Det verkar som om vissa människor fullständigt tappar koncepterna bakom sin bildskärm. Man kan säga precis vad som helst och kalla andra för både det ena och det andra. Det kanske är så att man tror att man inte blir sedd, den sociala kontrollen, nickanden och hummanden från andra finns inte där. Tangenterna knattrar och texten växer fram. Du är en fähund, dum i huvudet och ful, det finns inga gränser för vad man kan hitta på och vilka okväden man tycker är OK att häva ur sig. Jag kan förstå det när det gäller ovana skribenter som kanske inte riktigt är medvetna om och har klart för sig vilket genomslag det skrivna ordet har. Eller hur väldigt avslöjande det blir för den som skriver. Men när drivna skribenter tar överord i tangenten blir det trist. Visst ska man kritisera, självklart. Men det är inte samma sak som att ta heder och allt av enskilda personer. Nej, skilj på sak och person.
Om man sen tar sig för att ge sig på en DN-journalist och kallar denne för en "dreglande hund" som en av Marita Ulvskogs medarbetare gjort är det inte så lite häpnadsväckande. Här har vi en som borde veta att hålla ordning på tangenterna. Å andra sidan har skribenten tagit bort sin text och medger att han blev arg och att det var dumt skrivet. När man ber om ursäkt tycker jag att man ska få den. Särskilt med tanke på hur lätt det är att skriva utan att tänka.
Kanske att tangentbord borde ha ett överhettningsskydd? Automatiskt stopp för vissa ord. Rättstavningsfunktionen kanske kan utökas?
Som sagt man är synlig för många när man skriver - "ty på nätet kan alla höra dig skrika". Ser man inte upp kan man bli polisanmäld. Vi människor behöver över lag lära oss att umgås med varandra på ett bättre sätt. Det är inte OK att attackera andra människor som personer, däremot deras åsikter. IMHO.
2 kommentarer:
Bakom skärmen?
Sitter man inte framför den när man skriver?
Haha, jo det gör man nog. Sitter framför skärmen alltså. Men man måste testa sina läsare... Och så måste man ha humor.
Skicka en kommentar