När man blir en karikatyr på sig själv...

De senaste dagarna har vi läst om att det uppstår bloggar och identiteter lite hur som helst. Det var Sofi Fahrman som fick en Facebookidentitet som hon inte vill kännas vid. Det kan inte var så kul. Men som kändis med en stor cirkel av bekanta får man förstås tåla ett och annat. De riktiga vännerna genomskådar säkerligen det hela.

Nu läser vi också om att Björn Ranelid fått en blogg som han inte vill ha eftersom han inte själv startat den. Det här är självklart problematiskt. Men som nämnts här tidigare det viktigaste nu är att vi lär oss att förstå att världen är inte vad den ser ut att vara längre. Vi måste i högre grad ägna oss åt att vara kritiska mot källan. Undersöka hur det förhåller sig med informationen och inte bara köpa rakt av.

Kulturbloggen lägger en intressanta spekt på det här tycker jag när hon menar att vi får se upp med yttrandefriheten när det blir så att vissa får sin blogg indragen och inte andra. Blogger har dragit undan bloggen om Ranelid. Hon skriver att det verkar som om människor har olika värde, det tror inte jag men människor har olika förmåga att tala för sig. Och i det här fallet så råder väl inga tvivel - ingen talar väl som Ranelid (men hans böcker kan vara väldigt slarvigt redigerade med klipp-och-klistra meningar som förekommer gång på gång genom texten, det tycker jag är lite uselt, eller så har jag missat något konstnärligt, det är inte omöjligt. Boken jag syftar på är Krigaren).

I den teknikintensiva värld vi lever i nu så går det inte att leva i samma trygga förvissning som tidigare om att vi är skyddade mot allt ont. Men däremot har vi fått väldigt mycket gott med det hela och det gäller att ta vara på det istället, men då också anpassa sig exempelvis genom att lära sig att beskåda det man läser med mer kritiska ögon.

Andra bloggar om: internet, ranelid, farman, ytrrandefrihet, bloggar, källkritik, samhälle, internet