Utbrändhet igen

Jörgen Herlofson är läkare och skriver i dagens DN om sin syn på det nya förslaget om indragningen av sjukskrivning för vissa diagnoser. Han menar att det är inhumnat och cyniskt att nedvärdera stressrelaterade problem bara för att de inte syns på utsidan. Det är väl svårt att säga emot den saken.

Herlofson är läkare och vet mer om det här än jag. Han skriver i sin artikel:

"Med snart 30 års yrkeserfarenhet av psykiatri och rehabiliteringsarbete bakom mig känns det bedrövligt att tillsynsmyndigheten ogenerat och i offentlighetens ljus väljer att torgföra en antihumanistisk ideologi. På Socialstyrelsen är man naturligtvis inte ovetande om att rehabiliterande vårdverksamheter befinner sig på vårdens skuggsida med låg status och inadekvat ekonomi. Just därför borde man i humanismens namn prioritera att offentligt uppmärksamma den problematiken i stället. Men det gör man inte! Jag och många med mig känner djup besvikelse, oro och misstro.
" (DN)

Kanske att det återigen var lite klumpigt att kommunicera ut neddragningar i sjukskrivningstider, innan man presenterat alternativen. Min (kanske naiva)tro är dock att regeringen vill gott - och att det är en samhällsförändring på gång med en annan typ av insatser som behövs. Jag tror att man vill omfördela resurserna. Läs gärna Per Schlingmanns artikel om trygghet och behovet av att tillåta kreativitet i samhället. Den visar en politisk vilja att skapa ett samhälle där människor ska må bra och får utrymme som individer, i en förlängning kanske vi kommer åt en del av stressproblemen där. Jag tycker dock att det vore önskvärt att ta ett helhetsperspektiv på den här frågan och inte presentera dellösningar som blir svåra att förstå i ett större sammanhang. Man villförstå hur det hänger ihop.

Håller fullständigt med doktor Herlofson om att sjukvården kan vara nog så instrumentell och att se människan som människa med allt vad det innebär är centralt i ett välmående samhälle. Ett samhälle för människor. Alla som har varit på sjukhus vet hur tokigt det kan bli med administrationen, men när man väl kommer i kontakt med vårdande personal är det oftast väldigt bra. Ibland är det nog lite långt mellan byråkrati och verklighet.

Vi ska dock komma ihåg att det är ett förslag till riktlinjer än så länge. Det hela är inte färdigdiskuterat vad jag förstår.

Å andra sidan hörde jag igår om en bekants nära släkting - en svärmor, som varit sjukskriven för utbrändhet och depression i 17 år och vid sidan om drivit en städfirma svart med 42 anställda!!! De som gör så lägger sig inte i debatten förstås. Hur många de är i förhållande till den som är verkligt sjuk vet jag inte. Men mörkertalen har man sällan koll på.

Så vem vet, utrymmet för den som är verkligt sjuk i stressrelaterade sjukdomar kanske kommer att bli större i det nya förslaget? Dte är en annan vinkel på det hela, eller hur?

Andra bloggar om: politik, utbrändhet, stress, moderaterna, regeringen, sjukskrivningar, samhälle, intressant