tisdag 14 augusti 2007

Utbrändhet som diagnos

På dagens Brännpunkt i SvD kan vi läsa om utbrändhet ur en drabbads perspektiv. En duktig flicka som gick in i väggen och berättar om sin situation. Det är intressant läsning som leder vidare. Man kan inte stanna där tycker jag.

De senaste dagarna har socialstyrelsens förslag om förändring av sjukskrivningsperioder varit på tapeten. Många anklagar nu regeringen för att nedrusta socialförsäkringarna och att det bara kommer att leda till elände och de svaga sparkar man på utan någon som helst hänsyn. Det talas särskilt mycket om dem som har diagnosen utbränd eller gått in i väggen. De flesta av oss har känt på det där med överstress och känner säkert både en och flera som varit sjukskrivna länge för utbrändhet. Det är ett samhällssyndrom verkar det som. Därför kan det kännas än mer angeläget att inte bara konservera saken och låta det handla om sjukskrivningstid. Att sjukskriva regelmässigt är att abdikera från ansvaret att se till attvi har ett friskt samhälle, eller hur? Att sjukskriva kan vara att behandla symptomen men inte den bakomliggande orsaken. Nu säger jag inte att ingen behöver vara sjukskriven utan att man måste se på saken ur fler vinklar.

Jag blev lite nyfiken på diagnosen Utbrändhet - vad betyder den egentligen? Så många är drabbade idag. Jag fann socialantropologen Torbjörn Friberg som skrivit en avhandling i ämnet.

För den som drabbats är det klart, man mår dåligt man har vissa symptom och samlingsnamnet är att man är utbränd, det kan inte ifrågasättas, det är en krass verklighet.

Torbjörn Friberg jobbade på försäkringskassan och frågade en dag sina kolleger om deras uppfattning om utbränd. Det visade sig kunna betyda en hel del olika saker, beroende av vem man pratade med, men han menar att det kan sammanfattas som det sista stadiet av stress med fysiska besvär som huvudvärk magont, trötthet, psykiska besvär, känslor av hopplöshet och sömnproblem.

Tidigare användes diagnosen utbränd mest för personer som hade krav på sig att vara djupt engagerad i andra, lärare, poliser, terapeuter och socialarbetare som exempel, sk människoyrken. Idag gäller det även andra. De som gick in i väggen på grund av att de inte, av olika skäl kunnat stoppa sitt engagemang brände ut sig. Termen utbrändhet har idag blivit ett samlingsbegrepp för olika typer av ohälsa relaterad till stress, ibland används den omotiverat menar Torbjörn Friberg.

Det är inte ett nytt fenomen. De nya krav som ställdes på människan i förändringen från jordbruks- till industrisamhälle var inte alltid lätta att hantera. Man fick diagnosen ”nervtrötthet” vilket senare blev överansträngning enligt Friberg. Det är först 1974 man hör talas om Utbrändhet i den vetenskapliga litteraturen. Idag är det en etablerad medicinsk diagnos.

Jag plockar några citat från Torbjörn Fribergs artikel

” Men hur kom detta att bli en allmänt accepterad medicinsk diagnos i dagens samhälle och hur kan den fortsätta att existera, undrar Torbjörn Friberg”

” - Det är de yttre förhållandena som avgör, historia, mediebehandling, rehabilitering och den för tiden rådande ideologin. Vad är ohälsa? Diagnoser och begrepp har dykt upp och försvunnit, säger Torbjörn Friberg.

” - Det finns de som menar att det som kallats utbrändhet passar bättre under andra kategorier och diagnoser, exempelvis utmattningsdepression. Kanske är en förändring på gång. Jag studerar utbrändhet som en medicinsk diagnos och den näring den behöver för att existera. Om de yttre förutsättningarna förändras – vad händer då med diagnosen, undrar Torbjörn Friberg.

Jag tycker att hans frågeställningar är intressanta. Vad händer med diagnosen? Det kanske inte är just den man ska hänga upp sig på.

Snarare kanske vi ska uppehålla oss vid andra saker? Som hur blir man frisk genom rehabilitering? Hur undviker man att bli sjuk? Kanske företag som bränner ut sin personal får dryga böter? Det är den där alternativa diskussionen jag saknar nu. Vad gör vi för att det inte ska bli så här?

Artikeln jag läste

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

4 kommentarer:

surtant sa...

Utbrändhet är ett ganska brett begrepp. Man kan i stort sett lida av vad som helst och det beror ju på att vi alla är olika. En del får sömnsvårigheter medans andra blir deprimerade eller kanske får migrän. Där av borde begreppen utbrändhet utgå som diagnos. utmattningsdepression passar i vissafall bättre som diagnos men givetvis inte passande för alla. Begreppen utbrändhet borde benas upp innan nya regler bestäms.

Mary X Jensen sa...

JA, det är precis min uppfattning också. Man skulle bena upp begreppen, men å andra sidan så finns de andra redan.

Anonym sa...

Om vi drar ner tempot i arbetslivet skulle fler orka. Anställ fler helt enkelt och befria oss från fast arbestid. Låt varje individ välja hur många procent den vill jobba. 50% 80% 110%. Förbjud stress! Beröm inte människor som far runt med hjärtat i halsgropen eller jobbar över, utan be dem slow down. Uppskatta lättjan! Njut av livet! Gör ditt jobb, var produktiv men stressa inte!

Anonym sa...

Sverige är det land i Europa som har längst semestrar. Vi har bra "trygghetssystem". Folk borde vara ganska avstressade.

Begreppet uträndhet finns också bara i Sverige. Inte i något annat land. Märkligt.

Två reflektioner från en som från egen erfarenhet inte tror att utbrändhet oftast beror på elaka kapitalister som suger ut stackars arebstkraft utan snarare 1)olyckliga händelser i privatlivet 2) människor klänger sig fast på arbetsplatser som de hatar/mår dåligt av för att de är så livrädda att byta jobb eftersom de då förlorar sin plats i LAS-kön. Det senare tycks dessutom oftare drabba folk i stora organisationer inomm offentlig sektor.

Jättetråkigt.