Jaha så du är läkare, bra det behöver vi här...

Det talas mycket om flyktingar dessa dagar och hur mycket de kostar det svenska samhället idag och hur mycket det kommer att kosta oss om vi tar emot fler. Stor oro och ibland fientlig syn på det okända uttrycker många för det. Kostnaderna ställs i jämförelse med att vår egen välfärd blir sämre. Frågan som går att ställa är hur dåligt vi har det i Sverige egentligen. Enligt internationella jämförelser har vi det väldigt bra.

Enskilda personer ramlar mellan stolarna och får på anekdotisk grund visa på hur dåligt det är i Sverige. Det blir genast stora rubriker i medierna om detta och slutsatser dras om hur erbarmligt dåligt det är och hur framförallt de borgerliga skapat denna sorgliga utveckling. Det där stämmer inte rakt över, alla vet nog det trots allt men fastnar i detaljerna. Det är mest politiskt korrekt beroende utifrån den syn man representerar. Här borde man se till att det finns kontrollpunkter så att människor INTE ramlar mellan stolarna. Byråkratiska regler är snåriga och alla klarar inte dem.

En annan fundering är hur vi tar hand om flyktingar? Egentligen? Inte bara den sociala sidan av det hela med bostäder och allmän omvårdnad för en person som flytt från krig och elände. Det vill till en stor del pappersexercis kring det hela som verkar övermäktigt för Migrationsverket. Läser man på Merit Wagers blogg så får man höra många märkliga historier från det praktiska livet för tjänstemännen där på Migrationsverket att man baxnar. Det ska man inte blunda för, att det finns problem. Det borde vara en självklar sak att se över organisationen då. Men ingen talar om det. Vet vi inte hur vi ska göra?

Visst känns det helt självklart i hjärtat att öppna upp för människor som är i nöd och söker skydd på lugnare platser, som man väl får betrakta Sverige vara. Hittills i alla fall. Men nog borde det funderas lite mer på hur det ska organiseras?

Kommer det en läkare hit så kanske han/hon ska in i läkarfacket direkt utan att behöva passera en allför stor administrativ koloss? Akademiker är vana att lära sig nytt och behöver inte samma typ av utbildning för att anpassa sig till samhället som en som inte har studievana. De historier vi kan läsa om invandrade personer med hög kompetens som idag arbetar på jobb de är överkvalificerade för är märkliga. Hur kommer det sig att de inte får jobba med det de kan? Finns det inte en nöt att knäcka där? Absolut är det så. Men vem ska knäcka den?

Den humanitära sidan är självklar, det går inte att undvika att alla länder måste ta del av att hjälpa oskyldiga människor som flyr från krig och elände.


Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, val2014, fördomar, moderaterna, öppna ditt hjärta, fredrik reinfeldt, migrationsverket

Det här med maten, sockret och vad vi stoppar i oss...

Att vi stoppar i oss mycket onyttigheter är väl inte direkt någon raketforskning. Socker är det i nästan allt vi köper. För egen del har medvetandet allid varit stort utan att för den del kallas hälsofreak i överkant. Men dock. Inget margarin, inga lättprodukter. Hellre mindre mängder och äkta vara. Vi fylls dock med tankar kring nya dieter i tidningarna på ena sidan och så är fantastiska tårtrecept på andra uppslaget. Förmodligen är hemligheten att vara lagom, detta ord som vi har ett speciellt förhållande till. Att vara lagom är inte så tråkigt som man kanske tycker vid första tanken. Vad som är kännetecknande för de människor som mår bra är att de är just lagom. De äter semlor utan att ha dåligt samvete, men i lagom mängd. De dricker alkohol som det är mycket kalorier i, men gör det lagom. Ja överhuvudtaget så lever de lagom med allt. Allt men inte för mycket.

För egen del är jag nog också ganska lagom när det gäller intaget av mat, men lite mer olagom när det gäller uttaget. Behöver sporta lite mer helt enkelt - och då talar vi om typ promenader. Ändå har jag tre trappor i mitt hus så jag borde använda dem varje dag. Det gör jag inte.

Nåväl för att bättra på saken så har jag nu som många andra skaffat mig en juicepress (årets julklapp?) och här tillverkas färska juicer för fulla drag - ett stort glas om dagen har jag fått för mig är lagom.

Stoppar i maskinen en apelsin, ett äpple, lite grönkål, persilja, en cm chili, morötter förstås - juicar till det och toppar med torkat ingefärspulver som ska vara så oerhört nyttigt. Minns i min barndom när vi strödde ingefära på filmjölken. Så redan min mamma visste nog att ingefära är nyttigt.

Jag skrev om mat den 31 mars 2009 också. Alltid kul att läsa gamla texter och se vad som var på tapeten då... Men jag gillar inte korv...

Fredrik här får du mitt korvgryterecpt...

