tisdagen den 22:e maj 2012

Dialog eller monolog i bloggen...

UTKAST - jag skriver klart när jag varit på seminariet. Men vill gärna ha synpunkter och instick här...



Är politiska bloggare monologare eller dialogare är en fråga som ska få sitt svar på ett seminarium med Framtidskommissionen idag. Väldigt intressant fråga. Utgångspunkten kan vara att det är lätt att göra sin röst hörd i en blogg men också att det också är en arena för likasinnade och att man blir bekräftad i stället för bemött.

Låt oss vidga frågan lite grann. En blogg och övriga sociala medier är inget annat än verktyg för kommunikation som för all del kommer snabbt ut till en bredare publik än vad vanliga meddelanden via organisationer gör. Ökar internet möjligheten för extrema åsikter att komma fram är en fråga som ställs inför seminariet. Jag skulle vilja säga att det är lite tvärtom. Det kommer fram men det syns också så att det finns alla möjligheter för motkrafterna att verka och se till att det blir uppmärksammat och då menas inte i positiv mening. De allra flesta är trots allt hyggliga människor. Som man brukar säga - dra fram trollen i solen så försvinner dem.

Kan en blogg påverka? Ja naturligtvis. Man behöver inte nödvändigtsvis jämföra en blogg med övrig media. Förvisso blir alla som publicerar sig en del av media och det uppstår en slags symbios mellan bloggare och oliak medier genom den länkande funktionen som är internets blodomlopp. Kunskap sprids och det är bara av godo så länge vi har kollen på källorna. Där behövs vidare insatser. Mer att utbilda kring kritisk granskning av information än att stoppa den som kommer fram. Både avsändare och mottagare har ett ansvar i ett informationssamhälle som vårt där flödet är stort och många deltar. Allt från experter till amatörer. Det finns så oerhört många möjligheter som är större och viktigare att ta vara på än att bromsa.

Politisk blogg som en politisk förening


Om man betraktar en politisk blogg som möjlighet att påverka så finns enorma möjligheter. En lokal förening kanske har några hundra medlemmar som får betala medlemsavgift och möjligen får information om verksamheten via hemsida eller medlemsutskick. De stora aktiviteterna sker i valrörelser. Ett fåtal är aktiva. Man har torgmöten- det kommer kanske 23-100 personer. På en blogg har man som regel flera 100 ibland upp till 1000-tals läsare om dagen. De flesta större bloggarna har det så. Här finns möjlighet till dialoger via kommentarerna och det är sannerligen inte bara likasinnade som deltar. Det finns alla varianter. Utlandssvenskar läser mycket, partimedlemmar över hela landet. Politiska motståndare likaså. Det pågår helt enkelt en politisk debatt som sker på ett annat sätt än det gängse, långt bort från det de politiska organisationerna är vana vid. Utanför kontrollen och det är liksom poängen. Den som vill ha tolkningsföreträde kommer förmodligen att misslyckas. Då dör engagemanget och förmodligen ganska snabbt. Den frihet i ord och tanke som internet erbjuder och som man i vissa fall prisar och i andra fall är kritisk emot är det som driver de som deltar i det hela.

Problemet med att ha en politisk blogg är att den påverkar och är aktiv utanför den egna valkretsen... Där har vi ett problem idag... Vad gäller politisk påverkan. IMHO.




fortsättning följer...



◦◦
Share/Bookmark

fredagen den 18:e maj 2012

Nu får han inte vara med längre... Opinionsbloggar...

Kent Persson har länge varit en av de mer tongivande opinionsbloggarna och han jobbade sig fram till att bli den största moderatbloggen. Det länkades och det skrevs med fullt ös - vi var ett gäng bloggare från alla politiska världar som underhöll varandra och stötte och blötte olika frågor. Det var ganska kul... Bloggandet har dock förändrats och flera av oss bloggar inte så mycket längre. Dock så visar Unionens stora bloggundersökning att aktiviteterna är stora.

Bilden här visar hur det ser ut i den politiska bloggosfären. Kent Persson har den största blå bubblan därefter kommer Tokmoderaten och sen MMK...





Tokmoderaten skrev en bloggpost om undersökningen, den kan ni läsa här...

Vi är alltså en hel del som bloggar och de flesta av oss håller i gång många läsare i vår omgivning. Skulle man jämföra oss med en politisk förening så engagerar vi nog fler medlemmar än de största föreningarna i våra partier. Att ha en blogg är som att ha Torgmöte varje dag med hundratals och ibland tusentals åhörare. Det är lite olika beroende på vilka frågor som är aktuella. Själv skriver jag inte så ofta numera men många hundratals visningar är det ändå varje dag här.

