Minamoderatakarameller

I dagens SvD ondgör sig PJ Linder över socialdemokraternas ständiga pratande om rik och fattig, det gör han rätt i. Denna ständigt dikotomiserade världsbild stannar upp utvecklingen - livet består inte bara av motsatspar i svart eller vitt. Livet är ganska grått om än i många skalor.

Så länge vi betalar enligt modellen procent av inkomsten så betalar alltid den som har högst inkomst mest i skatt.

"Med proportionell kommunalskatt på 30 procent, och 20 procent i statlig inkomstskatt, fortsätter den som tjänar bra att skicka in mycket mer pengar till statskassan än den som tjänar dåligt. En lågavlönad kommunalanställd med 200000 kronor i årslön betalar cirka 60000 kronor i kommunalskatt. Det är hemskt mycket pengar – men ingenjören som har dubbelt så mycket i lön betalar dubbelt så mycket. Bara till kommunen. Sedan ska hon ut med över 35000 kronor om året till staten också, medan den lågavlönade helt slipper statlig inkomstskatt. Man kan säga mycket om 60000 och 155000 kronor, men inte att det är lika mycket" (PJ Linder i SvD)"

De rika får allt mer med moderat politik och de svaga förlorar allt och de som kan se till att detta inte fortgår är förstås socialdemokraterna, man vill återgå till allt gammalt, det var bättre och mer rättvist före september 2006. Med tanke på valutgången så kanske det är fel slutsats att dra. Det blev ett regeringsskifte på grund av att man inte var nöjd med den socialdemokratiskt styrda politiken. Det går inte att skylla regeringsskiftet på att det var många som inte gillade Persson och därför ville byta ut honom mot Fredrik Reinfeldt. Det vore att tillskriva enskilda personer för stor makt och betydelse. Det kanske finns de som vill att det ska vara så, men tyvärr det är bara en dröm.

Det finns orättvisor i alla samhällen, ingenting är väl egentligen helt rättvist. Men en möjlighet till att skapa rättvisa är att försöka se till så att alla får samma likvärdiga förutsättningar att klara sig själva i möjligaste mån. En sådan förutsättning är att alla ska kunna få möjlighet till ett jobb och därmed själva kunna bidra till samhället. Det kommer alltid att finnas de som behöver hjälp och har svårare än andra att klara sig och de ska naturligtvis ha det stöd de behöver. Det tycker väl alla människor? Jag tror dock att de allra flesta vill kunna klara sina egna liv utan intervention av bidragssystem och alla restriktioner det medför. Exempel: Om du tar ett jobb tjänar du för mycket för att få det ena eller det andra bidraget. Om du försöker klara dig på egen hand under en längre tid om du blir arbetslös så förlorar du rätten till en A-kassenivå du betalat in i många år eftersom den beräknas utifrån den mycket lägre inkomst du haft medan du försökt klara dig utan att ligga samhället till last. Det finns mycket att fundera över i de alla system för bidrag som finns.