Mat är kärt för många, nödvändigt också. På gott och ont. Länge har vi talat om alla tillsatser i maten, många med mig har säkert börjat handla allt mer ekologiskt på grund av detta och dessutom laga till mer mat från grunden i stället för att köpa färdigprocessade varor. I tron och hoppet om att maten då är nyttigare.

För övrigt rekommenderar jag mina vänner att skaffa boken Den hemlige kocken skriven av Mats-Eric Nilsson. Mycket bra och upplysande bok som verkligen tar tag i konsumtionsmönstret i livsmedelsbutiken. Det var bättre förr vad gäller mathållningen det måste man säga. Så mycket konstigheter som det är i maten nuförtiden går knappt att beskriva, man blir matt över alla tillsatser, E-prylar och diverse okända märkligheter, det är verkligen hög tid att ta tillbaka initiativet i köket.

Börjar faktiskt på allvar att fundera på om en bit av tomten ska fräsas upp och börja odlas på. Kryddodlingarna i krukor är inte nog längre. Man vill gärna ha kontroll över maten. Den senaste tidens glaslarm i kyckling är inte heller särskilt kul. Man vet ju inte vad som är vad heller. Vem har gjort det och varför är frågor som ställs. Är det bara en person eller är det en organisation bakom? Blir det en copy-cat rörelse ungefär som när bränder drar igång eller vad är dt som händer. Men å andra sidan vi möts hela tiden av larm och kanske man ändå måste försöka vara lite cool och göra som Sanna Rayman, ta en ClubSandwich, men tugga lite försiktgare.

Ekonomi är en annan viktig faktor när det gäller mat. Den är dyr och vi kastar för mycket mat i onödan. Vi litar för mycket till datummärkningen säger Louise Ungerth som är chef för Konsumentfrågor på Kfs. Aftonbladet ger en hel del tips om hur man hanterar maten på ett smart och ekonomiskt sätt. Jag har själv börjat med att servera en massa smårätter av resterna inspirerad av andra kulturer. Man kan blanda ihop lite av varje faktiskt och alla får en liten smakbit av ditten och datten. Det är ganska trevligt och man slipper slänga.

Mitt i matyran så kommer Moderatkvinnorna med en egen kokbok inför EU-valet. Många olika europeiska recept finns med där, men tydligen också Fredrik Reinfeldts korvgryta. Kul initiativ tycker jag och passar på att tipsa statsministern om min lätta korvgryta (det är en repis från förr, jag vet men det passar bra nu). Alla är inte lika imponerade av kokboken. Men varför inte då? Det är humor också. Positivt.

Korv Stroganoff från mitt kök - snabblagat och gillas av de flesta...

Mjukstek en skivad rödlök i wokpanna, skiva falukorven och skär dessa i bitar och släng ner i pannan. Salta och peppra. Vispa ut ett par-tre matskedar tomatpuré i lite mjölk, mängd efter hur mycket korv och hur såsigt man vill ha det. Häll detta över korven och rör om och låt koka upp. Det reder sig självt och får lagom konsistens.

Serveras med ris och kanske färskrivna morötter. (morötter, apelsin, russin, solrosfrön)

Uppdatering: Läser just om Falukorv i Aftonbladet, ouh det börjar bestämt bli dags att göra egen korv. Jag står snart inte ut med denna matmarknad.

Apropå mat missa inte Erik Hörnfeldts inspirerande matblogg Bacon.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, mathållning, recept, matlarm,hushållsekonomi, samhälle

Sökes: Parti - Finnes: Engagerad, rutinerad valarbetare som vill ha möjlighet att påverka...

Efter att lojalt ha arbetat för moderaterna sedan 2006 söker jag mig nu nya utmaningar på den borgerliga fronten inom politiken. Jag vill arbeta för ett borgerligt Sverige, det är grunden...

Jag vill inte och har inte tid längre att slå huvudet i väggen i ett parti där man skickar ner mig på icke valbar plats på kommunfullmäktigelistan och dessutom tar ifrån mig det sista privilegiet, eller ska vi säga den sista tråden jag hade till partiet genom att ta bort mig från medielistan med pressinbjudningar och hänvisar mig, efter sju års lojalt skrivande och bevakande, till att gå igenom föreningen som alla andra. Bloggare göre sig ej besvär längre, det kommer kanske särskilda aktiviteter för dem senare var beskedet jag fick. Där slogs sista spiken in.

Det samhälleliga engagemanget sitter i min ryggmärg och jag vill gärna ha utrymme för det. Du blir som en haj i ett akvarium när du blir undanträngd sa en av mina kompisar en gång. Det var nog rätt uppfattat.

Tyvärr - alla ni som säger att ni behöver mig. Det går inte att bara snacka man måste handla också. Det enda i den vägen som skett är att jag sakta men säkert puttas bort. Så tyvärr... Men alla är välkomna med förslag. Jag låser inga dörrar, men nuvarande situation får vara... det fungerar inte.

