Det finns tidningar och tidningar som säljer på olika kanaler och intressen. Att familjen Schulmans bloggar har höga tittarsiffror och får uppmärksamhet i ett helt uppslag i DN har retat många. Jag kan förstå det på sitt sätt, om man inte gillar trams, ironi och egensinnighet. Även om det inte är mitt eget intresseområde så finns det uppenbarligen utrymme och vem är jag att döma?
Det är en form av ungdomskultur som råder nu liksom alltid, att då familjen Schulman med sin egen stil får många besök på sin hemsida är väl bara tidens tand och inget att säga om mer än kul för dem. Många gillar det helt enkelt. Man vet aldrig, det kan lika gärna vara upp som en sol och ned som en pannkaka och så får de bryta ihop och gå vidare. Det kommer de säkert också att göra, för begåvning saknas inte.
Ett uppslag i DN får naturligtvis stor genomslagskraft och för den oinvigde kan det tyckas som om det bara är trams i Bloggosfären. Kulturbloggen skriver "Jag förstår: DN vill ge bloggen dåligt rykte - det är vad allt går ut på." Till viss del kanske det är rätt, jag vet inte.
Man kan ana att det finns en viss fientlighet mot bloggares självklarhet att ta plats i samhällsdenbatten, och det utan att någon annan bestämmer. Tolkningsföreträdet vill man gärna ha själv. Fria åsikter är alltid obehagligt men i stället för att stoppa dem måste "läsaren" lära sig att värdera innehållet.
Jag tror snarare att det som skrevs i DN handlar om den snuttifiering vi ständigt lever med i samhället. Skvallertidningar har enorma upplagor, men ingen läser dem eller erkänner det i alla fall. Det här kanske är samma sak. Det finns fler artiklar i tidningar som lyfter enskildheter ur sitt sammanhang och gör dem till huvudsak och det gäller inte bara DN.
När man tittar på Bloggportalens 10-topp, på mest sökta termer så är det, sexblogg, schulmania, gruppsex, alex schulman, sex, carolina gynning, calle schulman och swingers. Det säger en del, eller hur? Jag är inte så ledsen för att inte min bloggning är representerad i det gänget faktiskt. Må vara konservativ, men det är OK för mig.
Min övertygelse är dock att det kommer att ske en förskjutning inom kort. Vi läser allt mer om medborgarjournalistik och vad som skrivs på bloggar återges allt oftare i olika tidningsartiklar. Så visst finns det utrymme utanför nonsens/nöjeskretsen.
Egentligen är ju en blogg bara en elektronisk tidning, ett modernt sätt att skriva krönikor för den som gillar att skriva och uttrycka sina tankar och möjlighet att ge ut dem utan höga kostnader. Ingen behöver heller läsa om de inte vill.
Alla tidningar med självaktning finns representerade på nätet idag. En blogg ges oftast ut av en person medan en web-papperstidning har mer resurser. Sen kan man förstås tala om att det skiljer sig i tekniken mellan bloggar, forum och webbar men det är faktiskt marginellt för den som läser vilket verktyg som används.
Det hela kommer att flyta samman och det finns redan idag tidningar för alla intressen och inriktningar, liksom det finns bloggar. En del är bra och en del är dåliga. Kanske att många journalister är oroliga och vill se sig som de enda företrädarna för riktig journalistik. Problemet är här att det också är många journalister som använder bloggen som verktyg idag. Så var ligger då skillnaden? Att den ene får betalt och den andre inte? Kvaliteten på det som skrivs varierar över hela linjen.
När jag tillsammans med en kollega startade tidningen Datakonsulten för många år sedan sa min fd. chefredaktör Thore Rösnes till mig:
"Du, det är enkelt att starta en tidning, de första numren. Men energin ska räcka från nummer fyra och fem och sex och sju också. Hemligheten ligger i din uthållighet".
Jag tror att det samma gäller för bloggandet. Bloggen är ett utmärkt verktyg för den som vill säga sin mening och uttrycka sig. Men det gäller att hålla ut också. Dessutom finns det utrymme för alla smaker -det gör det hela så spännande.
Andra bloggar om: bloggar, tidningar, bloggosfären, media, medier, journalister, bloggkultur, IT, journalistik, samhälle, intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar