Valrörelse är något som får pulsen att öka och det brukar vara förbaskat roligt att delta i dem. Man håller på dygnet runt, sätter upp affischer, är i valstugan, delar material i brevlådor, deltar i politiska möten och slänger käft på torget bland valstugorna. Rycker ut och deltar, byter upp affischer lämnar kundvagnspoletterna kvar på ICA som goodwill til nästa person. Talar trevligt med alla, hanterar de ilskna med en kopp kaffe kanske.

Detta år är det annorlunda, på grund av flera års interna konflikter kommer jag personligen inte att delta i den lokala valrörelsen, men den centrala går förstås inte förbi utan där får det bli lite krut i alla fall, för en borgerlig valseger på riksplanet är det värt att arbeta för. Jag betraktas av många här som en positiv politisk varelse och får många erbjudanden om att byta parti och vara med andra. Det är gulligt och rart tycker jag och det värmer mycket. Men jag har min fasta plats på något sätt trots allt, det finns olika frågor på riksplanet som jag inte kan ställa mig bakom i andra partier. Men vore det bara för människorna så skulle jag gå med i alla partier...

Betraktelser från det lokala planet och det central blir det förstås här på bloggen, det går inte att undvika och det är till och med lite spännande att se och observera det hela från sidan om. Det är mycket som sker. Min modell och princip är inte att "hata" motsidan, snarare så handlar det om att resonera med varandra på ett vuxet sätt. Alla vet att de politiska ställningstagandena skiljer sig, så det är andefattigt att fastna i dem och stå i en hörna och misstänkliggöra alla andra för jävelskap. Det handlar inte om det, eller det gör det tyvärr, men borde inte göra det.

Visst kan man förstå att det uppstår irritation när ett parti plötsligt affischerar om ett budskap som andra har jobbat för den senaste mandatperioden, och alltid fått nej till av den som nu gör det till sitt eget. Det känns så där, det förstår jag. När någon i ett parti glömt att fixa den utlovade transporten till annat partis valstuga är det lätt att förstå att det blir sprickor i gemenskapen. Oavsett om det är med flit eller ej. Om väljarna bara visste hur barnsligt det kan vara så skulle de absolut fundera lite extra vilka de vill ska representera dem i politiken.

Hur som helst just nu så har inte valrörelsen lyft, men det kommer nog i veckan då alla ungar börjat skolan och blivit utskickade av sina lärare att lära allt om partierna. Det brukar finnas skolmaterial i valbyråerna som oftast bemannas av äldre rutinerade personer som har både tid och tålamod att resonera med de yngre. Det är en viktig långsiktig del av valrörelsen. Även om de inte får rösta nu så kommer de att göra det och de kommer att berätta för sina föräldrar hur de blivit mottagna i valstugorna.















Än så länge är det som sagt ganska tomt på torget, men det har bara börjat. Socialdemokraterna har en bunker till valstuga, men har ändå lyckats göra den väldigt trevlig när de slår upp dörrarna. Bjuder på kaffe och kakor och gemytligt snack. Miljöpartiet har den största valstugan detta år. Med en hundbar - vatten till jycken kan nog få många att stanna. KD har en prydligt snickrad stuga och än så länge har de inte kommit igång riktigt. Men de har en familjepolitik jag gillar. Centern kör med sitt vita och gröna och delar ut basilikafrön och talar om företagsamhet på ett sunt sätt. Moderaternas stuga är blå och orange. De lokala partierna Österåkerspartiet och Roslagspartiet uttrycker sig också på sitt eget sätt och har i stort sätt frångått det traditionella och kör runt med husvagn. Så finns det nystartade Skolpartiet som koncentrerar sig på en fråga - skolan. Ja det kan ge något mandat i kommunfullmäktige.

Österåkerspartiet har en underbar liten SMART och åker runt i. Ursprungligen är den grön men den har pimpats till en rosa karamell under valrörelsen. Spännande teknik det där med hur man kan slå in en hel bil i ny förpackning. Blir intresserad av tekniken och måste kolla hur det fungerar.












Husvagnen av traditionell campingmodell mäter sig inte med Beatrice Asks rosa lilla underverk men nog är det lite kul när Roslagspartisterna ställer upp husvagnen och sätter sig utanför med campingbordet och fikar med alla.















En och annan utstickare från det traditionella finns det också. Moderaten Leif Wicklund exempelvis söker förtroende för skärgårdsfrågorna. Han bor på Ljusterö och jobbar för sin valkrets. Det är att ta personvalskampanjandet på allvar och det borde vara mycket mer sånt egentligen. ALLA borde vara med på affischer och med egna budskap. Det ger partiet ett större genomslag och väljarna får se att det finns många frågor som kan vara aktuella. Kanske ens egen hjärtefråga...





















Jag fikade med en ung man igår och han sa - Politik kan egentligen inte påverka så mycket, människor gör ändå som de vill. Kanske att han har rätt? Kommer att fundera på det där ett tag...
Stay tuned som det heter.

Jag bryter min tystnad på bloggen nu, skriver om mina funderingar kring val och politik, pimpar bilen och alltid är det några som stannar och snackar. Borgerlig regering är målsättningen. Även om arbetet blir i egen regi detta val...









Läs även andra bloggares åsikter om , , ,