Första gången jag råkade ut för de där "skraplottmänniskorna"på semestern i Fuengirola trodde jag faktiskt att jag hade vunnit. Jätteglad, en videokamera eller vad det var. Som tur var hade min man koll på vad det handlade om. Vad jag vill säga är att det är lätt att åka dit och man behöver inte vara dum i huvudet. Bara aningslös och ovetande på ett mänskligt sätt när man just påbörjat sin semester och är glad och ler mot alla. Dock utbyts ju den där glädjen snabbt mot irritation och man känner sig som man är ute och jagar grannens ovälkomna katt när de dyker upp med sina lotter.
Billy blev lurad (SvD) och jag tycker verkligen synd om honom och hans familj. Ungdomarna som ger bort skraplotter och följer efter en i varje vrå och poppar fram runt varje knut är ofta själva lurade till platsen med guld och gröna skogar. En del har inte ens köpt returbiljett och har riktiga problem när de insett vad de givit sig in på.
Undrar om det går att sätta dit de där lurendrejarna?
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar