Det har jag länge hävdat. Lyssnandet är en svår konst. Man vill så gärna få ur sig sitt eget. Dessutom är det så lätt att lägga skulden på den som talar när man själv inte förstått. Det är alltid den andres fel på något sätt, eller hur?
Intressant artikel om lyssnandets konst i SvD idag. Det är på tiden att man lägger fokus och lite ansvar på den lyssnande sidan och inte bara på hur man ska framföra saker. För vem tror egentligen att en publik uppfattar allt man säger på ett och samma sätt. Det är egentligen enklare att själv försöka lyssna och kanske rent av fråga den som talar vad som menas.
Ta till er av det här citatet:
"I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant." (Robert McCloskey)
Jag fick det av en vän för över 30 år sedan, var nog en dålig lyssnare då och utgick alltid från mina egna som jag nu förstår ganska enkla och ganska förenklade perspektiv. Har nu lärt mig att lyssna allt mer och det är riktigt trevligt att upptäcka nya saker, hela tiden.
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar