Uppringd av en bandspelare - nej tack

Vad är det här för jävla dumheter som någon icketänkande tänkt ut? Jag blev häromdagen uppringd av chefredaktören Anders Andersson från Privata Affärer där han via ett inspelat meddelande uppmanade mig att titta i brevlådan efter ett erbjudande från tidningen. Jag blev förbannad och skrev ett indignerat mail till redaktionen på den tidningen. Har ännu ej fått någon respons på det. Dock slängde jag kuvertet från tidningen Privata Affärer direkt i soptunnan utan att öppna det. Synd på en bra tidning, men nu har ni retat upp mig och är en läsare mindre.

I SvD kan man läsa om att författarinnan Camilla Läckberg nu kommer att göra likadant - busringa för att pusha för sin nya bok. Lägg ner den där idén omedelbart. Det retar mig tillräckligt för att låta bli att köpa boken, i ren protest. Synd för jag har läst de tidigare Läckbergböckerna och gillar dem.

Alla som har fått samtal från telemarketingfirmor alla möjliga och omöjliga tider på dygnet vet vad jag menar. Man blir arg och irriterad, fräser och är otrevlig mot den stackare som ringer. Det är inte rättvist, men det är så oerhört störande med dessa telefonsamtal. Senaste idén att skicka en bandspelare i örat på mottagaren så att det inte ens går att lägga på luren för att avbryta det hela är än värre. Ett oskick utan jämförelse. Det är helt OK för den jag känner till att ringa mig, men alla ni andra som vill erbjuda mig olika saker som jag inte frågat efter. Låt bli, för jag är på krigsstigen mot de här samtalen. Då är jag riktigt otrevlig. Det kanske inte spelar någon roll i det stora, men i det lilla har jag gjort min röst hörd.

Jag ska sluta svara i telefon och bara lämna följande meddelande: "hej du har kommi till xxx, vänligen lämna meddelande så hör jag av mig. Om du är telefonförsäljare, vänligen stryk mig omedelbart ur registret. Ring inte hit, jag vill inte ha me´t att göra".