PJ Anders Linder skriver i sin ledare idag att vi är räddare än någonsin och han hänvisar till en norsk filosof som menar att vi lever i "rädslans kultur". Vi behöver i princip inte mer än vända oss om så hittar vi varningsskyltar för det ena och det andra och samhället skyddar oss med sina bestämmelser och lagar. Ja, det är en sak man inte behöver gilla, all denna "samhället-tar-hand-om-dig-mentalitet" som genomsyrar allt. Dock inte utan att vi också har en massa skyldigheter. Vi förväntas att ange varandra om någon missbrukar trygghetssystemen och det blir böter och påföljder för såna saker som att man inte hunnit byta till sommardäck i tid och liknande samhällsomstörtande saker. Man ska naturligtvis hålla sig inom lagens råmärken, det är inte det jag protesterar emot, men även lagar bör konsekvensanalyseras mellan varven.
Visst blir vi äldre idag och visst finns det bra sjukvård och mycket som vi inte behöver vara rädda för egentligen:
"Trots transfetter, storbilds-tv, factory outlets, och Göta kanal 2 lever vi mer än 20 år längre i genomsnitt. Och ändå har oron kopplat ett mäktigt grepp om oss. (PJ Anders Linder i SvD, ibid)Ibland undrar jag om det kanske ligger i människans natur att behöva använda sin rädsla och de sinnen som hör samman med den. Att det kanske är därför vi oroar oss fastän vi inte behöver, eller så är det känslan av att det händer andra men inte mig och det i sin tur skapar en slags trygghet.
Men visst kan man väl undra lite över rubrikerna i våra tidningar. Inte utstrålar de att vi lever i ett lugnt och fint samhälle precis. Det är i de flesta fall eländet som betraktas som nyheter värda att nämna vartän i världen det pågår så är det tydligen adrenalinhöjande att få höra om svält, krig, död och allmän fattigdom. Som nu senast i SvD "Våldtäkterna fortsätter öka" - hur tryggt känns det på en skala?.
Så visst känns det tryggt med belysning och viss övervakning av platser som är otäcka och mörka. Men den här totalövervakningen som exempelvis trängselskatteröntgenkamerorna håller på med och ger staten och Vägverket kontroll över vart jag åker när jag är ute i fredliga syften betackar jag mig allt för.
Andra bloggar om: politik, samhälle, rädsla, trygghet, övervakning
1 kommentar:
Jösses, jag trodde först det var min blogg det handlade om! Den heter nämligen Tryggare kan ingen vara...än Guds lilla barnaskara, och handlar om mitt eget privatgranskande av förlossningsvården. Man kan nämligen inte lita på att denna heliga ko är så totalt helig och trygg som vi vill tro attt den är.
Skicka en kommentar