För den som är intresserad av mitt engagemang så är min bakgrund i korthet som följer. Jag har en fil.kand i pedagogik, alltså beteendevetare. Min yrkesbakgrund är som chef/ledare i olika sammanhang, främst inom IT och media. Har varit journalist/publicist i många år och är en jäkel på sociala medier och inte minst att hålla liv i den här bloggen. Kommunikation och organisation är en ledstjärna. Jag är inte heller ovan vid politiskt styrda organisationer. Jag gillar att samverka med andra har humor och är helt prestigebefriad, dock mycket målmedveten. Tror att jag har god politisk kapacitet och en god närvaro i det som kallas sociala medier.


Viktig artikel i sammanhanget skriven av Per Grankvist - Ödesvalet för demokratin.

Det blir ingen sänkning av studiebidraget...

Det var ett herrans liv härförleden när Anders Borg berättade att studiemedlen skulle sänkas med 300 kronor medan studielånet däremot skulle höjas med 1000 kronor i månaden. Rösterna och argumenten emot var många. Var det verkligen rätt att studenter skulle skuldsätta sig mer. Vad var det för incitament till vidare studier för att förbereda sig för arbetsmarknaden frågade man sig. Förvisso så höjdes också taken så att den som ville kunde jobba mer än man tidigare fick för att behålla studielånet.

Samtidigt som kritiken var hård mot denna symbolfråga som enligt andra egentligen handlade om kaffepengar i statens budget så var det många allianspolitiker som gjorde allt för att försvara idén. Det är just den saken som jag själv har svårast för. Inte att man ändrar sig när man inser att kartan och vägen inte ser likadan ut och att läget är missbedömt. Men att man slåss för en sak som man uppenbarligen inte riktigt själv tänkt igenom. Det händer ofta.

Nu har i alla fall Fredrik Reinfeldt tänkt igenom saken - om han nu visste om det från början. Han har fullt upp med att vara statsminister trots allt.

Idag berättade han att regeringen backar även om han inte vill tillstå att det blev fel förstås.

Många studenter blev nog nöjda idag för att få en förbättrad studiesituation och oppositionen blev snuvade på ännu en fråga att klandra regeringen för.

Politik kallas det...

SvD


Läs även andra bloggares åsikter om #blogg10, politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, studiebidrag, studielån, alliansen

Släpp krafterna loss om valet ska vinnas...

Tiden går snabbt nu och snart är det val för kommuner, landsting och riksdag. Men först kommer EU-valet förstås - det är ett supervalår. Alliansen ligger lite risigt till enligt mätningarna. Det går inte att bara säga nu kör vi och val vinns på valdagen. Det behövs ett innehåll också. Framförallt så behövs det engagerade valarbetare, såna som gillar det där envetna jobbet som krävs och som vet hur man gör.

Alltför mycket tid har ägnats åt de interna ceremonierna kring bland annat nomineringsstämmor där man mer eller mindre på ärligt och uppriktigt sätt placerat människor lite som man ville ha det. Det handlar inte om politisk kapacitet och vilja det handlar om maktutövande, dåligt ledarskap och egna intressen. Jag har aldrig sett på maken faktiskt. Då har jag ändå varit med om en del.

Vår egen nomineringsstämma var en katastrof. Medlemmarna för all del inte så många, sa genom försöksnomineringen sitt och sen skulle nomineringskommitteen säga sitt. I nomineringskommitteen satt kommunstyrelsens ordförandes politiska sekreterare som vice ordförande. En person som är i direkt beroendeställning till den som enligt reglerna inte fick delta i nomineringsarbetet på grund av att man inte skulle tala i egen sak. Det var självklart för alla utom för vissa då, det gick att passera regelverket och det gjorde man också.

På nomineringsstämman sedan hade nästan alla platser flyttats om. Folk man gillar åkte upp 15 platser, andra som jag själv åkte ner lika många. Det var så uppenbart att det var gullegrisarna som skulle ha de översta platserna. En person fick inte vara med överhuvudtaget trots en skaplig placering i försöksnomineringen. Ingen motivering gavs, bara tystnad. Inga samtal hade gjorts med kandidaterna och bara ett möte hade hållits med kommitteen. Ordföranden kunde inte på direkt fråga tala om vilka som suttit med i gruppen. Alla övriga sade ingenting alls. Satt som stenstoder under mötet bara. De frågor som ställdes fick inga svar.

När nomineringskommitteens lista skulle ställas emot försöksnomineringens dito så gick det inte av någon anledning. Det ledde till att vi var några stycken som ville ha en lista till. Det var inte mitt initiativ, men jag trodde att det skulle varit bra. Min egen motivering för detta var att eftersom det inte finns någon vilja till samarbete i gruppen, det fungerar helt enkelt inte så skulle det vara bättre för moderaterna och politiken och partiet att man jobbade i olika grupper då. Det saknades en röst för att vi skulle fått igenom vårt förslag. Flera personer hoppade av listan under stämman. En senior person gick ur partiet under mötet och står nu på Folkpartiets KF-lista istället. Om detta kunde man läsa i lokalblaskan. Jag tycker att det är tråkigt.

Man kan nu krasst konstatera att många av de som kunde ha gjort nytta av valarbetet inte längre kommer att delta i valrörelsen, det bara i vår lilla avdelning. Det är få kvar nu och de får jobba själva. Det blir ungefär som min mamma sa - nu har ställt till det och får reda ut det här själva. Jag går och dricker kaffe.

Alla ska med - jo tjosan - först ska en del ut tycker jag mer det verkar som... Det här har jag sett hända lite varstans på flera olika ställen, tyvärr. Värre inför denna valrörelse än någonsin innan. Det är duktiga människor som blir bortputtade. Har partiet råd med det?

Koncentrationen borde ligga på att partiet ska vinna val, viktigare än någonsin dettta år. Att enskilda ska behålla sina positioner och putta bort dem som kan hota den finns det inte utrymme för. Det har varit för mycket navelskåderi.

Vore jag Fredrik Reinfeldt och kände till detta skulle jag vara orolig. Det kan tänkas att han har fullt upp med att vara statsminister förstås och litar på sina medarbetare... Förmodligen är det så för att vara statsminister kräver mer tid än man har antagligen. Det är så det ska vara också. Men...

Hela partiet är fyllt med tappade sugar vid det här laget. Det duger inte.

Då går det inte att vinna några val.



Läs även andra bloggares åsikter om #blogg100, moderaterna, valarbetare, supervalår, nomineringar, ej önskvärda, fredrik reinfeldt

Reinfeldt i terapifåtöljen...

Sveriges statstelevision bjuder på terapi för samtliga partiledare. Yrkesterapeuten Poul Perris ska fråga ut dem en efter en i TV och vi alla tittare har möjlighet att få ta del av partiledarnas personligheter. Så blir det inte det förstår man innan man börjar kolla.

Eva Franchell skriver att Reinfeldt sitter precis stilla och borde därför befrias från sin post. Men det tycker hon i och för sig alltid om moderaterna, att det är fel. Det är hennes grej. Inte så mycket att orda om. Var och en på sin fason som min kära mor alltid sa.

Det här eftertänksamma formatet som bjuds och som är en del av det terapeutiska samtalets kärna passar inte riktigt in. Fredrik Reinfeldt har också läst psykologi och har koll på formen. Det gör att det aldrig tänder till, han har kontrollen. Det beror inte på personerna utan på formatet. Att sitta mittemot varandra i varsin fåtölj är ingen höjdare precis, särskilt inte med TV-kamerorna påslagna bredvid. Det stelnar till automatiskt. Jag tror att det blivit roligare och mer givande med ståbord.

Fredrik Reinfeldt är inte direkt någon kolerisk typ, i alla fall inte vad man kan dra slutsatser om i publika sammanhang, snarare uppfattas han nog mer som melankolisk då. Eftertänksam på djupet innan han talar. Det är inte fel i den rollen han har att vara så. Inte i Sverige, här är vi sådana. Håller igen, är korrekta och inte så mycket hallaballo inte.

Vi lär nog få höra detta program divideras till höger och vänster under den kommande veckan. Det gjorde inte så starkt intryck på mig tyvärr och det hade inte med personerna i sig att göra. Jag hoppas att vi under valperioden får se lite mer temperamentsfulla frågor och svar på den politiska arenan. Journalister som inte är så noga med om det är politiskt korrekt eller inte att ställa frågor brukar få igång blodet även i statsministerns annars så lugna framtoning. Då blir det snabbt tid för enskilda frågor... Been there done that så att säga.

Fredrik Reinfeldt tycktes gilla det här formatet bättre än när det tänder till i journalistiska utfrågningar. Det är klart då vet man inte alltid vart det tar vägen, men min erfarenhet är att både han själv oh pressfolket runtomkring honom är skapligt bra på att styra undan. Kontrollbehov har man nog som både storebror och statsminister. Det går lite hand i hand det där.

Fredrik är mest nyfiken på Annie Lööf. Det kan jag tro. Hon har vässat upp sig rejält det senaste året.

Foto: Ragnar Jensen

Här får ni en glad bild från förra årets Almedalsvecka då Fredriks tal 

fyllde Almedalen till sista kvadratdecimetern, åtminstone kändes det så. 

Trångt var det i alla fall.

Så blir det säkert i år också. Supervalår och allt.

SVT SVD

Stridshingst - inte så dumt egentligen..

Vill man ha en oneliner så gäller det att välja - Jag är en stridshingst sa Fredrik Reinfeldt till TT idag. Det var modigt gjort för självklart så blev det en oneliner av det som nu rusar runt i såväl traditionella medier som på bloggar, Facebook och twitter.

En gång sa han till mig - det spelar ingen roll vad jag säger egentligen, jag måste alltid väga allt på guldvåg, någon kommer alltid att vända på det till min nackdel. Det är nog rätt - så låt oss vända på begreppet stridshingst. Vi har förmodligen alla olika tolkningar.