Nåväl en intressant sak hände i och med att Kent Persson blev moderaternas partisekreterare. Det är som när någon tidigare kompis blir chef. Då får de inte vara med i gänget längre. Den tidigare vännen ska nu häcklas och från Röda Gänget står de på rejält. Visst är det olika roller. Naturligtvis. Men ändå.

Floskla på du Kent - min bloggkompis kommer du alltid att vara. Det var där vänskapen började, eller hur? Förvisso här vi till samma parti och det finns de som kallar mig partimegafon. Det är en konstig känsla för inte tycker jag att jag har så mycket för den saken och jag tror nog att många internt tycker precis tvärtom. För mig är det dock naturligt att hålla på det parti jag är medlem i. Även om jag inte håller med om precis allt och talar om det öppet. Sover gott på nätterna gör jag dock...

De sociala medierna tar sig olika vägar och det är bara att hänga med.



Kent PerssonPeter JohanssonAnnika HögbergMartin MobergArbetarbladetPiteå-tidningenAbÖstranGotlands folkbladFolkbladetVärmlands folkbladVästerbottens folkblad 12






Read more: http://mitt-i-steget.blogspot.com/2012/05/alliansen-star-fast.html#ixzz1vDyAMVhq
◦◦
Share/Bookmark

tisdagen den 15:e maj 2012

Vad är det han säger...

Statsminister Reinfeldt har uttryckt sig på ett sätt som tydligen ruskar upp omgivningen på tå. Han har nu skitit i det blå skåpet säger någon. Ramaskrin här och där. I synnerhet i (S)-leden men också i våra egna.

Vad var det då han sa? Jo, han använde orden "etniska svenskar mitt i livet..." - då tog det eld i huset.

Det som förvånar mig är hur lätt det är att snabbt hänga upp sig på ett ord utan att fundera över i vilket sammanhang det förekommer. Ord kan betyda mycket och framförallt olika för olika människor. Etnicitet betyder helt olika saker i olika sammanhang och är inte självklart ett nedvärderande uttryck som nu många vill få det att framstå som.

Det är inte lätt att få till orden, många krånglar till det. Fredrik Reinfeldt gör det ibland med sitt något uppstyltade och korrekta bruk av orden. Ibland blir det lite fel. Men han är knappast ensam om detta. Tråkigt är bara att så många tar tag i begreppen utifrån sin egen kunskap och tankar om vad det betyder. För vad menade Fredrik Reinfeldt? Är det någon som frågar om det? Nej, alla vet? Av någon konstig anledning.

Innehållet i det som sades är inte helt rätt tolkat tror jag. Återigen drar man ur något ur ett sammanhang och gör det till saken. Ett favoritcitat som aldrig blir uteslitet är.

I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey) 

Jag har med åren lärt mig att det är bra att kolla av vad som menas innan man går bananas - förvisso gillar många att slå på statsminister Reinfeldt, självklart i synnerhet för dem som nu ser sin chans att sänka honom. Förvisso så håller socialdemokraternas nye ledare Löfven på att stärka förtroendet för sin person, det är mycket bra. Det behövs en opposition. Reinfeldt leder dock förtorendeligan än så länge så det är många som gillar honom också. Glöm inte det. Jag tror att folk är klyftigare än vad som framställs i media faktiskt och håller med Mattias L i vad han skriver på sin blogg.

Mindre blogg- eller som det nu heter twitterbävning blev det. Peter L Andersson, Annarkia, Peter Högberg,


Expressen DN ◦◦
Share/Bookmark

torsdagen den 10:e maj 2012

Inte ens brottsmisstänkt behöver man vara...

Så då har riksdagen beslutat att det är OK att skrota den gamla brevhemligheten. För det måste väl ändå bli konsekvensen av dagens lag. När avlyssning av kommunikationen kan ske utan att man ens är brottsmisstänkt. Som gammal Postis så har jag nedanstående bestämmelser/lagar i muskelminnet och ryggraden. Förvisso så skickas det inte så mycket fysiska brev numera och Posten tycks stå för rejäla neddragningar. Men rent principiellt så bprde väl nedanstående kunna gälla även för digitaliserad kommunikation. Men tydligen inte. Jag förstår det inte...  Moderna politiker i en modern värld. Hur kunde det bli så här?



1. Kvalitetskrav


Tillståndshavaren ska för PTS kunna visa att postverksamheten bedrivs tillförlitligt och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls.


Tillståndshavaren ska se till att:


a) adresserade försändelser hanteras så att de inte skadas genom yttre 
påverkan under hanteringen eller av väder och vind
b) försändelserna hanteras med iakttagande av vedertagna utdelningsrutiner så att de inte i onödan exponeras för obehöriga eller lämnas 
obevakade på sätt som innebär risker i integritetshänseende
c) skyddet för avsändarnas och mottagarnas integritet upprätthålls genom 
att berörd personal har god kännedom dels om reglerna avseende 
tystnadsplikt, dels om det integritetsskydd som brevhemligheten i 4 kap 8 § brottsbalken tar sikte på och att
d) de lokaler där adresserade försändelser hanteras uppfyller rimliga krav på säkerhet. (Citerat från PTS)

Brottsbalken (citat nedan från Notisum)


8 § Den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. (Lag 1993:601).

