Att utnyttja sin auktoritet är inte snyggt

Jag har vid ett par tillfällen tidigare skrivit om min aversion mot den läkare som idag ställs inför rätta i Malmö Tingsrätt. Mina grunder har varit att det är förfärligt att man inte ska kunna lita på en läkare. För mig står den yrkeskåren lite ovanför alla andra i det avseendet, eftersom man ofta är totalt utlämnad till dem och deras auktoritet. Det ställer i sin tur oerhört höga krav på läkare också, att de ska vara oförvitliga på något sätt. Nu är det inte alltid så, de är ju inte mer än människor de heller. Men jag vill fortsätta ha den tron, det är en form av trygghet man behöver, i synnerhet när man är krasslig på något sätt. Själv har jag glädjen att ha en underbar husläkare som jag aldrig kommer att byta ut om jag inte blir tvungen.

Första gången jag skrev om just den här läkaren i Malmö så blev det något i stil med att - Ska man inte kunna lita på sin läkare?, och så beskrev jag det jag läst i tidningen. Jag fick då kommentarer om att man inte ska tro på allt som står i tidningen och dessutom kunde patienter som fått medel hallucinera och dessutom så var läkare aldrig ensamma i operationssalen osv. Jag skämdes lite för mina snabba slutsatser, men jag är inte heller mer än människa och låter mig dras med av förfärligheterna omkring oss. I vilket fall så tog jag bort artikeln från bloggen.

Jag skrev ännu en gång när det stod klart att denne omtalade läkare blivit anmäld av fler kvinnor. Först skulle detta inte tas upp och utredningen lades ned, men polisen krävde annat och så blev det, så nu finns det fler saker att fundera kring vad gäller denne läkares mystiska förhållandesätt till sina patienter. Nåväl en vän som är jurist frågade om jag hade tillräckligt på fötter för att döma med ledning av en tidningsartikel. Enligt principen, ingen är skyldig innan man är dömd. Nej, det hade jag inte,så det jag skrivits tog borts än en gång.

Men idag läser jag, nu i SvD att hans kolleger hade haft sina misstankar och snacket hade gått i korridoren, men att ingen anmälde honom. Det är lätt att säga att man ska anmäla, men hur svårt är det inte att göra det. Jag funderar lite på mekanismerna kring det här. Det finns många omständigheter, dessutom var ju karln chef för verksamheten och att kritisera och kanske än mindre polisanmäla var säkerligen lika med att mista jobbet. Sen visste man kanske inte om det egentligen var sant det man trodde. Det är lätt att dra iväg och viskleken som börjar med en tråd och slutar med en ylletröja är också vanlig. Man vet helt enkelt inte. Man ska naturligtvis vara försiktig med att anklaga någon utan helt täta bevis. Hur som helst så får vi vänta och se vad Tingsrätten säger och dömer i frågan.

"Förra året anmäldes 12.100 sexualbrott i Sverige, varav 35 procent gällde våldtäkt.- Men denna våldtäkt skiljer sig definitivt från andra, säger Bo Albrektsson. Den liknar inget annat jag hört talas om. Möjligen har jag sett något liknande i någon film på Kanal 5, sent någon kväll. Detta fall är mycket speciellt (DN) (Albrektsson är åklagare)

Jag känner ett stort obehag och också en viss rädsla inför det kvinnoförakt som visar sig dagligen i olika former. Det utspelar sig i alla typer av miljöer. Men det är alltid män som på något sätt använder sin maktposition mot kvinnor. Jag trodde att vi kommit längre i vår strävan efter jämlikhet och lika värde mellan könen. Men tydligen inte, det verkar snarare som om bristen på empati bara ökar i samhället.

Men å andra sidan så finns ju MC-organisationen som manifesterar "Real men don´t rape, fler skulle göra som dom och sätta lite standard så att "dumma killarna" får skämmas rejält och kanske förstå att deras beteende är förkastligt och inte har något med manlighet att göra. (jag förstår att det är mer komplicerat än så är det väl bäst att jag tillägger här)

Andra bloggar om: politik, samhälle, kvinnor, våld, trygghet, polis, moderaterna