Jag tolkar det hela som - Jag är karl och jag är en stridis... Det är något som alla jägarsoldater är har jag förstått. De ger aldrig upp innan de nått uppsatt mål vad som än kommer i vägen. Tror att det är en bra egenskap för en politiker på topp som vill vinna även nästa val.

Så skriv ner honom och ha skoj med hans uttalande ni och fastna där om ni vill , han har redan gått vidare mot målet. Det är att vinna valet 2014. Så se upp...

Nu är du en sån där megafon för moderaterna igen Mary kommer några att säga förstås. Mitt svar är att det vore egentligen väldigt konstigt om jag hela tiden vore emot allt som sägs och görs i det parti som jag jobbar för. Då kunde jag lika gärna gå någon annanstans, eller hur?

Jag skrattar och ler åt uttrycket stridshingst, väldigt kul faktiskt. Vi lär bjudas på fler framöver och då inte bara från Fredrik Reinfeldt. Det finns fler som kan. Lite humor i politiken skadar inte Tvärtom.


AB SvD HD AB SVT VK SMP Expr

Reinfeldt lämnar tillbaka de pengar Ringholm tog...

Fredrik Reinfeldt har hållit sitt tradionella sommartal inför flera hundra taggade moderater. Paraplyerna var uppe och humöret på topp.

Nu handlar det främst om det femte jobbskatteavdraget. Det var intressanta resonemang han tog upp. De delas säkert inte av alla men principen är klar. Vi betalar för mycket skatt i det här landet.

En gång i världen uttryckte Bosse Ringholm, då som finansminister,  - det ger bättre inkomster till staten att ta en liten summa från den stora massan än en stor summa från de fåtal riktigt rika som finns. Nu kan man vända på steken och säga att Fredrik Reinfeldt och moderaterna betalar tillbaka de pengar som (S) en gång tog till den stora massan av inkomsttagare. Proportionerna visas på bilden nedan - det är den lilla röda skärven som är de rika och den blå delen av cirkeln som är den stora massan, men det förstår man nog. Alltså det är inte de rikaste som tjänar mest på jobbskatteavdraget som Löfven och hans partikolleger påstår - det är alla de andra. Lätt att se vad som händer där...

Foto. Alexandra Puccini

Jobbskatteavdraget skapar jobb för att det lönar sig att arbeta sägs det ofta. Det är inte vad motståndarna anser förstås. Men varför skulle de hålla med. Trots allt finns det självklara sambandet att desto mer människor har i plånboken desto mer konsumerar de av varor och tjänster som i sin tur ger sysselsättning åt fler. Här finns siffror från olika håll som vill motverka varandra. Socialdemokraterna - jag nämner bara dem för ingen vet hur den röd gröna sammansättningen kommer att se ut eller om det ens blir någon. Socialdemokraterna säger att de inte kommer att ta tillbaka jobbskatteavdraget om det kommer att genomföras - men de vill inte ha det. Det låter aningens motsägelsefullt. Eller hur?

"Även om en skattesänkning går att begripa som konjunkturpolitisk åtgärd är den fördelningspolitiskt svårsmält. För varje jobbskatteavdrag ökar skillnaden mellan lön å ena sidan och pension, sjukersättning och a-kassa å andra sidan."  Swedin i AB

Och det är här vi har den stora haken - fördelningspolitiken. Det är där motståndarna kommer att lägga sitt krut. Det är också här man kan hetsa upp olika grupper mot varandra. Ofta med framgång, för gemene man drivs mer av känslor än rationalitet. De blir alltid föremål för debatten. På gott och ont. Det blir orättvist för andra om vissa - i det här fallet de som jobbar, får mer än andra. Men säg är det inte orättvist att den som jobbar och sliter inte ska få behålla en större del av sin lön? Har vi inte haft nog av mariginal- och Pomperipossaeffekter i det här landet?  

Lena Melin DN

Se talet här

Mer kvar av lönen

Läs även andra bloggares åsikter om fredrik reinfeldt, moderaterna, sommartal 2013, val2014, jobbskatteavdrag

När folk kommer så är man poppis... Almedalen

Många skriver nu ut Fredrik Reinfeldt ur politiken. Han är trött, det är fel på moderaterna. Det är fel på politiken. Trots alla dessa olyckskorpars uttalanden och opinionssiffror i dalande så blev det publikrekord i Almedalsparken när han höll tal. Man kan fråga sig om detta inte betyder något trots allt när vi nu ser valrörelsen starta. För det gjorde den absolut just denna vecka. Några veckors semester och sen är det fullt ös igen.