9 § Den som, utan att fall är för handen som i 8 § sägs, olovligen bryter brev eller telegram eller eljest bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet, dömes för intrång i förvar till böter eller fängelse i högst två år.

9 a § Den som i annat fall än som sägs i 8 § olovligen medelst tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller upptager tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst, vartill allmänheten icke äger tillträde och som han själv icke deltager i eller som han obehörigen berett sig tillträde till, dömes för olovlig avlyssning till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1975:239).

9 b § Om någon anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år, om han ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott. Lag (1975:239).



Expressen DN

◦◦
Share/Bookmark

Självklart ska avtal följas...

En del socialdemokrater av tidigare högre rang har gjort precis som de har lärt ut. Man ska ta vara på de möjligheter som finns att mjölka det offentliga på bidrag och annat. Problemet med det är att allt blir villkorat och det i sig inskränker individens frihet. Ofta tidigare hörde man hur folk satt och räknade ut hur mycket de skulle kunna jobba för att inte gränserna för högre dagisavgift skulle slå in. Det var på 70-talet, att hålla rätt på gränserna var viktigt. Mycket svårt att förstå detta. Vi läste nyligen den tragiska historien med mamman som lät dottern skrapa Trisslott i TV och sen behöll vinsten och det blev tvist om saken. Vad som var vad vet man naturligtvis inte. Men en sak fastnade. Anledningen till att mamman inte ville vara med och synas var risken att hon skulle förlora sitt bostadsbidrag!  Just det säger någonting, eller hur? Om man vinner mycket pengar - behöver man ha bostadsbidrag då? Nej är väl svaret på det.

Pär Nuder och gamla kolleger till honom har fått statsrådspension samtidigt som de tjänat och fakturerat miljonbelopp på sina konsultfirmor. De flesta är upprörda över detta, som alltid när skattemedel är inblandat. Det kanske man ska vara, upprörd, men kanske inte på den som använder de system som finns utan på de vtal som finns. Avtal är avtal och sådana ska följas. Det är inte mer med det egentligen. Det finns regler hur det ska gå till och de har följts. Fredrik Segerfeldt ger sin syn i en artikel och tycker att Nuder gör rätt som behåller miljonerna. Det finns alltid fler sidor av ett mynt. Möjligen så ska man låta tabloidvinklarna passera ett par gånger genom hjärnan. Allt är inte vad det ser ut att vara.

Visst ska avgångna politiker ha övergångsersättning så att de kan överleva efter politikertiden. Det är också självklart. Men det finns en sak jag saknar i alla dessa typer av avtal och det är en Rimlighetsklausul liksom man ofta har med barnkonventionen och barnens perspektiv så borde det också finnas med här. För det är uppenbart att det blir väldigt fel i bland. Vi har sett det förr... Göra Persson gjorde nu likadant som Nuder, för det är så man gör och bredvid står en indignerad omgivning. I bakgrunden finns nog det tänk som mamman ovan, rädslan för att gå miste om något som man anser sig ha rätt till. Nuders kompanjon gör samma sak. Men avtal är avtal. Det jag reagerar på i den här artikeln är snarast upplysningen i de sista raderna om att det faktureras till Sundbybergs Stad där Pär Nuder har ett förtroendeuppdrag. Är inte det en tydlig jävssituation? Eller har jag missuppfattat det? Kanske någon kan reda ut de begreppen i så fall? Det är väldigt mycket på tapeten detta numera vem som jobbar för vem. Man får utgå ifrån att klyftiga människor som Pär Nuder har kollen.

Men som sagt avtal är avtal och följer man reglerna så kan det inte vara annat än OK - om man bortser från moralaspekterna då. Vem ska egentligen döma? Som sagt de kan skriva in i avtalen, i alla fall rimligheten i dem. Avtal ska inte brytas för att de inte faller ut på det sätt som omgivningen tycker om. Det blir en konstig ordning i rättssamhället.

Pär Nuder följer reglerna säger han. Det tror jag på.

Däremot kan man se till att avtalen blir just rimliga och det gäller inte bara för socialdemkrater för att vara rättvis.

Löfven skulle inte ha gjort så här

SvDMartin Moberg, A Högberg, Paul Redstig, Johan W Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

onsdagen den 9:e maj 2012

Personliga integriteten åsidosatt för kontrollbehovet...

