Kontemplation på cykel...

Läste just om Magnus Nilsson som cyklar för jämnan och förutom att det är ett transportmedel för honom är det också är en form av kontemplation. Han cyklar tre fyra mil om dagen. Människor kan påstå att han cyklar för att hålla sig smal berättar han i artikeln. Det är helt ofattbart att många är så upphängda på vikten hela tiden. Att man håller sig smal genom att röra på sig genom bland annat cykling vet väl alla. Men det behöver inte vara huvudsyftet. Jag tror nu att det finns två sorters människor, de som alltid tänker på mat och att vara smal och de som äter för att de är hungriga och däremellan tänker på annat.

Aha, det finns fler som har många cyklar tänkte jag som ständigt funderar över hur jag ska flytta om min mans alla cyklar så att jag får plats med vävstolen. Det låter sig inte göras. Men för att återgå till cykeln, det vore väl rena drömmen att ha cykelavstånd till jobbet. Vad bra för ens egen hälsa och välbefinnande, vad bra för miljön och vad billigt det skulle bli. En cykelslang då och då kostar inte så mycket som en tur och retur till stan. Dags att leta efter jobb hemmavid, då slipper man trängselskatten också. Det är möjligt att den sociala kontrollen tar över från bevakningskameran vid statstullen förstås. Men här kan man inte vara hemlig ändå, så det spelar ingen roll. Ordet integritet känner ingen till eller har annan betydelse på mindre orter, det får man stå ut med.

Cykeln som kontemplationsverktyg jämförs med löpning eller annat monotont för att komma på andra tankar. Tro mig även hushållsarbete kan fungera för det, på med Eddie Medusa och dra igång dammsugaren får ni se. Plötsligt får man "punka" och upptäcker vad texten handlar om ;-), då gäller det att snabbt dra igen fönstret så att inte grannarna tror att man blivit galen. Man är i alla fall en mormor. Sen är det bara att ösa på igen. Ett städpass kan kännas som tre mil på en cykel, jag lovar.

(SvD)

Andra bloggar om: cykel, kontemplation, hälsa, samhälle