Huruvida det kommer att se ut framöver i de olika konstellationerna vet väl ingen egentligen ännu. Spekulera kan man förstås göra. Vasco Advisors bjöd in statsvetarna Jenny Madestam och Stig-Björn Ljunggren för att delge sina tankar kring hur vilka som vinner valet och hur konstellationerna kommer att se ut. Båda dessa experter var inne på att Folkpartiet lämnar alliansen och går ihop med (S)-blocket framöver. Vi får väl se hur det blir. Måste medge att jag själv kan lockas av FPs självständighet gentemot andra. Men å andra sidan så har nu Jan Björklund i sitt almedalstal meddelat att det inte blir något av med ett samarbete med de rödgröna eller med de främlingsfientliga heller för den delen. Man kanske kan anta att de snackat ihop sig trots allt - alliansen. Annie Lööf ger liknande signaler. Så även om andra gärna vill spräcka den så tror jag faktiskt att de avser att hålla ihop. Det har med magkänslan att göra. Det är framförallt aktuellt på riksplanet. På den lokala nivån kan det se annorlunda ut. Där tar personfrågorna mycket större plats och varje kommunfullmäktige går att likna vid någon slags hockeymatch - det har inget med politik att göra egentligen.

Inte såg han särskilt trött eller sur eller utarbetad ut i Almedalen i alla fall.

Fredrik Reinfeldt var också hur tydlig som helst med att han inte har några som helst planer på att släppa in det främlingsfientliga, hatet som han sa i Sveriges Riksdag, hellre släpper han regeringsmakten. I övrigt så höll han ett strålande tal, kanske det bästa jag hört hittills. Det var schwung, temperament och innehållsrikt. Så tyckte uppenbarligen både publiken och de politiska motståndarna.

Beträffande främlingsfientlighet så vet man att den till stor del grundar sig i vad vi vet om omvärlden och det behöver inte vara rätt. På TEDxAlmedalen visades denna film där det framgår hur fel det kan bli om man själv bara har en berättelse, sin egen att tillgå. Vi behöver vidga våra vyer rent allmänt.




Länk till er som vill ha det så

TEDxAlmedalen - en magisk och fantastisk kväll i Almedalen. Kolla här.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, almedalen 2013, fredrik reinfeldt, moderaterna, politik, regeringen, valet 2014

Reinfeldt i Almedalen - moderaternas dag...

Dagen började med presskonferens för samlad media och forsatte sedan med allehanda intervjuer och så talet på kvällen. Det var ett tal med engagemang och schwung. Andra har analyserat - MMK bjuder på bildcollage...

Alla medier vill ha sin mikrofon på bordet...

Det handlade speciellt om arbetslösa ungdomar idag och sänkt A-kasseavgift.

Fredrik lyssnar på frågor...

Hur i hela friden kan man påstå att den här mannen inte visar värme...

Här har han bytt till stora scenen i Almedalen...

Det var ett stort engagemang i det här talet...

med ett livfullt kroppsspråk

Från 21000...

 till 9000...

Kent Persson, Ulf Kristersson, Ulf Adelsohn och Per Westberg...

Publikens jubel fick Anders Borg, som en rockstjärna...

Tobias Billström, Beatrice Ask. Peter Norman...

Vilket var ditt första jobb...

Fullsatt i parken...

Klara besked...

Jag hinner inte snacka nu - jag har ett möte...

Blommor och stående jubel... 

(Fotograferade gjorde Ragnar Jensen)

SVT AB1 AB2 Expressen KGB DN DN2

Läs även andra bloggares åsikter om Almedalen 2013, Moderaterna, fredrik reinfeldt, almedalstal 2013,

Fler jobb i Sverige är bra - men vem pratar om överregleringen av arbetsmarknaden ...

Idag är det moderaternas dag i Almedalen, ikväll talar Fredrik Reinfeldt. Det är i egenskap av partiledare han gör det bör påpekas. Inte som statsminister även om den rollen kanske får övertaget trots allt. Det ingår liksom i spelet.

Hur som helst - det kommer att handla om jobben. Hur får vi fler i arbete. Moderaternas partisekreterare Kent Persson skriver om detta på Brännpunkt idag. Alla partier pratar om detta - arbetslösheten, brist på utbildning hos många unga, hur fler ska arbeta för att välfärden ska kunna behållas på en hög nivå i Sverige. Jobbskatteavdrag uppmuntrar fler att arbeta menar moderaterna. Mer i plånboken ökar möjligheterna. Nej nej säger (S) och en del andra. Höga skatter ska vi ha, det är rättvist. Den som tjänar mer ska betala mer. Det gör de faktiskt redan om man bortser från rena skattefuskare, men de är färre än de som betalar.

Det finns dock en sak som man förbiser. Det är regleringen av arbetsmarknaden. Förvisso är det lättare att mäta och ge siffror kring arbetslöshet, skatter och utbildningsmål men ändå. Allt det där som sätter pinnar i hjulet för kontakter mellan arbetstagare och arbetsgivare. Hörde ett antal företagare säga - vi bryr oss inte så mycket om utbildning när det gäller våra anställda, vi ser mer till vilka människor de är. Då gäller det att få träffa dem som söker arbete också. Personligen. Idag sätts en massa hinder upp via mellanhänder, kanske för att man tror att det ska vara så. Det är krav på utbildning, erfarenhet och ålder (det finns definitivt med som en stark variabel oavsett vad som sägs). Genom arbetsförmedlingen kontrolleras sökande och det ska fyllas i blanketter timme för timme vad man pysslar med. På ett sätt klart att det inte ska fuskas med bidrag och A-kassor och sådant. Men det är överreglerat den skane är klar.