I hela livet allt sedan jag var litet barn har jag vetat att man öppnar inte andras brev, man går inte mammas handväska eller plånbok utan lov.  Det finns till och med en lag som säger att man inte får öppna andras brev. Brevhemligheten kallas den ofta. Jag jobbade på ett företag där kamrern satt halva förmiddagarna och öppnade andras post. Han drog sig inte för att öppna även sånt som uppenbart var privat. Ni vet - de direktadresserade.  Kontoutdrag från banken till en person som jobbade på bygget. På eftermiddagen fick vi postne i en hög. Eftersom det här var på en tidning så blev det extra besvärligt för det var inte bara brevhemligheten det handlade om utan också om källskydd för de personer som tog kontakt med oss på redaktionen. Det hela var myckt obehagligt på alla sätt. Bråk uppstod då och då förstås, men han fick ändå fortsätta av någon konstig anledning. Till slut bad jag personerna sända posten hem till mig för att få ha den i fred. Mitt integritetstänkande är medfött.

Hur som helst med hjälp av datorer, databaser och inte minst internet har det blivit väldigt enkelt att följa andra och lägga sig i deras privatangelägenheter, att kränka den personliga integriteten är lätt. Uppgifter går att ssamköras till höger och vänster och på alla ledder. Dessutom ska uppgifterna som komemr fram tolkas och det här det riktigt läskiga kommer in. Många tycker att det är obehagligt att ICA vet hur många liter mjölk jag köper där, hur ofta och vilken sort. Men det är väl faktiskt en västanvind med deras erbjudanden med extrapriser mot att myndigheter samlar in upgifter och sen ger dem vidare till exempelvis underhållningsindustrin. Det enda som kan hända med ICA är att man får mer reklam eller att man slutar handla där. När myndigheter blir inblandade så handlar det om helt andra saker och där finns också möjligheter till lagstadgade sanktioner och straff. I min demokratiska syn ingår det inte inte att man ska få göra vad man vill men däremot att man ska få vara ifred och inte övervakas i alla sammanhang bara för att det går att göra det. Vissa tycker att det är helt OK att bli övervakad bara man har så kalalt vitt mjöl i påsen. Men grejen är att man inte avgör det själv. Tyvärr... Storebror ser dig skämtades det allvarligt om tidigare - så vill vi inte ha det. Idag finns verktyg som vida överstiger alla tidigare faror man kände med att bli övervakad. Det obekväma i att aldrig veta om man får vara i fred.

Det har under åren varit många integritetskränakande lagar som kommit fram och röstats igenom här i Sverige, av den svenska riskdagen. Ipred, FRA osv osv... Samtliga lagar har klubbats igenom. En och annan har protesterat. Nu meddelar folkpartistiske riksdagsledamoten Mathias Sundin i en debattartikel i DN att han inte tänker rösta med förslaget som kommer upp i morgon om hur brottsbekämpande myndigheter ska få tillgång till ytterligare information om medborgarna. Det handlar om att få veta vem du har ringt, när du gjorde det, vilka du har mailat och när du loggat in på internet. En slags totalkoll av ditt digitala liv helt enkelt.

Hade jag kommit in i riksdagen hade jag förmodligen varit en av dem som protesterat mest. Kanske att det var därför jag inte kom in, vem vet. Jag skriver förmodligen för egentligen har jag inte någon direkt kunskap om hur det går till. Jobbar man i en grupp så måste man anpassa sig oh det gör man säkert till det mesta. Men just den här frågan om hur staten på ett enkelt och självklart sätt kan kolla allt du gör är något som går helt utanför fattningsförmågan. Staten borde snarare skydda oss mot detta integritetsintrång. Varför man inte gör det och i synnerhet från Moderaternas sida begriper jag inte. Hör många som är tveksamma till det hela och undrar varför i all sin dar detta inte får ges uttryck. Det är lätt att uppfatta det hela att det ska vara så bara för att man sagt det, ungefär som i den kassaste formen av auktoritär uppfostran. Inte OK.

Jag vet inte hur många av er som sett ATTs övervakningscentral. Jag har det. Ett jättestort rum med jättestora bildskärmar som visade allt vad som händer i deras nät hela tiden. En rent suggestiv upplevelse var det att vara där och delta i flödet. Om man nu tänker sig att detta kommer ner på individnivå så är det rent ruggigt. Det är säkert inte så att just vår regering har såna tankar, men att andra har det vet vi.

Mathias Sundin redogör för sitt ställningstagande i sin artikel i DNdär han berättar att han i prncip inte anser att man ska gå emot regeringen, i synnerhet inte när det är ens egen, men ibland så måste man. Jag håller med honom om det, man bör anpassa sig till den grupp man blivit ansluten till men ibland går gruppen över gränsen och då har man som individ skyldighet att säga ifrån. Även om det kostar... Det är säkerligen inte lätt... Mathias har tidigare uttryckt sin åsikter i den här frågan och han är kvar i Riksdagen trots detta. Det är möjligt att det kanske har lättat upp en aning, att man får ha avvikande avsikter. Vem vet. Det vore önskvärt. Inte för att förespråka anarki på något sätt. Snarare demokrati. Ändamålsglidningen är redan igångsatt. Datalagringsdirektivet gäller. Det behövs ett helhetsbegrepp.

