Att våga ta risker

Per Schlingmann har en intressant artikel om kreativitet i samhället och hur centralt detta är i ett modernt kunskapssamhälle liggandes på moderaternas hemsida.

Han skriver om att ska man ha en hög kreativ nivå så måste det också finnas en tillåtande kultur i organisationer och företag. Det är dessvärre just här man stöter på problemen. Ni har hört talas om "NIH - Not Invented Here", eller hur? Eller - du, det där har vi prövat förut, om man överhuvudtaget lyssnar på den som är ny och kommer med förslag som kan innebära förändring av något slag. Vi märker det inte minst nu i diskussionen kring sjukskrivningars längd i framtiden. Att man inte ska kunna sjukskrivas för att vara utbränd står särskilt på tapeten. Men, ingen talar om alternativen. eller det gör man kanske, men ingen lyssnar. För vi har vår ordning och den skall det inte ruckas på.

Maktstrukturen sitter dessvärre där den sitter. Visserligen har näringslivet förändrats och skiftet från industri- och kunskapssamhället ställer större krav på oss menar Schlingman i sin artikel. Men jag vill påstå att vi har en bra bit kvar tills den där riktiga öppenheten infinner sig, men det bådar gott att frågan nu lyfts fram av moderaternas partiskereterare.

Sen har vi det klassiska att den som talar för mycket, har nya idéer eller kanske rent av har mage att komma med kritik, ganska snabbt förpassas ut i kylan. Får byta kontor, jobb och arbetsuppgifter, kanske får en ny chef. Det hela sker mycket subtilt. Personalchefen ler och berättar hur det kommer att bli. Så var den spiken spikad och det blir lugnt och fint igen, det dröjer tills någon vågar sticka upp nästa gång. De mest spännande människorna på företagen hittar man ofta på de där lite mer undanskymnda platserna av någon anledning. Det är ju egentligen de som borde vara med i ledningen, eftersom de har visioner och idéer. De skulle tas till vara innan kreativiteten går över i bitterhet.

Idag är många väldigt och skolade i att ifrågasätta, vi lever verkligen mitt i ett kunskapssamhälle där man tycker att det vore helt naturligt för företag och organisationer att ta vara på allas drivkrafter. Ja, det skulle rent av kunna vara personalchefens jobb att se till att det finns en dynamik i att ta vara på olika idéer. Inte så mycket fundera på varifrån de kommer utan på om det är en bra idé för företaget eller inte och hur man kan använda den. Då talar jag inte om att stoppa in människor i stora databaser där man kan slå på nyckelord utan på den dynamik som uppstår i mötet mellan människor. När den ena säger ett så ger det något annat hos en annan och så är dynamiken igång. Man hinner jobba också...

Riktigt kreativa människor ser ofta på tvärs och funderar inte så mycket över om de förmedlar sina tankar på rätt ställe i hierarkierna. Ofta blir de också väldigt entusiastiska, men också lika ofta tillbakahållna, av andra. Stopp, stopp - NIH.

Schlingmann skriver att historiskt sett så har det visat sig att städer som utmärks som centrum för kreativitet har teknologi, talang och tolerans som gemensam nämnare. Här sätter han tummen på en viktig sak - teknologin. I den finns både kreativitet och skoj, det är när administrationen och Scientific management kommer in i det hela som det går åt pipan för de kreativa anslagen. För det krävs också öppenhet, fördomsfrihet och en positiv anda. Det vågar vi hantera om vi är trygga.

Alltså skall politiken nu skapa en värld där vi kan känna oss trygga i vår kreativitet, där det finns möjligheter att ha en tillåtande inställning till den som inte tänker enligt de givna vägarna, utan ser lite utanför och gärna på tvärsen. Här krävs det trygghet att våga menar Schlingmann och ser att politiken har en viktig roll att spela i ett sådant aktivt samhälle.

Jag blir glad av den där artikeln, det känns hoppfullt om vi kan få en sådan inriktning på samhället med moderat politik. Att den som vågar ifrågasätta inte behöver riskera att bli tystad.

Min vuxna son sa till mig senast igår. Mamma, för att få till en förändring i samhället och särskilt när det gäller att få in kvinnor på höga poster och se till att de verkligen får något att säga till om och inte bara är galjonsfigurer, så handlar det inte bara om att "skita i det blå skåpet", man måste spränga det i bitar. Förändra hela kulturen helt enkelt. Det tar tid. Jag är stolt över min sons insikter i detta ämne ;-).

Läs mer om whistleblowers, de som vågar säga ifrån och anta narrens roll eller barnets i Kejsaren är naken. Läs om tjejen som sa ifrån och blev tog facket till hjälp i (SvD): artikel om civilkurage. Det där civilkuraget som alla talar om men ingen vill ha, i alla fall inte allt för nära. Men det bådar gott för framtiden när moderaterna öppnar upp för ett samhälle som tillåter oss att vara kreativa, öppna och toleranta mot varandra även om vi inte följer de tidigare reglerna.

Bygger det hela på gamla HR-tankar från Elton Mayo om människans betydelse i produktionen som en social tänkande varlelse och att Taylorismen med sin syn på människan som en produktionsfaktor ska bort så låter det väldigt bra.

Jag ser verkligen fram emot det där öppna kreativa samhället som Per Schlingmann beskriver. Ett sådant vill jag leva i.

Andra bloggar om: politik, moderaterna, schlingmann, kreativitet, tryggehet, samhälle, utveckling, tolerans, frihet, intressant