Känsloreaktion - tur det...

Nu har vi följt den instrumentella genomlysningen av Danielsson och vad han gjorde och inte gjorde under annandagen när Tsunamivågen drog fram över Thailand. Jag har sagt det hela tiden, det har varit för mycket fokus på Danielsson och för lite på andra runtomkring, och i synnerhet på några som borde varit först på plan. Om inte annat för att säga att Vi kommer att göra allt vi kan för att ta reda på vad som hänt och agera utifrån det.


Ett par forskare vid FOI har studerat varför det tog så lång tid för ansvariga att reagera på katastrofen. Göran Persson är inte en dum person och ändå dröjde det ett dygn innan han förstod vidden av det som var på gång och gav sig till känna. Forskarna nämner en rad orsaker (SvD) bland annat svårigheten att byta perspektiv från att det kunde handla om en biståndsinsats till att vara en rejäl katastrof. Det kallar jag informationsproblem, både för den som ger och den som tar emot. Det är självklart lätt att kritisera i det här fallet, men å andra sidan så visar det vikten av att dels verkligen kolla att den man talar med förstår det man säger och för den man talar till att lyssna ordentligt och inte utgå från att det man tror sig höra är det som sägs.


Jonas Hafström då ambassadör i Thailand ringde hem och grät, först då togs det hela på allvar och man förstod att det handlade om att åtskilliga svenskar var drabbade. Känslor är inte att förakta i den instrumentella värld vi lever i.