Man kan slå sin panna blodig. Tror att jag gör det... Tänk om politik kunde vara något annat än karriär? Dexion skriver om Sundins ställningstagande.  "Det är inte dåligt – inte dåligt alls.  Frågan är, vilka verktyg kan vi använda oss av för att uppnå det beteendet oftare? För det vanliga är ju att man inte vill bråka med partiet i “den här frågan” för då hamnar man i en position där man inte har inflytande i framtiden. Och hur bra vore det? När resonemanget framförs kontinuerligt så leder det förstås till att man aldrig intar en ståndpunkt som avviker från gruppens, utan i realiteten blir det ett förhalande mandatperioden ut och då är det till stor del upp till partiet att avgöra om man får en ny chans i riksdagen eller ej."

Om man bara satt en period så kunde man vara mer fri i sina tankar och inte fundera så mycket på fortsättningen. Kanske skulle det bli mer oordning i partierna. Men gör det så väldig mycket? Allt fler lämnar partipolitiken och röstar på enskilda frågor som är viktiga för var och en. Det kan mycket väl vara partiöverskridande frågor. Alla partier borde ta sig en funderare.

Det är detta Sundin kommer att rösta emot. Han skriver själv i sin blogg. Jag vidhåller att det bör tas ett omtag kring den personliga integriteten. I viss utsträckning måste naturligtvis polisen ha tillgång till uppgifter. Men nu blir det möjligt utan brottsmisstanke. Men man måste gå försiktigt fram när det gäller den personliga integriteten. Alltid. Det här är inte OK.


Flera bloggar. Annarkia, Rutger Johannesson, Jens Holm, Hans Åberg, Nätverkssamhället, Motpol,  Anna Troberg, Kulturbloggen, Frihetssmedjan

Uppdatering: Expressen



◦◦
Share/Bookmark

fredagen den 4:e maj 2012

Ska man tro på allt man läser... eller kolla aldrig upp en god historia...

Ofta talas det om hur farligt det är på internet. Det är så mycket bluff och båg där och det vetenskapiga ansatsen saknas. Man måste alltid kolla sina källor. För man vet verkligen inte vad som är sant eller ej.
Under de senaste dagarna så har ett antal historier dykt upp. När man börjar rota i dem så finns det en annan bakgrund än den som beskrivs.

Låt oss börja med den unga flickan som inte har råd med något alls. Verkligen fattigsverige i sin prydno. Hon får en omfattande mediauppmärksamhet kring hur dåligt hon har det. Pär Hagwall tar och gräver runt lite i det hela och fram tonar en helt annan bild än den vi blev föreställda. Pär coachar en ung tjej kan man säga. Livet är inte alltid precis så enkelt att man inte behöver ta itu med det på egen hand. Det finns alternativ, det handlar om att hantera sin situation.

Läs Pär Hagwalls bloggpost här - Fattiga Frida förmögen... - det visar en intressant andrasida av saken.

På Facebook drog en annan historia runt igår. Det var en pappa som blivit utförsäkrad och inte längre kan få sjukersättning för sin sorg efter att hans lilla dotter gått bort i cancer. Det är en förfärlig historia (länken fungerar om man har Facebook, man vill bara gråta, hjärtat slite ur kroppen. Egna erfarenheter gör att känslan blir väldigt tydlig. Men det knarrar till lite när självklarheten att det handlar om att staten ska gå in och ge medel till en enskild person kommer fram. Är det något vi alla är med om under livet så är det dödsfall. Det kan vara både genom sjukdom, ålder och olyckshändelse. Det är sånt vi måste kunna hantera, hur svårt det än är.

Mannen arbetar deltid i eget företag och Försäkringskassan har nu bestämt att sjukpenningen ska upphöra. Det måste naturligtvis vara ett tufft besked att få. Men å andra sidan så är det väldigt många människor som genomgår stora sorger i sina liv utan inblandning av staten. Jag har för mig att man har rätt att vara ledig från jobbet EN dag för begravning. I övrigt förväntas man arbeta. Det gäller nog alla, tyvärr. Okänsligt tycker förstås en del som säkerligen gärna vill lägga ansvaret på regeringens hårda reger för sjukpenning nu. Visst kan man tycka att det är fullständigt okänsligt av Försäkringskassans medarbetare att bara ringa upp och ge besked om indragning. Det finns säkerligen utrymme för bättre rutiner där. Det är något som ofta framkommer. Men tidningsrubrikerna styr oss ganska hårt trots allt och det finns ofta en relevant bakgrund som inte alltid framkommer i media. Där handlar det om att vinkla en historia.

