Mediasymbiosen verkar ha blivit total - tydligt i Almedalen...

För några år sedan var jag nog den första bloggaren som blev pressackrediterad i Almedalen (en av de första i alla fall). Presskort - åh sa många och suckade avundsjukt. Jag vet inte varför det var så märkvärdigt egentligen men jag stolpade in där på presscentret och med säker stämma talade om att jag var här för att jobba. Det är möjligt att min egen syn på min blogg smittades av mitt förflutna som tidigare chefredaktör i prasselmedia. För mig fanns ingen gradskillnad liksom. Bara verktyg för såväl åsiktsförmedling som rapportering. Blogg eller tryck, som ledarskribent ingen skillnad liksom.

Men det fanns en strid mellan papper och media, olika gårdar, röda och vita rosen på något sätt. Ständigt bevakande av den andre. Traditionell media började blogga lite fram och tillbaka i tidningarna. Man började och man slutade. En del kallade bloggare för en särskrivande OBS-klass, Bjurvald eller vad hon heter var det som skrev det i DN. Kändes aningens oförskämt i synnerhet som jag inte anser att alla som bloggar är andrahandsskribenter. De jobbar även i traditionell media. Det finns amatörer som behärskar ämnen bättre än man själv, ödmjukheten kan vara på plats.

Intressant är också att det utmärkta morgonprogrammet Godmorgon Almedalen, GMA13 i Brit Stakstons regi som vanligt, har förändrat formatet till att mer att likna en traditionell TV-studio i år. Från början sände man sittandes i fåtöljer i en klädaffär och det var mer glad (men bra) amatörer äver det hela, idag är det ståbord och reportage. Kul att se hur det kan utvecklas, och på mycket kort tid. Program kan idag produceras med mobil teknik jämfört med tidigare, då fullstor TV-kamera var nödvändig, till en vanlig stillbildskamera med filmmöjligheter och idag med en iPhone. Det intressant är också redaktionella formatet, att det personliga formatet försvinner och blir mer mainstream, som alla andra. Kan det vara en strategi, medveten eller ej att bli tagen på allvar som nyhetsredaktion. Allt i naturen strävar efter jämvikt, om SVT är rikslikaren så är det inte så konstigt att alla vill vara som facit. Det är lite synd. Tänk Branson, Kamprad och andra egensinniga typer. Alla skulle vara mer som dem.

Hur som helst internet har förändrat oss alla och numera använder vi alla verktygen på olika sätt. Tidningar gör TV, TV gör tidningar, bloggare filmar och gör radioprogram, och alla medier har minst en blogg. Alla har olika förutsättningar förstås. Som enskild bloggare har man inte lika stora resurser som de störr mediabolagen men å andra sidna inte heller samma kostnader för personal, distribution och tryck med mera. Någonstans så möts vi alla i mediabruset. Än så länge så når de traditionella medierna längre med sina satsningar. Politiska bloggare har en mindre läsekrets än Aftonbladet med flera, det är ju självklart. Men samtidigt så är det ganska få som är intresserade av politisk verksamhet, det är en mindre krets som bryr sig. Men skoj är det. Det är ungefär 4 procent av befolkningen som är medlem i ett politiskt parti och det är ungefär 1 procent av dem som är engagerade utöver att bara vara medlemmar. Det säger någonting tycker jag. Människor har många intressen och prioriterar sina liv efter det.

Att medierna är helvilda och överträffar varandra i Almedalen gör det inte mindre intressant för oss som är intresserade, alla kör på alla kanaler och det kan man vara magsur för eller gilla. Väljer själv det senare. Man kan låta bli att bry sig om allt. Kanske att det är skillnaden mellan de som fastnar i detaljerna och de om har mer helikopterperspektiv.

Det ena sättet är väl inte mer fel än det andra förstås. Men spännande är det.

Uppdatering: Medierna förvandlar Almdelen till Maramö



Läs även andra bloggares åsikter om politik, medier, bloggar, H12, almedalen 2013, GMA13

Ansvaret vilar tungt på Reinfeldts axlar...

Tjeckiens president är sur på Reinfeldt menar Kent Persson. Det är naturligtvis olyckligt om det blir fnurror på tråden i Europa nu när statsministern är ordförande i EU. Det är bra för nästa val om det blir ett positivt utfall av det jobbet. så visst är det viktigt att det går bra. I synnerhet blir det en fjäder i Fredrik Reinfeldts egen hatt om förhandlingarna går bra.

Men när det kommer till kritan och handlar om den svenska valrörelsen så är det vad som händer här hemma som kommer att avgöra saken. Ett starkt valresultat på hemmaplan ger större trovärdighet än en överenskommelse utanför landet. Europeisk gemenskap eller ej. Men svenska valet avgörs här hemma. Just nu är Reinfeldt på topp och leder i trovärdighet över huvudmotståndaren Sahlin. Allting kan dock ändra sig och det snabbt. Fast jag vore inte moderat om jag inte trodde på statsministerns förmåga förstås. Men det gäller att ligga i nu och jobba på alla fronter.


Medias genomslag

Det talas en hel del om medias genomslag i en valrörelse och den är självklart stor och traditionell media vill gärna hålla fast vid det och att det är dem som har det avgörande tolkningsföreträdet. I en artikel i SvD idag har Lena Hennel skrivit intressant om detta utifrån skriften Väljarna, partierna och medierna - en studie av politisk kommunikation i valrörelsen 2006. Den politiska kommunikationen på Youtube, Facebook och twitter i all ära. Men när det gäller så är det de traditionella medierna som gäller. Så är det. Tycker man. Jag håller inte med om detta. Vid förra valet var de nya medierna inte aktuella, de fanns knappt. Mer än för några få av oss som alltid hänger med bland nyheterna på internet. Så det gäller nu för partierna att se mer framåt än bakåt. Nya medier och traditionella medier ska och måste kombineras, på ett smart sätt. De kompletterar varandra. Når olika grupper kanske och skapar dessutom gemenskap över alla gränser.

Vad ska man göra med det nya

Lite kommunikationstips till partierna erbjuder Digitala Affärer. De tycker dock att politiker är lite tråkiga på Twitter. Det tycker inte jag - har hur kul som helst där och det finns stort utrymme för diskussioner, kunskap och tillrättaläganden. Kolla in MaryXJ - här sker den interaktivitet och den dialog i stort och smått som många gånger saknas i svensk politik. Det är dessutom en öppen dialog mellan olika partitillhörigheter också.

Förutsättningarna för kommunikation har förändrats rejält sedan förra valet, just take it or leave it som man brukar säga. Piratpartiet använde nätet och lyckades få in en person i EU-parlamentet, det kan bli två om Lissabonfördraget går igenom! Det om något säger väl en hel del om nätets genomslagskraft. Det handlar om känsla för hur man sprider information, det handlar om kunskap och det handlar om att inse hur snabbt inforamtion sprider sig. Många av oss som hänger på Twitter förvånas över hur ofta det kan ta flera dagar för en nyhet att komma i tryck till exempel.

Inte fastna i det tradtionella

Det viktiga framöver är inte att titta över de traditionella mätvariablerna som räckvidd, upplagor och läsarantal utan det handlar om att sträcka ut tentaklerna och omfamna det som heter internet också. Här finns fler kanaler att titta på och att använda. Det kräver förvisso fingertoppskänsla och kunskap, det kräver snabbhet och framförallt modet att våga släppa tolkningsföreträdet en meter eller två. Att ta en titt på verklighetens folk som Karl Sigfrid uttrycker det.

Det finns ett stort antal frågor som skapar klyftor mellan etablissemanget och en stor del av befolkningen. Fildelning, personlig integritet, restriktiv alkoholpolitik mm mm. Glöm inte bort att sajten stoppaFralagen.nu drog in över 300.000 läsare på en vecka när det begav sig. Det går fort på internet och detta kan upprepas för nu är folk ännu mer vana att arbeta i nätverk på det här sättet. Med blixtens hastighet kan man mobilisera i olika frågor. Det är något för alla etablerade partier att ta fasta på inför kommande val. Det går att lyckas med sociala medier. Om man vill, men det gäller förstås att hänga på, delta och lyssna. I kombinationen mellan traditionella och nya medier som egentligen bara är nya metoder finns valvinsten om man bara kan skapa sig ett viktigt innehåll förstås. IMHO.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, nya medier, sociala medier, moderaterna, Reinfeldt, valet 2010, twitter