Nu slutar alla blogga - kanske naturligt

I dagens DN förklarar Bengt Ohlsson att han nu tänker bli analog eftersom nätet bara är blaj.

"Nu kan ni låta pilarna plöja mellan pungar och pushups, nu kan ni proppa fickorna fulla med gratis-mp3 och mjöliga piratfilmer."

Att det går att finna mycket skräp på nätet håller jag med om - men det finns också en motsatt sida och den är bra mycket ljusare. Att själv kunna söka på nätet efter avhandlingar, information, nyheter, kontakter mm är en helt fantastisk möjlighet för den som är nyfiken. Och man kan göra det hemma. Hur kul som helst. Att inte kvaliteten på musikfiler och filmer är den bästa håller jag med om, det kommer att bli bättre. Det är bara början vi ser än så länge och det fantastiska är att det går att göra.

Att många aktiva journalister nu lägger ned sitt bloggande kan jag förstå. Det är ytterligare en deadline att stressas emot. Man kan säkert ha nog av de som finns. Många journalister gör sig bättre som ordrika i tryck än som kortfattade på nätet. Att skriva notiser med innehåll är svårt, det vet alla journalister. Bloggandet kanske inte ska vara till för sin egen skull. Men som kommunikationsexperiment och ännu ett verktyg för tankefömedling är det oerhört intressant.

Jag hade själv dubier ganska länge kring bloggning, därför startade jag inte förrän alldeles nyligen. Då har jag ändå haft datorn uppkopplad på olika sätt sedan början av 80-talet och brukar vara bland de första med alla tekniska finesser och har svårt att tänka mig att vara utan dem. Själva uppkopplingen är en viktig faktor i mitt personliga kommunikationssystem. Men mot bloggningen har jag alltid känt ett visst motstånd. Mycket för att jag tycker att det blir så snuttifierat. Har väl heller aldrig haft någon lust att exponera mig så mycket. Balansen mellan personligt och privat är hårfin och svår att dra.

Härförleden blev jag dock provocerad av några av mina vänner ;-). De klagade på att jag inte var synlig på nätet när jag ändå finns här så mycket. Så jag tänkte, vafalls! Nu måste jag testa hur bloggning fungerar. Hur gör man, hur blir man läst, vad är det som gäller? Sagt och gjort. Det är enkelt att komma igång, det är förvånansvärt vilket snabbt genomslag det får. Nu har jag valt att inte skriva om de mest vanliga begreppen på bloggarna - sex, stringtrosor, kändisar och allt vad det kan vara. Det förvånar mig personligen att det alltid är ytligheten som är mest intressant, men det är förstås tillåtet att ha olika syn på vad det är som är viktigt. Upp till var och en.

Kommer jag att fortsätta blogga? Det vet jag inte. Experimentet får fortsätta ett tag till... Tills vidare är detta min insändarsida där jag själv bestämmer vad jag vill publicera eller inte. En annan viktig aspekt är möjligheten att vidareutveckla och länka vidare till andra personer som skrivit om samma sak. Kunskapen utökas hela tiden och vad andra kan är intressant för mig. Dokumenten lever hela tiden, precis som tanken. Den går inte att låsa. Det är väldigt bra.