Ofta funderar man på om vissa personer tror att det i stats- och kommunkassan finns pengar i statskassan ungefär som om de trycktes upp medan vi väntar. Lättsinnigt talar (s) om att återställa procentsatserna i A-kassan och sjukförsäkringen mm. P J Anders Linder skriver idag tänkvärt om hur det kan se ut i en fortsättning. Vi behöver en diskussion kring välfärdsstatens filosofi menar han och hänvisar till boken Taberfabrikken skriven av den danske journalisten Ole Birk Olesen som handlar om samma ämne fastän i Danmark.
"I ett fascinerande kapitel följer Olesen debatten i socialsekreterarnas facktidskrift Socialrådgiveren. Inledningsvis handlar den professionella dialogen om hur enskilda ska hjälpas tillbaka till den smala vägen. Men så blir det 70-tal och debatten börjar handla om samhällets skuld, om rätten att bli försörjd av det allmänna och om utanförskap som politisk motståndshandling. Välfärdsstatens väktare underminerar i stor skala de värderingar som är dess förutsättning." (PJ Anders Linder)
Min egen uppfattning är att den som har det svårt ska ha hjälp, men i möjligaste mån måste det vara av den art som leder till självhjälp. Vi kan inte göra alla till offer för andras (läs samhällets) vilja och regelverk. De flesta vill säkerligen klara sig själva, vissa andra tycks vara fast i tron att de inte kan det. Det är väldigt tragiskt. För det går inte att komma ifrån att när man tar hjälp i form av bidrag så binder man också upp sig till att följa en massa regler som är mer eller mindre förnuftiga - man blir ofri. En obehgalig känsla för de allra flesta. Att ge upp sin egen möjlighet att bestämma över sitt liv är en alldeles för stor uppoffring för en människa. En fri människa är den som klarar sig själv och det är det vi ska skapa förutsättningar för. Jobblinjen blir väldigt tydlig för mig. Så många som möjligt i jobb, så många som möjligt som betalar skatt för vad de tjänar och förbrukar så att samhället har råd att stötta den som behöver. Inte en liten skvätt till alla, utan rejäl hjälp till självhjälp för behövande. Var det Littorin som uttryckte att A-kassor och bidrag skall vara transporthjälp mellan jobb och inte ett försörjningsalternativ att välja permanent?
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
2 kommentarer:
Det föresvävar sällan nyliberaler som angriper välfärdsstaten att det kanske är det otacksamma i att utföra vissa jobb - både i form av socil status och i reda pengar som föranleder många att hellre låta sig försörjas av staten.
Att svälta ut de som tagit ett sådant beslut är den nya svenska arbetslinjen. Men man kan också tänka sig en drastisk omvärdering av arbetsmarkanden med kraftigt höjda löner för okvalificerade jobb. Betydligt fler skulle gå till jobbet som toalettstädare i tunnelbanan om de fick 30.000 kr/månaden i stället för 14.000.
När allt kommer omkring kan ju inte alla vara läkare, advokater och IT-konsulter, de okvalificerade jobben måste ju utföras av någon.
Frågan är varför monotona icke utvecklande skitjobb också ska bestraffas med de lägsta lönerna.
Så länge det är så bör man inte förvånas över att vissa som dragit en nitlott till högre utbildning försöker inrätta sina liv på andra sätt, t.ex. genom att leva på bidrag. Många av oss som pekar finger och sitter med stimulerande jobb och hög lön kanske skulle fatta samma beslut i samma situation
Det föresvävar mig ganska ofta det du säger. Att jobba som undersköterska är ett slitsamt jobb och städa toaletter (varför kan inte människor lära sig att använda toaletter på ett civiliserat sätt förresten?) är inte heller särskilt kul. Visst borde lönerna upp ordentligt för de trista jobben, jag håller med om det. Men å andra sidan så är inte hög utbildning någon garanti för bra betalt. Se på bibliotekarier exempelvis. Många typiska kvinnojobb ger också dålig utdelning i plånboken. Det är trist. Hur gör man för att förändra den attityden?
Men ett annat sätt är ju faktiskt att sänka skatten och det arbetet har påbörjats. Det handlar om netto i plånboken.
Men ett arbetande och närande samhälle är bättre än ett tärande enligt mitt sätt att se. Resurserna är inte oändliga.
Skicka en kommentar