Det livslånga lärandet...

Jag vill slå ett slag för det livslånga lärandet och möjligheten att lära nytt hela livet. Det borde skrivas in som en mänsklig rättighet att få möjlighet att byta bana under en livstid. Det borde helt enkelt vara förbjudet att leva ett sekventiellt liv. Gå i skolan, läsa vidare, arbeta och föda barn och så var det klart - hur trist låter inte det? Det verkar många tycka också. Här kanske vi har ännu en källa till utbrändhet i arbetslivet. Läs in tristess i det hela så förstår ni vad jag menar.

Jag känner mer för det spatiala livet där man får och kan ta vara på möjligheterna vartefter de uppstår. Vissa människor går i oordning, vad gör det egentligen? För vän av ordning blir det jobbigt, men för vän av livet är det OK. Just det lära så länge man lever och få uppskattning för det. Man slutar inte fundera efter 35. Eller för att citera Platon lite fritt. Det är först i 50-års åldern som en människa är danad för statens högre ämbeten. Tänk på det ni som vill att ungarna redan i 14-årsåldern ska välja bana för sitt kommande yrkesliv eller ni som är 35 och vet allting och inte kommer att utvecklas en dag till i ert liv.

Det är en olycklig utveckling tycker jag. Frihet under ansvar på något sätt. Inte så att man ska låta andra (läs samhället) stå för försörjningen mer att man ska våga ta sina steg. Men man ska blanda...