Uppsalapolisen har tänkt till..

Ett hopplock av exempel ur vardagslivet hur det kan se ut. Den som aldrig drabbats tycker att det är larvigt och överdrivet att vara rädd, men den som har varit med om och utsatt för den här typen av vardagsbrott är betydligt mer orolig.

Du åker på Roslagsbanan, ett tåg med konduktör vilket känns tryggare på något sätt än tunnelbanan med sin automatröst som ropar ut stationens namn. På denna Roslagsbana, mitt i natten får du se hur en man sätter en pistol mot huvudet på en annan man.. Hur tänker du då?Tar du bilen i fortsättningen och undviker tåget?

På den lilla vägen bakom centrum där du bor blir en ung man nedslagen klockan 18.00 för att han inte röker. Hur tänker du då? Köper ett paket cigaretter fastän att du inte röker, och har i fickan i fall att någon kommer och vill ha. Eller undviker du att gå just den vägen och tar en omväg?

Mitt på dagen kommer din 12-åriga dotter hem från skolan och ser att det finns okända personer inne i familjen hus. Det står en okänd motorcykel utanför. Hur tänker du då? Utökar du larmet i huset och ser till att dottern aldrig mer behöver komma hem till ett tomt hus?

Du har haft inbrott i din bil och upptäcker att de tagit din gamla kultförklarade Carlssonbilradio som du alltid skämtat om att ingen vill ha, och så tog de den nya strykbrädan. Men inte den taxfree-påse (detta var på den gamla goda tiden) med sprit och cigaretter som låg kvar under sätet. Vad tänker du då? Amatörer. Plockar du sen ur allt, precis allt synligt ur bilen när du lämnar den i fortsättningen.

Osv osv - så här håller det på. Med vardagsbrotten. Den som är utsatt och blir offer blir ofta lämnad vid sidan om. Själva brottet blir en pappersprodukt, känns det som. Jag tror nog att poliser i allmänhet bryr sig, men vad ska de göra? De sitter fast på sitt sätt i sin organisering

Uppsalapolisen har nu tagit fram ett program för att informera brottsoffer och våldsmän om vad som gäller. Informationen sprids på exempelvis restauranger och andra ställen. Det är säkert ett gott initiativ.

I det centrum där jag bor sker exempelvis knarkhandel helt öppet mitt på dagen och polisstationen ligger om hörnet. I princip har alla mobiltelefoner och skulle lätt kunna ringa och anmäla och så skulle polisen komma ut och haffa langaren. Eller hur? Men vad har den lokala polisen för telefonnummer då och har de överhuvudtaget öppet? Ja, inte vet jag. Ringer man, om man vågar så hamnar man i en växel som hanterar hela länet och där finns ingen polis ledig eftersom det pågår värre saker på annat ställe. Eller så tar det så lång tid att den olovliga handeln har upphört innan polisen når fram. Visst är det en konstig ordning?

Det är för mycket planering och administration och för lite praktisk handling i det här samhället. IMHO.

Andra bloggar om: politik, polisen, samhälle, brott, brottsoffer, regeringen