Det var bättre förr vad gäller att finna jobb - man kunde gå in till en arbetsgivare och fråga om de hade något ledigt jobb. Det är inte lika självklart idag även om det naturligtvis är så att det är kontakterna som ger många jobb. Men det kallas då ofta korruption och nepotism.

Kanske att man rent av skulle ta och släppa på reglerna lite mer vad gäller arbete. Förvisso så skulle väl de fackliga organisationerna gå i taket om så gjordes. Men det är en ide som borde prövas mer.

Det är de stora organisationerna som har ramverk kring vilka som ska anställas. De små lider av problem som att behöva betala för anställda som blir sjuka oavsett vad det gäller. Har man ramlat av sin häst på fritiden och måste vara borta från jobbet på grund av skada så får den lilla arbetsgivaren jobba dubbelt och inte ta ut egen lön. Det är klart att det inte lockar att anställa då.

Enkla exempel som tas upp är medveten om detta. Det är dock ofta här det stannar upp i verkligheten. I det enkla. Jag minns en resa under förra valrörelsen med Fredrik Reinfeldt, det var besök på en Kebabfabrik någonstans i Sverige. Företaget hade svårt att anställa personer för det fanns inte folk. Utanför fabriken stod ett gäng och demonstrerade för jobben! Enligt min enkla syn på livet så hade jag nog försökt anställa dem på stubben. Naivt tycker ni kanske - men om inte alla om fanns så var detta ett gyllene tillfälle. Här fanns den som behövde anställa och de som sökte jobb. På samma plats - hur svårt kan det vara.

Jag inser problemen naturligtvis - men vill inte acceptera dem. Avregelrade man arbetsmarknaden skulle det säkerligen skapa fler jobb. Kanske också låglönejobb, men det är väl bättre än bidrag ändå som på alla sätt är villkorade för den som får dem. Tro nu inte att låglönejobb är det jag förespråkar, inte alls. Men alla brjar någonstans. Mitt eget första jobb var att sitta och släta ut papiljottpapper på en damfrisering för 16 kronor i timmen. Jag tröttnade fort och gav redan efter en dag jobbet vidare till en kompis som var mer intresserad. Man kunde göra så på 60-talet. Hon avancerade lite och fick sopa upp kundernas avklippta hår från golvet. Själv började jag jobba i bröddisken på Domus i Solna Centrum. Stoppade wienerbröd i påsar, häftade ihop dem och skrev priset på påsen. Blev kär i killen som jobbade i bokhandeln bredvid. Och rodnar nästan fortfarande när jag tänker på denna oskyldiga sak.

Det här med att se möjligheterna utanför regelverken - är det inte dags att öppna upp för det i större utsträckning? Släpp jobben loss och låt dem inte fastna på skrivborden. Mina fem cent i frågan.

(SvD)
Att sänka trösklarna eller kanske murarna på arbetsmarknaden är viktigt skriver Erik Bengtsboe

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknaden, jobben, fredrik reinfeldt, avreglering, moderaterna, regeringen, alliansen, företagande

Fredrik Reinfeldt kan räkna med min röst...

Fredrik Reinfeldt vinner kvinnorna i nästa val kunde man läsa i Expressen i går. Idag leder han DN/Synnovates förtroendeundersökning. Mona Sahlin får inte lika bra siffror där, inte ens hennes egna stöttar henne i hög utsträckning. Maria Wetterstrand går det dock bra för, hon ökar i popularitet..

Hon vill dessutom bryta socialdemokraternas maktmonopol och tycker att de har en konstig syn på sig själva, med såna vänner behöver man inga fiender skriver Niclas Strandh. Verkar vara en bra grund för fortsatt samarbete (NOT). Tidningen Fokus ger ett porträtt av Maria W som den framgångsrike partiledaren,  som kanske borde vara partiledarkandidaten och driva (S)-gänget till valvinst.

Jag tror dock att Bodström tar över inom kort... mina 2 cent. (kan ha fel förstås - kvinnlig intuition)

Valrörelsen har dock bara börjat. Expressen presenterar Fredrik Reinfeldt och moderaternas kvinnokupp.  Han siktar på att bli kvinnornas Fredrik. Samhället ska vara tryggt för kvinnor. Ja det är bra. Men frågan är om det inte är så att vi kvinnor vill att samhället ska vara tryggt för alla människor. Man kanske inte ska gruppera så mycket.

Nåväl, min röst får han ändå statsministern, men kanske inte på grund av detta utspel. Utan snarare för att han utstrålar lugn och sans och verkar resonabel och verkligen vill jobba för människans bästa genom att ge utymme för att var och en ska kunna skapa och styra sitt eget liv. I den meningen att samhället ska släppa kontrollen och styrningen av individens valmöjligheter. Framför allt inte behandla oss som barn. Jag gillar det, det är därför jag är moderat. Andra politiska inriktningar, läs (S)-gänget vill tvärtom - styra och ställa och begränsa individens möjligheter och på central nivå fördela resurser. Det kallas solidaritet. Där alla ska dela allt lika. Det blir aldrig rättvist det heller oavsett vad de anklagar moderaterna för. Med moderaterna får vi i alla fall chansen att göra något själva.

Apropå kvinnofrågor

Gjorde ett snabbt reflektionstest här på morgonen och frågade maken vad han anser är viktiga frågor för kvinnor. "Inte fan vet jag det" svarade han. Det är just det. Klokt svar. Hur ska han veta? När kvinnofrågor kommer på tapeten är det ofta män som framför dom. Varför inte ge kvinnorna lite talutrymme? Hur många kvinnor sitter i moderaternas innersta krets och drar upp strategierna? Vi kanske måste börja där ändå?

Fast lite mer urskiljning av det som sägs kanske ska krävas dock, det senaste i sexköpsdebatten var väl ändå att ta i. Vi kan inte ha ett samhälle där risken finns att fel personer hängs ut för moralens skull. Det skapar ett utrymme för medborgargarden, såna ska vi inte ha. Ingen vettig människa kan tycka detta. Jag antar att det kommer en förklaring till det hela förmodligen i kontexten känslostyrda uttalande. Under tiden så uttalar sig Ann Ramberg om saken i Nyhetskanalen. Medeltiden tycker hon. Håller med.

Sen är det förstås så att det är så injobbat i samhället och i oss själva att det är husbondens röst som är den självklara. Det har vi inte minst märkt nu när Ohly är den som driver (S)-gänget i olika frågor. Som RUT-diskussionen till exempel. Hushållsnära tjänster är något som Mona Sahlin har gillat tidigare och säkerligen är hon en av de kvinnor som behöver ha den tjänsten också. Men nej - alla tar hand om sin egen skit i (S)-gängets Sverige. Vad det är för skillnad på att jobba med städning på ett hotell jämfört med att utföra den i någons hem begriper jag inte. Rent jobbmässigt är det samma sak.

Alliansen

Allianskompsarna är enligt Expressen upprörda över moderaternas utspel om kvinnotrygghet. Det tror jag inte faktiskt. Det är nog mer en önskan från media att få till lite drag i debatten. Känner mig ganska övertygad om att det kommer att hållas ihop i alliansen. Ankersjö tror att Sahlin kommer att förlora i september. S-sympatisörer vill ha en annan partiledare menar Kjellberg. Det är hennes stil som blir hennes fall menar Rolf Eriksson. Kent förklarar varför Reinfeldt vinner. Jag tror han har rätt.

Fredrik i Sollentuna. Johan H Erik Laakso Peter L Andersson tror att Mona Sahlin kommer att greja valet. Ja, vi får se. Thomas Böhlmark har hittat. Förändring eller förbättring?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, val2010, reinfeldt, moderaterna, mona sahlin, kvinnofrågor

Margot Wallström är en riktig människa...

Läser just att regeringen med Carl Bildt i spetsen rekommenderar Margot Wallström för ett toppjobb inom FN. Kul tycker jag. Margot är en bra politiker som kan se lite längre än vad näsan räcker. Jag satt i dåvarande Statens Ungdomsråd och minns hur hon försökte förmå (s) att låta oss borgerliga ledamöter att sitta kvar efter regeringsskiftet, av anledningen att hon tyckte att det var en bra grupp. Sån´t man kommer ihåg. Vissa kritiserar Margot och säger att hon inte är någon stjärna. Men jag vill påstå att man är en stjärna när man lyckats hålla sig kvar. Jag gillar Margot Wallström.

Margot Wallström är en riktigt människa med båda fötterna i myllan. Man måste uppskatta det. Hon är en av de kvinnliga politiker jag beundrar, detta trots att vi tillhör olika partier. Hon har stått fast trots att det blåst rejält kring öronen på henne och det måste man beundra. Vem vinns inte den faulösa valrörelsen när Göran Persson inför öppen ridå ignorerade henne fullständigt. Vilken typ.

Det finns en hel del moderata kvinnliga politiker (jag har nog missat några i min sammanställning, fyll gärna på) att beundra också. De som har stått fast i stormar och snöglopp och utan alltför mycket stöd från varandra, av den enkla anledningen att det inte finns så många kvinnor att få stöd hos. Det i sig är lite tragiskt.

Men Grattis till Margot om hon får positionen inom FN, med hela hjärtat säger jag det.

(När jag skrev om borgfred häromdagen så fick jag kritik - jag tror dock att jag har rätt. Det är regeringen som bestämmer... någon däremot?)

DN

Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, FN, fredrik reinfeldt, margot walström, moderaterna