"Man bestämmer onekligen inte alltid vad som inträffar - bara hur man hanterar det" (Johnny Munkhammar)

The Carema Story är en annan skandal som i princip kom att handla om hur fel det var med vinster i åldringsvården, vilka skumma typer det är som på privat basis missköter de gamla och tjänar jättemycket pengar på det. Det var också regeringens fel. Ingen missade väl rubrikerna om hur man vägde blöjorna? Det visar sig nu att det gör man överallt, även inom den kommunalt drivna verksamheten. Men det är bra rubrik om man vill få känslorna i svall. Mynt har fler sidor än ett som bekant.

Sanningen om blöjvägningen beskriver Johan Norberg i en krönika.che

DN startade granskningen om Carema, fick brallorna neddragna av Dagens Samhälle som visade en annan bild av det hela. Högsta chefen på DN anklagar nu i sin tur Dagens Samhälle för att agera i eget syfte. Vilken soppa det blev. Hemma i sofforna satt vi och var upprörda, kanske helt i onödan.

Tanken med dessa funderingar är att en diskussion kring medias roll som sanningssägare bär aktualiseras. Det går inte att tro på någon numera. Det är lite illavarslande att människan är så lättledd och så snabbt förfasas på grund av tidningsrubrik. Jag gör det själv, tyvärr...

Igår var det en KD-kvinna som framställdes som tämligen puckad och okunnig på Facebook och många ondgjorde sig med hjälp av ryggradsreflexen. Men var det hela en fejk - eller inte? Ordet som svärd är ett ruskigt vapen menar Niclas Strandh i en bloggpost med anledning av detta.

Alltihop får mig att tänka på ett favoricitat från favoritserien Twin PeaksUgglorna är inte alltid vad de ser ut att vara. 


Expressen







◦◦
Share/Bookmark

torsdagen den 3:e maj 2012

Dumt tilltag...

Apropå Vänsterns tilltag att låta barnen stå och slå på regeringspolitiker.






Det blev reaktioner på tilltaget att låta barnen ha skoj med att klappa på ledande politiker minsann. De flesta negativa. Men en och annan tyckte att det var en skojig aktivitet för barn, humor har alltid haft plats i politiken. Vi har nog olika humor... En av de utsatta är centerledaren Annie Lööf, hon är inte road.

Deeped skrev en intressant post om detta med mobbning.

Dra gärna lite löje över sakfrågorna om ni tycker de är fel, men låt det inte gå ut över enskilda. IMHO. 






◦◦
Share/Bookmark

Hatets politik kommer från vänstern... Ovärdigt...

Det är inte från regeringens håll tanken att grupper ska slåss mot varandra finns, här vill man snarare att alla ska vara med och ha samma möjligheter. Många vänstermänniskor vill gärna hålla fast sitt hat mot andra. Göran Greiders tal som jag lade upp i gårdagens blogg var ett exempel. Det är inte kampen MOT alla som politiken borde handla om utan snarare kampen FÖR alla. Eller hur? Förvisso förenklat kanske, men som princip.

Ibland så berättas historier om hur man i slutna sällskap sätter upp bild på personer man inte gillar och kastar pil på dem. Ganska obehagligt egentligen. Vänsterpartiet tar det hela till en ny nivå när de låter barnen slå på stora bollar (piñatas) som föreställer borgerliga politiker som Anni Lööf, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Bara en skojig grej! Lek på första maj! Jag kallar det dåligt omdömde.

I Almedalen för ett par år sedan spelade (S) kubb med ledande allianspolitiker som motiv på kubbarna. Kanske inte heller det så väldans skojigt. Egentligen?





Det är inte värdigt detta. Att förgöra den andre som politisk idé. Aningens primitivt. Är högst medveten om att det finns tendenser även i andra partier på den här låga nivån, det gör dock inte saken bättre. Men sällan sker det så här öppet. De vuxna tycker att det ser skojigt ut. Undra på att det blir som det blir... Har man inget innehåll som Kent skriver så får man tydligen ta till andra vapen. Alla tycker förstås inte att det rä utan innehåll. Peter L Andersson skriver på sin blogg om detta och rätt ska vara rätt. Han är en av de (S)-politiker som tilsammans med en del av oss andra opinionsbildare ville ha en ren valrörelse förra gången det begav sig. Så det finns hopp. Kanske? Peter Högberg är inne på samma linje.  Vi får hoppas att detta handlar om enskilda personers mer eller mindre dåliga omdöme.

Tokmoderaten har också synpunkter på våldet. Mattias L likaså, han är dock inte så upprörd, snarare krasst konstaterande att barn behöver sina föräldrar.



SvD N24, DN


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , Böhlmark, Johan W, Martin Moberg ◦◦
Share/Bookmark

onsdagen den 2:e maj 2012

Första maj får mig att tänka på förr...

Första maj - röd dag  i almanackan. Socialdemokrater på torgen runt om i Sverige. Det brukar inte sägas så mycket som gör starkt intryck här. Inte så i år heller, intet särskilt som överraskade. Tidningarna hittade någon slags poäng i en av Löfven föreslagen innovationsfond. Det verkade vara det.

Gunnar Hökmark har en poäng när han påpekar de röda fanornas betydelse, det känns inte modernt. Nej och det gör inte heller det här talet...

Jag minns alla mina första maj-tåg och hur de rört vid mig
Nyskriven dikt av Göran Greider:  (City 29 april 2010, sid 22)

Jag älskar demonstranterna som först
står längs trottoarerna
nästan litet skygga
och så helt plötsligt faller in i ledet,
som om de övermannats av övertygelse
eller äntligen upptäckt ansiktet hos
en vän eller någon de älskar.
De blir allt fler nu när tågen växer.

Jag älskar himlen över förstamajtågen,
där allt vi gör speglas i klara gåtor
och allt vi ropar ekar lika djupt.

Jag älskar första maj för det
frigörande hatet mot borgare, kapitalägare,
direktörer, imperialister. (min kursivering)

Jag älskar de universella orden:
Klass, jämlikhet, solidaritet.

Jag får vänliga hallucinationer
varje år på första maj:

Vladimir Majakovskij, ung och levande,
går med strömmen nerför huvudgatan,
han håller Rosa Luxemburg i handen,
han lyfter upp henne ibland
i handflatan för att hon haltar.

Joe Hill slungas över Atlanten tillbaka hit.
Han börjar sjunga.

Che Guevara pratar med någon från
Kommunal.

Olof Palme tänder den första
ciggen på tjugofyra år.

Alla de döda är här igen,
mitt bland de levande och de ofödda.

En papperslös håller i en bunt papper,
det är flygblad.
Stora barriärrevet rör sig tyst i en hälsning
hit genom världshaven.


Jenny Wrangborg, ung poet
och restauranganställd, läser på hemlig ort
högt ur våra ansikten och vi
häpnar över att allt det där
stod skrivet i våra anletsdrag.

Sedan läser Johan Jönsson,
ofolklig poet på arbetarklassens sida
och helt utan något darr på rösten:
dikten är en splitterbomb i
det han alltid kallar moderatstaden.

Jag går genom städerna,
jag går genom landsorten
och jag går långt ut i byarna

vid en älv och under björkar
som ännu knappt slagit ut.


Jag minns alla mina förstamajtåg
och hur de alltid rört vid mig
och jag ser hur jag går
fram till mikrofonen för att säga
de tre orden som befriar:

Kamrater! Vänner! Mötesdeltagare!

****************************

Det är tyvärr detta jag hör när det gäller socialdemokratisk politik idag, i övrigt så kommer det inte fram så mycket. Det bara blajas på nåt sätt, försvinner i bruset. Det är något som moderaterna också ska ta till sig. Det måste skapas innehåll och substans i politiken, inte bara en massa begrepp. Alexandra skriver om en slags uppgivenhet även hon.


Även om det för all del finns väldigt många trevliga personer som är socialdemokrater som jag uppskattar så är det svårt att ta in det här grupp mot gruppretoriken.  Engagerade människor som gillar diskussioner som kan leda vidare är intressanta oavsett vad de företräder. Men politik kan och ska aldrig handla om att den ena gruppen ska förgöra den andra. Det viktiga är att det blir bra för alla ur ett helhetsperspektiv. 

Andra:

SvDSvDSvDSvDSvDSvDDNDNDNDNABSVTSVTSVT 
Thomas BPeter HAnybodys Place Kent Persson, Tokmoderaten, Johan Westerholm, Mattias L







Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ◦◦
Share/Bookmark

söndagen den 22:e april 2012

Det är bra att byta jobb ibland...

Nu spekuleras det vilt i media om Sofia Arkelsten fått sparken eller ej. Det är lite lagom dramatiskt och ger bra rubriker. För hur kan Fredrik Reinfeldt sparka en ung framgångsrik kvinna som han själv höjde till skyarna för bara ett och ett halvt år sedan är en fråga som ställs. Beror det kanske på några misstag hon gjort i tidernas begynnelse eller senare? Det talas förstå ingenting om detta i partiet heller, möjligen i de närmsta kretsarna. Men inte för övrigt. Inte ens på den stora konferensresan på Cinderella ingick det i statsministerns tal att säga något om Sofia Arkelsten. Jag var inte med men Maria Abrahamsson rapporterade om detta. Det är nog ganska typiskt trots allt, man vill inte dra fram en massa känslor och ett sätt att hålla dessa stångna är att helt enkelt vara tyst om dem.

När Sten Tolgfors avgick som Försvarsminister stod Fredrik Reinfeldt bredvid och vädjade till media och sa att han önskade att det skulle tas hänsyn till att det handlade om en människa. Idag får han kritik för att han inte sa det samma om Sofia Arkelsten eller att hon inte var med. Hur han än gör så är det inte bra. Men hade det varit kul med en gråtande Sofia på presskonferensen? Om det nu är så att det är känsloladdat det här. Vi vet inte så mycket om detta utöver tidningarnas spekulationer. Och hur hade det sett ut om Sofia hade hetat Putte Arkelsten? Ingen aning. Dock är jag övertygad om att saken hanterades på det sätt som  omständigheterna krävde.

Å andra sidan så är det intressant att vara åskådare. I Sverige känns det ofta som ett misslyckande att inte sitta cementerad på samma post i minst 20 år. Är man så ung som Sofia Arkelsten och många andra också för den delen så ska man byta jobb då och då. Pröva på lite. Ser man på stora amerikanska företag i IT-branschen så är jobbrotation en självklarhet. Fyra år på ett jobb är i det närmaste uteslutet, ett och ett halvt kanske. Man ska byta jobb då och då och det brukar i allmänhet leda till något bättre eftersom man har en massa erfarenhet att ta med sig in i nästa. Livet är en ström av ständiga förändringar och det ska inte ses som ett misslyckande att ha ett rörligt liv. Tvärtom. För vem vill konservera sig på ett ställe och göra samma saker från det att man är 35 till pensionen.

Trycket hann knappt blit torrt innan man började skriva om hur Kent Persson klarade sig från spriten. Bästa rubriken "Därför slutade Kent Persson att dricka" som får honom att framstå som eventuell fylltratt i sitt tidigare liv. Sen var det bara så att han i sin ungdoms dagar festade som de flesta andra och då bestämde sig för att sluta med alkohol och så var det inte mer med det. Då tänker man så här - mannen ska bli partisekreterare för ett av Sveriges största politiska partier, moderaterna, och så snackas det om alkoholvanorna. Bra att du är nykterist Kent, så slipper vi den diskussionen. Det är mer om hur du tänker driva jobbet och den politiska framtiden som är intressant.

Jag hoppas att du Kent nu kommer att ha känsla inte bara för det yttre arbetet utan även för det inre. Det krävs en del att få en organisation att rulla och att alla går åt samma håll. Det kan bli en utmaning. Man måste leda med fast och stadig hand, ta konflikter för all del men framförallt se till att folk gillar det de gör och går åt samma håll. Se till att det blir kul på jobbet helt enkelt. Jag vet en hel del om detta eftersom det är sånt jag jobbat med även om det nog finns en och annan som bara betraktar mig som en liten bloggande tant. Men skenet bedrar... som så ofta.

Jag ser att Kent har fått ihop en bloggpost här på slutet av dagen. Tack för förtroendet säger Kent - nu kör vi! Ja det gör vi och jag hoppas att vi fortsätter och blogga som vanligt även om du kommer att ha en del att göra framöver, men å andra sidan det hade du förut också förstås.

Lycka till Kent och Lycka till Sofia, det blir bra det här...


Övriga:


◦◦
Share/Bookmark

fredagen den 20:e april 2012

Kent Persson - bloggare och numera partisekreterare...


Äntligen en riktig nätmoderat i toppen. En som vet hur man för sig och agerar i de sociala medierna, en person som har kontakter över partigränserna och egna tankar och idéer.

Efter att ha varit intensivt bloggkompis med Kent i flera år nu så vet jag att han är snabb på att ta en boll och värjer sig aldrig för kontakten med andra. Jag tror att det är bra.  För i framtiden handlar det inte om att bara använda internet och sociala medier, det handlar om att vara en del av dem. De ska vara som en förlängning av kroppen på något sätt och det där förstår Kent mycket bättre än många gör.

När Kent och jag och Carl Bildt satt och bloggade mot varandra under förra valrörelsen var det väldans roligt och inspirerande. Det bev liksom en tävling mellan oss alla. Det senast skrivna inlägget kom först och det var mycket intensivt.

Nu blir det förstås annat för Kent, han ska leda personal och organisera och uttala sig för partiets räkning. Men jag utgår ifrån att vi kommer att ha lika kul även i fortsättningen.  Möjligen kände jag en extra lite lust att börja blogga lite mer igen.

Grattis Kent, du bloggade dig rakt in i partitoppen, bra gjort..

läs hans blogg här.



GP SvD1  SvD  SvD Expressen  DNDNABABSVTSVTSVT
Hagbom  Alvendal Tokis Lotta Makthavare Moderaterna Haglund
HAX Mikael Andersson

Motkrafterna: Kulturbloggen  Annarkia  Johan W Högberg  Röda Berget



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ◦◦
Share/Bookmark